I en rapport har McKinsey jämfört vad som särskiljer lyckade skolsystem från misslyckade. Inte minst är diskussionen om hur man lockar de mest talangfulla till läraryrket intressant. Slutsatsen är att de länder som lyckats begränsa antalet plaster på lärarutbildningarna så att utbudet matchar efterfrågan lyckats bäst. Högpresterande studenter har ingen anledning att välja lärarbanan om risken för arbetslöshet efter avslutad utbildning är stor.
Vad som händer när de duktigaste studenterna väljer bort lärarutbildningen är att kraven där sänks för att passa de nya studenterna. Utbildningen blir allt sämre vilket gör den mindre användbar utanför läraryrket. Detta gör den än mindre attraktiv för studenter med alternativ. Lärarutbildningen fylls succesivt med lågpresterande personer som valt utbildningen då de inte kunde komma in någon annanstans. Så paradoxalt nog går en försämrad lärarutbildning hand i hand med att alldeles för många studenter söker sig dit.
Att lärarutbildningen i Sverige har problem visste vi redan. Att vi även har ett stort läraröverskott verkar också allt mer uppenbart.
McKinseys resonamang bygger på en del antaganden, tex att en duktig student inte trovärdigt kan signallera till framtida arbetsgivare att just hon borde bli anställd. Alternativt kan det bero på att rektorerna inte bryr sig om vem de anställer. Att den svenska betygsångesten verkar frodas som bäst på lärarhögskolorna är alltså precis vad man kunde förvänta sig.
Spelar det någon roll att lärarstudenterna blir allt sämre då? Faktum är att vi inte vet. Ännu…
Ekonomistas 
Det är verkligen intressant att ni tittar på detta. McKinsey-rapporten och en Economistartikel om samma McKinseyrapport (som jag inte vet hur man länkar pga av min tekniska analfabetism…) problematiserar nämligen inte alls (vad jag minns) kausaliteten mellan lärarnas kognitiva ability och elevernas studieframgångar utan antar att den går från det förra till det senare. Det är ju inte alls otroligt att duktiga elever drar till sig studiebegåvade studenter till yrket eller att tex ett i övrigt välfungerande skolsystem leder till både duktiga elever och att studiebegåvade studenter attraheras till yrket.
På denna punkt håller jag faktiskt med dig, Jonas.
Det vore defintivt bra om antalet platser på lärarutbildningarna relaterades till behovet av lärare och att antalet lärarhögskolor minskades. Det skulle ge en rad positiva effekter på skolan i allmänhet och lärarkåren i synnerhet som tyvärr verkar gå en sorglig framtid till mötes. Det är en uppift som de båda lärarfacken borde ta tag i. Färre utexaminerade lärare skulle vara en mycket bättre statushöjare än tilll exempel en innehållslös auktorisaion.
David: Det är svårt att inte hålla med dig om att en auktorisation vore fullständigt meningslös – tom destruktiv – om inte utbildningen är bra. Det skulle hålla kompetenta personer utan formell behörighet borta utan att kvaliteten garanteras. Det svenska systemet gör det emellertid svårt att begränsa utbudet av platser på lärarutbildningen så man får nog fundera ett par vändor innan detta är på plats.
Vad gäller antagningen till högskolan får vi väl bryta arm om saken när vi ses nästa gång.
Hm.. det låter som en klok idé att minska antalet platser på lärarutbildningarna. Men frågan är hur lång tid en sådan reform tar. Förra året hade man bara en endaste sökande till kemilärarutbildningen på SU. Där finns det inte många platser att minska på….
Det behövs många parallella insatser och en mer kvalificerad lärarutbildning med högre intagningskrav. Det kanske skulle kunna minska antalet sökande. Samtidigt som man behöver öka antalet sökande inom matematik och NO ämnena. En annan viktig fråga är hur man balanserar utbildningen mellan ämnesdjup, didaktik och ledarskap.