Vem har egenligen makten i kommunen?

Idag presenterar IFAU en ny rapport där undertecknad tillsammans Matz Dahlberg och Heléne Lundqvist har studerat hur hur antalet anställda i kommunerna förändras då det generella statsbidraget blir större. Vi finner att då statsbidraget ökar med 100 kronor per kommuninvånare, vilket innebär cirka 6–7 procents ökade bidrag för en genomsnittskommun, ökar lägre tjänstemännen inom den centrala administrationen med hela 1,5 procent. De höjda statsbidragen verkar däremot inte leda till fler anställda inom barnomsorg, skola och äldreomsorg.

Hur ska man förstå dessa resultat, med tanke på alla röster som skriker på mer resurser till vård, skola och omsorg? Kan det vara så att de kommunala tjänstemännen tack vare sitt informationsövertag över politikerna kan styra var resurser ska hamna och på så sätt försöker minska sin egen arbetsbörda genom att anställa fler administratörer? Hypotesen känns tyvärr inte främmande.

Detta väcker frågan om vem som egentligen har makten i kommunen. Är det de folkvalda politikerna där de allra flesta är fritidspolitiker med begränsade möjligheter att sätta sig in i den kommunala ekonomin eller tjänstmännen med ett informationsövertag som bereder och föreslår vilka beslut politikerna ska fatta? Intressant i sammanhanget är att sedan 50-talet har antal folkvalda minskat samtidigt antal tjänstemän har ökat. Samtidigt har kommunerna fått ett allt större ansvar över viktiga välfärdstjänster så som skola, barnomsorg och äldrevård.

Den slutsats jag drar av detta är att det är dags att på allvar fundera över vilka uppgifter som ska ligga på vilken beslutsnivå. Är det verkligen rimligt att ansvaret för våra viktigaste välfärdstjänster ligger på den kommunala nivån? Åtminstone tycker inte jag att jag hittar svaret på detta hos Ansvarskommitténs slutbetänkande.

Comments

  1. ”Detta väcker frågan om vem som egentligen har makten i kommunen. Är det de folkvalda politikerna där de allra flesta är fritidspolitiker med begränsade möjligheter att sätta sig in i den kommunala ekonomin eller tjänstmännen med ett informationsövertag som bereder och föreslår vilka beslut politikerna ska fatta?”

    Jag gjorde en liten studie av budgetprocessen i två stadsdelsnämnder i Malmö för tio år sedan. Det var budgetar på i trakten av 800 miljoner kronor stycket (1998 års penningvärde) – inga småslantar. Det var en märklig och till synes helt opolitisk beslutsprocess. Alla politiker jag intervjuade talade om hur de ”fick bra information” från tjänstemännen om hur det skulle bli. Nedskärningar och omprioriteringar förhandlades fram på tjänstemannanivå och förankrades sedan politiskt i efterhand. Ett självspelande piano.

  2. Den här har jag hört en presentation av. Har för mig att en av frågorna som kom upp till diskussion var: ”Varför skulle de högre tjänstemännen välja att anställa fler lägre tjänstemän istället för att berika sig själva på andra sätt?” Fortfarande en rimlig fråga, det är klart att de kanske kan minska sin arbetsbörda eller kanske utöka sin stab och därigenom ha mer makt över fler men kan det finnas andra orsaker till det här? Kan det vara så att just tjänstemannasidan är eftersatt?

    Fast visst, har själv jobbat som politisk sekreterare och det är onekligen så att tjänstemännen har en väldig makt över politikerna. Och det är nog synd att säga att effektiviteten i central kommunal förvaltning är skyhög. Fast det kanske bara var så där jag var:-)

  3. Tack för kommentarerna!
    Peter: intressant att läsa om dina erfarenheter som stärker vår misstanke. I en enkätundersökning som SKL gjorde för några år sedan så svarade också mer än hälften av kommunpolitikerna att deras uppgift mest var att säga ja till förslag som tjänstemännen la fram.
    Niklas: visst kan man tycka att den rikitigt korrupte tjänstemannen skulle satsa på dyra konferensresor till Cypern i stället för att anställa fler tjänstemän. Men det skulle förmodligen vara betydligt svårare att övertala politikerna (och media) om att detta var väl investerade pengar, medans det är lättare att motivera fler lägre tjänstemän. Men visst, vi har på intet sätt bevisat att motivet för tjänstemännen är att minska sin arbetsbörda och öka sin makt. Lite intressant är att i en tidigare studie undersökte jag och Matz hur kommunens arbetskraftsefterfrågan reagerade på löneändringar ohc då fann vi återigen att administrationen stack ut genom att vara löneokänslig. Ytterligare en pusselbit alltså!

Trackbacks

  1. […] En av rapportförfattarna, Eva Mörk, skriver om det hos Ekonomistas. Postad 2008-09-10 09:48 i Ekonomi, […]

  2. […] sig in i de frågor som de beslutar om. Annars är risken stor att det i själva verket är de kommunala tjänstemännen som fattar de viktiga besluten  i våra […]

  3. […] Evas funderingar kring fredag den 13:e och inlägg om vem som egentligen bestämmer i kommunen. […]

  4. […] som levererar in färdig text, och de avlönas i sin tur av byråkrater som jobbar hårt nu på att få behålla makten över de kommunala-statliga inrättningarna, så man kan såsa vidare här sen… och gäspa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s