Är på konferens och diskuterar utbildningsfrågor. Som vanligt häpnar de internationella gästerna över vissa aspekter av det svenska skolsystemet. En sådan märklighet är att de nationella proven är belagda med sekretess efter att de hållits, men att lärarna har tillgång till proven i god tid innan eleverna skriver dem.
“Det där är verkligen naivt”, sa en amerikansk forskare och ifrågasatte om provresultaten kunde användas för externa utvärderingar; risken är ju uppenbar att vissa lärare och skolor låter eleverna träna in svaren på det kommande provet. Och då proven trots allt används som utvärderingsinstrument är det underligt att de hemligstämplas så att det inte går att ha en offentlig diskussion om proven verkligen svarar mot skolans kunskapskrav.
Utvärderingen och kontrollen i det svenska skolsystemet är inte direkt uppbyggd kring det faktum att vi har en decentraliserad skola och en internationellt sett tillåtande attityd till vem som får driva skolor.
Ekonomistas 
Häpnar de över att eleverna inte betygssätts förräns i 6:e klass?
Nej, Andreas, för det är nämligen helt rimligt att de inte betygssätt.
En genomgripande reform av nationella prov enligt vad du och Magnus Henrekson föreslagit framstår som allt mer av ett alexanderhugg för skolans del.
I synnerhet som vettiga argument mot verkar saknas.
Det är väl en vällovligt sak att göra och det verkar nästan helt saknas motargument men jag tror nyttan av det är mycket mer av en förbättring på marginalen än ett alexanderhugg.
Håller med Per S. Vet någon om det finns några indikationer på att det kommer att införas?
Daniel: Varför inte återinföra real- och studentexamina i så fall?
För att svara själv på frågan så skulle man i så fall kugga 95%. När man sist provade, under försöken på 50-talet med enhetsskolan, så kuggade man ca 60% när man lät 9 g, den högstadieklass som var inriktad på gymnasiestudier, skriva realskolans engelskaprov. På realskolan underkändes bara 6-7%.
Sedan, när man väl införde grundskolan 1968, så hade man ytterligare kraftigt minskat antalet timmar och nivån på de teoretiska studierna.
På den tiden gick ca 33% i realskolan. Att det inte var fler, att det inte uppgick till ca 40%, berodde nästan helt på att statsmakten begränsade antalet platser. Arbetarrörelsen ville inte heller att alla “talanger” skulle läsa teoretiska ämnen. Därför motsatte man sig bl a att en ingenjörsbetonad teoretisk realskola infördes. Då skulle små proletärsbarn riskera bli högavlönade tjänstemän.
Vid slutet av 60-talet var det ca 25% av dem som tog studenten (real, latin, allmän, teknisk eller ekonomisk linje) som kom från lägre socialgrupper. Det har inte ändrats sedan dess. Den sociala utjämningen maxade ut under realskolan. Idag går massor av andra på gymnasiet, men att kalla det de läser för gymnasiestudier gör inte deras studier till vad som gymnasiet traditionellt utbildade till.
När man läser Karin Hadenius avhandling, Jämlikhet och Frihet, så ser man att grundskolan inte nådde något av de mål man hade satt upp, utom ett. Alva Myrdal, Palme och många andra oroade sig över de akademiska studiernas höga status. Denna ville man förstöra, och det lyckades man med. När min mor undervisade på 60-talet hade en adjunkt, med tre års hårda unversitetsstudier efter avklarad studentexamina, plus en termin lärarstudier, hög status. Lönen var tre gånger vad en industriarbetare tjänade, dubbelt så hög som vad en polis fick.
En sak man “visste” var att om man samundervisar de studiebegåvade och de skoltrötta så “lär de sig samarbeta”, det “främjar demokratin”. Man beställde två stora studier för att visa detta. När den första inte visade på något samband, ljög man i protokollet och handplockade forskarna till den andra, “Stockholmsstudien”. Denna visade lik förbannat inget positivt samband. Men man missledde där också när man presenterade resultaten.
Endast 40% skulle gå i den teoretiska realskolan idag, om den hade funnits kvar. Men också de som inte skulle ha gått i den har tappat otroligt mycket i kunskap pga det kaos som råder i skolan och den sjunkande kvalitén på lärarna, kursinnehållet och sättet att lära ut. Min gissning är att vi som gick i skolan på 70-talet hade tappat 25% i inhämtad kunskap. Nu har det sjunkit ner med totalt ca 50%.
