Mer för att förstå finanskrisen

Inspirerad av Jonas tips i går om hur man kan förstå krisen på 10 minuter tänkte jag tipsa om några andra bra källor för detta. Utmärkt info finns t ex på Financial Times sida om finanskrisen (speciellt deras lilla film om den amerikanska subprime problematiken). Även NYT har en mycket bra sida på temat. Jeffrey Frankel från Harvards Kennedy School of Government har tagit sig an uppgiften att förklara det hela på en slide:

econcrashblog_533

Som bekant lär man sig dock bäst om man själv prövar på och då kan man testa the Economists brädspel ”Credit Crunch”. För den som mot förmodan missat John Bird och John Fortunes lilla dialog om investment banking är denna förstås ett måste. Hur man förstår krisen på 8 minuter…

Ettårsjubileum

Idag är det ett år sedan vi startade bloggen Ekonomistas. Det var med skräckblandad förtjusning som vi kastade oss in i bloggvärlden. Efter ett år kvarstår bara förtjusningen.

Under det första året har vi lagt ut 392 inlägg och ni läsare har bidragit med inte mindre än 3299 kommentarer. Antalet läsare är nu mellan 1000 och 1500 på vardagar, vilket var mer än vi vågat hoppas på. Framförallt är vi positivt överraskade över vilka läsare vi lyckats attrahera. Kommentarerna på våra inlägg är av mycket hög kvalitet och vi får direkt stå till svars för brister och felaktigheter i våra inlägg. Bloggen läses också av flera viktiga opinionsbildare i Sverige och vi har uppmärksammats både på Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledarsida. Affärsvärlden har lyft fram våra inlägg vid flera tillfällen och vi har skrivit ett par artiklar för tidskriften Fokus. Dessutom har vi lyckats locka några av Sveriges ledande nationalekonomer att skriva gästinlägg på bloggen.

Vilka var då det första årets flippar och floppar? Det mest lästa inlägget handlade om Cykelringen tätt följt av John Hassler och Per Krusells gästinlägg om nedladdning. Det mest kommenterade inlägget under året var förra veckans inlägg om hyresmarknaden tätt följt av Evas inlägg om nationalekonomers människosyn. Årets sämst tajmade inlägg var Jonas stöd till Lehman Brothers konkurs som föranledde (konkursen, inte inlägget) att finanskrisen på allvar började sprida sig över världen och Roberts tips att placera sparpengarna hos Parex Bank dagen före Lettiska staten ansåg sig tvungen att förstatliga banken.

Några av de inlägg som vi själva är nöjda med och som vi tycker förtjänar att läsas igen är:

Nyligen bytte vi utseende på bloggen och det är nu lättare att se vem som är författare till respektive inlägg. Idag har vi även lagt ut några nya sidor (se flikar högst upp) med förhoppningsvis matnyttig information för dem som är intresserade av nationalekonomi. Vår förhoppning är att hålla dessa sidor uppdaterade och förhoppningsvis utvidga med mer information.

Dags för namnbyte?

När jag går och simmar dyker jag regelmässigt på samma poolproblem. Folk tar upp flera banor genom att simma i en cirkel, trots att det vore bättre om alla simmade i två mindre cirklar — en för de snabba och en för de lite långsammare. Detta är ett exempel på ett koordinationsmisslyckande. Det vore bättre för alla att simma i två cirklar, men givet att alla andra simmar i en cirkel är det bäst för varje enskild person att rätta in sig i ledet. Förmodligen räcker det att en person ställer sig upp och föreslår att vi borde simma i två cirklar, men det är väldigt sällan detta sker.

