Jämställdhet och utveckling

Globalt sett är relationen mellan män och kvinnor väldigt ojämn på en lång rad områden. Den tydligaste sammanfattande manifestationen på detta är underskottet på mellan 60-100 miljoner kvinnor i världens befolkning. Fenomenet ”missing women” (ett begrepp myntat av Amartya Sen i en NYRB artikel 1990) beror till viss del på selektiva aborter, till viss del på vad som kallats ”cumulative neglect”, d.v.s. att kvinnor, speciellt i kristider och i nödsituationer, åsidosätts i större utsträckning än män (eller, i extrema fall, dödas för att krisen anses vara deras fel). Utöver detta är också kvinnor globalt sett underrepresenterade inom utbildning, på arbetsmarknaden, och framförallt inom politiken. Tabellen nedan sammanfattar skillnaderna inom några områden och utvecklingen de senaste 20 åren.

Table1EsthersJEL

Den politiska debatten om relationen mellan ekonomisk utveckling och jämställdhet mellan män och kvinnor kan delas upp i två läger. Å ena sidan de som menar att utveckling automatiskt leder till mer jämställdhet, och att man därför bör fokusera på ekonomisk utveckling, även om man bryr sig om jämställdhet i sig. Å andra sidan, de som menar att jämställdhet inte bara är positivt i sig, utan att jämställdhet också är bra för ekonomisk utveckling och att man därför får båda genom att fokusera på insatser som ökar jämställdheten mellan könen.

I senaste numret av JEL (WP version här) sammanfattar Esther Duflo vår samlade kunskap på området (tabellen ovan kommer också ifrån den artikeln). Hon konstaterar till att börja med att även om situationen förbättras med ekonomisk utveckling så är inte utveckling i sig en garant för jämställdhet. Vidare konstaterar hon också att kvinnor i många sammanhang gör andra prioriteringar än män, t ex som politiska beslutsfattare. Däremot är det inte solklart att kvinnors prioriteringar alltid är bättre för utveckling och tillväxt. Hennes slutsats är att även om det finns kausala samband i båda riktningarna, så ska detta inte förväxlas med att det finns vare sig positiva eller negativa spiraler. Utveckling i sig räcker inte för att uppnå jämställdhet samtidigt som satsningar på jämställdhet inte är lösningen på alla utvecklingsproblem.

Comments

  1. Jag måste vända mig mot referenser till häxbränningar. Hur många män har genom historien dött i krig? Eller avrättas som krigsfångar (jmfr Srebrenica – vilka var det som avrättades där?).

    För övrigt kunde ni kanske skriva ett inlägg om varför ”marknadspriset” på kvinnor inte stiger när det finns ett underskott på tiotals miljoner (eller mer) kvinnor i länder som Kina och Indien. Borde inte ett sådant underskott påverka kulturella mönster och göra döttrar till en tillgång snarare än en belastning som måste giftas bort?

  2. Peter says:

    Varför talas det inte om två stora jämställdhetsproblem? Män lever i genomsnitt ett kortare liv än kvinnor. Dessutom tar dubbelt så många män livet av sig än kvinnor. Men feministerna är tysssta. Varför?

    Ps. Feminism innebär att byta ut patriarkat mot matriarkat. Man tar även över det som man klagat på hos männen men gör det nu till sitt eget och vips så är det helt OK. För det är ju kvinnor bakom. Ds.

  3. Lars Werin says:

    Jag rekommenderar Esther Duflos artikel ”Women Empowerment and Economic Development” i senaste nummer av J. of Ec. Literature (Dec. 2012).

    • Jesper Roine says:

      Jag vet inte om du är ironisk Lars, men det är just den artikeln som jag syftar på i inlägget (och som fick mig att skriva det i första läget).

  4. Lars Werin says:

    Nej, Jesper, bara slarvig läsare.

  5. Nymnchen says:

    Det skrivs alldeles för lite om alla krig och massavrättningar som kvinnor utför! Dessutom är det mer synd om männen för de slår ihjäl varandra – och sig själva. Så länge det är synd om männen för att de slår ihjäl varandra så är det viktigare än att de slår ihjäl kvinnor, att kvinnor dör i barnafödande, att de tvingas till sexslaveri, att de utför obetalt arbete åt män. För det är synd om männen som slår ihjäl varandra.