Studentexamina höll dock i stort sett identiskt samma höga kvalitet från 1864 till 1968, trots att antalet studenter exploderade i antal.
Mina handviftande jämförelser här kanske chockar någon, men de är de bästa ni någonsin kommer att hitta. Det finns INGA vetenskapliga jämförelser mellan studieresultaten i grundskolan och de från realskolan.
Vad jag syftade på var idén om att lärare ej rättar sina egna elevers prov, vilket för mig borde vara en självklarhet.
Inom parentes är något åt det hållet i alla fall antaget som sakpolitiskt ställningstagande av Piratpartiet
“Betygsättande av nationella prov ska skötas av lärare från annan skola än den eleven går på.
Större skriftliga prov i grundskolan och gymnasiet ska rättas anonymt för att undvika att personlig koppling mellan rättare och elev påverkar betyget.”
http://www.piratpartiet.se/wp-content/uploads/2013/05/130512-2-Sakpolitiska-stallningstaganden-efter-varmotet-20131.pdf (sidan 12)
Undertallen. Att jämföra den verkliga grundskolan med en hypotetisk realskola blir svårt förstås. Men tanken om att barn av alla sorter ska gå i samma skola är ju inte helt dominerande i världen, tvärtom finns det ju gott om skolsystem av båda typer. Kanske hade vi i Sverige ett unikt välfungerande system som vi hade kunnat behålla men den generella internationella erfarenheten är ju inte att tidig delning är av något större positivt värde. Hur ser du på det?
Sedan är det ju inte möjligt att i efterhand se efter vad paralellskoleeleverna respektive grundskoleeleverna verkligen kunde när de slutade skolan men det är högst möjligt att undersöka hur deras liv senare artade sig. På rak arm kan jag inte de resultaten, någon annan som kan?
När man under fyrtio- och femtiotalet började fundera på genomgripande skolreformer i Sverige så är mitt intryck att en betydande del av drivkraften fanns i en rädsla för det tyska exemplet. Man hoppades innerligt kunna styra framtiden genom skolan eftersom man förståeligen upplevde ett avsevärt behov av att det. Det handlade inte främst om skimrande klasslösa utopier utan om att ta i från tårna för att minimera risken för tyskt trettiotal. Man bytte då förebild från tysk paralellskola till amerikansk enhetsskola och betonade verkligen vikten av att inskärpa demokratins värden framför andra goda ting i skolan. Personligen är det ett motiv jag känner rätt stor respekt för och jag tycker det förtjänar att nämnas när man som du gör tar upp vad man ville med skiftet från paralellskola till enhetsskola.
Intressant. Jag har inte tänkt på jmf USA konta Tyskland tidigare.
Markus: Jag säger inte att vi ska gå tillbaka till realskolan, bara att de som gick i realskolan lärde sig ungefär dubbelt så mycket som vi lär oss idag om man går motsvarande linjer. Frankrike hade ett mycket snarlikt system som vi. Utvecklingen där går idag också lika rakt utför som i Sverige.
Man provade faktiskt, i stor omfattning på 50- och 60-talet i Sverige, om samundervisning fungerade. ALLA resultat visade att det inte gick. Om ett barn lär sig dubbelt så snabbt som ett annat så går det inte att undervisa dem tillsammans om alla ska få utbyte av undervisningen. Disciplinen håller till barn kommer i puberteten, sedan går det åt h-e.
Tänk dig själv, plugga för glatta livet i 12 eller 13 år i en skola där lärarna är inriktade på akademiska färdigheter och där det inte finns några disciplinproblem. Störde du lektionen blev du utsparkad. Skolan var ju frivillig. Dessutom var lärarna bland de bästa akademiska talanger som Sverige hade. Numera är de blivande lärarna de absolut sämsta som studerar på högskolan. Dessutom så slutar de bästa lärarkandidaterna i stor utsträckning eller slutför inte sin utbildning därför att kraven är för låga.
Skulle vi ta oss tillbaka till den gamla skolan skulle vi till att börja med behöva avskeda kring 3/4 av de nuvarande lärarna. Samma gäller om vi skulle gå över till den nuvarande finska modellen. Sedan skulle vi behöva stödundervisa i 2-6 år för att dagens lärare ska komma upp i den gamla graden av lärdom.
Alternativet till den teoretiska realskolan var att gå en praktisk realskola, eller börja på ett företag som erbjöd intern skola, eller börja som lärling, eller börja arbeta vid 13-14 års ålder. Det är inget fel att börja arbeta. Min pappa, född 1924, gick 7 år och läste sedan Hermodskurser på kvällarna.