Världen kryllar av koordinationsmisslyckanden av den här sorten. Ett exempel är missvisande språkliga benämningar. Givet att alla kallar något för en viss sak är det bäst för varje enskild att också göra det, även om det vore bättre för alla om man bytte benämning. Ett sådant exempel är den missvisande svenska benämningen på min egen akademiska disciplin, nationalekonomi

Nationalekonomi leder tankarna till att det handlar om ekonomi på nationell nivå och saker som nationalräkenskaper. Riktigt märkligt blir det i hissen i A-huset på Stockholms universitet där det står ”Nationalekonomi” på plan 7 och ”Internationell ekonomi” på plan 8, trots att forskarna på båda våningsplanen forskar om ungefär samma saker. De flesta svenskar vet förmodligen inte så mycket om nationalekonomi och har därför grundat sin bild av vad nationalekonomer håller på med utifrån vad vi valt att kalla oss. Detta gör att många har en ganska missvisande bild av vad nationalekonomi är och kanske också därför är mindre intresserade av nationalekonomi än de annars skulle varit.

Vad termen nationalekonomi kommer ifrån vet jag inte riktigt. På danska heter det också nationaløkonomi, men på norska gäller det betydligt mer passande samfunnsøkonomi. Företagsekonomer skulle förmodligen protestera om nationalekonomi kort och gott kallades ekonomi på svenska. Därför skulle jag nog förorda att engelskans economics bör översättas till samhällsekonomi

Att byta ut en gammal och etablerad term är dock inte gjort i en handvändning och jag har ingen aning om hur det skulle kunna gå till. Detta koordinationsproblem involverar så många aktörer att det är svårt att få alla att lyssna samtidigt. Ett litet första steg är dock att rådfråga våra kloka läsare på Ekonomistas. Är det dags att byta nationalekonomi mot ekonomi eller samhällsekonomi? Avge din röst nedan!

Uppdatering 2009-02-23: Omröstningen är nu avslutad. 182 personer röstade och 81 procent tyckte att nationalekonomi bör bytas ut. 51 procent förordade ett byte till samhällsekonomi, 23 procent till ekonomi och 8 procent till något annat.

Med en enkel tulipan

Idag är det Alla hjärtans dag och i tunnelbanan i Stockholm (och säkert på fler ställen) finns nu en reklamaffisch som uppmanar oss att ge lite kärlek genom att skänka tulpaner. Denna reklamkampanj vore inte särskilt upphetsande om det inte vore för den lilla EU-flaggan i affischens nederkant: ”Kampanj finansierad med stöd från Europeiska Unionen och International Flower Bulb Center”. Våra folkvalda politiker vill alltså uppenbarligen att vi skall köpa mer tulpaner till varandra. Frågan är varför?

Kanske är det inte fler sålda tulpaner som politikerna vill uppnå, utan mer kärlek. Kärlek tulpan1har förmodligen positiva externaliteter och det kan i så fall vara motiverat med en subvention av kärlek (även om det förmodligen finns mer direkta former av stöd till kärlek än att gå omvägen via tulpaner). Mer troligt är att kampanjen snarare handlar om protektionistiskt europeiskt jordbruksstöd. Tulpaner som säljs inom EU misstänker jag till största delen också odlas här, vilket inte gäller alla andra snittblommor (en del odlas i Afrika och därifrån brukar ju EU inte vilja importera jordbruksprodukter). Det som är lite ovanligt med den här formen av jordbruksstöd är att den riktas direkt mot konsumenterna och försöker få oss att handla annorlunda. Vad väntar härnäst? EU-finansierad reklam för falukorv, hjortronsylt och champagne och andra varor som garanterat har producerats inom EU?

En novell om incitament

Peter Santesson-Wilson har på Inslag levererat årets (årtusendets?) hittills bästa ekonomisk-politiska novell. Först haikus, nu noveller. Håller samhällsbloggarna på att tränga ut kulturbloggarna?

Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral

Hur påverkas vi när vår inkomst förändras? Mer pengar i plånboken gör naturligtvis att vi får råd att konsumera mer, men påverkas vi inte också på andra sätt? Studenten som levt på nudlar ett par år under studietiden kanske mångdubblar sin inkomst när examen väl är i hand. Helt plötsligt har man råd att köpa bil, att äta gåslever då och då och kanske blir man lockad att fuska med skatten när man ser hur mycket staten tar ur lönekuvertet?