    On another note, på tal om orsak och verkan; kvinnors utbildning (mätt i absoluta termer, inte förhållande till männens utbildning) har enorma effekter på samhällens utveckling. På pedagogisk nivå för att nå även Ekonomistas läsare http://www.girleffect.org/why-girls/ http://visual.ly/how-would-world-change-if-every-girl-was-educated

    • benjamin says:

      Du behövs på detta forum! Som en motkraft till alla högerspöken i kommentarsfältet.

    • Vadå männen? Så de ihjälslagna männen i Srebrenica som huvudsakligen var civila var skyldiga till morden på sig själva eftersom de var män? Kollektivism i all sin prakt.

      Apropå dina exempel: är vuxna kvinnor helt oförmögna att ta eget ansvar? Man får väl helt enkelt fly från alla de där hemskheterna du radar upp – det är liksom oftast fred när kvinnor dör i barnafödande (ja, det är frivilligt att skaffa barn, även i u-länder).

    • Fast kvinnorna står gärna och hejar på från sidlinjen när männen har ihjäl varandra. Enligt fältstudier (ursäkta vitsen) vid P4 1984 – 85, hade officerskandidaterna tillgång till fler och snyggare tjejer.

  6. Olof Johansson-Stenman says:

    Suck, inlägget handlar ju inte om vilka det är mest synd, män eller kvinnor (även om det naturligtvis finns mycket forskning som visar vilka som diskriminerats mest historiskt såväl som idag), utan om hur graden av jämställdhet mellan män och kvinnor påverkas av ekonomisk utveckling samt om hur ekonomisk och social utveckling påverkas av graden av jämställdhet. Två utomordentligt viktiga frågor som Esther Duflo (vinnare av John Bates Clark Medal 2010 och allmänt ansedd som en briljant ung ekonom) skrivit en mycket läsvärd artikel om och som Jesper alltså diskuterar i ovanstående välskrivna inlägg.

  7. Erik Mohlin says:

    Instämmer med Olof. Allmänt sett så tycker jag att kvaliteten på kommentarsdiskussionerna har fallit det senaste året. Både folk till vänster och höger är skyldiga. Kanske kan ekonomistas överväga lite hårdare censur av inlägg som inte håller sig till ämnet?

  8. Andreas SO says:

    Det vissa anser vara kvalitet kan vara skräp för andra. Om man nu måste sitta och förklara varför censur inte är lösningen på alla problem..

    • T om Flashback har moderatorer som ser till att diskussioner håller sig till ämnet.

      • Andreas SO says:

        Jag ser inte Flashback som någonting som Ekonomistas ska försöka efterlikna..

      • Moderatorer är en usel lösning. Se istället på hur Slashdot angripit frågan. Där har du en bra lösning som fler borde ta efter.

  9. Mikael Björlin says:

    Om man får tro Ig är ojämlikheten alltså bara en fråga om att kvinnor inte tagit ett eget ansvar och flytt från männen? Underskottet på 100 miljoner kvinnor beror alltså bara på kvinnors ansvarslöshet och är deras eget fel.
    Med den här inställningen kan man tyvärr konstatera att Olof har fel; betydelsen av Esther Duflo’s arbete handlar bara om vilka vi ska välja att sympatisera med. I en neoliberal värld av ett absolut eget ansvar är Esthers betraktelser om korrelationer och jämställdhet helt ointressanta eftersom kvinnorna själva valt att dö/underordna sig och deras preferens ska inte ifrågasättas. Därför, Olof, är moraldiskussionen en förutsättning för att Esther Duflo’s studier över huvudtaget ska kunna påverka utvecklingen eller snarare ska jämställas med en observationsstudie av mossor och lavar.

    • Hur kom du till den slutsatsen?

      Men annars kan jag påminna om suffragetterna som agerade kraftfullt (och emellanåt olagligt) för sin sak och fick utstå alla möjliga motgångar. Man förändrar ingenting om man inte kan stå ut med lite obehag. Så ja, strunta i kulturella normer är fullt görbart och en individuell fråga.

