Frukostflingor, statistisk signifikans och kausalitet

Ät rejält – få en son” Detta är budskapet som möter en i dagens DN. Speciellt flingor verkar vara effektiva för att se till att det blir en pojke:

”Mammor som åt frukostflingor en eller flera gånger om dagen hade 59 procents chans att få en pojke, medan den mor som bara åt en skål flingor i veckan hade endast 42 procents chans att få en pojke”

Själv är jag vid första anblick mycket skeptisk. Det här borde ju innebära att det skulle födas betydligt fler pojkar i Sverige där vi ju frukosterar rejält än på kontinenten där en kaffe och en croissant får räcka för att starta dagen.  Dessutom funderar jag över statistik signifikans och kausalitet.

För att förstå om min skepsis är grundad eller inte går jag till orginalkällan, en artikel just publicerad i Proceedings of the Royal Society: Biological Sciences. Vad har då hänt? Jo 740 gravida kvinnor har fått redovisa sina kostvanor under den tid då de blev gravida. Forskarna har sedan med hjälp av faktoranalys konstruerat två index som mäter näringsinnehållet i den intagna födan.

Min första tanke, dvs att skillnaderna knappast är statistiskt signifikanta visar sig vara felaktig. Faktor 1 visar sig vara en statistikt säkerställd prediktor av barnets kön med ett p-värde på 0.00095). När forskarna lämnar faktor-världen och går ner och studerar enskilda födsloämnen visar det sig att det enbart är flingor som biter signifikant.

Min andra ryggradsreflex var huruvida det handlar om en kausal effekt eller om näringsintaget är korrelerat med ngt annat som också påverkar barnets kön. Det forskarna gör för att övertyga läsaren om att så inte är fallet är att de undersöker huruvida andra faktorer, så som rökning, socio-ekonomisk status eller BMI kan förklara barnets kön, men finner inga statistiskt signifikanta samband.

Är jag då övertygad? Nja, jag skulle vilja se lite mer regressionsanalys, ha en större tro på faktoranalys och helst kunna kontrollera för mamma-specifika effekter innan jag är beredd att tro på ett orsakssamban mellan vad storken levererar och vad mamma äter till frukost, men så är jag ju också forskare, dvs skeptisk av naturen

 

34 sorters kondomer men ingen napp

Häromdagen hade jag ett ärende till Stockholms universitet. Jag var tvungen att ta med mig min son som är 8 månader och han lyckades förstås tappa sin napp i tunnelbanan. Då jag inte ville riskera ett senare haveri tänkte jag att det var lika bra att gå in på Pressbyrån för att köpa en ny. De brukar ju ha lite sånt där som man behöver lite akut, tänkte jag. Till min stora förvåning såldes inte nappar. Det fanns däremot en del annat man kan behöva lite akut, till exempel ungefär 34 olika sorters kondomer (jag ska inte svära på att det var just 34, men det var ganska många).

Hur är detta möjligt? En första tanke är förstås att efterfrågan på nappar helt enkelt är för liten. Universitetet befolkas trots allt av studenter som betydligt oftare behöver kondomer än nappar. Detta kan dock inte vara förklaringen. Universitetets tunnelbanestation är hållplats för alla som ska till Cosmonova, Naturhistoriska riksmuseet, Bergianska trädgården, 4H-gården i Stora Skuggan, och andra ställen dit människor med barn kan tänkas komma. Dessutom betvivlar jag att marginalnyttan av den 34de sortens kondom ens i sexuella sammanhang är större än en napps.

Alternativt kan man tänka sig att marginalerna skulle vara för små men det verkar inte heller troligt. Kombinationen av brist på konkurrens (det finns inga andra försäljningsställen i närheten) och desperationsnivån hos potentiella kunder ger snarast vid hand att de borde vara mycket goda (jag skulle ledigt ha betalat 100 kronor för en napp vid detta tillfälle). Vidare är inte nappar särskilt skrymmande så lagerhållning borde inte vara ett problem.

