Europa blir alltmer integrerat. Vi arbetar, studerar, blir sjuka, föder barn, sparar pengar och äger hus i andra europeiska länder allt oftare. Men trots denna nya verklighet är ländernas välfärdssystem och deras finansiering fortfarande djupt rotade i nationalstaten. Särskilt tydligt syns detta i att medborgarnas identifiering i systemen, person- eller socialförsäkringsnumren, är nationella och inte länkade mellan länder. I förlängningen urholkar denna avgränsning människors rätt till ersättning och även staters möjlighet att beskatta. Ett nytt system för europeiska personnummer skulle lösa många av dessa problem.
Personnumret utgör i Sverige den självklara utgångspunkten för medborgarnas kontakter med arbetsgivare, myndigheter, banker och försäkringsbolag. Personnumret ger en garanti om att korrekta bakgrundsuppgifter ligger till grund för alla våra förehavanden, exempelvis att våra inkomster blir korrekt registrerade och att vi betalar den skatt på som lagstiftningen stipulerar. Dagens centraliserade datasystem medför även att all information som kopplas till personnumret registreras blixtsnabbt, utan att individuella handläggare måste begära ut eller skicka iväg varje enskild uppgift.
Men samtidigt som systemen är nationellt rationella är de i otakt mellan nationsgränser. De europeiska länderna har nämligen olika system för personnummer. Medan de nordiska länderna har nästan (men inte exakt) samma sorts nummer, har Frankrikes personnummer femton siffror och ibland bokstäver, Storbritannien ett kortare försäkringsnummer medan Tyskland förefaller sakna ett sådant nummer.
Avsaknaden av ett enhetligt europeiskt personnummersystem innebär naturligtvis att det inte finns någon möjlighet för automatisk informationsöverföring mellan länder. Om vi exempelvis har pengar på ett utländskt bankkonto är det inte alltid självklart att våra ränteinkomster rapporteras till svenska skattemyndigheter, trots att så borde ske. Undandragande av arbets- och kapitalinkomster intjänade i utlandet är troligtvis i miljardklassen.
På samma sätt försvåras utbetalningar av sociala förmåner, inte minst pensioner, på grund av avsaknaden av ett enhetligt identifieringssystem. Hundratalas miljoner kronor i svenska pensionsutbetalningar saknar idag mottagare i landet, troligtvis som en följd av att de flyttat tillbaka till sina hemländer efter några års förvärvsarbete i Sverige.
Den naturliga lösningen på dessa problem är inte att minska den europeiska integrationen. Att européer blir allt mobilare mellan länder är i grunden positivt och bör uppmuntras. Istället ligger lösningen, eller åtminstone en av dess bärande delar, i att integrera Europas olika nationella system för personnummer och socialförsäkringsnummer till ett enhetligt system.
Naturligtvis kommer det finnas de som inte vill ha ett nytt system, kanske på grund av en generell ovilja mot staters kontrollapparater. Men minns då att även det land där skepsisen mot sådana system är som mest utbredd, USA, sedan länge har ett system för socialförsäkringsnummer knutna till varje individ.
Skälen som talar för en europeisk personnummerreform är desto fler. Förutom ökad rättvisa och effektivitet i skatte- och bidragssystemen skulle ett integrerat, enhetligt ramverk skapa legitimitet för både den europeiska integrationen och den nationella ekonomiska politiken.
Ekonomistas 
Detta är ju en ideologisk fråga av stora mått. Vi som vill att Leviathan ska vara så maktlös som möjligt och medborgarna så fria som möjligt har lite andra åsikter här. Allt som kan förhindra stater att effektivt hålla koll på medborgarna bör uppmuntras.
I Europa före 1914 reste man utan pass. Det fanns ingen obligatorisk välfärdsstat då som tog 2/3 av ens inkomster och betalade ut 60 procent igen enligt byråkratiska regler. Ingen hade därför behov av att hålla koll på folk.
Daniel, du verkar vara helt övertygad om att staten leds av välvilliga politiker. Låt oss ponera att du har rätt. Faller det dig aldrig in att de styrande någon gång kan bli personer som du djupt misstror? David Hume skrev följande i Essays, Moral, Political, and Literary, essä nummer 6:
It is, therefore, a just political maxim, that every man must be supposed a knave: Though at the same time, it appears somewhat strange, that a maxim should be true in politics, which is false in fact. But to satisfy us on this head, we may consider, that men are generally more honest in their private than in their public capacity, and will go greater lengths to serve a party, than when their own private interest is alone concerned. Honour is a great check upon mankind: But where a considerable body of men act together, this check is, in a great measure, removed; since a man is sure to be approved of by his own party, for what promotes the common interest; and he soon learns to despise the clamours of adversaries.
