Långtidsutredningen 2011 efterlyser reformer i LAS och ersättningen till arbetslösa

I dag släpps Långtidsutredningen 2011 som denna gång har fokuserat på sysselsättningspolitikens utformning. Trots att utredarna (till vilka jag själv hör) på det stora hela ger den svenska arbetsmarknaden ett gott betyg så identifierar vi tre områden där behovet av reformer är stort.

Det första området där vi tycker att reformer är önskvärda är anställningsskyddet. Sverige kombinerar ett mycket strikt skydd av fast anställd personal med mycket flexibla möjligheter för arbetsgivare att använda sig av tidsbegränsade anställningar. Detta skapar en uppdelning av arbetsmarknaden som knappast är effektiv.  Ett sätt att ta bort dessa stora skillnader mellan fasta och tillfälliga anställningar är att ersätta dagens system med uppsägningsavgifter som varierar med den uppsagdes anställningslängd. Uppsägningsavgifterna kan ersätta arbetsgivaravgifterna i finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär lägre totala arbetsgivaravgifter för arbetsgivare som inte säger upp någon, och högre avgifter för övriga arbetsgivare.

Det andra är ersättningen till de som inte har a-kassa.  Denna grupp är hänvisad till kommunernas försörjningsstöd (socialbidrag), vilket jag tidigare här på Ekonomistas argumenterat för är en dålig lösning. Vi föreslår därför att alla som varit arbetslösa i minst 3 månader ges tillträde till ett garantiprogram som ger rätt till en arbetslöshetsersättning som ger en inkomst som är högre än socialbidragsnormen. I princip innebär förslaget att den nuvarande jobbgarantin för unga istället används för alla sökande utan a-kassa, samtidigt som ersättningsbeloppet höjs så att det ger en skälig levnadsstandard. Detta skulle göra att de arbetssökande fick tillgång till en ersättningsform med betydligt bättre incitamentsstruktur än idag.

Slutligen tycker vi att inslagen med arbetsgivarkontakter måste bli starkare både i den kommunala yrkesutbildningen och i arbetsförmedlingens arbete. Forskningen är tydlig med att sådana kontakter är viktiga, särskilt för personer utan tidigare anknytning till arbetsmarknaden. Vi tror därför att  att ökade arbetsgivarkontakter är en bra väg att gå för att få ner arbetslösheten bland de grupper där den i dag är störst; ungdomar och nyanlända invandrare.

Se också web-sändningen från dagens konferens i Rosenbad

Comments

  1. Hur ska man skilja på de som är arbetslösa efter tre månader från ”socialfallen”? Någon form av sorteringsmekanism är ju nödvändig om de ska ha olika ersättningsnivå.

    Annars var det där förslaget om uppsägningsavgift intressant. Kan du utveckla? Används det i något sammanhang/land?

  2. Andreas says:

    Jag kollade lite grann på videon som du länkat till. Tyvärr tog det stopp efter 25 minuter ungefär, så det gick inte att se klart den. Vet inte om det är min dator det är del på eller om det är fel på videon.

  3. Eva, du missade att svara på en fråga angående förra inlägget.

  4. Sandra: Det allra största problemet med ett skyddsnät för de som behöver det är att kunna ställa krav på de som faktiskt kan försörja sig själv. Vår tanke är att de som deltar i garantierna också måste uppfylla Arbetsförmedlingens krav på åtgärder och aktivt arbetssökande och att vi på så sätt ger individen möjlighet att själv selektera. Det kommer sen alltid att finnas gränsdragningar och här efterlyser vi därför försök med Resursgrupper där Af, Fk och kommunen samråder om och med personer där det är otydligt var huvudansvaret ska ligga

    Andreas: vet inte vad som är fel

    P: Sorry, jag går tillbaka och kollar

  5. Vad gäller a-kassan föreslår ni att den görs obligatorisk samtidigt som de differentierade avgifterna skall vara kvar. Hur har ni tänkt att en sådan arbetslöshetsförsäkring konkret skall vara utformad? Systemet med självständiga a-kassor måste ju upphöra pga att det strider mot den negativa föreningsrätten. Då försvinner också a-kassornas verksamhetsområden, de som idag ligger till grund för bestämningen av avgifter.

    • I ett samhälle där effekter av medborgarinkomst prövades, misstyckte endast lantbruksföretagare som tidigare kunde rekrytera utan att erbjuda anställda skäliga villkor – ett flertal nya företag startades och fler förvärvsarbetade sedan grundinkomsten införts.