  10. Olof Johansson-Stenman says:

    Jag är lite oklar över vad du vill ha sagt Mikael, men visst är moraldiskussioner mycket viktiga i ett samhälle.

  11. Mikael Björlin says:

    Vad jag ville ha sagt, Olof, är att en diskussion om strukturers påverkan på individer är helt poänglös om man utgår från att ansvaret för strukturen vilar på individer. Det är den moraliska frågan om ansvar. Lägger man, som Ig, ansvaret för strukturen på de individer som har sämst förutsättningar att förändra den (kvinnor i ojämlika länder, ofta analfabeter), då kan vi lika gärna kasta Esther Duflos betraktelse i papperskorgen; kvinnorna i fråga lär ju inte läsa den (och maximerar enligt rådande ekonomisk teori redan rationellt sin egen nytta).
    Dvs, Esther Duflo blir bara intressant om man det moraliska ansvaret för förändring ligger på de privilegierade som faktiskt kan läsa henne.
    Blev det klarare?

    • Jag antar att du inte förnekar att det sker en utveckling på alla möjliga plan, inklusive kultur. Om människan nu är så fast i förtryckande strukturer

      Och du borde lära dig skriva nästlade kommentarer. Om du inte kan lära dig en såpass enkel sak kan jag iofs köpa att kvinnor i u-länder inte bara lämnar byn och flyttar in till en stad och där struntar i att gifta sig. För det är vad det handlar om.

      • Blev visst ett litet avbrott där. Första stycket skulle lyda:

        Jag antar att du inte förnekar att det sker en utveckling på alla möjliga plan, inklusive kultur. Om människan nu är så fast i förtryckande strukturer att de inte kan göra något på egen hand – hur kommer det sig då att vi överhuvudtaget ser en utveckling?

  12. Olof Johansson-Stenman says:

    Ok, visst. Som jag ser det är väl Duflos artikel främst riktad till forskare och beslutsfattare, och jag håller så klart helt med om att inte hela ansvaret för olika strukturers existens och utveckling ligger på enskilda individer.

  13. Jag har svårt att förstå laddningen i denna fråga. Kan det var något än en självklarhet att frihet och utbildning av båda könen skapar ett exceptionellt mervärde för välfärden jämfört med kulturer där det ena könet är inlåst och outbildat.
    Men det är klart om könen börjar bråka med varandra istället för att uppmuntra och bedåra varandra så kan det bli nya varianter av dystopier.
    Att kvinnor globalt är diskriminerade och hämmade i högre grad än män verkar vara uppenbart.
    Men i våra välfärdskultureer pågår en helt annan process som snarare pekar ut en annan framtid. Läser just nu Susan Faludis ”Ställd”. Den är delvis rätt kymig. Effekterna av att vuxna män är självupptagna och glömmer bort att samtidigt vara funktionella och kloka förebilder till unga män och pojkar är antagligen den största faran för alla välfärdskulturers överlevnad.
    50 % av alla lärare skall vara män. Arga och allmänt besvikna unga män kan verkligen ställa till det för ett samhälle.

    • Andreas SO says:

      ”50 % av alla lärare skall vara män”
      80% av de examinerade i lärarutbildning till grundskolan 2011 var kvinnor. Jag förstår inte hur jämställdheten skulle förbättras av att man försvårar för kvinnor att få jobb.

      • De 30 % som du åsyftar skall naturligtvis vara med att starta och bygga de nya företag som behövs till det skattunderlag som krävs för att vidmakthålla det välstånd som vi alla numera tar för givet – likt vatten och luft.
        Jag vet. Det är rätt mycket en fråga om ”hönan och ägget” i detta dilemma.
        Men kunde de gå från i stort sett noll tidigt 1900 – tal så borde vi väl kunna lösa denna denna enklare gåta nu 2013.

      • Andreas SO says:

        Jag förstår faktiskt inte alls vad du pratar om.

  14. Nehej! Det var riktigt illa. Jag tycker själv att jag bara skrev självklarheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s