Ett vettigt argument för att behålla a-kassan i facklig regi är att det kan skapa en koppling mellan a-kassan och lönebildningen. Om lönerna drivs upp så att arbetslösheten ökar ska detta kosta i höjda avgifter. En självrisk i form av olika avgifter för olika avtalsområden är dock möjlig även om a-kassan drivs i statlig regi. Att facken tillåts administrera a-kassan måste alltså bero på något annat. Men vad?
Vi kan utbetalningar!
Ett skäl kan vara att man vill behålla den höga fackliga organisationsgraden vilken, troligtvis med viss rätt, ses som en garant för en stabil arbetsmarknad. Argument är emellertid märkligt. Eftersom det går utmärkt att vara med i a-kassan utan att vara med i facket och vice versa vilar argumentet på att folk — lite sådär av misstag — råkar gå med i facket när de fyller i anmälan till a-kassan. Är det verkligen rimligt att tro att den svenska modellen bygger på slarv?
Det måste alltså vara en felsyn att en statlig a-kassa skulle slå mot organisationsgraden. Någon kanske invänder att facket faktiskt tappat medlemmar sedan avgiften till a-kassan höjts, men det kan bero på faktorer som att avdragsrätten för fackavgiften försvunnit och det allmänna konjunkturläget.
Om facken verkligen oroar sig för medlemsantalet borde de i stället motarbeta en höjning av taket i a-kassan. En sådan höjning skulle göra de tilläggsförsäkringar flera förbund erbjuder sina medlemmar ointressanta vilket torde minska anslutningsviljan. Ett motstånd mot en sådan höjning är dock inte vad vi ser. Även det fackligt-politiska samarbetet borde oroa dem som eftersträvar en hög organisationsgrad. Den som inte uppskattar ett visst parti drar sig rimligen för att gå med i ett fackförbund som aktivt stödjer detta parti. Att maximera medlemsantalet verkar alltså vara en kompromissbar målsättning.
Ytterligare ett möjligt skäl för fackförbunden att vilja behålla ansvaret är att administrationen av a-kassan blivit något av en facklig födkrok. Eftersom detta knappast är syftet med a-kassan och andra argument inte visat sig hållbara går det bara att dra en slutsats: Förstatliga a-kassan!
(Sedan borde den nog göras obligatorisk också, men det är en annan fråga.)
Ekonomistas 
Senaste kommentarer