Idag är det ett år sedan vi startade bloggen Ekonomistas. Det var med skräckblandad förtjusning som vi kastade oss in i bloggvärlden. Efter ett år kvarstår bara förtjusningen.
Under det första året har vi lagt ut 392 inlägg och ni läsare har bidragit med inte mindre än 3299 kommentarer. Antalet läsare är nu mellan 1000 och 1500 på vardagar, vilket var mer än vi vågat hoppas på. Framförallt är vi positivt överraskade över vilka läsare vi lyckats attrahera. Kommentarerna på våra inlägg är av mycket hög kvalitet och vi får direkt stå till svars för brister och felaktigheter i våra inlägg. Bloggen läses också av flera viktiga opinionsbildare i Sverige och vi har uppmärksammats både på Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledarsida. Affärsvärlden har lyft fram våra inlägg vid flera tillfällen och vi har skrivit ett par artiklar för tidskriften Fokus. Dessutom har vi lyckats locka några av Sveriges ledande nationalekonomer att skriva gästinlägg på bloggen.
Vilka var då det första årets flippar och floppar? Det mest lästa inlägget handlade om Cykelringen tätt följt av John Hassler och Per Krusells gästinlägg om nedladdning. Det mest kommenterade inlägget under året var förra veckans inlägg om hyresmarknaden tätt följt av Evas inlägg om nationalekonomers människosyn. Årets sämst tajmade inlägg var Jonas stöd till Lehman Brothers konkurs som föranledde (konkursen, inte inlägget) att finanskrisen på allvar började sprida sig över världen och Roberts tips att placera sparpengarna hos Parex Bank dagen före Lettiska staten ansåg sig tvungen att förstatliga banken.
Några av de inlägg som vi själva är nöjda med och som vi tycker förtjänar att läsas igen är:
- Evas funderingar kring fredag den 13:e och inlägg om vem som egentligen bestämmer i kommunen.
- Daniels inlägg om trendbrottet i ekonomers syn på bonus- och fallskärmsavtal.
- Jonas inlägg om saknaden efter fastighetsskatten och arvsskatten samt avslöjandet av den massiva betygsinflationen i gymnasiet.
- Jespers förklaring till uppgången i VD-löner och reflektion kring användandet av socialt tryck i inkassoverksamhet.
- Martins inlägg om penningpolitik utan räntevapen är fortfarande högaktuellt.
- Roberts uppmaning till de riktigt rika som inte verkar ha hörsammats under året.
Nyligen bytte vi utseende på bloggen och det är nu lättare att se vem som är författare till respektive inlägg. Idag har vi även lagt ut några nya sidor (se flikar högst upp) med förhoppningsvis matnyttig information för dem som är intresserade av nationalekonomi. Vår förhoppning är att hålla dessa sidor uppdaterade och förhoppningsvis utvidga med mer information.
Ekonomistas 
Tillykke på dagen. Jeg kan stadig savne en dansk parallel – ikke mindst nu hvor vi (altså Danmark) står over for en situation med økonomisk krise, indgreb i banksektoren, arbejdsmarkedspolitik, skattereform osv, osv.
Keep’em coming 🙂
Jag är inte nationalekonom, har inte ett enda akademiskt poäng i ekonomi, men ni har tänt en rejäl gnista av intresse hos mig!
Detta är lätt en av de allra bästa bloggarna, alla kategorier, man kan läsa för närvarande. Underhållande och lärorikt även för oss vanliga människor!
Tack.
Grattis! Jag har läst det mesta tror jag. Jag tror ni fyllde ett tomrum som saknades nämligen ett debattforum för alla med ett brett samhällsintresse. Economistas visar också på nationalekonomins breda tillämpningsområde och hur den går att använda på såväl stort som smått.
Tack. Jag är djupt imponerad!
Ni är bäst!
Grattis pa ettarsdagen! Det ar en kanonbra blogg.
Grattis! Mycket bra blogg, en av Sveriges bästa!
Grattis! Kul med så mångsidig blogg och den har verkligen stärkt mitt intresse för beteendeekonomi.
\o/
Grattis!
Jag vill gärna instämma i hyllningskören. Ni har verkligen lyckats med konststycket att hitta helt rätt nivå och tonläge. Pedagogiskt utan att bli ytligt och spetsigt utan att bli alltför ideologiskt.
Stort tack för en lysande blogg!
Instämmer i hyllningskören!
Det är särskilt bra att det är unga ekonomer som skriver – professorer styr ju tillräckligt som det är… Det är också bra att går att kommentera samt att författaren av ursprungsinlägget ofta tar sig tid att fortsätta debatten. Ursprungsinläggen är gjorda för att skapa dialog, det är inga ”så här är det” – inlägg utan tanken verkar just vara att sparka igång en diskussion. Det finns annars så mycket formkrav i akademin som gör att diskussionen inte kommer igång.
