Beteendeekonomi och ekonomisk policy

Beteendeekonomi (eller ekonomisk psykologi) och neoklassisk ekonomisk teori beskrivs ofta som två motstridiga synsätt på hur världen, och ekonomin, fungerar. Medan neoklassisk teori antar att ekonomiska aktörer agerar rationellt menar beteendeekonomer att de inte gör det. Men kanske är den här dikotomin inte det bästa sättet att förstå nationalekonomi i allmänhet och ekonomisk policy i synnerhet? Harvardekonomen Raj Chetty höll i helgen den prestigsfulla Ely-föreläsningen vid världens största nationalekonomikonferens och menar för att det finns en mer pragmatisk väg.

Chetty är själv ingen beteendeekonom utan arbetar med policy-analys. Utifrån det perspektivet argumenterade han i sin föreläsning för att ekonomer inte bör filosofiskt fråga sig om människor är rationella eller inte. Istället bör vi utgå ifrån de frågor som vi vill besvara, och utifrån varje enskild fråga avgöra om ett neoklassiskt eller ett beteendeekonomiskt perspektiv är det bästa.

För att illustrera detta pragmatiska angreppssätt pekar Chetty på hur Milton Friedman redan på 1950-talet menade att ekonomiska teorier inte ska bedömas utifrån sina bakomliggande antaganden utan utifrån hur väl teorin kan tillämpas på verkliga förhållanden. I sin föreläsning ger Chetty exempel på tillfällen då beteendekonomiska aspekter kan göra stor skillnad för hur väl ekonomiska teorier lyckas med att förklara och påverka verkliga policy-förhållanden.

För det första kan beteendeekonomiska perspektiv leda till att vi får nya politiska verktyg som är både billigare och bättre än de som den neoklassiska teorin erbjuder. Chetty exemplifierar det med frågan om hur människor kan förmås att öka sitt pensionssparande. Ett exempel på ett neoklassiskt politiskt verktyg är att ge statliga bidrag till den som pensionssparar. Utifrån danska data visar Chetty att även om sådana bidrag har vissa effekter så är de små och dyrköpta.

Ett enklare sätt att påverka människors sparande är istället att förändra default-sparandet, dvs ändra hur mycket en person sparar om hen inte fattar ett aktivt beslut angående sitt sparande. Sådana verktyg bygger på beteendeekonomiska modeller av hur människor ofta skjuter upp sådant som upplevs som jobbigt – till exempel att fundera över pensionssparande. Att ändra default-nivåer, visar Chetty, är ett effektivt och billigt sätt att öka sparandet i samhället. (Default som policy har för övrigt tidigare diskuterats här på Ekonomistas).

För det andra argumenterar Chetty för att beteendeekonomiska teorier i vissa fall kan vara bättre på att förutsäga människors beteende än neoklassisk teori. För att illusterar det visar han på hur neoklassisk teori inte kan förklara varför människor i vissa delar av USA reagerar väldigt annorlunda på incitament rörande inkomstskatter än vad människor i andra delar av USA gör (exemplet handlar om hur Texasbor och Kansasbor hanterar skattereduktionen EITC). En beteendekonomisk modell som helt enkelt utgår ifrån att kunskapen om incitamenten är olika, och att denna kunskaps sprids mellan människor som bor nära varandra, visar sig utgöra en bättre förklaringsmodell.

På alla områden som Chetty diskuterar finns i hög grad möjligheter till olika åsikter, och de argument han lägger fram står inte oemotsagda. Men hans föreläsning är viktig eftersom det är första gången som beteendeekonomi och public policy i kombination diskuterats i ett sådant prestigefullt sammanhang inför världens samlade ekonomer. Att detta är ett hett forskningsområde, och kommer att förbli så under en lång tid framöver, står klart.

Värt att notera från Chettys Ely-föreläsning är också att han särskilt lyfter fram att omfattande administrativa data, inte minst från de skandinaviska länderna, är något som starkt hjälper den ekonomiska forskningen framåt. Vi på Ekonomistas har vi tidigare skrivit om hur essentiella sådana data är: Chettys föreläsning ger oss ytterligare anledning att fortsätta arbeta för att svenska administrativa data ska kunna användas i framkanten av nationalekonomisk forskning.

Se hela Ely-föreläsningen med Raj Chetty här.