Det måste vara ytterst få som anser att “Leviathan” ska vara så “maktlös som möjligt”…
Läs om Pinkers bok.
Tyvärr spårar Pinker helt ur i slutet av sin bok (The Better Angels…). Han tror att vi nu via skola och utbildning har blivit så förnuftiga att vi blivit fredliga. Han insåg tidigare (i varierande grad) att så inte var fallet i How the Mind Works och i The Blank Slate.
Revolutionärer, som de franska 1789-1794, de ryska 1917, Maoister och andra har i alla tider varit berusade av “förnuftet”. Likaså protestanter och katoliker under religionskrigen. Alla följde de förnuftets röst. Den som läser Kahneman och Tversky bör förstå varför vi alla tror att just vi följer förnuftets röst, “till skillnad från våra meningsmotståndare”.
Det är pga detta som den amerikanska grundlagen bygger på maktdelning, så att presidenten är “maktlös” i många situationer.
Läs hellre en gammal bok. Adam Ferguson från 1767, An Essay on the History of Civil Society.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0521447364
Du hittar en gratisversion här:
http://oll.libertyfund.org/index.php?option=com_staticxt&staticfile=show.php%3Ftitle=1428&Itemid=28
Jag har tyvärr inte helt läst klart Pinkers bok (eftersom den stundtals är så långrandig) men jag har väldigt svårt att tro att han, som psykolog, tror att människor enbart fattar beslut med hjälp av vårt förnuft. Angående Kahneman så läser jag hans bok just nu.
Det finns mycket som är otroligt bra och intressant i Pinkers bok. Långradig är den dock, och som sagt, på slutet går det helt fel, tycker jag. Jag pressade mig igenom den pga lite sidosysslor jag har.
Jag blev mycket förvånad över detta. The Blank Slate är mycket mer hårdhudad. Men då hade Pinker arbetat en del med Thomas Sowell. För mig är det som om hans exponering för den klassiska liberalismen (“konservatism”) har bleknat bort.
En annan anledning till att jag blev förvånad är att Azar Gat, som skrivit mästerverket (och tegelstenen) “War in Human Civilization” har inspirerat Pinker och läst hans manus.
Gat påpekar, liksom Pinker i tidigare verk, att människor har ett “binärt” förhållande till våld. Antingen är vi fredliga, och tror då ofta att alla håller med om att fred är det bästa ting. Eller så är vi krigiska och tror att alla är det egentligen. Jag läste någonstans att under det finska vinterkriget så tog det ca 2 veckor för unga män som inte skulle göra en fluga förnär att bli barkade soldater som sköt ryssar utan att blinka.
Kahnemans bok var otroligt bra. Jag hade läst ett par böcker om kognitiva villor och tänkte att den säkert innehöll mer av samma sak. Jag är glad att en kollega tjatade lite på mig.
Andreas, nej inte tror Punker att vi bara fattar beslut baserat på förnuft. Själv tyckar jag att slutet av boken var bland de starkaste avsnitten. Och visst Undertallen är Pinker medveten om att människan är kapabel till bestialiska handlingar under vissa omständigheter. Men en god teori kan ju inte bara förklara varför människan ibland (och historiskt mycket ofta) krigar och mördar, den kan också förklara varför människan ibland i mycket lägre grad krigar och mördar.
F ö tycker jag att ett gemensamt europeiskt system för personnummer låter som en utmärkt idé, inte minst för att kunna jaga skattesmitare, trots att det så klart alltid finns en risk att politiker skulle kunna använda dessa personnummer för tvivelaktiga syften. Så länge vi lever i en öppen demokrati är jag dock inte särskilt orolig för det.
Definiera skattesmitare?
Stater har ju redan i dagsläget ägnat sig åt brott med, normalt sett, många år på straffskalan (bla bestickning) för att komma åt skattesmitare. FRA lider av grav ändamålsglidning. Polischefer inom säkerhetspolisen (!) blir inte åtalade för lagbrott för att de inte kände till (!) lagen. Och på Debatt förra veckan diskuterades poliser som inte kunde ta en förolämpning från en 18-årig kille som de sugit in utan anledning (“anledningen” uppstod i efterhand när han förolämpade dem).
