En allt självgodare disciplin?

Narcissus

Blir nationalekonomer alltmer narcissistiska?

Två av höstens Ekonomistas-teman har varit att statsvetaren Elinor Ostrom fick årets ekonomipris och att utbildningen av nationalekonomer kritiserats i finanskrisens spår. Priset till Ostrom signalerade en vetenskaplig vidsyn, men den verkar inte vara allenarådande.

I ett utskick från Geoff Hodgson, ekonomiprofessor vid Hertfordshire-universitetet, återges kommentarer till årets ekonomipris som skrivits av forskarstuderande i olika länder på den välkända ekonomiryktessidan Economics Job Market Rumors. När man läser några av dessa anonymt skrivna kommentarer slås man av deras aggresiva tonläge, antiintellektualism och högdragenhet. Några exempel:

  • Nobel BULLSHIT!!!! Who the fuck are these idiots? Never heard of them … ever. What kind of bullshit is this? This year is the worst.
  • A stupid Nobel pick to accompany a stupid job market this year. Our field is falling apart
  • This girl seems to be a political scientist. I dont think she has published original research in any major economics journal.
  • Multidisciplinary?? Other disciplines are all rubblish. Why let them conteminate our purity?
  • Economics is superior. Don’t let political science conteminate us!
  • The fact that most of us have not heard about her says enough about her contributions.
  • This is the problem with Affirmative Action: last time a woman tried to go to the moon, the Challenger exploded 73 seconds after the launch. now, this is the end of Economics.

Men det finns undantag:

  • Seriously, this is a sensible and insightful award to an original and careful researcher whose work is widely cited precisely because it is original. To those of you who have never heard of her: you might start by asking why your lazy micro teachers inflict a narrow range of material on you that typically consists of selected papers from their own back catalog, the work of their buddies and one or two classics they themselves were forced to swallow in grad school. To those of who complaining that’s she’s never published in your favorite ‘top journal’: yes, despite that shameful handicap she is one of the most cited social scientists around, by economists and non-economists alike.
  • These postings really do show the narrow training of many economists. In fact, economics departments in most universities are highly isolated places in the larger world of social science. To trash a scholar as serious and insightful as Ostrom is a shame.

Nu ska man förstås inte dra förhastade slutsatser utifrån dessa fåtalet åsikter (även om vi tenderar göra precis det, vilket beteendeekonomer visat). Citaten är dock träffande i den självgodhet som finns hos vissa nationalekonomer. Visst är nationalekonomi en fantastisk samhällsvetenskap, men den är långt ifrån färdigbakad. En forskare som slutar ifrågasätta sina egna utgångspunkter och slutar vara nyfiken på andras bidrag blir i längden en dålig forskare.

Comments

  1. Olle Jansson says:

    Det är la inte så mycket att kommentarerna är självgoda. Sättet de resonerar på tenderar i min uppfattning även, och i första hand, indikera är det inte är några direkta stjärnor på den nationalekonomiska himmelen som uttalar sig – lite som att läsa kommentarer på Aftonbladet helt enkelt.

  2. Micke says:

    Jag skulle vilja modifiera Olles svar och konstatera att kvaliteten på internetkommentarer i allmänhet är anmärkningsvärt låg. Det är Ekonomistas som är outliern här, inte Aftonbladet. Titta t.ex. på di.se som har precis lika låg standard.

    Som ickeekonom känner jag inte till siten som nämns här, men jag är inte det minsta förvånad att det finns infantila kommentarer från idioter som inte kan stava där. Det enda som förvånar mig är att det förvånar någon annan.

  3. Ja, det är väl snarast begåvningsreserven som samlas på den där sidan. Då tycker jag nog att Levitts och Krugmans första reaktioner var mer problematiska, Levitt som skrev att han fick kolla upp på Wikipedia vem Ostrom är.

  4. Under en tid tycktes det som om nationalekonomer kände sig kompetenta att uttala sig om vad som helst i samhället (ja, de kanske körde någon liten regressionsanalys först) och det är väl bara naturligt att den inställningen kompenseras med avsky när icke-ekonomer kommer in med synpunkter på deras egna domäner. Är man halvgud så är man.