Nedan är läroplanen för fyraårigt gymnasium 1933-1955. Det kanske blir svårläst för det finns ingen tabellfunktion här.
Byt ut kristendom mot religion så får du vad vi skulle ha idag. 1955 kom en allmän linje till också, en blandning mellan latin och real.
Förr läste man 4-6 år i folkskolan, 3-5 år i realskolan och 3-4 år på gymnasiet. Totalt blev det 12 eller 13 år. Man kunde gå över från folkskolan till “lärdomsskolan” (som den hette) mellan 11 och 15 års ålder. Det var med andra ord mycket flexibelt förr. För att göra detta kunde det krävas att man gick om ett år.
Subjects Latin Natural Science
Year Total Year Total
I II III I V I II III IV
Christianity 2 2 2 1 7 2 2 2 1 7
Swedish 2 4 5 4 15 2 4 5 4 15
Latin 6 6 6 6 24 – – – – –
Greek – – 7 7 14 – – – – –
German 3 3 3 2 10 3 3 2 2 10
English 3 3 2 2 10 3 3 3 4 13
French 3 4 4 5 16 3 3 3 3 12
History and politics 2 4 3 4 13 2 4 3 4 13
Geography 2 1.5 2 2 7.5 2 1.5 2 2 7.5
Philosophy – – 2 2 4 – – 2 2 4
Mathematics 3 – 4 3 10 5 4 – – 9
Mathematics (common) – – – – – – – 5 6 11
Mathematics (special) – – – – – – – 2 2 4
Biology and health 2 – 3 2 7 2 – 3 2 7
Physics – 2 3 3 8 2 3 4 3.5 12.5
Chemistry – – 2 3 5 2 2 2 3 9
Subtotal 28 29.5 – – – 28 29.5 – – –
Drawing 2 2 1 1 6 2 2 1 1 6
Music 1 2 2 2 7 1 2 2 2 7
Phys. Ed. 4 4 4 3 15 4 4 4 3 15
Subtotal 7 8 7 6 – 7 8 7 6 –
Total 35 37.5 – – – 35 37.5 – – –
Är timplanesiffrorna du redovisar klocktimmar eller något annan typ av tidsmått, typ 40 eller 45 minuters lektioner?
OK, lite matte då. Om det finns 160 frågor (enligt Wikipedia) och 5 alternativ per svar, och 2.0 som max så ger “C” rakt igenom, ifall man kan anta att svaren fördelats jämnt mellan “A” och “E”, 160/5 = 32 rätta svar. Detta ger 0.4 på provet. 0.4 får man ifall man väljer A, B, D eller F rakt igenom också.
Från artikeln kan man anta att det fanns 32 A, 32 B, 32 C, 32 D och 32 E som rätta svar.
Om man däremot inte svarar alls på frågorna så får man 0.0.
Att få 0.1 på provet, endast 8 rätta svar, är med andra ord en liten statistisk bedrift som gav 123 personer tillträde till lärarutbildningen.
Den normerade poängen är normalfördelad. Det krävs, om jag minnst rätt, 30-40 poäng bara för att få 0,1, medan man får ha högst 4-5 fel för att få 2,0. Utan att ha räknat på det känns DN-artikelns uppgift tveksam. C måste ha varit det vanligaste korrekta svaret i det prov de åsyftar, annars har jag svårt att få det att gå ihop.
Att lära sig ungefär dubbelt så mycket är både ett intressant sätt att ange en mängd av lärande och en intressant siffra. Vad lite mer precist tänker du på när du skriver dubbelt så mycket? Är den siffran grundad i något mer substantiellt eller är det mest tänkt som en rimlig bild av läget?
Frågorna mina bör uppfattas som intresserade snarare än polemiska, och det gäller också min tidigare fråga till dig, hur du ser på att paralellskolesystem internationellt sett inte verkar prestera bättre resultat än enhetsskolesystem.
Sista frågan, parallellskolesystemet: Jag vet inte vilka skolor du jämför med. Var hittar man idag en lärdomsskola? I Finland samundervisar man. Visste du förresten att Finland inte har skolplikt?
Frankrike övergav sitt parallellskolesystem ungefär samtidigt som oss. Kvalitén sjunker där nu som en sten, jag kan ge dig referenser ifall du läser franska.
I Storbritannien förstatligades skolan 1870 (den var tidigare helt privat och ALLA gick i skola). I den statliga skolan hade de ett parallellskolesystem som de övergav kring början av 70-talet. De hade 11+-examina som bestämde vilka som fick gå i lärdomsskolan och vilka som inte fick. Mycket hårdare än hos oss.