Sådana som medelst olika metoder gör att det betalar mindre skatt än det som allmänt kan anses rimligt.
För övrigt är ditt andra stycke om något helt annat än den kommentar du svarade på lg.
Olof:
Jag har läst drygt halva Pinkers bok nu. Kan det vara värt att hoppa till slutet av boken? 🙂
Känner jag mig själv så lär det ta en tag innan jag kommer dit nämligen.
Kapitel 8 är mycket bra, även om jag har strödda invändningar. Det är kapitel 9, i synnerhet 642 till 670 som jag inte tycker om.
Jag skrev ner lite nötter, så jag har inte läst om boken nu på morgonen. Men bortsett från alla invändningar jag har så finns det en mängd intressanta data och samband. Jag ska nog läsa om den någon dag (månad!) pga detta. Men analysen är inte bra. Jämför med Azar Gat, War in Human Civilization ifall du vill läsa ett verkligt mästerverk med ett liknande tema.
Andreas, svårt att säga. Antar att du kommit till kapitel 7, The rights revolution, då (om du har en del kvar av kapitel 6 kan det skummas mkt snabbt). Det är ett mycket bra kapitel, men det går att läsa lite snabbt. Pinker diskuterar ju hela tiden olika trådar och stickspår mycket noggrannt, och här kan man ju generellt hoppa över ett och annat. Detsamma med kapitel 8, Inner demons, medan jag tycker att kapitel 9, Better angels, är mycket bra (och bygger ganska mycket på tankarna i Peter Singers Expanding circles). kapitel 10 är ett kortavsölutningskapitel som drar ihop trådarna.
Okej, tack.
Personnummer finns inte i alla länder i Europa. De flesta har något liknande, i Tyskland sägs det vara ett lagbrott med personnummer. Själv är jag skeptisk, vi börjar närma oss ett totalitärt system där vi snart är “chipmärkta” och inte ens kan hantera pengar utan konto och chipmärkning. I alla tider har det varit makten vi medborgare ska skydda oss mot, inte individer. För mycket centrala system kommer förr eller senare att missbrukas.
Amen.
Här är det en stor skillnad mellan “socialliberalismen” som Hayek kallar för den franska friheten, och liberalismen, den engelska friheten (se början av The Constitution of Liberty).
I USA tillämpas maktdelning för att skydda de svaga mot de starka. Och starkast av alla är staten, så därför behövs det mest skydd mot denna. Den amerikanska grundlagen var grundad på 700 år engelsk och 150 år amerikansk PRAKTISK erfarenhet, minnet från de engelska inbördeskriget på 1600-talet och den ärorika revolutionen 1688-89.
Det kan var värt att komma ihåg att själva anledningen till att Sverige är ett så egalitärt land är att bönderna, enligt lag, var utrustade för krig. Motargumentet mot allmän värnplikt i slutet av 1800-talet var att ifall det verkligen kniper så går den svenska allmogen man ur huse. Efter 1689 blev det en “urgammal rättighet” för varje engelsman att bära vapen. För att skydda sig från statligt förtryck alltså.
Nu styrs vi ju av snälla nallebjörnar, personer som gick med i SSU, MUF, CUF, LUF eller Grön Ungdom vid 15 års ålder. De “arbetade” sedan “politiskt” i 20-30 år innan de blev riksdagsmän. Då och då blir en av dem partiledare. Då kan de för första gången säga “jag tycker” istf “vi tycker”.
I Frankrike genomfördes revolutionen av personer som var berusade av “förnuft” och “frihet” men ingen kunde något om politik, för Frankrike hade inte haft politik på 150 år. Resultatet var ca 1 miljon döda och ett stort antal miljoner till under Napoleonkrigen.
I den franska grundlagen behandlas Staten (alltid med stort E i l’État) som oväldig. Staten kan inte göra fel, den inkarnerar Rousseaus “allmänna vilja”. Det fanns länge ingen möjlighet att få rätt mot staten, inget skydd för medborgarna. Varför skulle det finnas det? Att gå emot staten är ju att gå emot sig själv vilket är absurt (allt enligt Rousseau). En statstjänare i Frankrike kan inte ställas till ansvar för sina gärningar för han representerar Staten.
Lustigt att du talar om medborgarskap som någon som är i opposition till staten. Ditt medborgarskap får du av en stat, oftast utan att få göra ett aktivt val förvisso, men du kan ju alltid byta medborgarskap när du blivit gammal nog.
