Aldrig får man vara riktigt glad. När nu nationalekonomin tagit det fantastiska klivet till att bli en empiriskt orienterad vetenskap där forskarna gör sitt yttersta för att bygga sina analyser på experimentliknande situationer, ja då inser man att detta har ett pris. Vi tenderar att glömma bort den allmänna jämvikten – nationalekonomins andra stora bidrag till mänskligheten.
Ta studien som låg till grund för Roberts inlägg om fluortanten. Allmän jämviktsteori lär oss att även om de som fått tänderna fluorbehandlade tjänar fyra procent mer, betyder det inte nödvändigtvis att Sverige skulle bli fyra procent rikare av fluorsköljning. En sådan slutsats stämmer bara om fluoren gör oss alla mer produktiva. Robert gör den betydligt rimligare tolkningen att den negativa särbehandlingen av de som annars skulle haft dåliga tänder minskat, vilket höjt deras relativa löner. I den mån förbättrad tandhälsa minskar obefogad diskriminering är det utmärkt, men möjligheten finns att fluortanten istället gjort oss alla fattigare.
Anledningen är att förmågan att hålla sina tänder i gott skick utan statlig inblandning kan vara en bra signal om egenskaper som arbetsgivare gillar. Noggranhet, ansvarstagande, uthållighet – bara för att nämna några. Att fluortanten kommer och förstör denna signalmekanism är naturligtvis toppen för alla slarvrar, men inte för alla andra. De måste då hitta på ett nytt sätt att signallera sina attraktiva egenskaper. Kanske genom att läsa dubbla utbildningar, kanske genom att förvärva djupa kunskaper om whiskey, vin och olivolja. Något jobbigt, tråkigt och resurskrävande måste det i varje fall vara, annars funkar inte signalen.
Så även om den generella välfärdstaten har många etiskt tilltalande och effektivitshöjande drag, leder den även till oönskade kulturella sidoeffekter. Om det är värt priset? Antagligen, men jag kanske ändrar mig nästa gång någon börjar mala på om någon obskyr single-malt.
Ekonomistas 
…eller så kan en god tandhälsa leda till ökat humankapital; exempelvis kan man på Folkhälsoinstitutets hemsida läsa:
“Dålig tandhälsa minskar livskvalitet, försämrar sociala relationer och är ett hinder för goda matvanor och en god hälsa. Tidigare studier har t ex visat att dålig tandhälsa kan orsaka infektioner som påverkar inflammatoriska processer och blodfetter som i sin tur ökar risken för hjärtinfarkt.” (http://www.fhi.se/templates/page____6550.aspx)
Jag begriper inte detta. Fluortantens utjämnande munsköljningspolitik skulle leda till att de stackars framgångsrika behöver visa sin excellens på annat sätt än med en vacker tandrad. Till exempel med dubbla utbildningar. Är inte det bra?
Erik: som sagt, om förbättrad tandhälsa leder till ökad produktivitet så ökar de totala inkomsterna även i allmän jämvikt. Troligtvis är de fyra procent studien talar om en blandning av två effekter.
Carl Fredrik: det beror naturligtvis på hur värdefull den andra utbildningen är på marginalen. Eftersom utbildningsplatser – framförallt på högkvalitativa utbildningar – är en knapp resurs med hög alternativkostnad måste värdet av dubbelutbildade individer ställas mot värdet att ha två personer med vars en utbildning. Det är ett välkänt resultat att motivet att signallera till arbetsgivare att man är en högpresterare kan leda till överutbildning om det inte finns andra sätt att signallera på. Behovet av att signallera kommer av att arbetsgivaren och arbetstagaren har olika information om arbetstagarens förmågor. Den verksamhet arbetstagaren ägnar åt att förmedla en sann bild av sig själv behöver inte vara meningslös ur ett samhällsperspektiv, men den kan vara det. Vilket var min poäng.
Dessutom: ingenstans skriver jag att fluortanten är skadlig eller icke-önskvärd. Det är bara viktigt att hålla ordning på hur stora kostnader och vinster olika verksamheter för med sig. Utan en sådan analys blir det omöjligt att prioritera och lätt att hemfalla åt önsketänkande.
“…kanske genom att förvärva djupa kunskaper om whiskey, vin och olivolja. Något jobbigt, tråkigt och resurskrävande måste det i varje fall vara…”
Jobbigt och tråkigt? Jämfört med att snöa in sig på nationalekonomi? 🙂
En signal funkar om de personer som har en attraktiv egenskap även har en lägre kostnad att sända signalen. Vad som är “jobbigt, tråkigt och resurskrävande” för den ene kanske bara är lite småsegt för den andre. För de riktigt lyckligt lottade kanske det till och med är ett rent nöje att sända signalen. Alltså, Johan, bedömer jag dig högst anställningsbar.