I USA blev skolan statlig redan på 1800-talet och där hade de samskola. Du kanske kommer ihåg hur vi brukade skratta åt hur dåliga amerikaners kunskap är.
När Tocqueville reste i USA 1830-31 så var amerikanerna det mest högutbildade folk som fanns i världen. Men då var alla skolor privata, det rådde ingen skolplikt. Men i nybyggarbostäder fanns det alltid lite Shakespeare att läsa.
Men i både USA och i Storbritannien gick och går ca 10% av barnen i privata skolor. De är dock inte helt privata i 1800-talsbemärkelse, för privata skolor var inte inspekterade av staten. Så eliten drabbas inte av den dåliga statliga skolan i så hög grad som resten av folket.
Vill du läsa mer rekommenderas E. G. West “Education and the State”, Andrew Coulson “Market Education” och James Tooley, “The Beautiful Tree”. Den sista handlar om privatundervisning i slummen i tredje världen. Miljoner barn till fattiga går i sådana skolor som kostar 5-10% av en minimilön. “The Beautiful Tree” kommer från Gandhi. På 1800-talet fanns det privata byskolor i Indien, till 99% privata, bekostade av fattiga föräldrar. Brittiska paternalister tyckte inte de var bra nog och ersatte dem med mycket dyrare skolor. Resultatet var, enligt Gandhi, att läskunnigheten i Indien försvann i 100 år. Här talar Pauline Dixon om slumskolor idag.
Timmarna är lektionstimmar. Jag gissar att det då som nu var 10 eller 15 minuter rast mellan varje. Så 45-50 minuter.
Om du tittar på denna artikel från historiker från Uppsala och Linköping så ser du att studenterna numera inte bara inte kan någon historia alls, deras svenska ordförråd och grammatik är mycket dåliga också.
http://www.unt.se/debatt/vara-studenter-kan-inte-svenska-2027570.aspx
Den som läste historia eller annan humaniora på universitet tidigare kunde grekiska (noll nu), latin (noll nu), ett av tyska/franska (mycket mindre nu pga lägre tempo). Den andra av tyska/franska (mycket mindre eller ingenting nu). Engelska (antagligen mycket bättre i tal, men inte från skolan, mycket sämre i skrift). Historia (noll numera enligt historikerna).
Det torde vara likadant i övriga ämnen.
Ca 33% studerade i realskolan, det skulle ha varit 40% (och maxat ut där enligt Karin Hadenius avhandling). Av dem som började tog sig 3 av 4 igenom och fick realexamen vid 16-17 års ålder. Av dessa dessa 3 var det en som gick om minst ett år pga tempot.
Inom alla ämnen som ställer till problem för många, matematik, kemi, fysik, biologi, engelska, franska, tyska, historia, var tempot alltså sådant att endast ca 1/3 av en årsklass kunde hänga med.
Personligen hade jag lärare av den gamla stammen i låg- och mellanstadiet, och de tryckte på, men var ändå tvungna att hålla igen en del. Mitt högstadium i Sollefteå, 1977-80 var i mycket bortkastad tid. De som hade det lättast i skolan hade klarat av det på 1 år.
Och numera, som Vlachos forskning bl a visar, så sjunker kvalitén på lärarna som en sten.
Undertallen. Jag är högstadielärare och därtill på en skola som även i jämförelse med andra svenska skolor fungerar dåligt så du behöver inte slösa ord på att övertyga mig om att mycket tid i skolan är bortkastad för många elever eller på att man kan lära sig dubbelt så mycket på samma tid. (Och jag köper dubbelt så mycket som en rimlig beskrivning, jag tyckte bara det hade varit väldigt spännande om det låg någon mer precis typ av kvantifiering bakom. Jag antar helt enkelt att du menar rejält mycket mer. Ett ordentligt hårdraget exempel på svajigheten i att verkligen mena en matematisk fördubbling vore ju att å ena sidan hävda att elever numera lär sig noll historia men att realskoleelever å andra sidan lärde sig dubbelt så mycket.).
Eftersom jag lärt mig det mesta jag kan om skolan på svensk lärarutbildning så är dock inte allmänna lektioner i hur skolan fungerat förr, nu eller någon annanstans bortkastade på mig, så fortsätt gärna med dessa. Jag har mer än nog med förkunskaper för att få god nytta av sådana.