DDR hade personnummer och redan av den anledningen torde det vara en politisk omöjlighet att införa sådana i Tyskland.
En rätt att bära vapen tror jag inte på. Däremot en rätt att få en grundläggande utbildning på enklare handeldvapen, improviserade bomber och förmåga att genomskåda och själv iscensätta psykologisk krigföring/maskirovka.
Rätten sitter ytterst i spjutstångs ände, och det enda som kan upprätthålla balansen mellan de ledande rövarbanden i samhället – en balans som är en förutsättning för demokratiska fri- och rättigheter, är att det finns ett medvetande om detta.
Gemensam vapenutbildning kan också dra nytta av den så kallade “awe-effekten”, och i någon mån svetsa samman människor och göra dem mindre aggressiva.
Den här alienationen från vapen som många människor upplever idag är en grogrund för aggression.
Återinför värnplikten, men gör den könsneutral således?
Man kan inte gå tillbaka i tiden, och det skulle bli helt orimligt dyrt att bygga upp en yttäckande försvarsmakt igen, så någon återinförd värnplikt tror jag inte på. Allraminst som “Sverige” som politisk enhet har blivit mindre relevant. Det finns inte många utanför rent önsketänkande nostalgiker som tror på “Sverige”.
Utan för att göra det bästa av situationen, till relativt låg kostnad. Att se vad som också samhälleligt gick förlorat med värnpliktens avskaffande (vid sidan om försvarsförmågan hos en abstrakt, numera relativt irrelevant entitet) och söka ersätta det.
“Orimligt dyrt” är ett värdeargument. När vi hade ett BNP som kanske var 1/3 eller så av vad det är idag (1950-talet) så lade vi ner ca 5% av BNP på försvaret, 4-5 gånger större andel än nu. 4% av BNP på 60-talet, 3% på 70-talet.
Sverige hade på 70-talet en armé på 700 000 man, plus ett hemvärn om 150 000.
Det kan vara värt att påpeka att själva demokratins ursprung, i Aten, Rom, Sverige, USA, England, är beväpnade medborgare.
Inte dagens demokrati, men ändå. Atenarna hade för övrigt antagligen inte kallat vår demokrati för demokrati, utan för elektiv aristokrati (representativ demokrati).
Och för att återgå till ämnet. Fordomdags betalade inte fria människor skatt. Varken i det gamla Grekland, Sverige eller det antika Rom.
Sedan är män födda till att vara soldater, det är inte kvinnor. Fast sådana biologiska påpekanden kanske inte går i god jord på detta forum.
Haha, du återgår till ämnet genom att gå till ett nytt ämne* undertallen? Det är sannerligen kreativt.
Ifall du undrar så är ämnet i den här tråden huruvida värnplikt är ett bra sätt att garantera
“en rätt att få en grundläggande utbildning på enklare handeldvapen, improviserade bomber och förmåga att genomskåda och själv iscensätta psykologisk krigföring”
Dina uttalanden om biologi är kränkande för alla sidor, så håll dom för dig själv är du snäll.
*Jfr ovan med din kommentar om skattesatser i föråldrade stadsskick.
Ämnet var, trodde jag, att det skulle vara “praktiskt” för staten att hålla koll på medborgarnas ekonomi och skatteinbetalningar genom att alla i hela Europa har personnummer.
Usch, fy. Jag läste natur på gymnasiet. Gör det mig till en dålig människa? Är jag förtappad för att min biologilärare dessutom hade disputerat i etologi? Vad säger detta om Nobelpriskommittén som gav pris till Konrad Lorenz?
Det framgår tydligt att tråden har ett eget ämne, och i vilket fall har dina kommentarer om svunna tiders beskattningsrätt inget med personnummer att göra.
Du har framfört att män är “födda till att vara soldater” vilket i sig bara är en helt grundlös åsikt, men den kan knappast försvaras utan implikationen att kvinnor inte är fullvärdiga människor. Jag ser inte relevansen av din gymnasiala utbildning i det här sammanhanget.
Vidare: Din och din din gymnasielärares utbildning säger självfallet inget om Nobelpriskommitténs val av nobelprstagare 1973, det är två ganska skilda förhållanden det rör dig om. Eller har du skäl att tro att de två skulle vara relaterade?
