SuperFreakonomics

I förra veckan publicerades SuperFreakonomics, uppföljaren till Freakonomics, av ekonomen Steven Levitt och journalisten Stephen Dubner. I likhet med sin hyllade föregångare kännetecknas boken av att applicera ekonomisk teori på sätt och i sammanhang som provocerar på många plan. Kan man verkligen förstå aspekter av prostitution genom att resonera i termer av utbud och efterfrågan? Är det farligare att gå än att köra bil när man druckit för mycket? Kan lite strategiskt tänkande förklara varför självmordsbombare borde skaffa sig en livförsäkring?

Att blanda detaljer kring sexhandel med ”out-of-the-box” användande av statistik, gärna med slutsatser som är helt motsatta till vad läsaren trodde var fallet, kan onekligen vara både underhållande och lärorikt, och om det är något som går igen i många recensioner av boken så är det just att den (liksom sin föregångare) är en underhållande ögonöppnare.

Även om jag håller med om att boken är klart läsvärd och innehåller mycket intressant forskning kan jag dock inte riktigt stämma in i hyllningskören. Det känns som att balansen mellan att ha en bra story och en solid grund (och/eller ett oväntat resultat) tippat över för mycket till att ha en bra story. Resultatet att det skulle vara säkrare att köra rattfull än att gå full (med en faktor åtta per förflyttad mil) är ett talande exempel. Som t ex Ezra Klein på The Washington Post poängterar finns en rad anledningar till att man inte riktigt kan jämföra kilometrar som gåtts på fyllan med kilometrar som körts på fyllan. De är sannolikt olika i termer av hur många av dem som sker i stan (fler till fots i stan där trafiksituationen är farligare än på landet) de är olika i termer av hur full man är (sannolikt är personer mindre berusade när de ändå väljer att ta bilen) etc. Till skillnad från t ex Levitts studie av hur förändringar i abortlagstiftning på 1970-talet resulterade i minskad brottslighet 20 år senare som presenteras i Freakonomics, och där Levitt ägnar mycket tid åt att vrida och vända på fakta och förkasta alternativa förklaringar, tycks det som att Levitt och Dubner denna gång nöjer sig med att vrida på fakta så att slutsatsen blir överraskande.

Även resultaten kring hur utbud och efterfrågan på sex påverkat priserna på prostituerades tjänster lider av att vara mer än bra story än överraskande forskning. Resultatet att priset för sex (och då speciellt oralsex) sjunkit dramatiskt till följd av att utbudet av gratis sex (och då speciellt oralsex) ökat är, som David Runciman konstaterar i sin kritiska recension i The Guardian, knappast överraskande ur strikt ekonomisk synvinkel. Däremot är det förstås bara antydan att man kan läsa om detta i boken ett säkert kort för att sälja den. Som sagt, man kan förstå mycket genom att tänka på incitament.

Bra läsning? Ja! En källa för middagskonversation som överträffar det mesta som har ”economics” i titeln? Absolut! Så bra som man kunde ha hoppats? Nej, tyvärr…och då har jag inte ens nämnt klimatkapitlet som verkar vara det som retat de flesta. Följande korrespondens mellan Steve Levitt och Yoram Bauman ger en bra balanserad bild av respektive sidas argument.