De fem ledande tidskrifterna i nationalekonomi är American Economic Review, Econometrica, Journal of Political Economy, Quarterly Journal of Economics och Review of Economic Studies. I en ny studie har David Card och Stefano DellaVigna undersökt hur dessa tidskrifter har utvecklats över tiden.
Bland annat visar de att betydligt fler artiklar skickas in till tidskrifterna nu än för några decennier sedan, men färre artiklar publiceras. Artiklarna har blivit avsevärt längre; ett genomsnittligt papper är ungefär tre gånger längre idag än på 1970-talet! Det har också blivit ovanligt med ensamförfattade papper och det genomsnittliga antalet författare per papper har ökat från 1,3 under 1970-talet till 2,3 idag.
Läs författarnas sammanfattning på vox eller hela studien, vilken kommer att publiceras i Journal of Economic Literature.
Ekonomistas 
Kommentar via Uppsala:
Ett genomsnittligt papper, eller pappersark har två sidor, exakt två sidor. Utom i specialfall såsom Möbiusband som endast har en sida.
Pek eller uppsatser däremot kan ha snart sett obegränsat antal sidor.
http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=2121#item100700
och snart sagt ska det stå…
Jag antar att trivialförklaringen är “ökat svammel” eller mer elaka formuleringar. Alternativförklaringen är att fler av de “lätta” upptäckterna redan har gjorts, så varje ny insikt baseras på mer tidigare arbete, kräver mer detaljerade förklaringara och mer arbete, därav också att man är flera medförfattare.
Kan man ha någon välgrundad åsikt om vilket av dessa alternativ som överväger? En i mitt tycke stark datapunkt för det senare alternativet är att den ålder då nobelpristagare gjort de upptäckter de sedemera belönades för har stigit under åren. Nu gäller ju inte detta med nödvändighet ekonomi som saknar nobelpris, men det ligger ju nära till hands att tro att samma fenomen gäller även där.
Micke, tycker du verkligen att det är nödvändigt att slänga in den där sista kommentaren? Det har ju verkligen ingenting med diskussionen att göra.