Jared Diamond skriver i Guns, Germs and Steel om när jordbruket och stora samhällen uppkom:
With the rise of chiefdoms around 7,500 years ago, people had to learn, for the first time in history, how to encounter strangers regularly without attempting to kill them (sid 273).
Som framstående etolog är jag säker på att min biologilärare, Lars Wilson, träffade Konrad Lorenz någon gång. Det var Lars som stack Lorenz’ bok On Agression i handen på mig.
Något som diskuteras i Pinkers bok är hur våldsamma våra förfäder var. Det står mer om detta hos Gat.
Ca 15% av vuxna dödas bland jägare och samlare. Bland männen är det ca 25% som dör mördade eller i strid. Det blir då bara kring 4% för kvinnor. I studerade folkslag går det nämligen ca 127 män på 100 kvinnor då flickebarn dödas oftare när de föds. Hos eskimåer gick det 150-200 män på 100 kvinnor. Det finns inte så mycket att samla hos dem.
Om man tittar i vår DNA ser man att den statistiska variationen hos X-kromosomen är mycket mindre än för de andra kromosomerna. Ur detta kan man få ut att i fall en kvinna i snitt får två barn som blir föräldrar i sin tur, så får (för en radda studerade etniska grupper) endast 11-42% av män barn. Jämlikast, 42%, var det hos !Kung i Kalahari, ett mycket fattigt område. Men i bördiga delar av Australien och det fiskrika Nordvästra Nordamerika fanns det män, jägare och samlare, som hade 10 eller 20 hustrur.
Scharlaten Margareth Mead ger ett lustigt exempel från Nya Guineas lågmarker. Där var det hos en folkstam män som var sminkade och kvinnor som var aggressiva. Omvända könsroller med andra ord. Ta, ta!
Meads före detta man skrev en avhandling om dessa folkslag. Endast de män som dödat någon i strid hade rätt att sminka sig. Och kvinnorna var “aggressiva” i att de tävlade om att laga bäst mat till sina män. Vad man gjorde med riktigt aggressiva kvinnor är för magstarkt för att ta upp här. Det står mer om detta i Daly&Wilson, Homicide.
Ofta var det som i en stam där en man kallades “kepu”, dvs “en man som inte dödat, en värdelös man”. Om inte hade inflytelserika släktingar, hade han några grisar eller en kvinna så togs de ifrån honom, i förvissning om att han inte skulle göra motstånd (Daly&Wilson, Homicide).
Ursäkta mitt sena svar undertallen, men din text var ganska osammanhängande och utan tydlig poäng.
Du tycks vilja uttrycka något med din samling exempel om människors beteende, men det är ganska oklart vad då de olika påståendena inte har något tydligt sammanhang. Vad har olika kulturer vid olika platser och oklara tidpunkter gemensamt? Det är tydligen upp till läsaren att gissa sig till, vilket jag tycker är ett ofint grepp i en text som strävar efter att framföra en åsikt. Speciellt stycket som börjar med “Ca 15%” är genuint obegripligt, varannan mening handlar om ett helt nytt ämne och inget ämne kopplas till något annat.
Sammantaget är det helt enkelt svårt att svara på ditt inlägg, eftersom det inte säger något speciellt utan bara citerar massa olika källor, till stöd för olika åsikter som kan anas men aldrig artikuleras.
PS: Jag måste säga att jag är positivt överraskad att det inte Konrad Lorenz nazism du fokuserar på, det är roligt att se någon med en befläckad historia ändå kan tas på allvar.
Såvitt vi vet, i alla vi som ägnar oss naturvetenskap, är att den moderna människan uppstod för ca 150 000 år sedan. Sedan dess har i ingenting hänt, annat än småsaker som laktostolerans, olika fason på hudfärg, etc. Så vill man förstå hur människan är funtad så bör man studera henne sådan hon är, och sådan hon var. Och vi har egentligen inga bevis för att Homo helmi var mycket annorlunda än oss, annat än att de “såg primitiva ut”. De bröt ockra för att måla för 270 000 år sedan.
Jag har lite svårt att ta kreationistiska alternativ på allvar, t ex tron på “symboliska revolutioner” eller att vi numera har “kultur” som befriar oss från vår natur. Men samtidigt, som ditt inlägg visar, så är det uppförsbacke för naturvetare. Kreationismen verkar locka många akademiker inom humaniora.
Försöker du på något sätt förklara din åsikt om att “Män är födda soldater”? I så fall framgår det inte hur, och jag ber dig förtydliga.