Om parallellskolesystem kontra enhetsskolesystem så är det ju något av en flytande indelning, även vårt svenska parallellskolesystem hade ju under flera decennier en gemensam bottenskola. Detta till trots är indelningen ändå meningsfull och jag har svårt att inte se de tyskspråkiga ländernas skolsystem som innehållande såpass mycket mer av parallellskolighet att man kan göra meningsfulla jämförelser med mer enhetsskoliga såsom Sverige, Finland och USA. Och där står ju inte resultaten av parallellskolan ut på något nämnvärt positivt sätt.
Tack för lästipsen!
Ett i gengäld är Bo Rothsteins och Karin Hadenius skriftväxling om kvaliteten på hennes avhandling i Statsvetenskaplig tidskrift, finns lättåtkomligt i faksimil på http://journals.lub.lu.se/index.php/st/issue/view/348
Markus: Tack så väldigt mycket för länken.
Tyvärr gav den mig inte så mycket. Rothstein är mer intresserad av statsvetenskaplig metodik än innehållet tycker jag. Och varken Hadenius eller Rothstein beaktar den “klassiskt liberala” åsikten att staten inte ska lägga sig i skolan. Att inte citera E. G. West finner jag synnerligen underligt.
Angående kvalitén så kanske jag ska säga att jag uppskattar fallet till 40-60%. Enligt säker källa, Sixten Marklund, finns det inga kunskapsundersökningar att tillgå, så mina är bland de bästa man kan finna…
Här är lite argument för detta.
Min mamma gick 6 år folkskola och 4 år realskola, och sedan 3 år gymnasium. Detta var en vanlig studiegång. Och under de 4 åren i realskolan pluggade hon mycket hårt.
En annan vanlig studigång var 4 år folkskola + 5 år realskola + 3 år gymnasium. Så man ökade tempot redan in femman.
Sedan har vi att endast 3 av 4 tog sig igenom, och att endast 2 av dessa 3 gjorde det utan att gå om.
Så tar jag bara högstadiet och jämför med min mammas studiegång så hade jag klarat av detta på 1 år, och det hade 1/3 av de andra också gjort, och min mamma läste ett år mer än jag. Och min mamma hade kunnat klara av studierna på 9 år istället för 10 ifall man i Dorotea kunnat börja på realskolan i femman. Men det varierade från kommun till kommun.
Så fallet 1968 var ca 25%.
Sedan dess har det blivit mycket sämre. När jag läste till civilingenjör var det på 4 år (84-89, jag läst franska ett år i mitten). Sedan utökade de till 4 1/2 för att fler skulle ta sig igenom. Nu är det 5. Och då rekommenderar KTH dessutom att många ska läsa ett matteår först för att få upp färdigheterna.
Tidigare var det realskola som var kravet för att läsa till sjuksköterska eller polis. Gymnasium behövdes inte.
Färdigheterna hos lärarna sjunker som en sten. IQ sjunker som en sten enligt Vlachos studie. En kollega har en 7-åring som är studiebegåvad. Flickan är uttråkad för att hon inte får lära sig någonting. En annan kollegas 7-åriga dotter fick en dyslektisk lärare som skrev “en hus” och “ett stuga”. Men lärarexamen hade hon minsann.
Så jag uppskattar att efter att kvalitén haltat fram på samma nivå ungefär 1968-1990, så har den sedan dess sjunkit ytterligare 25 procentenheter.
Fram till 80-talet var det fortfarande kö till lärarutbildningarna. I höstas var medel på högskoleprovet 0.5 och 123 kom in på 0.1. Man får 0.4 om man bara svarar “C” rakt igenom på alla frågor.
Så en minskning med 50% skattar jag det till, eller 40-60% om du vill ha felgränser.
Undertallen. Hur menar du att man får 0.4 om man bara chansar? Eftersom det finns (fanns) 4 eller 5 svarsalternativ och 122 frågor ger chansningar i snitt typ 25-30 rätt? 0.0 får man upp till 50 poäng eller liknande. Försöker du som vanligt vilseleda, eller vet du inte vad du pratar om, eller, vilket inte är orimligt, har jag helt fel.
Undertallen. Det intressanta med Rothsteins och Hadenius skriftväxling är som du påpekar statsvetenskaplig metodik, inte detaljerna i Hadenius historieskrivning (som jag antar att överlag stämmer bra). Problemet med Hadenius metodiska ansats är att den leder bort från en viktig del av det historiska motivet för att införa enhetsskola. Skriftväxlingen behandlar alltså inte faktumet i att realskoleelever lärde sig mer än grundskoleelever utan den behandlar motivet till att främst socialdemokraterna trots detta ändå valde att genomföra skolreformen som avslutade parallellskolesystemet och ersatte det med grundskolan.