Vad är historien bakom ekonomistas? Varför blev det just ni, varför startade ni just 2008 osv? Som medieforskare är jag nyfiken…
Tackar så mycket för alla dessa vänliga kommentarer! Ekonomistas blev till på Daniels och mitt initiativ. Vi hade snackat om att en blogg behövdes vilket inte minst grundade sig i mina erfarenheter som redaktör för Ekonomisk Debatt. Pressläggningar etc gjorde att det var svårt att få tillstånd en rapp debatt. Dessutom var det svårt att få folk att skriva då det är rätt krävande att skriva en artikel för ED. Att skriva i dagspress går ju alltid men då måste man ha något rejält att komma med i termer av nya forskningsresultat med färdig policytolkning. Vilket man sällan har.
Alltså behövdes ett forum där ekonomer kan resonera som ekonomer gör “vid lunchbordet”. Det blir i allmänhet en blanding av teoretisk spekulation, kryddat med resultat från empiriska studier och lite allmän fakta om hur världen ser ut. I dessa diskussioner gör det inget om man har fel utan målsättningen är snarare att försöka testa olika förklaringar mot varandra, att framkasta en möjlighet, eller ibland bara säga något dräpande och kul. Ett sådant lunchsamtal var mallen för bloggen när vi letade efter andra som ville skriva.
Ambitionen när vi letade skribenter var att täcka in olika ämnesområden och dessutom kändes det viktigt att vi hade någon form av personlig relation till varandra eftersom en gruppblogg kan haverera pga free-riding. Alltså blev det naturligt att fråga runt bland våra jämngamla kamrater. Robert är ju outlier åt det yngre hållet men han kändes trygg att fråga eftersom vi ändå kände honom från Handels.
Varför just 2008? Vi hade egentligen tänkt starta 2007 men fick inte tummarna loss. I USA har ju ekonombloggande varit stort rätt länge och tillslut kände vi att det snart skulle vara försent. För att vi skulle komma till skott drev jag ett slag en egen blogg som “pilot” för att vi skulle ha något att modellera Ekonomistas utifrån.
Och på den vägen är det.
Jag är visserligen gammal grå professor i nationalekonomi (81, pensionerades för 16 år sedan) men måste ändå instämma i hyllningskören, Ni är fenomenala. Jag begriper inte hur ni kan snappa upp så många saker och ha så fantasieggande kommentarer. Jag har lärt mig oerhört mycket av att ta in Ekonomistas, och skall bli ännu flitigare i fortsättningen.
Någon droppe malört i bägaren måste jag klämma fram. Är ni inte något, jag upprepar något, väl intresserade av nya svängar inom beteendeekonomi? Och klamrar ni er inte lite väl mycket fast i en externa-effekter-terminologi som på mig – faktiskt – verkar nattstånden?
Lars: Måste få kommentera här. Visst kan beteendeekonomin bli svängig men alla försök att faktiskt närma sig verkligheten som görs inom nek måste väl tas emot med ett visst hopp? Det fanns ju på allvar en tid (vad jag har förstått) då man i stort antog att människor var rationella, nyttomaximerande egenintresserade individer? Beteendeekonomin är på snabb frammarsch och då gäller det att hänga med (även i de obekräftade svängarna). En blogg har ju just den egenskapen att allt som uttrycks inte behöver ha forskats på i 40 år osv. Mer beteendeekonomi!
Martin – Jag tror att de flesta beteendeekonomer tanker sig individer som nyttomaximerande och egenintresserade (i avseende nytta), det ar rationaliteten hos individers preferenser de ogillar. Jag tror du har missbedomt dina sangkamrater.
pontus – Ja, hur funkar det där egentligen? Jag är inte på något sätt en beteendeekonom, bara intresserad. Man pratar om en maximering av nyttan givet vissa ramar som budgett och bivillkor? Så en överviktig överbelånad rökare har nyttomaximerat då men på ett kanske irrationellt vis sett ur andras ögon då denne inte torde kunna tillgodogöra sig ett fullvärdigt liv? Men man kritiserar inte begreppet nyttomaximering som så då? När man studerar avvikelser från själviskt beteende förutsätter man likväl nytta map egenintresse? Naturligtvis klurigt att skilja olika grader av själviskt beteende åt.
Självkontrollsproblem är visserligen väldigt intressanta men implikationerna av betydelsen av relativ inkomst/status/position är de jag finner mest relevanta. Känns som en möjlig räddning ut ur ekorrhjulet där marknadsföraren bestämmer agendan och skapar behoven.