      I dag är delar av den svenska arbetsmarknaden köparens marknad, eftersom människor tvingas acceptera ohälsosamma arbetssituationer.

      Grundinkomst enligt modellen ”negativ inkomstskatt” kan förbättra hälsan och produktiviteten avsevärt. En statlig villkorslös grundinkomst motsvarande existensminimum kan kompletteras med frivilliga inkomstförsäkringar.

  6. Har avgifter för uppsägning testats i andra länder? Låter som en intressant idé, men är det inte dåligt för flexibiliteten på arbetsmarknaden?

    • Intresset för konsulter och bemanningsföretag lär öka ännu mer.

    • Frankrike har en sådan lösning, men nu tror jag i och för sig, utan att vara expert på det franska systemet, att det finns andra element som inte är lika eftersträvansvärda i det systemet så vi bör inte kopiera rakt av

  7. Du sade angående försörjningsstöd som socialtjänsten beslutar om: ”Tanken med förslaget är att […] grundtryggheten inte villkoras” och: ”Sen tror jag att Mattias har helt rätt att det är rätt så höga kostnader att gå till socialen och att detta är ngt man helst undviker.”

    Jag antar att de kostnader du åsyftar är förlustkostnader; stress och ohälsa: skador på hippocampus, inflammationer i andningsorgan, förträngningar i blodkärl mm, samt alternativkostnader.

    Ersättningar som människor får endast om de betalar ett högt pris är per definition villkorade, oavsett om vi talar om transparenta ”offerter” eller dolda kostnader. I kommentaren förutsätter du att människor är medvetna om kostnaderna. Hur stor andel av befolkningen tror du upplever en ”grundtrygghet” om villkoret är att de belastas med de ”höga kostnader” som du nämner?

    • Ja, där har du förstås en poäng, försörjningsstödet villkoras på att man söker det och det i sig kan ha kostnader. Det jag är ute efter är att kommunerna inte ska kunna ställa ytterligare krav på bidragstagarna förutom att arbetsföra ska stå till arbetsmarknadens förfogande

      • Hur definierar du ”arbetsföra”? Läkarlagen och kontoristerna tvistar.

      • Jag såg videon med ditt föredrag. Du nämnde brister i rättssäkerheten som beror på att kommunerna enligt lag har rätt att sätta upp villkor för ersättningen och att missbedömningar om människors förmåga skett. De som söker försörjningsstöd är sårbara och saknar ofta kontakter med jurister, konstaterade du.

        Föreslår ni att kommunerna ska kunna ”besluta” att människor är arbetsföra, eller att Försäkringskassan ska fatta sådana beslut?

    • P: se nedan

  8. Oskar Nordström Skans says:

    En av de mest intressanta sakerna under konferensen var att de närvarande parterna, inklusive Svenskt Näringsliv, var överrens om att det är rimligt att arbetsgivarna är med och betalar även för långa sjukskrivningar. Christer Ågren (vVD SN) tyckte till och med det Hollländska systemet där arbetsgivarna betalar alla kostnader under de två första årens sjukskrivningar (och sedan återförsäkrar sig på en privat försäkringsmarknad) var intressant.

  9. Gregor Samsa says:

    Skulle någon ekonom kunna förklara varför *nivåerna* i a-kassan måste vara differentierade för att disciplinera lönebildningen? Borde man inte kunna få exakt samma effekt genom att bara differentiera förändringar på marginalen? Och i så fall kan väl bara märkliga (dvs regressiva) fördelningspolitiska motiv ligga bakom differentierade nivåer?

    Om arbetsgivare bär kostnaden för långa sjukskrivningar så straffas ohälsosamma arbetsplatser och sjuka arbetstagare. De som förstår sig på försäkringsmarknader verkar vara ganska överens om att privata aktörer typ alltid har ett försprång framför offenltiga riskutjämningssystem. Så hur är det tänkt att den som ofta är sjuk ska kunna konkurrera på rättvisa villkor med andra?

    • För att undvika att svaga grupper skadas av att arbetsgivare får betala en högre andel av sjukskrivningskostnaderna kan man kombinera detta med olika typer av riktade anställningsstöd

      • Gregor Samsa says:

        Hm… jag citerar mig själv. ”De som förstår sig på försäkringsmarknader verkar vara ganska överens om att privata aktörer typ alltid har ett försprång framför offenltiga riskutjämningssystem.”