Tidigare har du skrivit “När man läser Karin Hadenius avhandling, Jämlikhet och Frihet, så ser man att grundskolan inte nådde något av de mål man hade satt upp, utom ett. Alva Myrdal, Palme och många andra oroade sig över de akademiska studiernas höga status. Denna ville man förstöra, och det lyckades man med.” Rothsteins kritik och Hadenius svar gör det dock svårt att ta Hadenius på allvar just vad det gäller målsättningen med reformen. Det här är också, om du går tillbaka och läser det första svaret jag skrev till dig, den stora anledningen till att vi har den här konversationen så jag beklagar att du inte fick något ut av deras skriftväxling.
Apropå detta med att lära sig dubbelt så mycket. Jag ser det fortfarande som ett sätt att ange att man lärde sig rejält mycket mer i realskolan än i grundskolan alternativt i realskola+gymnasium än i grundskola+gymnasium. Jag har som tidigare inget att invända mot dina indicier på att så skulle vara fallet utan mitt intresse i det hela handlar om själva måttet. Jag har för mig att du har sysslat yrkesmässigt med mobiltelefoni. Jag antar att du skulle tycka att det var en aning oprecist att säga att den och den mobiltelefonmodellen i allmänhet är dubbelt så bra som sin föregångare. Om någon hade funnit ett mer precist sätt att mäta braighet hos mobiltelefoner så hade det varit av stort intresse. På samma sätt är det av stort intresse för mig när du säger att man lärde sig dubbelt så mycket då, inte främst som en utsaga om att man lärde sig mycket mer då utan främst om det finns något mer precist bakom måttet. Inte för att det gör det mindre sant att man lärde sig mycket mer i realskolan, vilket jag menar att du gjort troligt för mindre insatta och påmint oss mer insatta om, utan för att det hade varit spännande med ett sådant mått.
Om du nu fortfarande är sugen på att gå vidare med den här måttangivelsen så föreslår jag att du istället för att ange osäkerhetsmarginalerna i mätetalet förklarar lite närmare vad själva måttet står för. Det vore intressant på allvar. Och det behöver verkligen inte vara ett intellektuellt monumentalverk (som en siffersatt, relevant och koherent sammanfattning av lärande i skolan vore) för att det ska vara intressant. Jag frågar inte för att jäklas, jag frågar för att jag tycker att det är intressant.
Fast visst, ibland känns det så här: http://xkcd.com/386/
takke:
123 med 0.1 på högskoleprovet, samt 0.4 om man svarar “C” rakt igenom kommer från Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nastan-vem-som-helst-kan-bli-larare/
Från artikeln:
Som jämförelse skulle en elev som väljer svarsalternativ ”C” på samtliga frågor få betyget 0,4 på det senaste provet. 2,0 är maxpoäng.
– Vi märker att det är en del som behöver extra stöd för att klara av utbildningen, säger Karin Mårdsjö Blume, ansvarig för lärarutbildningen på Linköpings universitet.
Ribban för att komma in på lärarutbildningarna har sänkts. Mycket tyder på att det har skett en förskjutning av lärarstudenternas förutsättningar och att de är mycket sämre rustade i dag.
Höstterminen 2008 låg snittbetyget på högskoleprovet för grundlärare på 0,7. Höstterminen 2012 låg det på 0,5. Få utbildningar i Sverige kommer ens i närheten av så låga snittbetyg. Som jämförelse hade den elev på sjuksköterskeprogrammet med sämst betyg 0,6.
Att slumpa svar genererar 0.0.
“Skulle vi ta oss tillbaka till den gamla skolan skulle vi till att börja med behöva avskeda kring 3/4 av de nuvarande lärarna. Samma gäller om vi skulle gå över till den nuvarande finska modellen. Sedan skulle vi behöva stödundervisa i 2-6 år för att dagens lärare ska komma upp i den gamla graden av lärdom.”
Instämmer till fullo. Just därför ogillar jag t ex lärarlegitimaion och tror inte på generellt höjda lärarlöner som lösning
Markus: Fler svar…
Ingen kan precisera vad skillnaden var eftersom inga studier har utförts sedan 50-talet. Då var realskolan överlägsen i alla ämnen. Antagligen därför så slutade man mäta.