Jag är vidare väldigt osäker vad det är du tror mitt inlägg visar. Syftet var att peka på att du skrivit ett logiskt osammanhängande inlägg som saknade tydligt budskap, och att det därför var obegripligt.
OK. Omtag:
1)
Svunna tiders beskattningsrätt har visst med all-Europeiska personnummer att göra. Från historien vet vi att statsmakten alltid kramar ur så mycket den kan av invånarna. Allt som förhindrar stater att göra detta sänker allas våra skattetryck. Ett enat Europa, med en gemensam ekonomisk politik, skulle säkert ha ett skattetryck kring 75%. Det är bara “illojal konkurrens” mellan stater och med diverse skatteparadis som gör att skattetrycket hålls nere på kring 50% av BNP.
2)
Såvitt vi vet har de senaste 1.8-1.9 miljoner åren, då vi levt som jägare och samlare, de mest dominanta männen fått mångfalt större avkomma än andra män. De bästa krigarna fick flest barn, och ca 25% av män dog av våld, nästan alltid utövat av andra män, i varje generation. Selektionstrycket för duglighet i strid var således synnerligen starkt.
Kontrollfrågor: Vet du vad “selektionstryck” är? Vet du vad 0,75^70000 blir? Eller 0.3^10000? För att sätta sig in i populationsgenetik kan det vara nyttigt att tänka på sådant.
Kvinnor var nästan aldrig soldater, och kvinnor saknar de fysiska förutsättningarna, designen av överkroppen, samt öga-hand-koordinationen för att kasta, för att blir duktiga soldater i en värld utan eldvapen. Det finns något som heter “tjejkast” som du kanske vet.
Detta gör inte att kvinnor är mindervärdiga medborgare. Men män och kvinnor är olika. Genetiskt sätt skiljer sig män och kvinnor med 1-2 procent, vilket är en lika stor skillnad som mellan en hanchimpans och en man, eller mellan en honchimpans och en kvinna.
3)
Om min biologilärare disputerade i samma ämne som Konrad Lorenz och Niko Tinbergen fick Nobelpris i, etologi, så har de väl med varandra att göra. Eller?
4)
Att Konrad Lorenz slirade in på Nazismens bana var inte bra. Men jag tycker inte man ska döma honom så hårt, det var i Österrike, alldeles före kriget.
Idag finns det kvar människor som är influerade av marxismen, trots det som står i det Kommunistiska manifestet från 1848, och trots de över 100 miljoner människor som gick åt på grund av dem. Vi behandlar ju inte fd maoister som pestsmittade så jag tycker att man ska förlåta Lorenz också.
Makarna Myrdal citeras fortfarande trots att de drev på om rashygien. Rasbiologiska institutet omtalas i ett svenskt historieverk granskat av Yvonne Hirdmans morfar 1953. Honom kanske man borde stirra lite stint på?
Det första är inte sant. Det är skillnad på demokrati och diktatur.
För övrigt menar jag att det finns ett stort värde i civilisation, och den skiljelinje en sådan gör mellan vara och böra.
Det är skillnad på demokrati och diktatur. Men demokrati och frihet är två helt olika saker. (Med frihet menar jag då endast den “gammaldags” synen. Och med jämlikhet lika behandling, men absolut inte lika utfall.
Någon sade (fast det var inte Benjamin Franklin, fast en del påstår det):
Democracy is two wolves and a lamb voting on what to have for lunch. Liberty is a well-armed lamb contesting the vote!
Så det jag har emot ett skattetryck över 6-8% av BNP är bristen på frihet. Och då inkluderar jag friheten att misslyckas, friheten att inte betala för en pension och ta alla de konsekvenser det medför. Men något sådant vill inte våra demokratiskt valda politiker veta av.
När alla politiker i alla partier är överens så fuskar de och skiter i demokratin. När det var folkomröstning 1957 om tilläggspension fick vi tre alternativ att välja mellan. Våra politiker trodde nämligen att ifall frågan varit “ska staten organisera tilläggspension” så skulle svenska folket ha röstat nej. Vi fick istället tre stycken sorts “ja” att välja mellan.
Kunde t ex 5 % av valmanskåren (som i Schweiz och i många amerikanska delstater) tvinga fram en bindande folkomröstning i grundlagsfrågor så skulle Sverige antagligen lämna EU. Jag tycker att det är intressant att notera att en så liten del av de som förespråkar demokrati tillåter det när folk har andra åsikter än de har själva. Definitionerna är ungefär:
Tycka som jag gör -> Folkets röst, genomtänkt, bör uppmuntras.
