Beteendeekonomi och ekonomisk policy

Beteendeekonomi (eller ekonomisk psykologi) och neoklassisk ekonomisk teori beskrivs ofta som två motstridiga synsätt på hur världen, och ekonomin, fungerar. Medan neoklassisk teori antar att ekonomiska aktörer agerar rationellt menar beteendeekonomer att de inte gör det. Men kanske är den här dikotomin inte det bästa sättet att förstå nationalekonomi i allmänhet och ekonomisk policy i synnerhet? Harvardekonomen Raj Chetty höll i helgen den prestigsfulla Ely-föreläsningen vid världens största nationalekonomikonferens och menar för att det finns en mer pragmatisk väg.

Chetty är själv ingen beteendeekonom utan arbetar med policy-analys. Utifrån det perspektivet argumenterade han i sin föreläsning för att ekonomer inte bör filosofiskt fråga sig om människor är rationella eller inte. Istället bör vi utgå ifrån de frågor som vi vill besvara, och utifrån varje enskild fråga avgöra om ett neoklassiskt eller ett beteendeekonomiskt perspektiv är det bästa.

För att illustrera detta pragmatiska angreppssätt pekar Chetty på hur Milton Friedman redan på 1950-talet menade att ekonomiska teorier inte ska bedömas utifrån sina bakomliggande antaganden utan utifrån hur väl teorin kan tillämpas på verkliga förhållanden. I sin föreläsning ger Chetty exempel på tillfällen då beteendekonomiska aspekter kan göra stor skillnad för hur väl ekonomiska teorier lyckas med att förklara och påverka verkliga policy-förhållanden.

För det första kan beteendeekonomiska perspektiv leda till att vi får nya politiska verktyg som är både billigare och bättre än de som den neoklassiska teorin erbjuder. Chetty exemplifierar det med frågan om hur människor kan förmås att öka sitt pensionssparande. Ett exempel på ett neoklassiskt politiskt verktyg är att ge statliga bidrag till den som pensionssparar. Utifrån danska data visar Chetty att även om sådana bidrag har vissa effekter så är de små och dyrköpta.

Ett enklare sätt att påverka människors sparande är istället att förändra default-sparandet, dvs ändra hur mycket en person sparar om hen inte fattar ett aktivt beslut angående sitt sparande. Sådana verktyg bygger på beteendeekonomiska modeller av hur människor ofta skjuter upp sådant som upplevs som jobbigt – till exempel att fundera över pensionssparande. Att ändra default-nivåer, visar Chetty, är ett effektivt och billigt sätt att öka sparandet i samhället. (Default som policy har för övrigt tidigare diskuterats här på Ekonomistas).

För det andra argumenterar Chetty för att beteendeekonomiska teorier i vissa fall kan vara bättre på att förutsäga människors beteende än neoklassisk teori. För att illusterar det visar han på hur neoklassisk teori inte kan förklara varför människor i vissa delar av USA reagerar väldigt annorlunda på incitament rörande inkomstskatter än vad människor i andra delar av USA gör (exemplet handlar om hur Texasbor och Kansasbor hanterar skattereduktionen EITC). En beteendekonomisk modell som helt enkelt utgår ifrån att kunskapen om incitamenten är olika, och att denna kunskaps sprids mellan människor som bor nära varandra, visar sig utgöra en bättre förklaringsmodell.

På alla områden som Chetty diskuterar finns i hög grad möjligheter till olika åsikter, och de argument han lägger fram står inte oemotsagda. Men hans föreläsning är viktig eftersom det är första gången som beteendeekonomi och public policy i kombination diskuterats i ett sådant prestigefullt sammanhang inför världens samlade ekonomer. Att detta är ett hett forskningsområde, och kommer att förbli så under en lång tid framöver, står klart.

Värt att notera från Chettys Ely-föreläsning är också att han särskilt lyfter fram att omfattande administrativa data, inte minst från de skandinaviska länderna, är något som starkt hjälper den ekonomiska forskningen framåt. Vi på Ekonomistas har vi tidigare skrivit om hur essentiella sådana data är: Chettys föreläsning ger oss ytterligare anledning att fortsätta arbeta för att svenska administrativa data ska kunna användas i framkanten av nationalekonomisk forskning.

Se hela Ely-föreläsningen med Raj Chetty här.

Comments

  1. Bankir 5 says:

    Som alltid bör teorier vidimeras mot empiriska studier innan de antas/förkastas. Där brister dagens penningpolitik. Men jag tror att det viktigare i sammanhanget är politik. ECB vet exempelvis att QE är i bästa fall lindrigt skadligt för Eurozonen. Ändå kommer ECB att genomföra QE. Orsaken? Politik.

