Strategisk delegering – en nyhet inom filosofin?

250px-Slavoj_Zizek_in_Liverpool_croppedDNs kultursida hade i förra veckan en liten notis om hur ”superfilosofen”  Slavoj Žižek sågade Barak Obamas tal i Kairo förra veckan.

”Har ni lagt märke till, frågar Žižek, hur 1900-talet inrymde politiska handlingar som borde ha utförts av progressiva politiker, men som krävde andra agenter för att vara politiskt möjliga? […] Enligt Žižeks prognos kommer Obama att kunna spela en liknande roll, fast i motsatt riktning. I kraft av sin nyvunna vänsterauktoritet ligger fältet öppet för honom åt andra hållet. Enbart en folkkär vänsterdemokrat kan, som nu sker, genomföra monumentala skattesänkningar för företag, och komma undan med det. Den stora publiken lyssnar spänt på Žižek, håller nästan andan. Vi ska inte göra oss några illusioner, säger han: ”Obama har förutsättningar att bli Amerikas genom tiderna bästa konservativa president.”

”Håller andan”? Den gode Žižek har säkert kvaliteter men de här uttalandena känns inte särskilt banbrytande. I gränslandet mellan statsvetenskap och nationalekonomi har många studerat olika aspekter av relationen mellan väljare och politiker, till exempel i vilken utsträckning politiker är (eller kan vara) mer eller mindre extrema än vad de utger sig för att vara, men också i vilken mån väljare rationellt kan vinna på att tillsätta någon som företräder en mjukare eller hårdare linje än de själva skulle önska. (Om man till exempel skickar någon som är mer hårdför än en själv till en förhandling kanske den kompromis de kan leverera ligger närmare det utfall man själv skulle vilja ha än det utfall man själv skulle kunna förhandla fram). Så kallad strategisk delegering innehåller många intrikata möjligheter varav den Žižek tycks prata om är en. Den som är intresserad av detta kan till exempel läsa introt till Bård Harstads artikel ”Strategic Delegation and Voting Rules” för att få en överblick av literaturen (och resten av artikeln för att få en djupare inblick i en ny aspekt av strategisk delegering och dess relation till omröstningsregler).

Comments

  1. David Rosenlund says:

    Jag tror inte att publiken ”höll andan” för att tankarna om strategisk delegering skulle vara sensationella. Kanske handlade det om att den helgonlike Obama ifrågasattes och tillskrevs ljusskygga baktankar.

  2. När det gäller USA kontra Sverige måste man hålla i minnet att USA är i grunden liberal konservativt, social konservatism utifrån ett religiöst, moraliskt perspektiv kopplat till en relativt fri marknad.

    Sverige är ett korporatitstisk, statskapitalistisk land samt har socialt vänsterkonservativa värderingar, dvs förespråkar ingrepp i privatlivet utifrån ett socialt ingenjörsperspektiv.

    Vare sig Reinfeldt eller Obama kan låta bli att förhålla sig till det grundläggande och underliggande samhället, dvs att Svergie är mitten-vänster och att USa är mitten-höger.

  3. Jesper Roine says:

    David: Ja, du har säkert rätt. Jag kunde bara inte låta bli att kommentera då tonen var just att det skulle vara något dramatiskt med att tänka sig att en politiker (vem det än må vara) skulle kunna agera strategiskt eller att ha lättare att driva vissa frågor just för att de redan hade övertygat ”ena sidan”. Detta är ju – som Žižek mycket riktigt konstaterar – något historien är full av…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s