Tack för påpekandena, skall göra mer research innan jag kommenterar nästa gång.
Tack för alla uppmuntrande ord!
Angående tonvikten på beteendeekonomi så tror jag delvis det beror på att det är mitt forskningsområde och alla mina inlägg handlar om det, men framförallt beror det nog på att beteendeekonomin är “inne” just nu i nationalekonomi, precis som det på 70-talet var inne med informationsekonomiska modeller och på 80-talet var raffinerad spelteori som gällde. 😉 Angående Pontus och Martins diskussion så har jag ett inlägg i bakhuvudet kring detta som förhoppningsvis dyker upp på måndag.
Lars, jag är inte riktigt med på hur du tycker att vi använder oss av en föråldrad externa effekter-terminologi. Har du nåt exempel du kan förtydliga med? Jag är för övrigt tacksam för att du även kommer med kritiska synpunkter — utan dem kan vi inte förbättra oss!
Martin, angående frågan om nyttomaximering och att handla i eget intresse så kan jag rekommendera denna artikel av filosofiprofessor Lars Bergström. Tror jag kan ha tipsat om det tidigare här på Ekonomistas, men den förtjänar i så fall att läsas om. 😉
Marcus, tack, intressant. Har inget att invända i ultimatumspeletfallet. Men att en fet rökare som köper en bil på avbetalning som han egentligen inte har råd med – nyttomaximerar låter absurt. Ännu mer om det vore så att han egentligen inte ville röka eller äta skräpmat och brast i bedömning av sin ekonomiska situation och inte kunde motstå en annons då grannen nyss köpt ny bil. Men slutar väl i semantisk fråga, man nyttomaximerar på ett absurt vis relativt sina bivillkor eller nåt… och så kan vi gå vidare med att kritisera rationaliteten hos preferenserna.
Martin – Eftersom du verkar veta att den tjocke rokaren, knappast maximerar sin lycka via att ata och roka, sa kanske du ocksa vet vad som faktiskt maximerar hans lycka?
Lat mig gissa: Gruppgymnastik tva timmar om dagen a la osttyskland, vetekli och morotspure till lunch samt en gigantisk javla offentlig sektor! Och forstas: dig som livsstils-tsar!
Pontus – hahaha!
Jag tror att hans lycka maximeras genom en jävligt liten offentlig sektor, gladiatorspel, kokain, heroin, pornografi och prostituerade… med marknaden som livsstils-tsar
Martin – Sa medan du och jag forsoker lista ut vad som gor honom lycklig, kan vi kanske lata honom bestamma heeelt sjalv vad han tror blir bast?
Pontus – Ja, om vi privatiserar sjukvården så att jag slipper betala för honom samt att vi på något sätt angriper frågan med röken man ibland oförhappandes andas in samt det att när man minst anar det blir trängd av en tjock svettig person i t.ex. i matkön.
Martn – Varfor da? Feta rokare ar en stor nettovinst for oss andra skattebetalare (http://nonicoclolasos.wordpress.com/2008/02/07/feta-och-rokare-en-vinst/)
(Forresten, om jag tycker du ar ful, ar det ocksa en “externalitet” som “angripas”?)
Pontus – Ja, känner till sambanden utan att läsa blogginlägget.
Appropå “fulhet” är det något svårare att göra något åt detta subjektiva tycke medan övervikt och fetma är konstaterbart och enligt min mening till 99.5 % ett samhällsproblem. Det är inte så svårt att se att om man inte äter fler kcal än man gör av med blir man inte tjock. Men jag har förståelse för att väldigt många inte kan hantera dygnetrunttillgången till socker i vårt sjuka samhälle.
Hur fick du in mig på en sådan här cynisk argumentation? Vill du privatisera sjukvården helt? Sänka skatt på alkohol och tobak? Legalisera några andra droger? Legalisera sexköp igen?
Sjukvard – Ja, jag tycker bade privata och offentliga alternativ skall existera. Sjukforsakringen skall fortsatta vara offentlig dock.
Alkohol – Den kan nog sankas. Men det finns naturligtvis externatliteter har som bor internaliseras.
Legalisering av droger – Det vore inte orimligt med marijunana. Jag har tidigare bott i Amsterdam, och det fungerade ganska smartfritt.
