Den nuvarande riksbankschefens mandat utlöper den 31 december 2022. I en debattartikel i Dagens Industri diskuterar Gabriel Urwitz, tidigare adjungerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm, och Staffan Viotti, tidigare rådgivare i Riksbanken och Finansinspektionen, vilka krav som ska ställas på en ny riksbankschef. De betonar chefskompetens och menar att ingen av de övriga ledamöterna av Riksbankens direktion har sådan i tillräcklig grad. I en replik anser Carl B. Hamilton att de viktigaste egenskaperna är auktoritet och integritet för att kunna hävda Riksbankens oberoende. Och i ekots lördagsintervju tycks Stefan Ingves, nuvarande riksbankschef, ställa sig till förfogande, vilket innebär att han kan komma att inneha posten i 23 år.
Den nya riksbankslagen anger i 7 kap. 8 § att tillsättning av riksbankschef ska ske efter ansökningsförfarande. Även om lagen ännu inte trätt i kraft – det är tänkt att ske den 1 januari 2023 – finns det ingenting som hindrar riksbanksfullmäktige, som utser ny riksbankschef, att använda ett ansökningsförfarande. I så fall föreslår jag en platsannons med följande krav på en ny riksbankschef:
Ekonomistas 
Är väl samma som för politiker? Skådespelartalanger. Framstå som om man vet saker som andra inte vet och kunna svara på frågor vare sig man har något att säga eller ej. Vilket för centralbankschefer gäller nästan hela tiden. Frågorna är så komplexa att det egentligen aldrig finns något tydligt att säga, å ena sidan, men å andra sidan. Därför marknadsekonomi är att föredra, då ingen behöver fatta centrala beslut som med ett enkelt penndrag ska lösa alla problem (dessutom utan att själv ta några risker). Sedan verkar ju åtgärden efter allt pratande numer vara att pressa ner räntorna oavsett vad problemet är. Känns som just den delen är något de flesta skulle klara av att föreslå. Så handlar nog son sagt mest om att se trovärdig ut när man gör det.
Tror också Hamilton vänt på orsaksförhållandena lite när han säger att auktoritet och integritet är viktigt för att hävda oberoendet. Vad ska man ha oberoendet till om man ändå är mer vårdslös än någon skulle ha tvingat en till att vara? När man saknar integritet spelar väl oberoende inte så stor roll? Vilket man ju gör när man köper tillgångar och finansierar både stat och bostadsmarknad under mer än ett decennium.
Apropå centralbankschefer så tittade jag i en artikel på centralbankschefer i en rad länder mellan 1950-2000. Jag menar där, kanske inte överraskande, att var tid har sin centralbankschefstyp. Och att vad som gör en centralbankschef trovärdig i sin roll förändras över tid. Erfarenheter från privat, offentlig respektive akademiska sektorn har varit olika betydelsefulla – verkar det som. Vi nådde t ex “peak professor” när den globala finanskrisen bröt ut 2007-2008 då i princip samtliga centralbankschefer i OECD-länderna hade disputerat i nationalekonomi. Sedan dess så verkar det politiska kapitalet återkommit i betydelse, samtidigt som det akademiska förlorat lite av sin “cred”. Senast i förra veckan utnämndes t ex fd statsministern Jens Stoltenberg till chef för Norges Bank. Han har enl nätet en kandidat i nationalekonomi, men rekryteringen kan nog mer ses som ett uttryck för att penningpolitiken blivit lite mer politiskt laddad det senaste decenniet. Menar inte att detta är rätt eller fel väg att gå, men skulle gissa att även Sverige kan komma att påverkas av denna utveckling.
Det finns uppgifter där utbildning och erfarenhet ganska uppenbart ger fördelar. Arbete som ingenjör eller läkare kan tas som sådana exempel. När det kommer till att gissa nästa veckas lottorad är det däremot mycket tveksamt om övning och studier ger några fördelar. Det som möjligen kan läras är att det är just gissande man ägnar sig åt, så att man behåller sin ödmjukhet. Att gissa den optimala monetära politiken ligger betydligt närmare det senare än det först kan verka. Den primära skillnaden är att det är svårare att utvärdera om gissningen var rätt och att det framförallt är andra som får ta konsekvenserna av gissandet. Dessutom ser vissa typer av åtgärder gynnsamma ut på kort sikt medan de ofta har ännu mer negativa effekter på längre sikt. T.ex. att hålla räntan mycket lägre än marknaden skulle satt den på egen hand och köp av tillgångar till överpriser, vilket räddar verksamheter som annars inte skulle ha klarat sig och låter det offentliga expandera. De långsiktiga effekterna är dock mindre trevliga då det leder till ineffektiv allokering av resurser, med låg omställning och låg produktivitet som följd. Men när dessa effekter kommer kan man hänvisa till allt annat som hänt i världen och att det minsann inte är följdeffekter av de tidigare vidtagna åtgärderna som börjar visa sig. Så att det är mer mode i synen på vilken bakgrund man ska ha som centralbankschef än vad det är för ingenjörer och läkare är inte så konstigt. Just nu är vi också i början på ”skördeperioden” efter mer än ett decennium av totalt ansvarslös global penningpolitik. Tidigare har beteendet framförallt visat sig genom skenande priser på finansiella tillgångar vilket lett till allt större skillnader mellan löntagare/pensionärer/bidragstagare och de som äger tillgångar pga att det är de som fått tillgång till de nya pengarna. Nu har dock även priserna på råvaror börjat röra på sig och matpriserna är på väg att verkligen ta fart. Alla möjliga förklaringar kommer säkert ges men som Milton Friedman sa. ”Inflation is always and everywhere a monetary phenomenon in the sense that it is and can be produced only by a more rapid increase in the quantity of money than in output”.
Egentligen kräver den nya lagtexten mer av Riksbanken och dess direktör än vad den reellt existerande globala kapitalismen hittills har visat sig kunna leverera. “Utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet ska Riksbanken dessutom bidra till en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning (realekonomiska hänsyn).”
Konsten i direktörskapet torde därför ligga i att få det som faktiskt görs av Riksbanken att räknas som att det har bidragit till en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning. Även när någon sådan inte kan påvisas ute i verkligheten.