För några veckor sedan presenterades årets EEAG-rapport. Som vanligt presenteras en läsvärd analys av den europeiska ekonomin. I likhet med flera tidigare årgångar konstaterar EEAG-gruppen att stabilitets- och tillväxtpakten inte fungerar. Bl a visas figuren nedan, där det framgår att länder vid 97 tillfällen har haft en skuld större än 60 procent av BNP och/eller ett underskott större än 3 procent av BNP, något som enligt pakten endast tillåts vid ett svagt konjunkturläge. Vid flertalet (68 av 97) av dessa tillfällen bröt länderna dock mot paktens regler och borde därför ha bestraffats, men inget land har bestraffats för sådana regelbrott.
Under gårdagen ska EUs finansministrar ha kommit överens om hur stabilitetspakten ska reformeras. Reformerna är dock ganska begränsade, och paktens trovärdighetsproblem verkar inte ha lösts. EEAG-gruppen förespråkar en mer omfattande reform där pakten kompletteras med en krismekansim i tre steg. Tanken är att krismekanismen ska tillåta för länder att ställa in betalningarna, och att denna risk tydligt prissätts på marknaden. Det blir då marknaden snarare än de ekonomisk-politiska beslutsfattarna som bestraffar länder som missköter sina offentliga finanser. Läs gärna EEAG-gruppens egen sammanfattning i detta inlägg på vox.
Ekonomistas 
Har man med övervakning och straff för oansvariga banker?
Enligt grafen har Sverige aldrig brutit mot paktens regler. Är det korrekt uppfattat? Är det något annat EU-land som likt Sverige aldrig brutit mot reglerna?
Ja, Sverige, Estland och Luxemburg har aldrig överskridit gränsvärdena. Lettland, Irland och Bulgarien har överskridit gränsvärdena men har ändå aldrig brutit mot regelverket.
Nisse: läs texten under grafen 🙂 Sverige, Luxemburg och Estland, uppenbarligen.
Finns det anledning att ha en pakt som ingen håller?
Hur uppfattas pakten av medlemsländerna?
Hur påverkar straffrihet efterlevnadsviljan?
onekligen håller vissa
Det behövs ingen stabilitetspakt. Låt marknaden bestraffa länder med underskott, i form av högre riskpremier på statslåneräntan, i stället.
Redan idag ser vi att Portugal och Grekland m.fl. underskottsländer har betydligt högre ränta än exempelvis Tyskland. En sådan räntedifferens är nog så smärtsam för underskottsländerna. Någon ytterligare bestraffning, eller över huvud taget inblandning från byråkraterna i Bryssel, behövs inte.
Jag håller med, och det är väl ungefär även vad EEAG-gruppen säger. Deras poäng (som jag tolkar den) är att en ny pakt tydligt och trovärdigt ska säga att länder kan ställa in betalningarna, så att marknadsmekanismen blir starkare än i dagsläget.
Är det någon som förstår varför man inte genomfört en lösning på bankkrisen i Europa?
Man skulle omförhandlat ländernas skulder och reskapitaliserat den europeiska banksektorn.
Istället för att diskutera tandlösa stabilitetspakter så skulle man hanterat roten till de dåliga statsfinanserna och undvikit att obligationsmarknaderna överreagerar?
Jag förstår att det finns en politisk dimension som måste hanteras, men ju förr man hanterar problemen desto lättare blir det att lösa dem.
Daniel Gros skriver på detta tema:
The EU’s Band-Aid on a Bullet Hole