De troligaste jag kommer på är att det förekommer någon sorts ”bundling” av varor. Butiken tar helt enkelt inte in enskilda varor utan hela paket med färdiga hyllkoncept där en leverantör kan sköta allt. Eller kanske detta i kombination med en driven säljare (”Jo, men det är klart du ska ha hela hyllan! Det blir skitsnyggt! Så bjuder jag på den blinkande neonskylten…”). Jag vet inte, men så är detta också en sida där det inte bara levereras genomtänkta svar utan också en plats för att ställa de intressantaste frågorna. Är du resande i nappar har du dessutom fått ett tips på vart du ska vända dig härnäst…

Förespråkar OECD platt skatt för Sverige?

Tidigare i dag besöktes Handelshögskolan av OECD:s generalsekreterare Angel Gurria som höll ett oväntat frispråkigt anförande. Bland annat fick vi höra att Sveriges skattetryck bör sänkas betydligt och att det främst bör ske genom sänkningar högst upp i skatteskalan. Denna åsikt är han knappast ensam om, även om många nog har invändningar.

Mer intressant var att han oreserverat ansåg att beskattning av konsumtion är att föredra framför beskattning av arbetsinkomst och att vi i Sverige har för liten andel konsumtionsskatter. Detta är anmärkningsvärt. Vi har ju redan höga konsumtionsskatter (men många länder har högre skatter, se t ex tabell 4 i denna OECD-rapport). Dessutom är det tveksamt om konsumtionsskatter är mer effektiva än beskattning av arbetsinkomster. Grundläggande skatteteori visar faktiskt att en konsumtionsskatt lika väl kan utformas som en platt skatt på arbetsinkomst. En effektivitetsvinst uppstår då genom att skattesystemet blir mindre progressivt, men detta blir till kostnad av en skevare resursfördelning. (Under en övergångsperiod kan högre konsumtionsskatt dessutom medföra omfördelningar från äldre generationer till yngre.)

Nu tror jag visserligen att det är bra med ett stort inslag av konsumtionsbeskattning, men det ska nog även balanseras med inkomstbeskattning. Innan våra politiker tar OECD:s rekommenationer på alltför stort allvar hoppas jag att de fördjupar sig något i litteraturen om detta.

Uppdatering 2008-04-25

Gurrias anförande finns nu på OECD:s web.

Fler vuxna i skolan?

Globaliseringsrådet bjöd igår på konferens om skolan. Där påminde Alan Kreuger om resultaten från det numer klassiska STAR-experimentet. I en enorm studie lottades lärare och elever in i små (ca 15 elever) eller normalstora (ca 22 elever) klasser. En tredje grupp hamnade i klasser av normalstorlek men med en hjälplärare.

Utvärderingen visade att eleverna lärde sig betydligt mer i de små klasserna och framförallt gick det bättre för elever från studieovana miljöer. Enligt Kreuger var dessutom effekterna långsiktiga och inte begränsade till studieresultat – i de små klasserna ökade andelen som läste vidare på högskolan och brottsligheten senare i livet var betydligt lägre. Men – och detta är viktigt – att ha en hjälplärare i klassrummet var helt utan positiva effekter.

Modellen med relativt stora klasser men med flera lärare i varje klassrum – en vanlig ordning i svenska skolor – innebär alltså ett enormt slöseri. I stället bör resurserna läggas på att skapa så små klasser som möjligt.

Naturligtvis behövs det kringpersonal till lärarna, men samtidigt minskar varje anställd fritidsledare och kurator utrymmet för att kunna minska klasstorleken. Dessutom är det faktiskt möjligt att mindre klasser är ett effektivare sätt att motverka sociala problem än en kader med personal som ska motverka problemen efter att de uppkommit.

