Den svenska ungdomsarbetslösheten tillhör de högsta i Europa. Arbetslösheten i åldrarna 15-24 år är 24 procent i Sverige jämfört med 18 procent i genomsnitt i EU-länderna och ännu lägre i OECD-länderna. Bland de gamla EU-länderna har endast Spanien högre ungdomsarbetslöshet.
Att arbetslösheten är så hög är förstås oroväckande, men siffran måste sättas i rätt perspektiv. Till att börja med betyder 24 procents arbetslöshet inte att 24 procent av ungdomarna är arbetslösa (trots att media ofta framställer det så). Arbetslösheten mäter ju antalet arbetslösa i förhållande till antalet personer i arbetskraften. Eftersom drygt hälften av ungdomarna står utanför arbetskraften är antalet arbetslösa i förhållande till befolkningen i åldersgruppen ungefär 12 procent. Nästan hälften av de arbetslösa ungdomarna är dessutom heltidsstudenter. Drygt 6 procent av ungdomarna är arbetslösa utan att samtidigt vara heltidsstudenter.
Vi har alltså inte en stor sysslolös ungdomsgeneration. Men den svenska ungdomsarbetslösheten är hög i ett internationellt perspektiv även om vi beaktar dessa “justeringar”. Därför är det kanske lite överraskande att vi i Finanspolitiska rådets rapport konstaterar att både andelen av ungdomar som studerar och andelen som arbetar är högre i Sverige än i andra länder.1
Hur går detta ihop? Om vi ska lita på data måste förklaringen vara att många ungdomar i andra länder gör annat än att arbeta, studera eller söka arbete. Det kan föstås finnas meningsfulla aktiviteter utanför dessa områden. Men det är förmodligen ett mindre samhällsproblem att en stor andel av ungdomarna söker arbete än att de ägnar sig åt dessa andra aktiviteter.
Ekonomistas 
> Till att börja med betyder 24 procents arbetslöshet inte att 24
> procent av ungdomarna är arbetslösa (trots att media ofta
> framställer det så). Arbetslösheten mäter ju antalet arbetslösa i
> förhållande till antalet personer i arbetskraften. Eftersom drygt
> hälften av ungdomarna står utanför arbetskraften är antalet
> arbetslösa i förhållande till befolkningen i åldersgruppen ungefär
> 12 procent.
Hur menar du? Om det finns 100 ungdomar, varav 24 är arbetslösa, men bara hälften av ungdomarna (50 av 100) tillhör arbetskraften (eftersom den andra hälften studerar osv) så är ju arbetslösheten bland ungdomar 48%. Jag antar att jag missförstår men jag ser inte riktigt var missförståndet ligger?
lg: Det blev kanske lite rörigt i mitt inlägg (många siffror…), så låt mig förtydliga. Antag att vi har 100 ungdomar i åldersgruppen 15-24 år, och att 50 av dessa är i arbetskraften. Att arbetslösheten är 24% betyder då att 24% av de 50 i arbetskraften är arbetslösa, alltså 12 personer. Av dessa är ungefär hälften, dvs 6 personer, heltidsstudenter som även söker arbete. Återstår 6 personer som är arbetslösa utan att samtidigt vara heltidsstudenter.
Sysselsättningsgraden bland personer 15-24 år var 42 procent i Sverige under 2007 – alltså något lägre än OECD-snittet. Att OECD-siffrorna skiljer sig från AKU tror jag beror på att SCB av någon anledning rapporterar för gruppen 16-24 år även efter omläggningen av AKU 2005.
Pär: Är du säker? Enligt OECD Employment Outlook 2008 (Tabell C, s 341) var sysselsättningsgraden i åldersgruppen 15-24 år 46,3% år 2007. För vissa länder — dock inte Sverige — finns en fotnot om att data är för 16-24 år.
Pär: Det verkar onekligen som att du har rätt. Enligt SCBs arbetskraftsundersökning var sysselsättningsgraden i åldersgruppen 16-24 år 46,3% år 2007, dvs precis det värde som OECD redovisar för åldersgruppen 15-24 år.
Förmodligen är det mer träffande att säga att sysselsättningsgraden bland svenska ungdomar är ungefär lika hög som i ett genomsnittligt OECD-land (dock med förbehållet att helt jämförbara data för OECD-länderna verkar saknas eftersom deras genomsnitt bygger på en blandning av åldrarna 15-24 och 16-24 år).
“Av dessa är ungefär hälften, dvs 6 personer, heltidsstudenter som även söker arbete…”
Martin: Kan det verkligen stämma att man räknar dessa personer som arbetslösa?
En heltidsstudent har ju redan ett “heltidsjobb”, men söker ett annat (studier mot arbete). Räknar man då också in de som arbetar heltid, men vill byta jobb, i arbetslöshetsstatistiken?
Jag kan iofs se hur det skulle kunna bli så, man använder antalet registrerade på arbetsförmedlingarna som proxy för arbetslösa, men jag tycker att det är helt fel att räkna på detta viset.
