Ekonomistas Daniel och Eva lyckades pricka in årets ekonomipristagare Paul Krugman. I Ekonomistas omröstning kom han dock på delad andra plats, vilket är imponerande! I ensamt majestät får denna bloggare priset för sina insatser i internationell handelsteori och ekonomisk geografi. De flesta är nog överens om att Krugman är en ytterst värdig pristagare. Däremot var det många som trodde att han skulle få vänta några år till på sin tur.
Ekonomipristagare 2008: Paul Krugman
Krugmans kanske främsta vetenskapliga bidrag utgörs av hans fördjupade insikter om ekonomiska vinster med handel. Grundidén är att företag och länder som handlar med varandra tjänar på detta inte bara av teknologiska orsaker (som David Ricardo redan lärt oss) eller den relativa tillgången till olika produktionsfaktorer (som Eli F. Heckscher och Bertil Ohlin visat) utan även de stordriftsfördelar som det innebär att förlägga produktion till färre, större enheter och regioner. Krugmans tonvikt vid geografins betydelse innebar dessutom en pånyttfödelse för den gamla akademiska disciplinen ekonomisk geografi och resultatet är ett nytt forskningsfält: New Economic Geography.
Förutom sina vetenskapliga bidrag har Krugman också skrivit en hel del populärvetenskap. I sin senaste bok, Conscience of a Liberal, argumenterar han för allmän sjukförsäkring och ökade inkomstskatter. Krugman är dessutom en mycket välkänd figur i USA, främst på grund av att han är kolumnist på New York Times och att han öppet stödjer det demokratiska partiet.
Hans senaste texter har kanske blivit mer politiska än ekonomiska. För den intresserade läsaren rekommenderar vi hellre hans tidigare populärvetenskapliga texter:
- The Accidental Theorist (1999)
- The Return of Depression Economics (1999)
- Pop Internationalism (1997)
- The Age of Diminished Expectations (1990, 3rd ed 1997)
- Peddling Prosperity (1994)
Krugman belönas för sin forskning om internationell handel. Men han har också gjort viktiga bidrag till forskningen om ekonomiska kriser. The Return of Depression Economics diskuterar flera tidigare krisepisoder och är i högsta grad aktuell i dagsläget. Även The Age of Diminished Expectations bör stå sig ganska bra. Lärorik och underhållande läsning även för icke-ekonomer!
Se vidare: Nobelstiftelsen, DN, SvD, SydSv, AB.
Ekonomistas 
Sjalvklart hyllar Ekonomistas herr Krugman. Enligt denne ekonom finns det ju inget problem, stort som smatt, som inte kan losas genom en expansion av valfardsstaten.
Men von Mises, jag trodde du hade studerat ekonomi och lärt dig att man ska skilja på teori och ideologi. Krugman får ju priset för sina bidra till handelsteori och inte hans syn på finanspolitik.
Detta framgår f ö tydligt av nobelkommitténs motivering och eftersom du verkar intresserad av Krugman föreslår jag att du lägger allt annat åt sidan idag och läser igenom den texten och återkommer därefter med mer substantiella inlägg.
Kan någon länka till nobelkommiténs motivering?
Ande, testa första länken i texten du kommenterade.
Heeelt off-topic, men vafan:
Det har ar bade gladjande och dystert:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3530324.ab
Gladjande for att man borjat anvanda randomiserade experiment, men dystert for att kvallstidningsvinkeln var sa uppenbar.
Joda, jag kan skilja pa det ena och det andra, till skillnad fran herr bland er keynesianska ekonomer hyllade nobelpristagare. Herrn har mig veterligen knappt producerat nagot av vetenskaplig kvalitet sedan 90-talet utan uteslutande agnat sig at att svartmala fria marknader och i svavelosande meningar kritisera allt och alla som inte tillhor hans socialdemokratiska parti.
Fo ar Krugmans mest kanda teori att lander kan gynnas genom att ge “strategiska” subsidier till vissa industrier. Mig veterligen var detta nagot som bla fransoserna sysslade med for ett par hundra ar sedan, men da var det kant under ett annat namn, namligen merkantilism.
von Mises: Det stämmer att Krugmans teorier kan tolkas på det sättet, men det är inget som Krugman själv förespråkar. I The Age of Diminished Expectations skriver Krugman: “There is a better case for protection than there used to be, and the case for free trade is often overstated. Nonetheless, there is still a good case for free trade as a general policy – not as an absolute ideal, but as a reasonable rule of thumb. American interests would probably best be served by a world of free trade , with the temptations of strategic trade policy kept out of reach by international treaty”.
von Mises: Det spelar väl ingen roll att han producerat något av värde sedan 90-talet. De flesta nobelpristagare har gjort få nya framsteg decenniet innan de får sina priser. Enligt ditt synsätt var Nash en sällsynt olämplig pristagare eftersom han inte gjorde något alls under de 30 år som föregick hans pris. Coase är ett annat exempel: han skrev ett inflytelserikt arbete 1937 och ett annat 1960. Sedan var det ganska tomt fram 1991 då han fick priset. Mundell som fick priset 1999 gjorde inga stora bidrag sedan han i början av 1960-talet presenterat sin modell.
Krugmans modeller bör för övrigt inte bedömas utifrån sina politiska implikationer utan efter sina insikter om handels drivkrafter. Huruvida dessa kan tas till intäkt för strategiska subsidier eller ej är för det första en öppen fråga, för det andra ointressant i sammanhanget. Det var det där med “är” och “bör” igen.
Nja, till skillnad fran de individer som du raknar upp sa ar ju Krugman en tamligen ung pristagare och borde ha lite mer aktuellt i bagaget. Det ar emellertid anmarkningsvart att priset ges till nagon som inte ens latsas vara vetenskapsman langre utan ar en tvattakta partisan. Mig veterligen har det inte hant pa ett tag. Stieglitz ar val sa nara man kan komma, men han blev en partisan EFTER han mottagit priset.
Von Mises:
“Stiglitz ar val sa nara man kan komma, men han blev en partisan EFTER han mottagit priset.”
Den här meningen säger allt om von Mises minst sagt ideologiskt vinklade syn på vetenskap i allmänhet och ekonomipristagare i synnerhet. “Partisan”? Betyder det att ekonomipristagare förväntas anamma EN politisk linje, alltså den ortodoxt nyliberala, och när de avviker från denna “rätta lära” så förvandlas de till “partisaner”? Det är ju fullkomligt häpnadsväckande enfaldigt, och stod det verkligen till så vore den ekonomiska vetenskapen illa ute. God vetenskap kännetecknas av mångfald, inte ideologisk enfald. Som den här utmärkta bloggen är ett bra exempel på.
Jag väl inte försvara von Mises men “partisan” betyder ju lite mer än att ha en politisk åsikt. Det brukar implicera att man försvarar sin åsikt med ohederliga argument.
Och att Krugman gjort det i sin roll som NY Times-krönikor anser i alla fall jag. Det är ju också den kritiken som sansade nyliberaler som Tyler Cowen framfört tidigare. (Notera, inte som invändning mot att han fått priset utan som kritik av hans krönikor.)
Erik,
Nja, nu har du nog missforstatt. Min invandning ar ju just att Krugman sedan lange endast sysslat med politik och inte vetenskap, inte att han har en politisk asikt.