Om stimulanspaket

Under de senaste veckorna har kraven på ett finanspolitiskt stimulanspaket duggat allt tätare. Vanligt återkommande åtgärdsförslag är direkta transfereringar till hushållen (en julklappscheck?), tillfälliga sänkningar av momsen eller arbetsgivaravgiften, och olika investeringssubventioner.

Av flera skäl är det fel att i nuläget besluta om sådana åtgärder. Dels för att vi ännu inte har sett hur djup lågkonjunkturen blir eller vilka delar av ekonomin som drabbas mest påtagligt. Dels för att tidigare erfarenheter av liknande åtgärder är blandade.1,2 Men speciellt för att det finns mer angelägna områden att fokusera på.

Den främsta principen för stabiliseringspolitiken bör vara att den offentliga sektorn inte stramar åt sin egen ekonomi i en lågkonjunktur. Tack vare de stora budgetöverskotten under senare år har staten ett utmärkt utgångsläge. I höstbudgeten aviserades således en expansiv finanspolitik för nästa år.

Förutsättningarna är sämre i kommuner och landsting, eftersom de enligt det finanspolitiska ramverket måste planera för en balanserad budget. På grund av konjunkturförsvagningen väntas kommunernas skatteunderlag att krympa. För att motverka budgetunderskott kan de tvingas till personalneddragningar (t ex Västernorrlands landsting), skattehöjningar (t ex Norrbottens landsting) eller till att avstå från planerade skattesänkningar (t ex Stockholms läns landsting).

Att kommuner och landsting kan tvingas strama åt i en konjunkturnedgång är en förutsedd aspekt av det finanspolitiska ramverket (se kapitel 7.1 i STEMU-utredningen). En sådan åtstramning är förstås olycklig ur ett stabiliseringspolitiskt perspektiv. Därför bör regeringen överväga att överföra medel från statsbudgeten till kommuner och landsting. Kanske bör överföringarna också kopplas till krav på att kommunerna håller sysselsättningen uppe och avstår från skattehöjningar.

Vi ska inte vänta oss att det finns en stabiliseringspolitisk mirakelkur som gör att vi kan undvika en lågkonjunktur nästa år. Riksbankens räntesänkningar och den fallande kronan kommer visserligen att motverka konjunkturförsvagningen, men det kan alltså även vara önskvärt att regeringen ser till att konjunkturnedgången inte förstärks av nedskärningar i kommuner och landsting. Sådana åtgärder bör åtminstone prioriteras före finanspolitiska stimulanspaket riktade direkt till hushållen eller industrin.

—————

Några nedslag i den svenska debatten om stimulanspaket: SNS 17/10 (Lindbeck, Calmfors, Ingemar Hansson), SvD Brännpunkt 26/10 (Stefan de Vylder), Ekonomistas 26/10 (Daniel), AFV (Jag m fl) 29/10, TV4 (Calmfors) 30/10. Många intressegrupper ser förstås möjligheter till extra anslag i dessa dagar. Mycket lägligt presenterade Sveriges Kommuner och Landsting i torsdags en rapport som styrker deras behov av extra anslag.

1) För att en momssänkning ska stimulera efterfrågan på kort sikt bör den vara tidsmässigt avgränsad så att man lockas till inköp innan skatten åter höjs. Men eftersom konjunkturnedgången rimligen blir utdragen är det knappast trovärdigt att sänka momsen under en kort tidsperiod. När tidsperioden löpt ut kommer man inte att vilja höja skatten mitt i lågkonjunkturen. Om hushållen förutser detta blir effekterna av skattesänkningen små.

2) De utvärderingar av generella transfereringar som gjorts till amerikanska hushåll 1975, 2001, och 2008 tyder på att de positiva stimulanseffekter som eventuellt uppstår nästan uteslutande kommer från hushåll med låg inkomst eller låg förmögenhet. Mer välbeställda hushåll ökar sitt sparande när de får transfereringen. Snarare än att satsa på generella åtgärder bör man därför fokusera på de mest utsatta grupperna, speciellt på dem som blir arbetslösa. Eftersom sysselsättningen ännu ligger på rekordhöga nivåer är det svårt att i nuläget genomföra sådana åtgärder.

För mer om allmänna principer för stimulanspaket, och erfarenheter av tidigare åtgärder, se t ex Alan Blinder (2004), Congressional Budget Office (jan 2008), Martin Feldstein (aug 2008), och IMF (okt 2008).

Comments

  1. Utan att vara ekonom vill jag gärna hålla med om att en allmän stimulans syftande till allmänt ökad konsumtion väl är lite tidigat att påkalla. Kan man inte misstänka att i vart fall minskade inköp av s k sällanköpsvaror, vilket väl för hushållen har karaktär av investeringar, delvis hänger samman med att man känner sig ”fullinvesterad” för tillfället. Det brukar gå över ganska fort och då ökar köplusten nog utan särskild stimulans. Allmänt utdelande av pengar till jul kan väl anstå. Däremot undrar jag om inte ROT-avdrag vore lämpligt att temporärt återinföra – som man gjort flera gåger tidigare i snarlika lägen. Det stimulerar byggsektorn en del, är ofta uppskattat och medför inte kostnader förrän lite längre fram,

  2. Ska man tolka det som att det bästa alternativet är ”olika investeringssubventioner”? Eller vilka negativa följder ser du av det?

  3. Pastey: Nja. Jag försökte hålla mig kort och hoppade över investeringssubventionerna. CBO-studien (se s. 7, 14-16) diskuterar utvärderingar av skatterabatter i USA, och konstaterar att tidigare erfarenheter tyder på begränsade effekter. Ett problem är att investeringarna tenderar att läggas just innan rabatten avvecklas. För att få en omedelbar effekt måste alltså rabatten ges under en mycket begränsad tidsperiod. Men investeringar tar tid att planera. En kort tidsperiod riskerar därför att begränsa effekten ytterligare.

    Det skulle vara önskvärt med utvärderingar även av svenska erfarenheter. I brist på sådana kan vi ju spekulera om hur de amerikanska studierna kan tolkas i ett svenskt sammanhang: Eftersom Sverige är en liten öppen ekonomi med flytande växelkurs riskerar finanspolitiska stimulanser att absorberas av växelkursförändringar. Detta talar för att effekterna kan bli ännu mindre här än i USA. I linje med detta resonemang finner IMF-studien visst stöd för att finanspolitik har mindre effekter i små öppna ekonomier. Å andra sidan tyder IMF-studien (liksom andra studier) på att finanspolitiken är mer effektiv i länder med sunda offentliga finanser. Det är alltså en faktor som kan tyda på att stimulanseffekterna skulle bli större i Sverige än USA.

    Jag tror som sagt inte att det finns någon finanspolitisk mirakelkur, och jag har svårt att se att ett generellt stimulanspaket skulle vara till nytta i nuläget.

Trackbacks

  1. […] finns en risk att kommuner och landsting tvingas till besparingar när skatteintäkterna faller (se mitt tidigare inlägg och figur nedan), men eftersom statens finanser är goda kan och bör statsbidragen till […]

  2. […] som Assar Lindbeck på DN Debatt för tillfälligt ökade bidrag till kommuner och landsting. Även jag (och många andra) har argumenterat för sådana åtgärder: den offentliga sektorn ska inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s