I en artikel som precis publicerats i The B.E. Journal of Economic Policy and Analysis (Advances) argumenterar jag för att sådana förändringar i konsumtionsmönster också kommer att påverka våra moraluppfattningar. Studenten som förut tyckte det var omoraliskt att köra bil i innerstan eller att tvångsmata gäss kommer att inta en betydligt mer tolerant attityd när hon själv lockats att köpa bil och äta gåslever. När vi gör något vi tycker är felaktigt uppstår dissonans som motiverar oss att rationalisera vårt handlande. Vi intalar oss att just den här bilresan är särskilt viktig eller att gässens lidande kanske ändå inte är så stort.

Mina resultat visar att vi bler mer toleranta mot konsumtion av normala omoraliska varor, det vill säga sådant som är moraliskt tvivelaktigt och som vi konsumerar mer av när inkomsten stiger. Motsatsen gäller för inferiöra omoraliska varor som vi konsumerar mindre av när inkomsten stiger. Rika tycker det är mer okej att skattefuska, medan fattiga tycker det är mer okej att bidragsfuska, för att ta ett exempel. Sambanden är svaga, men jag visar att det finns ett systematiskt mönster i våra moraliska värderingar.

Min artikel innehåller på sätt och vis inte så mycket nytt utan bygger på halvsekelgamla socialpsykologiska idéer. Den framstående socialpsykologen Elliot Aronson ger följande råd till en modern Machiavellisk ledare som vill påverka sina undersåtars värderingar i en viss riktning:

Om du vill att folk ska inta mer toleranta värderingar gentemot en synd, fresta dem så att de begår den syndiga handlingen. Men om du i stället vill att de ska stärka sina värderingar, fresta dem, men se till så att de inte utför handlingen.

När jag började fila på artikeln så byggde jag dock allt på introspektion. Jag är en hycklare av stora mått. För ett år sedan tyckte jag det var lite fånigt att blogga, men nu tycker jag att jag gör en viktig samhällsinsats. För tre veckor sedan irriterade jag mig på hänsynslösa barnvagnsförare som körde på mig på trottoaren, men nu när jag själv börjat köra barnvagn prejar jag utan dåligt samvete ut fotgängare i körbanan. Innan jag skrev det här inlägget tyckte jag inte man bör framhäva sin egen forskning med alltför långa blogginlägg, men nu har jag helt ändrat uppfattning om även den saken…

Akademisk efterskrift: Det har tagit ganska många försök att få den här artikeln publicerad. Vid ett av de första försöken fick jag den här rapporten från en anonym bedömare. Det är en väldigt underhållande och välskriven rapport, men också ett skräckexempel på hur man inte bör bedöma andras forskning.

Ekonomer är inte helt normala i huvudet.

Ekonomer har en tendens att inte riktigt tänka som folk gör mest. Detta gör att de ibland missar aspekter som andra tycker är viktiga eller uttrycker sig på sätt som uppenbarligen kan uppfattas som stötande. Ibland kommer dock ekonomtänkandet väl till pass och bidrar till en bättre analys. En kort diskussion om den pågående gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina med en kollega illustrerade häromdagen två av de tre aspekter som jag ser som typiska för nationalekonomers sätt att tänka.

Den första kom fram i en diskussion om i vilken utsträckning den planerade Nabucco ledningen, som det pratats om länge, var ett realistiskt alternativ och i så fall hur långt fram i tiden. Svaret var att det nu verkade troligare än någonsin att detta var på gång. När jag undrade vilken typ av information som ledde till denna slutsats var svaret att Ryssland intensifierat och påskyndat arbetet med South Stream. Min kollega hade alltså ingen ny information om vad som hände med Nabucco projektet men kunde, baserat på antagandet att det pågår en strategisk interaktion mellan Ryssland och andra aktörer i fråga om gasleveranser till Europa, dra slutsatser om detta.

