Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
1. Recension av Greg Clarks bok om bristen på långsiktig social rörlighet.
2. Ökar en yrkesarmé risken att ett land ger sig in i konflikter?
3. Vad har nationalekonomer att säga om brottslighet?
I onsdagens DN uppmanade finansmannen Robert Weil Sveriges kapitalister att dela med sig av sina rikedomar i större utsträckning. Weil påpekade att … [Läs vidare]
Idag meddelade regeringen att vår medbloggare här på Ekonomistas, professor Karolina Ekholm, har utämnts till ny generaldirektör för … [Läs vidare]
Den uppmärksamma läsaren har kanske redan noterat att vi fått ett nytillskott på bloggen och vi är väldigt glada att kunna presentera professor … [Läs vidare]
... är vägen till ekonomiska svårigheter enligt ett danskt ordspråk, får vi lära oss i Michael Møller och Niels Christian Nielsens SNS-rapport om det … [Läs vidare]
På den tiden då fåglar och inte svin var ursprunget till nya farliga influensor passade mina kollegor Rikard Forslid och Mathias Herzing på att … [Läs vidare]
Ekonomistas
Tips nr 5 refererar till den redan smått klassiska Exponential Economist Meets Finite Physicist (http://physics.ucsd.edu/do-the-math/2012/04/economist-meets-physicist/) av Tom Murphy, men missar fullständigt resonemanget i de tredje och fjärde delarna av Tom Murphys resonemang. Därmed blir Tim Harfords artikel fullständigt ointressant, och visar på intet sätt att ekonomisk tillväxt skulle vara långsiktigt hållbar.
Minns Murphys inlägg, och avfärdade den lite eftersom fysikerns poäng tycktes vara vi “enbart” kan uppnå 10^4 gånger högre levnadsstandard jämfört med idag (åh nej!) innan termodynamiken säger att vi börjar koka. Känns lite angelägnare med växthusgasproblemet, övergödning och andra miljöproblem.
Men Harfords poäng är väl ungefär den samma som i Murphys “epilog”, att tillväxt konceptuellt kan tänkas ske utan ökad energikonsumtion, i den mån vi efterfrågar mer fritid och andra immateriala varor? Att Murphy föredrar ordet “development” framför “growth” för sådan tillväxt kanske är vettigt, i den mån vi inte korrekt prissätter värdet av fritid och immateriella varor i nationalräkenskaperna, men då blir hans resonemang irrelevant för dem som bryr sig mer om just “ekonomisk utveckling” snarare än “BNP-tillväxt”. Dvs de flesta, utom möjligen de meningsmotståndare ingenjörer sitter och äter middag med i fantasin. (Det verkar vara svårt att hitta en levande, namngiven ekonom som säger att energikonsumtionen på jorden kommer att expandera för evigt. Vem pratar egentligen fysikerna med?).
är det tillväxt överlag du är kritisk mot eller är det exploentiell tillväxt specifikt? Det råder väl inget tvivel om att tillxäxt i sig är långsiktigt hållbart?
Vilket slags tillväxt (som skulle vara långsiktigt hållbar) menar du om du inte menar exponentiell? Linjär tillväxt t.ex. skulle innebära att BNP:s ökningstakt räknad i procent skulle minska varje år för att till slut bli försumbar.
Jag tror att fysikern kan ha rätt i att tillväxt inte kan pågå för alltid, men mest för att det kanske finns en gräns för hur mycket vi kan uppskatta materiella ting, och exponentiell tillväxt är väldigt extremt om det pågår länge. Huruvida tidsskalan är så att det är policyrelevant vet jag dock inte, och vad mer är har jag inte riktigt förstått hur folk vill stoppa tillväxten — den mesta tillväxten sker från inkrementella effektiviseringar utspridda på en massa företag i ekonomin så exakt vad vill man förbjuda?
Ekonomer kan säkert ha någon skuld, men debatten hjälps inte av at sådana som Finite Physicist inte har tänkt igenom hur ett prissystem fungerar.
“Physicist: Then in order to have real GDP growth on top of flat energy, the fractional cost of energy goes down relative to the GDP as a whole.
Economist: Correct.”
Exempel: En bra ekonom skulle aldrig gått med på det här. Han tanke tycks vara att om BNP blir större och större så energi måste bli en mindre och mindre andel av det: fullständigt feltänkt. Om BNP går upp med konstant energi så innebär det att antal andra varor per energienhet går upp, ja. Men marknadspriserna på energi i termer av varor kommer också upp, så som andel av value added GDP kan energi fortfarande vara stort. Till exempel har antal varor/tjänster per person i USA gått upp ca 7 ggr under 1900-talet, men andelen av BNP som går till löner har inte förändrats alls lika mycket.
Så det är OK att ha en ekonomi som växer för evigt och där energikostnader är en konstant andel av BNP. Jag kan skriva ned en modellekonomi där precis det händer. Därför faller hela hans premiss i 3, och hans exempelekonom beter sig helt orealistiskt.
Han blandade bort inflation och relativpriser — OK i fysik men inte i ekonomi.
Ekonomer är ofta för okunniga om sociologer och psykologers forskning — men fysiker kan också underskatta ekonomi.
Fysiker har väl en tendens att underskatta precis allting som inte är just fysik.
Vad menar du med att det “kanske finns en gräns för hur mycket vi kan uppskatta materiella ting”, och hur det sätter stopp för framtida tillväxt? Du har säkert rätt men jag kan inte riktigt förstå vilken gren du klättrar ut på här. Sen att exponentiell tillväxt i bnp är extremt efter en stund då till slut nästa inkrement av tid genererar en extremt (oändligt) stor förändring. Men logga den och/eller sätt ner siffran till 1000 lite då och då? Det är ju bara en siffra. Solenergi har vi ju oändligt av.
Tillväxt brukar definieras i marknadsvärdet av produkterna. Det är därför det blir lite snårigt på lång sikt, men om man tänker över ett år så är tillväxten marknadsvärdet av 2012 års varor relativt 2011 års varor ganska väldefinierat, för man kan se hur mycket man skulle vara beredd att betala 2011 för de varor man har 2012.
Eftersom BNP ska mäta reella varor och tjänster är det inte bara en siffra. Som jag brukar tänka är såhär: om ekonomin bara gjorde potatisar är BNP antalet producerade potatisar. Om vi gör fler varor än så måste vi multiplicera de andra varorna med priser för att få rätt enhet på allting. Så multiplicera alla andra varor i ekonomin med hur många potatisar de kostar att köpa. Klart, du har ett mått på allt som produceras i termer av potatisar. Vill du ha det i kronor istället så multiplicera slutresultatet med potatispriset i kronor.
Det jag menar är då att om allt annat ökar jättemycket och vi får hur mycket som helst av allting annat, så kommer vi inte värdera de nya varorna till så många potatisar. Så BNP ökar inte så mycket. Om det sedan är värt mycket i kronor eller inte spelar ingen roll – DET är bara en siffra.
Jag skulle vilja dra en lans för Angus Deatons nyutkomna bok “The Great Escape”. Undertitel “Health, Wealth, and the Origins of Inequality”.