Följs finanskrisen av en recession?

I ett tidigare inlägg påpekade ekonomistas-Daniel att den pågående krisen ännu har haft begränsade realekonomiska effekter. Visserligen har vi sett inledningen på en konjunkturnedgång, men sysselsättningen och produktionen har ännu inte fallit lika påtagligt som efter den svenska bankkrisen i början av 1990-talet. Men finns det anledning att vänta större effekter under kommande år?

Mycket lägligt publicerade Internationella valutafonden (IMF) igår en rapport som undersöker detta. IMF-rapporten bygger på data från 17 OECD-länder under de senaste 30 åren. De identifierar 113 episoder med påfrestningar i det finansiella systemet under den perioden, och konstaterar att ungefär hälften av episoderna följdes av en konjunkturförsvagning eller recession. Det verkar alltså inte alls nödvändigt att en finansiell kris följs av en konjunkturnedgång.

Men IMF-studien tar ett steg till och försöker förstå vilka finanskriser som leder till stora problem, och de finner att kriser som främst har sitt ursprung i banksektorn tenderar att få större realekonomiska effekter än kriser som börjar på aktiemarknaden (t ex börskrisen 1987) eller växelkursmarknaden. Dessutom verkar problemen bli stora om finanskrisen föregås av snabbt stigande huspriser och/eller snabbt stigande skuldsättning. Det finns några förmildrande faktorer, men IMF-studien indikerar ändå att den nuvarande utvecklingen i USA har många likheter med utvecklingen under inledningen av de krisepisoder som fått störst realekonomiska konsekvenser (speciellt Skandinavien kring 1990).

Låt mig avsluta detta dystra resonemang med en ljusglimt. Studien konstaterar att ekonomisk-politiska krisåtgärder kan vara betydelsefulla. Speciellt verkningsfulla är åtgärder för att förstärka banksystemets balansräkningar. Det amerikanska krispaket som förmodligen godkänns ikväll kan alltså förväntas minska risken för en större konjunkturförsvagning.

Länkar om krisens effekter: AB, AFV, DN, Nonicoclolasos