Det andra exemplet på ekonom-typiskt tänkande kom fram i diskussionen om i vilken mån LNG (Liquified Natural Gas) var en lösning på leveransproblemen från Ryssland. Tanken är att om denna teknologi utvecklas så skulle man på sikt inte vara lika beroende av de fasta gasledningsnätet utan skulle istället kunna ha större flexibilitet vad gäller vilka vägar gasen transporteras. Jo, detta är i och för sig riktigt, menade min kollega, men glöm inte den allmänna jämviktseffekten: Om LNG blir så konkurrenskraftigt och lätthanterligt som skulle behövas för att det ska lösa transportproblemen för Europas del så kommer detta också betyda att det bildas en global marknad för gas på ett sätt som inte är fallet idag. Givet prisdifferensen mellan Europa och USA skulle USAs nya möjligheter att efterfråga gas sannolikt driva upp priserna i relation till EU priser idag och totaleffekten skulle vara negativ för EU.

Att tänka i termer av strategisk interaktion och att ta hänsyn till den allmänna jämviktseffekten är tillsammans med besattheten kring identifikation, det vill säga att kunna uttala sig om vad som faktiskt orsakar något (till skillnad från att saker samvarierar) är de tre mest utmärkande särdragen för hur ekonomer tänker. Tänk vad mycket bättre samhällsanalys vi skulle få om alla inblandade kunde inse att incitament är viktiga, att förändringar inom ett område ofta påverkar andra områden, och att korrelation inte är samma sak som kausalitet.

Ps. Att dessa tre goda ting inte alltid uppfylls samtidigt och att även ekonomer när de minns en av dem gärna glömer de andra har tidigare noterats på Ekonomistas t.ex. här och här.

Pps. Undertecknad skrev i mars 2008 en kort notis om den dåvarande gaskonflikten på Ekonomistas. Den skulle i princip kunna publiceras i oförändrad form och illustrerar även den att man ibland måste förstå incitamenten hos de inblandade parterna; Ryssland (och Tyskland) planerar inte Nordstream för att de tror att detta är det billigaste, enklaste eller mest miljövänliga alternativet. De gör det för att det är en direkt förbindelse utan möjlighet till transitbekymmer.

I varje ekonom en poet

Ekonomistas vill ju gärna vara utmanande, men nu har vi blivit utmanade. MJV på Et in Arcadia Ego vill att vi ska börja dikta och då inslag.se följt uppmaningen vill jag inte vara sämre.  Så här kommer min lilla Kris-haiku:

i dyster kristid

väcks åtgärdspaket till liv

ack dröm om våren

Nördar innerst inne

En av AEA-konferensens höjdpunkter var gårdagens panel om den finansiella krisen. Toppnamn som Alan Blinder, Robert Shiller, Olivier

Publiken jublade!

Publiken jublade!

Blanchard och Kenneth Rogoff försökte reda ut begreppen i en överfull konferenslokal.

Mycket intressant sades men efter ett slag gled diskussionen över till konstruktionen av husprisindex. Överskattar inte Shillers index volatiliteten? Finns det inte problem i ändpunkterna? Hur bör indexet viktas, egentligen?

Nog är det något befriande med att dessa rådgivare till presidenter och internationella organ visar sig vara nördiga småpojkar innerst inne. För vilka andra än riktiga nördar kan ge sig in i på en sådan diskussion för tusentalet svettiga ekonomer som håller på att svimma av syrebrist.

Nyårsfundering

I grundkursen i offentlig ekonomi lär vi våra studenter att marknaden kommer att sätta ett pris som är felaktigt ur samhällets synpunkt om en vara är förknippad med externaliteter, positiva såväl som negativa, och att det därför finns anledning för staten att gå in och subventionera eller beskatta. pei02052

Så långt basic economics, men det är ju inte alltid så lätt att veta ens åt vilket håll statens prisjustering ska gå. Ta exemplet nyårsfyrverkerier. Å ena sidan så kommer fler än köparen att kunna se och glädjas över fyrverkerierna, vilket borde innebära att för lite fyrverkerier köps. Men å andra sidan så tar köparen inte hänsyn till det lidande som fyrverkerierna åsamkar djur och natur, vilket borde innebära att för mycket fyrverkerier köps.

Ja, vad ska man tro. Det är väl bara att blunda, vifta med händerna och låtsas som om de postivia externaliteterna tar ut de negativa och att marknaden för nyårsraketer är perfekt. Själv tänker jag inte köpa några, utan snålskjutsåka på mina mer spendersamma grannar.

Gott Nytt År!