Uppdatering 2008-04-24

Hans Bergström skriver idag om vikten att se till att lärarna faktiskt har en utbildning värd namnet. Detta återknyter till att det inte bara gäller att slänga in fler vuxna skolan utan get gäller även se till att det är rätt sorts vuxna och att de ska organiseras på ett bra sätt. Hans poäng att lärarutbildningen och den (svenska) pedagogiska forskningen inte brytt sig om empiri är ytterst relavant, vilket diskuteras i kommentarstråden. Bergström diskuterar dock inte det kanske viktigaste skälet till att lärarutbildningen i Finland så populär, nämligen att man är garanterad jobb efteråt. Enligt McKinsey-rapporten, som diskuterades här, är denna typ av permanent lärarbrist något som kännetecknar de flesta länder med attraktiva lärarutbildningar. Även Merith Wager ifrågasätter värdet av behörighet från den svenska lärarutbildningen och tar upp möjligheten att man faktiskt kan bli en sämre lärare av att skaffa sin utbildning där.

Kan en kund ha fel?

I dagens DN Debatt presenterar Försäkringskassan och FUT-delegationen gemensamma åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. Det rör sig om 20 miljarder som varje år betalas ut felaktigt.

Samtidigt kallar Försäkringskassan i allt större utsträckning de försäkrade medborgarna för kunder. Om man t ex går in och läser om Försäkringskassans förnyelse och söker på ordet kund så hittar man detta 11 gånger på 2 sidor.

Försäkringskassans språkbruk är ngt som bl a Språkrådet vänder sig mot. I sin bulletin Klarspråk skriver de bl a att 

”De flesta anser att kund inte är lämpligt att använda i myndighetstexter som riktar sig utåt, till allmänheten”

Själv undrar jag hur Försäkringskassans språkbruk och FUT-delegationens siffror om fusk och felaktiga utbetalningar går att förena med den gamla kända devisen

Kunden har alltid rätt!’

Sälj Svenska Spel och beskatta spelandet

Bör staten äga bolag i näringslivet? Om detta råder delade meningar. Men i ett fall framstår en statlig ägare som alltmer olämplig: Svenska Spel.

3447786819Tillsättningen av förra ministern och ambassadörskan Margareta Winberg till ny ordförande har kritiserats hårt. Idag, drygt två veckor senare, avgår bolagets omhuldade VD, Jesper Kärrbrink, med formuleringen att ”Mina idéer om hur Svenska Spel ska drivas inte stämmer överens med den bild ägaren har”.

Vilka idéer syftar han på? Naturligtvis handlar det om de motstridiga mål staten sedan länge satt upp för bolaget. Å ena sidan vill man ha hög omsättning eftersom detta ökar skatteintäkterna. Å andra sidan vill man ha låg omsättning eftersom omsättningen bidrar till ökat spelberoende.

Låter det schizofrent? Javisst. Som tur är finns ett bättre alternativ: sälj Svenska Spel och beskatta spelandet. På så sätt undviks problemen med att ha en marknadsaktör som är både spelare och domare på samma gång. Och dessutom kan spelberoendet dämpas (även om det finns praktiska problem med att beskatta internetbaserad handel, men det är en annan fråga).

Tur eller skicklighet?

Tycker ni att vi lever i turbulenta och osäkra tider? Det är i så fall en uppfattning som inte stöds av data, åtminstone inte om vi begränsar oss till den makroekonomiska utvecklingen. Under de senaste decennierna verkar konjunktursvängningarna ha dämpats avsevärt, ett fenomen som brukar benämnas The Great Moderation. I USA och många andra länder verkar dämpningen ha skett i mitten av 1980-talet men i Sverige först under 1990-talet.

Löpande standardavvikelse för fyra kvartals BNP-tillväxt.

De dämpade konjunktursvängningarna sammanföll med en förändrad syn på stabiliseringspolitiken. Centralbanker blev mer självständiga, finanspolitiken blev mer regelstyrd, och det blev mindre fokus på finjustering av konjunkturläget. Kan vi då dra slutsatsen att det var förbättrad finans- och penningpolitik som medförde ökad stabilitet? Nja. Det verkar tydligt att bättre penningpolitik har medfört stabilare inflation. Det är däremot oklart om bättre stabiliseringspolitik även har bidragit till mer allmänt dämpade konjunktursvängningar. Vissa studier finner stöd för den hypotesen. Men enligt flera andra studier beror den ökade stabiliteten i hög utsträckning på tur. Vi kanske helt enkelt har utsatts för mindre chocker än under 1970-talet.

