I måndags offentliggjordes Finanspolitiska rådets rapport för 2009. Huvudpunkterna presenterades samma dag här på ekonomistas.se av Martin (Flodén) som också är medlem i rådet. En del av den mediala debatten fokuserade på motsättningarna mellan rådets rekommendationer om finanspolitisk stimulans och de åtgärder som finns i regeringens budgeten. Detta framstår som lite märkligt givet att skillnaden mellan regeringens och rådets förslag inte är större än i storleksordningen o,5 procent av BNP.
Ett sätt att få perspektiv på vad vi pratar om är att titta på figuren nedan som visar BNP tillväxt och budgetsaldo som andel av BNP sedan 1970 (bilden är tagen från en presentation av Torbjörn Becker på SITE som kommenterade rapporten i tisdags).
Budgetsaldo/BNP och BNP tillväxt 1970-2010
Bilden ska av flera skäl naturligtvis inte tolkas som att regressionslinjen genom dessa punkter ger en väl avvägd politik. Däremot illustrerar den två saker. För det första så är den förväntade BNP-utvecklingen för 2009 sämre än någonsin under denna period medan budgetsaldot ligger kring sitt historiska medelvärde. För det andra så skulle inritandet av Finanspolitiska rådets rekommendation i figuren knappt synas (flytta ner den röda markeringen så att den precis rör nollorna i 2009 så är det ungefär rätt). Om detta är ett förslag som ligger i linje med vad oppositionen tycker så säger det nog mer om hur relativt stor enighet som finns om den förda politiken än om hur radikala rådet är i sina förslag.
Det är viktigt att spara så man har när det regnar…saving for a rainy day som det heter på utrikiska. Det är sant men frågan är när man ska spendera om inte nu. Det regnar nämligen mer nu än på mycket, mycket länge…
Ekonomistas 
Är inte 1970 ett ganska godtyckligt startår valt för att ett visst syfte? Det har väl skett väldigt stora policyförändringar sedan dess. Borde inte därför mitten på 90-talet var en relevantare startpunkt eftersom vi sedan den tidiga 90-talskrisen haft en ganska stabil ekonomisk politik?
Håller helt med dig Jesper.
Se vidare
http://www.andreasbergh.se/blogg/2009/5/13/vad-lar-man-sig-pa-a-makron-egentligen-om-finanspolitiska-ra.html
Ska man inte se det som att de flesta ändå är ganska överens om att en måttfull och försiktig finanspolitik är det bästa på sikt för Sverige (så även finanspolitiska rådet) och att en diskussion endast förs om marginella avvikelser från detta huvudspår.
Sen finns det nog en övertro på finansdepartementet vad gäller kommunsektorns effektiviseringspotential, vilket tillsammans med en skenande arbetslöshet med största sannolikhet kommer att fälla dem i valet nästa höst.
Frågan var det optimala budgetunderskottet i dagens Sverige ligger?
Ett underskott som uppfattas som temporärt och inte äventyrar det långsiktiga saldot, samtidigt som det har maximal effekt och minimerar krisens effekter.
Är det som Keynes menade – “In the long run we are all dead” – eller finns det en målkonflikt mellan kort och lång sikt?
Givet att situationen präglas av genuin osäkerhet är det ingen enkel beslutssituation.
Kan det inte vara så enkelt att så att regeringen “sparar” på åtgärderna nu för att kunna bränna på ordentligt med valfläsk i höst och framförallt under första halvåret nästa år?
“Sen finns det nog en övertro på finansdepartementet vad gäller kommunsektorns effektiviseringspotential, vilket tillsammans med en skenande arbetslöshet med största sannolikhet kommer att fälla dem i valet nästa höst.”
Jag tror att kommunsektors effektiviseringspotential är i princip oändlig…
Men hur som helst jur stor effektiviseringspotential det finns i kommunerna har förmodligen mycket lite med hur nästa val går att göra. Däremot är det viktigt hur stor effektiviseringspotential väljarna upplevde att det fanns i kommunerna (vilket kan ligga ganska långt ifrån det faktiska läget)
Jesper:
Magnituder är viktiga. Själv förkastar jag stabiliseringspolitiken. Men visst är det märkligt när inte ens vurmarna för stabiliseringspolitik vill tillämpa stabiliseringspolitik? Går man in på SCB:s hemsida(finansräkenskaperna) kan man utläsa att offentligsektor har en finansiell nettoförmögenhet på 437 miljarder. Ändå kippar Borg efter andan när han vill bränna en spottstyver. Och oppositionen hävdar att han LÅNAT till skattesänkningar. Visst är Sverige fantastiskt?
“Jag tror att kommunsektors effektiviseringspotential är i princip oändlig…”
Många tror detta. I regel samma personer som sen skriver på protestlistor och författar arga insändare, när skolan eller dagiset som deras egna barn går på skall skära ned på sina kostnader.
lg: Jo visst är 1970 ett godtyckligt valt år och, som jag skrev i inlägget, ska figuren inte tolkas som att den historiska relationen mellan budgetsaldo/BNP och tillväxt ger någon egentlig vägledning för vad som är “rätt” nivå. Det beror förstås t ex på hur utgångspunkten i statsfinanserna ser ut (den är f.n. god vilket inte i sig ger anledning att hålla tillbaka) och hur man bedömmer möjligheterna att göra nytta med de olika insatser som kan göras. Vidare kan man förstås invända att många observationer kommer från en period när man inte förde en hållbar politik. Poängerna, alltså att tillväxten är otroligt svag medan budget saldot är ungefär genomsnittligt, och att det är ganska marginell skillnad mellan rådets förslag och budgeten, förblir dock oförändrade även om man bara inkluderar åren 1990-.
e.lind: Vet inte om jag förstår din kommentar men det finns definitivt ett problem med tillfälligheten i åtgärderna. Detta är just ett av de klassiska problem som ofta nämns, nämligen risken att åtgärder som kortsiktigt vore vettiga inte är så lätta att ta bort när de väl införts och att alltför kraftiga åtgärder i dåliga tider riskerar att skapa problem på långsikt för att åtgärderna blit permanenta. Se t ex Niclas inlägg:
http://nonicoclolasos.wordpress.com/2009/05/12/brist-hos-finanspolitiska-radet/
Henrik: Ja, visst är det en möjlighet. Det är i princip den enda tänkbara förklaringen till att man skulle välja att “spara” på åtgärder i detta läge.
Shubila: …och med anknytning till det kan jag bara hålla med om att oavsett vad man tycker om stabiliseringspolitik så är det svårt att se att det skulle finnas bättre lägen än nu för att vara expansiv.
Finns det något bra tips på ett eller ett par program som är bra för att;
– Rita snygga diagram utan att ha bakomliggande data och,
– Snyggt formatera data i diagram som tas från program som Excel, Eviews osv
Tacksam för svar så här i uppsatstider.
B
@ Brian:
PowerPoint. Bör finnas på en Windowsdator nära dig.
Tackar,
så det är alltså antingen “shapes” i PowerPoint eller Illustrator som gäller om jag ska förklara ett resonemang med ett diagram. Tycker det borde finnas något mellanting…
Äh, det löser sig.