Mvh
Johan
Johan: Data bygger inte på registrerade vid arbetsförmedligen utan på SCBs Arbetskraftsundersökning (AKU) som baseras på intervjuer av ett representativt urval i befolkningen. AKU följer internationell standard (rekommenderad av FN-organet ILO) när man definierar heltidsstuderande studenter som sökt arbete (t ex extraarbete vid sidan av studierna) som arbetslösa.
Men mellan 1987 och 2007 valde Sverige att avvika från den internationella standarden. Heltidsstudenter räknades då aldrig som arbetslösa. Efter ett regeringsbeslut av den nytillträdda regeringen 2007 övergick vi till ILO-definitionen.
Martin: Jag förstår att det görs, och det är ju skönt att höra att vi följer internationella standarder för att öka möjligheter till internationella jämförelser.
Men jag begriper inte logiken i att välja att inkludera heltidsstuderande (som söker arbete) i arbetslöshetsstatistiken.
Det strider mot de definitioner jag har stött på av arbetskraft och annat. Har du någon idé om hur man har resonerat?
Nej, jag vet inte hur man har tänkt, men Bertil Holmlund diskuterade liknande frågor i Ekonomisk Debatt för några år sedan. Det är en läsvärd artikel för alla som är intresserade av hur arbetslösheten mäts och definieras.
Jag misstänker att man helt enkelt menar att det är “rätt” definition: Man är arbetslös om man vill och kan arbeta, aktivt söker arbete, och inte redan har ett arbete. Personligen tycker jag nog som du, dvs att heltidsstudenter egentligen inte ska räknas med, men att det förmodligen är viktigare att följa den internationella standarden. Allra viktigast är dock att man är medveten om vilken definition som har använts när man använder statistiken.
Intressant, men jag förmodaratt ungdomsarbetslödheten mäts lika inom europa och därmed borde den vara jämförbar.
En analys VARFÖR arbetlösheten är så stor är viktigare än att leta efter vinklingar på den
Anledningen till att man vill räkna med studerande som söker arbete är baserat på observationen att många studerar just för att slippa undan arbetslöshet. Inte minst är det vanligt att man drar ut på studierna en eller ett par terminer medan man söker jobb. Säger inte att det är invändningsfritt att räkna dess som arbetslösa, men detta är skälet. Hursomhelst är det bra att definitionen är jämförbar mellan länder.
H2: Jag håller med om att det är viktigt att förstå varför ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige. Men för att förstå orsakerna måste man först förstå vad statistiken visar, vilket inte alltid verkar vara fallet.
Dessutom tycker jag att den här diskussionen ger vissa antydningar om svaret på frågan: vi ser alltså att svenska ungdomar arbetar lika mycket som i andra OECD-länder, att de studerar mer och att de är arbetslösa i högre utsträckning. En möjlig tolkning av dessa observationer är att ungdomar i andra länder har “gett upp” — att de inte ens söker arbete.
Om detta stämmer kan förklaringen till den höga svenska ungdomsarbetslösheten t ex vara att det trots allt finns hopp för ungdomar på den svenska arbetsmarknaden, eller alternativt att de svenska ungdomarna “tvingas” att söka arbete på grund av olika aktiveringsinsatser från arbetsförmedlingen.
Jag noterar att även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vid en speciell pressträff om ungdomsarbetslösheten igår framförde liknande perspektiv på ungdomsarbetslösheten. Tilltaget kritiserades dock omedelbart av oppositionen som kallar det trixande med statistiken.
För tydlighets skull vill jag påpeka att avsikten med mitt inlägg inte var att påstå att ungdomsarbetslösheten är något annat än 24 procent. Det är också helt riktigt att detta är en hög arbetslöshet i en internationell jämförelse. Mitt intryck — utan att ha varit på pressträffen — är att inte heller Littorin påstår något annat.
Något jag tycker försvinner i sifferdebatten är att ungdomar knappast är en homogen grupp. Det är självklart att en majoritet av de “arbetslösa” mellan 15-18 år är heltidsstuderande och att arbetskraftsdeltagandet är väldigt lågt i den gruppen, eftersom de flesta fortfarande går på gymnasiet. Det blir därför konstigt att relatera antalet arbetslösa mellan 15-24 år till befolkningen i samma grupp, där nästan hälften inte “ska” finnas på arbetsmarknaden.
Bland ungdomar 19-25 år är situationen värre och under 2008 uppgick andelen som är arbetslösa utan att vara heltidsstuderande till 7,7 procent av befolkningen, eller drygt hälften av arbetslöshetstalet (att jämföra med en dryg fjärdel för gruppen 15-24 år). Det är därför sannolikt att det nu är mer än 10 procent av ungdomarna mellan 19-25 år som varken arbetar eller utbildar sig, vilket är ganska mycket mer än 6 procent (och mindre än 24).