    På 1700-talet ansåg den gamle markis Beccaria att ekonomi var en av de viktigaste och bästa frågorna för alla i samhället att diskutera, men under de senaste årtiondena har en del yrkesekonomer föredragit att klättra upp i sitt elfenbenstorn och dra upp stegen efter sig. Och därifrån kan de blicka ner på den dumma allmänheten (vilken omfattar även andra forskare).

    Jag tror jag föredrar ekonomhistoriker. De verkar mer ödmjuka inför sådana småsaker som verkligheten utanför de ekonomiska modellerna.

  5. Ekonomismens traumahantering fortsätter i kölvattnet på priset till statsvetaren Elinor Ostrom. PÅ!

  6. Fredrik P says:

    Fast måste inte kommentar 3 och 4 bland de negativa ovan vara ironiska?

    Multidisciplinary?? Other disciplines are all rubblish. Why let them conteminate our purity?

    Economics is superior. Don’t let political science conteminate us!

    Det är ju buskul ju 🙂

  7. Inte för att jag vill dra nån särskild lans för ekonomer (minns Amitai Etzionis iakttagelse att det bara var ekonomistudenter som smet från räkningen på fik), men jag tycker att citaten ganska mycket liknar *parodier* på kommentarer. Skulle man inte skriva ungefär så där om man vore en kritisk ekonomistudent som ville göra en parodi på sin egen disciplins enögdhet?

    • Olle Jansson says:

      Har länge varit av uppfattningen att det är juridikstudenter som är Universitetsstädernas gissel. Fast det är möjligt att deras brott är lite mer raffinerade – som att gömma undan kursböcker och fuska på tentor – än ekonomistudenternas banala smitarbeteende.

  8. Faktiskt lite glädjande att läsa era spontana reaktioner som säger att man inte ska övertolka dessa kommentarer (vilket nog Geoff Hodgson tenderade göra i sitt utskick — och kanske även jag själv i mitt inlägg). När jag läser dem igen är det uppenbart att de knappast skrivits av ens normalbegåvade personer utan snarare en knippe misfits som hetsar varandra. Fast kanske, som Ljung föreslår, finns en o annan typ som tappat koncepten av att anonymt få möjlighet att yppa sig inför andra.

    Ni har också rätt i att nivån ofta är lika låg på svenska kommentarstrådar (bl a till gammedias debattartiklar). Och skulle man tolka dem som att återspegla hela svenska folkets åsikter blir slutsatsen att vi består av 50% navelskådande dilettanter och 50% högradiga alkoholister…

  9. Christoffer Rydland says:

    Man skall inte glömma att även Williamson fick priset. Gemensamt för de båda är väl, förutom likheter i problemen de studerar, att de lyckas nå ut utanför de egna kretsarna. Williamson citeras av flitigt företagsekonomer (make/buy-beslutet, dvs hierarki/marknad, är bland det första man pratar om på en kurs i marknadsföring), vi på EHFF bjöd in honom som Heckscherföreläsare 2005 (när han pratade om Business History och kontraktteori). Samtidigt måste även akademiker som bidrar mer snävt till det egna teoribygget belönas. Men det sker ju andra år.

  10. Jag tror tyvärr att en del av kommentarerna visar på precis en så inkrökt självgodhet som man kan befara, t ex de här:


    – The fact that most of us have not heard about her says enough about her contributions.

    – The fact that most of us have not heard about her says enough about her contributions.

    Jag har ganska länge irriterat mig på att antalet referenser numera används som ett mått på kvalité. Utan att vilja vara speciellt elak så tycker jag att det ser ut som något man lärde sig i grundskolan (och inte förstod).

    Det verkar för mig som om antalet referenser snarare används för att befästa makt. Det har till och med gått så långt (i viss del av den medicinska forskningen) att banbrytande studier som är alldeles utmärkta, men som visar att man gjort grava fel och skadat åtskilliga patienter, får knappt några referenser. (Utan att vilja vara konspiratorisk konstaterar jag tämligen torrt att det troligen är ett uttryck för läkemedelsbolagens makt. De finansierar nämligen de flesta studierna.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s