Prostitution – Jag tycker att kvinnan har ratt att bestamma over sin egna kropp. Sa ja.
pontus – marijuana vore inte orimligt menar du (kan hålla med – hellre än tobak iaf), men det finns alltså gränser? Kokain t.ex.? Var drar man gränsen? Vid vilken nivå på externaliteter? Bara beroende av dessa? Aldrig beroende av (enligt dig kanske översittande) omtanke om andra människor – det känns inte är helt kontroversiellt att hävda att det finns människor med begränsad kognitiv förmåga och att ett överviktigt liv förmodligen är sämre än ett normalviktigt. Hur många överviktiga och feta skulle svara ja på frågan om de vill vara överviktiga och feta? Men du menar att de ändå som allra oftast noggrant har övervägt skiten de stoppat i sig i relation till sin viktuppgång? Man bör aldrig dra gränser med avsikt att skydda barn med korkade föräldrar t.ex.? Kostnaden för oss övriga kanske är för stor (ungefär som med alla knäppa antiinternet/fildelningstjohejgrejer Hollywood vill få igenom)
Jag har nog ändå tagit intryck av debatten med det fria valets ideal och i att människor ibland behöver lära sig den hårda vägen. Och det är onekligen svårt att inte svara ja på frågan “kan vi kanske lata honom bestamma heeelt sjalv vad han tror blir bast?” Men med min bakgrund med en del folkhälsostudier ligger en sockerskatt och kanske viss lagstiftning väldigt varmt om hjärtat. Socker är beroendeframkallande och kan påverka levern lika illa som alkohol vid stora mängder och vi är inte anpassade till tiden vi lever i.
EkonomistasRobert har ju t.ex. skrivit en lite kul artikel på ämnet:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/fett-och-beroende-1.627473
Oj vad långt det blev, men som sagt – en sockerskatt har jag klurat på i många år. Att ett barn med sin veckopeng kan köpa ett halvt kilo choklad för 20 kronor känns liksom intuitivt obra 🙂 Då gäller det att det finns starka föräldrar!
radera gärna dessa inlägg sedan Robert (om du läser dem), har ju inte så mycket med ert ettårsjubileum att göra.
Robert: Förlåt att jag inte svarar förrän nu på din fråga varför jag tycker det är förlegat att prata om externa effekter – det beror på att jag varit bortrest ett par dagar. Problemet, som jag ser det, är att “externa effekter” (och “externaliteter”) har blivit så luddigt begrepp att det inte medger tillräcklig precision i resonemangen. Detta visade Buchanan och Stubblebine på ett övertygande sätt redan 1962 i sin fina och mycket ofta citerade artikel “Externality” (i tidskriften Economica), Som många (kanske de flesta) använder ordet “externa effekter” innebär det situationer som lika gärna kan vara effektiva som icke-effektiva, alltså icke ge anledning till åtgärd, eller göra det. Vidare gäller ofta (kanske i regel) att situationer med externa effekter är reciproka. Tag exemplet med skidåkarna som åker ner för backen och fotgängarna som går över den. Är det skidåkarna som avger ext. eff. på fotgängarna, eller vice versa? Eller båda? Eller ta någon som sprider lukt och rök in på någon annans område, och har rätt att göra det (dvs, gör inget straffbart, och den utsatte har ingen chans få skadestånd). Kalla detta en “extern effekt”. Men om myndigheterna nu förbjuder personen att störa grannen, blir det då grannen som avger en negativ extern effekt på den tidigare utsläpparen eftersom han försvårar dennes verksamhet? Om inte, Varför? I alla reciproka fall kan det naturligtvis bara vara fråga om icke-effektivitet i högst ena riktningen. På tal om utsläppsfallet, krävs det något slags “verkshöjd” för att man skall tala om “extern effekt”? Hur skall den då definieras? Vidare: är extern effekt något som inte kan regleras genom frivilligt avtal p.g.a. transaktionskostnader, etc., eller är det något som “går genom luften, vattnet eller det elektromagnetiska spektret”? Från början var nog den första definitionen den vanliga, sen tycks det ha glidit över mot den andra. O.s.v. Så varför inte bara resonera i termer av effektivitet och åtgärder? Termen “extern effekt” är inte bara oklar, den är “redundant”. – Ja, Kanske du Robert vet precis vad du menar när du själv talar om ext, eff., men är du säker på att andra menar detsamma? – Jag rekommenderar som sagt Buchanan-Stubblebine, men lägger också förmåtet in en liten reklamsnutt: läs gårna sid. 379-387 i min bok “Economic Behavior and Legal Institutions” (2003). (Förlåt längden på detta inlägg.)
Lars, tack för klargörandet! Jag inser nu att jag aldrig reflekterat särskilt noga över externalitetsbegreppet, förmodligen för att jag aldrig använt det i egen forskning eller undervisning utan mest här på bloggen. 😉 Jag ska ta mig en titt på dina litteraturtips vid tillfälle.
Martin, “Socker är beroendeframkallande”
Nej det stämmer inte. Socker är inte beroendeframkallande.