Sänkta skatter ger (knappt) några nya företagare

Som empirisk forskare i ett land med stora befolkningsregister är det lätt att bli lite bortskämd. Datamaterial med hundratusentals — ju, till och med miljontals — observationer är vanliga. En följd är att minsta lilla skillnad mellan olika grupper kan skattas precist och det är därför lätt att få resultat som är statistiskt signifikanta. Att något är statistiskt signifikant betyder däremot inte att det är viktigt i någon mer vardaglig mening. 272b1c38

Åsa Hanssons rapport om effekterna av skatter på egenföretagande som Daniel skev om för ett slag sedan belyser skillnaden. Studien ledde till en intensiv debatt om hur vårt höga skattetryck ligger som en blöt filt över entreprenörskapet. Även om vi bortser från frågan huruvida vi verkligen vill ha fler egenföretagare (vilket inte är uppenbart) och antar att skattningarna i Hanssons studie är korrekta (ingen studie är perfekt), är dessa slutsatser ändå tveksamma. Resultaten tyder helt enkelt på att effekten av skatter på företagande är extremt små.

I rapportens huvudtabeller är det omöjligt att se vilken effekt en skattesänkning skulle ha på egenföretagandet. Hansson själv nöjer sig med att skriva att påverkan är ”liten”. Resultaten placerade i appendix går dock att tolka. De tyder på att en säkning av genomsnittsskatten med 100 procentenheter (dvs betydligt mer än vad som är möjligt) skulle öka egenföretagandet med maximalt tio procent. Om i stället marginalskatten sänktes med 100 procentenheter skulle företagandet öka med två procent.

Ett räkneexempel visar vad detta betyder. Att avskaffa alla inkomstskatter skulle sänka den genomsnittliga skatten för företagare med ca 35 procentenheter. Enligt Hanssons studie skulle detta öka antalet egenföretagare med maximalt 3,5 procent, vilket i sin tur betyder att antalet egenföretagare skulle öka från 245000 till 246000. Då skatteintäkterna på arbete uppgår till nästan 900 miljarder kronor per år innebär detta att varje ny egenföretagare skulle kosta den offentliga sektorn minst 900 miljoner kronor i minskade intäkter. Årligen.

Ett annat sätt att uttrycka allt detta är att effekterna på egenföretagande av att sänka skatterna är precist estimerade till att ligga väldigt nära noll.

Uppdatering: Det där med att räkna är inte lätt. En uppmärksam läsare noterade att en ökning med 3,5 procent från 245000 faktiskt blir 253500 och att det årliga priset per företagare då är nere i 106 miljoner. Frågan är dock om jag inte tänkt helt fel. Estimatet säger att sannolikheten att någon går från att vara anställd till att vara företagare ökar med 3,5 procent om alla inkomstskatter avskaffas. Eftersom det finns ca 3,7 miljoner anställda skulle detta innebära 129500 nya egenföretagare (en ökning med 50 procent), vilket betyder att varje ny företagare bara skulle kosta 7 miljoner per år i minskade skatteintäkter. Ber om ursäkt för detta, men å andra sidan är det möjligt att en hel del annat i samhällsekonomin skulle ändrats om inkomstskatten avskaffades så estimaten är nog inte giltiga för mitt tankeexperiment. Om vi mer rimligt tänker oss en sänkning av genomsnittsskatten med 10 procent (3 procentenheter), skulle det resultera i mellan 7500-11000 nya egenföretagare och den offentliga sektorn skulle förlora ca 90 miljarder per år i skatteintäkter.

Comments

  1. Per Hortlund says:

    Att skattesänkningar inte skulle leda till speciellt många fler företagare kan bero på att det kriminellt höga skattetrycket på arbetsinkomster driver fram bolagiseringar i syfte att undvika dessa skatter. Genom att bilda bolag kan man komma i åtnjutande av avdragsmöjligheter och kapitalskattesatser. En skattesänkning skulle således kunna öka antalet ”riktiga” entreprenörer, men minska företagsbildningar som enbart uppkommit i syfte att undkomma skatt på arbete. I aggregatet skulle däremot skillnaden i antalet företag inte bli särskilt stor.

  2. pontus says:

    Alltså, hur precist är detta verkligen? Standardfel eller signifikans beror inte endast på urvalets storlek utan också variansen av de förklarande variablerna (här skattesatser). Har vi många nämnvärda förändringar i skattesatser som får ner dessa standardfel ordentligt?

    (Stiliga extrapoleringar! 😉 )

  3. David says:

    Pontus,
    Att ha stort n–>N leder alltid tillslut till signifikant resultat enligt neuman-pearson inferensen (om det finns skillnad). Detta har statistiker bråkat om i snart hundra år.

  4. Mycket tänkvärt Jonas, även om jag är rädd att du extrapolerar så att byxorna spricker :,)
    En intressant läsning i ämnet är ”The Cult of Statistical Significance” av Ziliak & McCloskey, där den senare länge predikat över forskarens uppgift att även fokusera på ekonomisk signifikans, se http://www.deirdremccloskey.com/ och
    http://www.press.umich.edu/titleDetailDesc.do?id=186351

  5. David says:

    eva,
    jag har funderat på att köpa den boken. Vi gick igenom en hel del bayesiansk statistik och lite kostfunktioner (beslutsteori) på en kurs förut. Visst är det kul att författarna tvingades lägga till ”How the Standard Error Costs Us Jobs …”, för att den skulle sälja i amerika.

    Är boken tektiskt svår eller består den mest av text/historia?

Trackbacks

  1. […] av att andelen män per kvinna har minskat. Effekten är alltså även ekonomisk signifikant (se tidigare inlägg här på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s