Den pågående finansmarknadskrisen kommer nog att hjälpa oss att skilja mellan de två hypoteserna. Det råder knappast något tvivel om att många ekonomier nu utsätts för betydande negativa chocker. Hittills har krisen mest synts på finans- och bostadsmarknaderna. Tesen att stabiliseringspolitiken har förbättrats stärks onekligen om spridningen till övriga sektorer fortsätter att vara begränsad.

Köp dig smal!

I ett tidigare inlägg här på Ekonomistas visades att ökat välstånd verkar leda till större problem med fetma. Vad kan vi göra för att vända trenden? Fettskatt på onyttig mat diskuterades för ett par år sedan, men den debatten verkar ha tystnat. Ett annat sätt är att använda våra ökade rikedomar för att köpa oss smala. I en intressant artikel i senaste numret av Fokus diskuteras bl.a. om samhället borde betala människor för att gå ner i vikt. För dig som inte orkar vänta på att samhället ska betala dig för att bli smal så finns numera nättjänsten www.stickk.com. Där kan du sluta ett kontrakt med dig själv som gör det rejält dyrt att inte gå ned i vikt.

Kan en Tobinskatt lösa matkrisen?

kibwezi_crops_1109För några år sedan var Tobinskatten på tapeten bland globaliseringskritiker i allmänhet och finansmarknadsskeptiker i synnerhet. Men det blev inget av det hela – den gången. Nu har tobinskattevännerna hittat en ny plattform för sin darling: den globala matkrisen.

Igår presenterades nämligen ett österrikiskt förslag om en ”global mikroskatt” på valutahandel som skulle kunna inbringa 230 miljarder dollar i stöd till världens fattiga. Och förslaget har fått positiv respons hos den yttersta FN-toppen (som förstås hoppas få administrera pengarna…).

Men även om pengar behövs ska man aldrig möta det onda med det onda. Tobinskatten har knappast inte blivit bättre med åren utan om man verkligen är ute efter att stödja de hungriga i världen finns andra alternativ.

Hej då till lockpriser?

”Aj, aj, aj, nu blir livet komplicerat”, tänkte nog en och annan nationalekonom nyligen. Antonio Rangel presenterade då hårda bevis för att folk tycker att vin som de tror är dyrt smakar bättre än vin de tror vara billigt. Inte bara påstod de grundlurade försökspersonerna att det ”dyra” vinet var godare, den förhöjda smakupplevelsen kunde även observeras i hjärnans lustcentrum.

Att priset påverkar upplevelsen av – och därmed efterfrågan på – en vara gör att vår traditionella beskrivning av hur utbud och efterfrågan bestämmer priset blir tokig. För att inte tala om hur svår en analys av välfärdseffekterna blir – priserna går upp, det konsumeras mindre men man uppskattar det man får mer. Hur tusan ska man reda ut denna härva? Måste vi börja om från början och bygga upp en helt ny analysapparat?

Även om vår uppgift som forskare är att förstå verkligheten, inte att leverera enkla analyser baserade på felaktiga antaganden, måste man fråga sig hur vanliga denna typ av effekter är. Blir en biltur verkligen mer njutbar om jag tankat på en dyr bensinmack? Känns huset varmare och skönare för att jag missat extrapriset på mineralull vid tilläggsisoleringen? Skulle den olycka en arbetsgivare upplever av att ha råkat anställa en slarver mildras av att denne samtidigt råkat få alldeles för hög lön?

Nja, det är väl tveksamt. Snarast beror det nog på att just vindrickande är behäftat med så mycket status och att tvivlet på den egna smakförmågan stort. Men det är bäst att vara på sin vakt. Man vill ju inte att midsommarfirandet ska förstöras av att man lockats att köpa (för) billig sill.