        Menar du alltså att så inte är fallet? Det finns ju i praktiken ingen skillnad mellan riskutjämningssystem i socialförsäkringar och ”olika typer av riktade anställningsstöd”.

        Det vore intressant att få veta om din ståndpunkt är att problemet kan lösas, eller att problemet kan/bör ignoreras.

        Det är ganska stor skillnad.

  10. Angående flera kommentarer om begreppen ”arbetsföra” och villkorade bidrag kommer här några tankar:

    Socialtjänstlagen utgår från att det är den enskildes skyldighet att efter förmåga bidra till sin egen försörjning, vilket jag tycker är ett rimligt krav. Lagen säger vidare att arbetsföra personer ska aktivt söka arbete eller delta i lämpllig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Även detta känns mkt rimligt. Dock är det naturligtvis genuint svårt att bedöma om en person är arbetsför eller inte. Det mest olyckliga är dock situationen idag där olika myndigheter gör olika bedömningar och personer slussas mellan olika aktörer. En lösning på detta skulle kunna vara att genomföra försök med Resursgrupper med representanter från kommunen, Af och Fk som gör gemensamma bedömningar för personer som är i gränslandet.

    Utöver detta får kommunen ställa krav på deltagande i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet för unga ohc för äldre om särskilda skäl föreligger. Här någonstans tycker jag att risken för godtycke blir allt för hög och vill ha bort denna paragraf. Att helt ta bort alla krav, dvs även på att de som bedöms arbetsföra står till arbetsmarknadens förfogande tror jag inte är möjligt eftersom det kommer finnas personer som missbrukar en sådan generös lösning.

    jag vill poängtera att jag inte tror mig ha funnit den ”optimala” lösningen, vilken jag undar om den verkligen finns, men ändå att mitt förslag är en förbättring jämfört med det som gäller idag.

    • Farhågor om att villkorslösa ersättningar missbrukas framfördes också inför det fleråriga försök med grundinkomst som jag tidigare nämnt, men de visade sig vara grundlösa. Totalt förvärvsarbetade fler sedan den villkorslösa ersättningen införts.

      Och vad är viktigast: att fler får chansen att arbeta eller att ingen missbrukar systemet?

      • Har du ngn forskningsreferens till det försök du hänvisar till?

        Vad gäller vad som är viktigast så brukar jag tänka mig att det finns en trade-off mellan ett system där ingen går under och ett system som folk missbrukar och att varje medborgare måste bestämma var någonstans på denna skala man vill ligga. Forskning kan ge oss ett hum om hur stora dessa avvägningar är, men inte var vi bör hamna

      • Kostnaderna för system med villkorslösa respektive behovsprövade ersättningar ser ut att kunna vara jämförbara. Intäkterna ser ut att bli avsevärt större med villkorslösa ersättningar.

      • Jag ser inget vetenskapligt stöd för en trade-off mellan system med villkorslösa respektive behovsprövade ersättningar. Vi förlorar inget på att ersätta nuvarande behovsprövade ersättningar med en skälig villkorslös ersättning och frivilliga inkomstförsäkringar.

    • Studera gärna affärsmodellen ”freemium”. En villkorslös grundinkomst som finansieras med skatter – som kan jämföras med riskkapital – kan kompletteras med frivilliga ”premiumförsäkringar” som finansieras av kunderna.

  11. Jakob says:

    I praktiken finns ju redan uppsägningsavgifter. Om ett företag vill sparka någon som skyddas av LAS löses detta genom förhandling, personen blir utköpt.

    Det som många (t ex Centerpartiet) inte tycks begripa är att LAS inte är en lag som i dagsläget inte följs till punkt och pricka, och inte heller är till för att följas så. Vi som har arbetat på företag och inte suttit och ruttnat i riksdagen, på akademiska institutioner eller tankesmedjor har inte sällan varit med om att en arbetskamrat har fått gå trots att personen inte är sist in. Däremot får personen ifråga ett just en ”uppsägningsavgift” som bestäms i förhandling med facket.

    LAS är en lag som finns där för att arbetsgivarna måste FÖRHANDLA med facket vid uppsägning. Inte för att tvinga arbetsgivaren att behålla sina anställda. Den bild som ni målar upp motsvarar tyvärr inte hur lagen praktiseras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s