Angående den sociala harmonin så var denna en drivkraft. Man beställde två studier. Den första, kring 1960, visade inte på att det skulle ge bättre demokratiska och samarbetsresultat om man samundervisade. Så man LJÖG i protokollet och påstod att den gjorde det. Sedan beställde man en till studie, Stockholmsstudien, med handplockade forskare, för att få rätt resultat. Man redovisade sin sammanfattning, att samundervisning var bra, i ett slutrapport. Partierna tog ställning. Sedan, när folk redan hade bestämt sig, publicerades de data man samlat in. De visade inte alls på att samundervisning gav något positivt resultat.
Jag gissar att eftersom man “visste” vad resultatet skulle bli, så brydde man sig inte om undersökningarna.
Sedan gissar jag att tyskar har en tysk kultur och att det är den som gör dem till dem de är. Svenskar är mycket mer egalitära, något som har mycket lite med skolan att göra.
Inför IB (Intl. Baccalaureate) på svenska som ny studentexamen i Sverige. Då får man en oberoende, internationellt jämförbar och fusksäker studentexamen.
Markus:
Det är lite svårt att jämföra kunskap. Man lär sig ju en hel del utanför skolan, och man förstår saker när man är 18 som man har svårt att begripa när man är 11. Jag kan inte riktigt ge dig mer precisa data för det är ingen som samlat in dem.
Men om du går tillbaka till 1968 så kunde man ha läroböcker på universitet på engelska och tyska. Franska är lite svårare för oss med svenska som modersmål att förstå.
När jag gick på mellanstadiet nötte vår lärare svensk grammatik, sedan fick jag en dutt i ettan på gymnasiet. Ingenting på högstadiet, och vi var en klass över medel på centrala prov.
Nils och John Ericson (han som byggde stambanan och hans ett år yngre bror som byggde lok och pansarskepp i England och USA) gick aldrig i skolan. Man behöver inte gå i skolan för att bli bildad. Man behöver lära sig läsa och sedan läsa…
Jag läste just i Rosén och Carlssons svenska historia i 10 band om Gustav II Adolf. Från minnet så hade han svenska och tyska som modersmål (från sin mamma). Han talade flytande latin, italienska holländska, franska. Mindre bra engelska, “den skotska dialekten” och grekiska. Samt lite ryska och polska.
Jag skulle vilja säga såhär: Vi är kapabla att lära oss otroligt mycket mer mellan 5 och 18 års ålder än vi gör idag. Det är allra viktigast att vi får lära oss så mycket det bara går mellan 5 och 15 års ålder då vi har som lättast att lära oss saker.
De historiska jämförelserna visar att vår förfäder just gjorde detta. Men för att det ska gå måste alla få lära sig i sin egen takt och efter (mer eller mindre eget intresse, barn vet ju inte riktigt vad deras intressen är. Idag skulle många säga datorspel.).
Och då kan man helt enkelt inte samundervisa alla barn. Den svenska skolan behandlar barn som boskap. De begåvade används som redskap för att höja nivån på de “boktrötta” (citat av Hadenius). De boktrötta används som redskap för att att de studiebegåvade ska frotteras med vanligt folk.
Märk väl att jag absolut inte ser ner på folk utan högskolepoäng. Jag måste säga att jag har ganska liten respekt för högre studier som sådana, trots att jag har bedrivit en herrans massa själv.
En granne i Kiruna är mäkta stolt över sin utbildning. Han gick 6 år folkskola och sedan 4 år på Kirunas yrkesskola och blev färdig snickare vid 16 års ålder. Han har däremot synnerligen lite respekt för dagens hantverkare. Dessa pinas idag i skolan, utan att lära sig i stort sett någonting de 6 sista åren. Allt enligt Riksrevisionsverket för något decennium sedan.
Vi är helt eniga om att barn i allmänhet kan lära sig otroligt mycket mer än vad de normalt gör i skolan. Jag jobbar som sagt i skolan och ser den slående ineffektiviteten varje dag. Vi har ett barn som inte är i skolåldern ännu och vi har allvarliga funderingar på att inte skicka honom till skolan. Men skolan är å andra sidan betydligt mer än det preakademiska lärandet.
Vidare har jag mycket svårt att tro att den stora skillnaden ligger mellan de dryga tio svenska skolor jag känner till någorlunda väl och riktigt välfungerande skolor utan mellan skolan som institution och något helt annat. Därmed heller inte sagt att skillnaden inte kan vara ordentligt stor skolor (och skolsystem) emellan, för det kan den uppenbarligen vara.
