Riksbanken utnyttjar coronakrisen

Detta är ett inlägg av Peter Englund och Per Krusell, som var sakkunniga i Riksbankskommittén, samt Harry Flam, som var utredare av Riksbankens balansräkning och finansiella oberoende.

Riksbankens direktion missförstår helt syftet med förslaget till ny riksbankslag. Det framgår tydligt av direktionens remissvar på Riksbankskommitténs lagförslag som sammanfattas på DN-debatt och av riksbankschefens uttalanden i en intervju i DN. Lagförslaget syftar till att befästa Riksbankens oberoende, inte att inskränka det som riksbankschefen misstänker. Dessutom tycks direktionen anse att den är bättre skickad att göra bedömningar om vilka prioriteringar som är bäst för Sverige i en kris än regering och riksdag.

Det oberoende från riksdag och regering som givits Riksbanken för att bedriva penningpolitik är ett väsentligt avsteg från demokratiska principer, nämligen att all makt ska utgå från folket. Syftet med den nya riksbankslagen är att förtydliga och precisera Riksbankens uppdrag och befogenheter. Om Riksbanken ges alltför fria tyglar riskerar makten att förr eller senare missbrukas eller åtminstone ifrågasättas. Klarhet om Riksbankens uppdrag och befogenheter är en förutsättning för att riksdagen ska kunna göra en systematisk granskning och utvärdering och därigenom en förutsättning för Riksbankens oberoende på sikt. Detta tycks inte riksbankschefen och direktionen förstå.

I artikeln på DN-debatt skriver direktionen: ”Det bör ligga i de folkvaldas intresse att dess myndighet kan sätta in kraftfulla åtgärder snabbt när samhällsekonomin kräver det.” Med andra ord menar direktionen att den självständigt ska avgöra vad som är bra för samhällsekonomin, inte vad som krävs för att den ska fullgöra sitt uppdrag, nämligen att värna prisstabilitet och, genom att tillhandahålla likviditet, bidra till att värna finansiell stabilitet. Under pågående kris vidtas många åtgärder av regeringen, dess myndigheter och riksdagen av betydelse för samhällsekonomin. Riksbanken är ingalunda ensam ansvarig för vilka åtgärder som samhällsekonomin kräver. Vilken roll för samhällsekonomin som Riksbankens erbjudande om lån till företag via bankerna har får utvärderas i sinom tid, men hittills har bankernas och företagens intresse varit begränsat.

Att Riksbanken anser att den bättre än de folkvalda kan prioritera vilka åtgärder som bör vidtas i en kris är ingen nyhet. Riksbankskommittén föreslår liksom en tidigare utredning om Riksbankens finansiella oberoende att vinstutdelningen till staten blir lagreglerad liksom påfyllnad av det egna kapitalet om det skulle underskrida en viss nivå. I sitt remissvar på den tidigare utredningen skrev direktionens majoritet att förslaget innebär ”… att banken blir finansiellt beroende av staten. Skillnaden mellan eget kapital och möjligheterna att erhålla utlovat ett utlovat … kommer antagligen att framstå som tydligast vid det tillfälle som regeln behövs som bäst, det vill säga när Riksbanken har gjort stora opåräknade förluster betingade av en hastig omvärldssituation som orsakar påfrestningar även för övriga delar av samhällsekonomin.” Med andra ord litar inte Riksbanken på att riksdagen kommer att följa lagen och ifrågasätter dessutom de folkvaldas rätt att göra en annan  prioritering av de samhällsekonomiska behoven än Riksbanken.

I sitt remissvar ger Riksbanken en bild av att förslaget om en ny riksbankslag skulle inskränka dess handlingsfrihet på en rad punkter. Det gäller bland annat möjligheterna att köpa privatobligationer och att tillhandahålla utländsk valuta. En replik på direktionens artikel på DN-debatt visar att bilden är missvisande. Detta är förvånande med tanke på att man haft flera månader på sig för att skriva sitt remissvar och argumentera i frågan. Vi kan inte undgå misstanken att direktionen utnyttjar den nuvarande svåra samhällsekonomiska situationen för att skjuta lagförslaget i sank.