    Man skall inte överdriva teoriers värde när det till syvende och sist är politik som styr centralbankers (och Riksbankens) agerande.

    • Hugo André says:

      Vad menar du? Såvitt jag vet har QE inte haft någon märkbar negativ effekt i USA. Problemet är att de positiva effekterna verkar ha varit små. Den enda uppenbara nackdelen med QE i eurozonen är att det ger Merkel en ursäkt att fortsätta med sin kampanj för åtstramningar.

      • Bankir 5 says:

        Jag menar dels som du skriver att QE inte förefaller ha speciellt många positiva effekter men däremot hel del tillgångsbubbleskapande effekter. Tillgångsbubblor förefaller vara precis det man skall akta sig för. Att då tillämpa QE på en så, vad kan man säga, diversifierad ekonomi som Eurozonen bör ge högst intressanta effekter att studera i efterhand. Jag tror att ECB tappar greppet helt om situationen när dagens insolventa länder kan utöva politik (utpressning) genom att sätta dess balansräkning ur spel via nedskrivningar av statspapper vi redan vet kommer att återbetalas till en låg procentsats. Denna situation råder förvisso redan idag i debatten mot Grekland.

      • Hugo André says:

        Skulle du kunna länka till data eller något dylikt som visar på en ”tillgångsbubbla” orsakad av QE i USA eller Storbrittanien? Jag vet att det har talats en del om att en sådan effekt skulle kunna uppstå men har inte sett några konkreta bevis för detta.

        Sen kan QE vara positivt även om den direkta effekten inte är särskilt stor. Framför allt skapade den i USA förväntningen att en höjning av reporäntant låg långt in i framtiden (vilket sänker långsiktiga räntor och på så sätt stimulerar ekonomin).

    • Bankir 5 says:

      Om man tittar på olika börsindex utveckling under QE 1..4 så finns det nog en del samband man kan utläsa. Exempelvis.

  2. Intressant!

    Vad gäller idén att vi ”utifrån varje enskild fråga [bör] avgöra om ett neoklassiskt eller ett beteendeekonomiskt perspektiv är det bästa”. Hur väl ett visst perspektiv fungerat när vi behandlat en viss fråga utgör ju evidens för hur väl vi har skäl att tro att det kommer att fungera när vi behandlar andra liknande frågor, och i den meningen bör vi inte behandla varje fråga var för sig. Chettys exempel visar således att vi har skäl att tro att det beteendeekonomiska perspektivet kan komma att fungera bättre än det neoklassiska i andra liknande sammanhang.

  3. Farhia Bettar says:

    Johanna, jag rekommenderar dig Samuel Bowles överallt hyllade bok Microeconomics: Behavior, Institutions and Evolution.

  4. Tore Ellingsen says:

    Hej Johanna

    Har min besservissermössa på i kväll. Du säger att: ”hans föreläsning är viktig eftersom det är första gången som beteendeekonomi och public policy i kombination diskuterats i ett sådant prestigefullt sammanhang inför världens samlade ekonomer”. Är inte det en liten överdrift? Låt mig påminna om Thomas Schellings fantastiska Ely-föreläsning från 1984: ”Self-command in practice, in policy, and in a theory of rational choice” som jag råkar veta att du har läst…

  5. Christian Johansson says:

    Vad spännande! Det verkar vara så att olika vetenskapliga discipliner börjar med att lösa problem på ett mer pragmatiskt sätt, där olika teorier är mer lämpade för olika typer av problemlösning utan att man tar hänsyn till att premisserna till teorierna motsäger varandra.

    Jag tror att makroekonomi är särskilt svårt att basera på empiri just för att det är så otroligt många variabler som kan vara inblandade och data-underlaget är ofta begränsat (är bara amatör själv så jag kan ha fel). Att kunna avgöra vilken data som är relevant från vilken data som är icke-relevant måste vara svårt!

    Premisserna till en teori behöver inte vara sanna för att en teori ska fungera, så länge teorin inte är helt logiskt beroende av att alla premisserna är sanna.

  6. Den här boken av Richard Thaler om beteendeekonomi vs neoklassisk teori ser väldigt intressant ut. Kommer i maj.

    http://www.amazon.com/Misbehaving-The-Making-Behavioral-Economics/dp/0393080943/ref=tmm_hrd_title_0?ie=UTF8&qid=1423657419&sr=1-1

Trackbacks

  1. […] fått en betydligt mer framskjuten plats inom disciplinen. När Richard Thaler introducerade John Bates Clark-medaljören Raj Chetty påpekade han till och med att den bästa beteendekonomin numera görs av nationalekonomer som inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s