Att däremot gå från den tanken till att designa något bättre är inte trivialt. Jag tror inte något kortsiktigt hopp finns i stora ommöbleringar i det svenska skolsystemet utan där får man göra diverse förbättringar på marginalen som tillsammans kan vara någorlunda betydelsefulla. Men de stora kliven lär man inte ta inom systemet utan utanför.
Det är en väldigt spännande tid att vara verksam i skolan, åtminstone om man som lärare står ut med spänningen i att man kan vara totalt akterseglad på samma sätt som telefonisterna blev om tjugo år. Däremot är det ganska tungt att som du skriver behandla barn som boskap. Nu tycker jag som tidigare sagt att det finns ordentligt goda skäl för en hel del av det man gör i skolan som inte syftar till preakademiskt lärande men alldeles oavsett så är det knasigt att gå till jobbet och varje dag göra barn illa. Att jag sen personligen inte tror att ett nytt parallellskolesystem skulle förändra den saken nämnvärt hör inte till saken, det är inte skoj ändå.
Men så är det att vara människa på riktigt. Att se den oerhörda potential som förslösas och de gapande sår som lämnas utan vård och ändå vara tillräckligt trygg i att man gör vad man kan (och för den delen, historiskt sett något alldeles särskilt) för att inte gå sönder men samtidigt inte falla in i en självgod vi-gör-tillräckligt-attityd.
Det finns ändå tecken på att något slags gryning randas. Framförallt den utbildningstekniska utvecklingen men också den allmänna rikedomen gör att jag tror på helt andra tider framöver. Men det kommer att dröja, komplexiteten i uppgiften är påtagligt hög. Jag är fem år in i att arbeta som lärare och varje månad är ny. Det är ett konstant lärande, i alla fall om man är beredd att läsa som satan och fundera över vad det verkligen är man håller på med. Sen är det en konstant frustration för det mesta man förstår ökar klyftan mellan vad som är och vad som kunde tänkas vara snarare än sluter den.
Jag misstänker att siffrorna från de nationella proven som DN:redovisade bygger på att en stor del personer bara gör några delar av provet och sedan går hem. Det innebär att en person som svarar slumpmässigt på hela provet inte kommer att befinna sig längst till vänster på fördelningen.
Här är poängsättningen på högskoleprovet:
http://www.studera.nu/hogskoleprovet/fpn/normeringstabellervaren2012.5.1c6d4396136bbbed2bd80002376.html
För att få 0.1 ska man ha t ex 17-19 på de två delarna, 34-38 totalt av 160.
Jag har varit skeptisk till det här “bara svara C ger 0,4”. Efter lite spanande i kommentarsfältet på DN visar det sig att C var överrepresenterat som svarsalternativ just det provet. Det finns 5 alternativ per fråga vilket innebär att rena chansningar skulle ge i snitt 32 poäng (120/5) dvs strax under gränsen för 0.1. Naturligtvis kan man ha tur och chansa bättre men i snitt får man 0.0 om man chansar.
160/5.
OK, jag ser din poäng. Man bör alltid gräva i tidningars data. Men man hade i alla fall en god chans att komma in om man chansade.
Lade du också märke till att snittbetyget för lärare var 0.5, medan LÄGSTA betyg för sjuksköterskor var 0.6?
Jag arbetar i datorbranschen, och där mätte man produktivitet hos utvecklare med samma formella erfarenhet på 60-talet. Den varierar som en faktor drygt 20 (24 i en studie). Likadana resultat hittar man överallt. Du kan ha lika lång “formell” erfarenhet av fotboll som Zlatan…
Så, att vi numera har det akademiska ratet som lärare, är antagligen mycket, mycket värre än vi föreställer sig oss. Tidigare var lärare bland de 10% bästa akademiskt sett. Numera ligger de kring medel (i alla fall i IQ enligt Vlachos). Lärare på 60-talet torde ha varit 3-5 gånger bättre på att lära ut än dagens lärare. Det är ju två parter i processen och barnen är desamma, men ändå.
Absolut 160/5. Jag håller med om att det inte förändrar något i själva sakfrågan (dvs att vi får in folk med väldigt låga resultat på högskoleprovet som lärare), men att provet (eller ja, egentligen poängsättningen) skulle vara så konstigt har skavt lite. Rent krasst betyder ju det att knappt hälften av de som bara chansar hej vilt kommer in (och man kan väl tänka sig att de flesta “borde” kunna svara på en eller ett par frågor utan att chansa (och därmed få över 50 % chans att gissa sig in).