Inte hålla med mig -> populism.
Det var ett mycket långt svar med mycket perifer koppling till det som diskuterades, nämligen huruvida stater alltid strävar efter att minska människors frihet, men som tycktes mynna ut i att Somalia (låga skatter och gott om beväpning) är ett bättre land än Sverige (där privatpersoners skattekvot är högre än deras eldkraft).
Nej, det mynnar inte ut i Somalia. Det antika Aten blev en demokrati genom att den beväpnade allmogen krävde det. Det kallas för hoplitrevolutionen i historien. På samma sätt blev det gamla Rom halvdemokratiskt. Sverige är ett egalitärt land därför att allmogen i Sverige var beväpnad. Lagen sade att alla “viga män”, dvs de mellan 15 och 60 år tvingades ha vapen för krig. Annars betalade man böter. I debatten om värnplikten kring 1850 så hävdade man att det räckte med en månads övningstid. Knep det så kunde man “gå man ur huse”. Alla hade vapen på den tiden i Sverige. Och det var inte som i Somalia.
Före 1247 betalade man inte skatt i Sverige. Ledungsavgift (för krig), tullar och diverse avgifter betalades, men fria män betalade inte skatt i Sverige, eller i de antika Aten och Rom.
I Rom var äganderätten så total att begreppet expropriering inte existerade.
Skillnaden mellan Somalia å den ena sidan och Sverige, Rom och Aten å den andra är att i Somalia så är det krigsherrar som är beväpnade. I Sverige, Rom och Aten var det alla vuxna män. Dessutom krävs det ett antal generationer för att en kultur ska utvecklas som är fredlig.
Det tog ca 100 år från Solons reformer till att det blev riktig demokrati i Aten (förutom slavar, kvinnor, utlänningar).
Men grekerna skulle inte ha kallat det vi har för demokrati. För dem betydde demokrati att de som bestämde var antingen hela folket, eller personer som lottades fram. Vad vi har, representativ demokrati, skulle på deras sätt att se saker kallas för “elektiv aristokrati”.
Folket styr aldrig numera. Jag tycker att Poppers definiton på demokrati är den enklaste: ett system där vi kan göra oss kvitt dem som styr oss med fredliga medel.
Verkar vara en väldigt dyr lösning för ett litet praktiskt problem. Man kan ju bara ha en 18-siffrig kod med 2 siffror för land, och fylla upp resten med nollor i förekommet fall. Att det politiskt har stort signalvärde kan ses som både positivt/negativt.
Snabbkoll i Tyskland visar att år 1976 stoppade förbundsdagens lagutskott det redan igångsatta införandet av Personenkennzeichen (personbeteckning) som författningsvidrigt. År 2007 infördes i stället för alla bosatta i landet personliga Steuer-ID (skatte-ID) som det också har bråkats mycket om, men finansdomstolen i Köln har avvisat klagomålen.
Unionsmedborgarskapet finns visserligen (utom i Danmark), men tyvärr är det knappast realistiskt att medlemsstaterna skulle släppa kontrollen över personregisterbehörigheten.
Jag kollade alldeles nyss om det fanns ett europeiskt föreningsregister eftersom jag just startat en förening med gränsöverskridande verksamhet, men det finns uppenbarligen inte heller.
I DDR hette de “Personenkennzahl”. Det har underlättat för många som velat ta del av sin stasiakt om de uppgivit sin Pkz.
I Tredje Riket infördes mot slutet av 1944 ett så kallat “Reichspersonalnummer”. Det var ett led i omställningen av det tyska samhället till “Det totala kriget”.
I Österrike finns också ett personnummersystem.
Att införa ytterligare kontroll av EU-medborgare är kanske inte det smartaste man kan göra idag. Jag gissar, utifrån t ex dessa siffror i The Guardian:
http://www.guardian.co.uk/world/2013/apr/24/trust-eu-falls-record-low
att Italien, Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Spanien skulle lämna EU om invånarna fick folkomrösta idag. Sverige skulle säkert göra det.
Se också hur IRS beter sig i USA där de under över två år ställde absurda frågor och förhalade ansökningar för grupper som sökte non-profit status om de hade “Tea Party” eller “Patriot” i namnet, eller ville undervisa i grundlagsfrågor.