Har du också gått med i bokklubb bara för att få den där snygga pennan på köpet? Eller kanske köpt en tröja på postorder och fått en sminkväska i läder? Att företag lockar kunder genom mer eller mindre långsökta erbjudanden kan tyckas harmlöst. Och det är det också — för det mesta.
Ett mindre harmlöst exempel upptäckte jag igår morse när jag läste morgontidningen. I en extrabilaga från elektronikkedjan SIBA erbjöds nämligen alla kunder 1 kg smågodis för varje spenderad tusenlapp på kampanjvaror (läs deras nätannons här). Alltså inte billigare TV-bord, valfri DVD-film eller nya scartkablar utan… smågodis. Från Haribo.
Utöver en försämrad tandhälsa har smågodis från Haribo befunnits innehålla just sådana Azo-färger som brittiska forskare kopplat till beteendestörningar hos barn.
Varför bry sig, undrar nån? Det är ju upp till var och en att tacka nej till godiset eller rentav inte köpa sin TV hos SIBA. Visst är det så. Samtidigt är SIBA:s godiskupp ett exempel på en situation där kunden tvingas välja bort godiset istället för att välja till det, vilket Richard Thaler och Cass Sunstein i sin bok Nudge (presenterad av oss här) visar överlag leder till att folk konsumerar mer godis än de annars skulle gjort.
Lästips: Mats-Eric Nilsson, “Den hemlige kocken”, Ordfront, 2007
Ekonomistas 
Daniel, jag tänkte på skolor som lockar elever med körlektioner och annat smått och gott (det kanske finns exempel på godis också…) när jag läste ditt inlägg, en ännu märkligare paketlösning i mina ögon och som kanske bör ge större anledning till indignation.
Är det inte en manifestation av att åtminstone en del konsumenter förväntas ha hyperboliska preferenser? Att sälja konsumentinvesteringsvaror med löfte om blixtsnabba kolhydrater måste ju vara Laibson-parad…
…vill bara upplysa om att Sveriges Konsumenter nu anmält Siba till Marknadsetiska rådet.
Intressant. Även om det säkert finns fler än jag som regerade på SIBA:s reklam kan är det lilkafullt sant att Ekonomistas inlägg “Granger-orsakade” Sveriges Konsumenters anmälan av företaget…