Tidskriften Fokus skriver idag om nationalekonomen Roland Fryer (som tidigare porträtterats här på Ekonomistas). Bland annat beskrivs hans pågående forskning om att betala utsatta skolbarn för att prestera bättre i skolan. Kanske kontroversiellt, men om det visar sig fungera borde det kunna vara något även för den svenska skolan.
Regeringen snålar om ny förmögenhetsdatabas
2008-08-18 av 10 kommentarer
När förmögenhetsskatten avskaffades togs även kontrolluppgiftsskyldigheten bort för tillgångar och skulder. Detta var rimligt med tanke på att staten inte längre behövde uppgifterna i något fiskalt syfte. Men nu motverkar regeringen skapandet av en ny förmögenhetsstatistik — trots att skatten är borta. Istället skyller man på för höga kostnader.
Bakgrunden är följande. Redan nästa år kommer SCB sakna detaljerad kunskap om svenskarnas förmögenheter, vilket kraftigt försvårar skapandet av en tillförlitlig förmögenhetsstatistik. En sådan statistik behöver både politiker och forskare för att kunna utforma och utvärdera landets välfärdspolitik. SCB kontaktade därför finansdepartementet flera gånger under våren 2008 med förslag om hur en ny statistik ska läggas upp. Tyvärr var responsen kylig.
I SCB:s bäst underbyggda och ur forskningssynpunkt relevantaste förslag utformas förmögenhetsstatistiken på samma sätt som den nuvarande inkomstfördelningsstatistiken, HEK, dvs som en kombination av registerdata (t ex inkomster, bilar, hus, skog etc) och en urvalsbaserad telefonundersökning där detaljer om hushållet och andra tillgångstyper kan samlas in. Ur denna synvinkel skulle statistiken rentav bli bättre än det gamla registret!
Kostnaden för den nya statistiken skulle vara ca 10 mkr per år, dvs mindre än Sveriges Roll- och Konfliktspelförbund får varje från staten (se här). Och dessutom lägre än andra länders förmögenhetsstatistik. I USA kostar Survey of Consumer Finances enligt dess frontperson Arthur Kennickell mer än tio gånger så mycket. Och kostnaderna för ECB:s nya förmögenhetsstatistik ligger i nvå med SCF.
Så varför snålar den svenska regeringen med denna för kunskapsskälla som andra länder uppenbarligen prioriterar högt? Anders Borg, svara mig du…
Lärarfackens misslyckade strategi
2008-08-11 av 11 kommentarer
Läraryrkets status har fallit rejält vilket inte minst avspeglar sig i de låga löner som diskuterats tidigare. En förklaring till denna utveckling står paradoxalt nog att finna i lärarfackens hårdnackade motstånd mot obehöriga lärare. Genom att de obehöriga lärarna förvägrats samma villkor som behöriga har de nämligen även gjorts förhållandevis attraktiva för arbetsgivarna.
Sedan länge är det exempelvis oförenligt med skollagen att ge obehöriga lärare fast anställning, däremot är det ok att ha dem anställda utan trygghet. Detta skapar ett guldläge för rektorerna som kan ha obehöriga lärarare anställda under terminerna och sedan låta dem gå på a-kassa under loven. Naturligtvis kan detta öka personalomsättningen men budgeten blir lättare att hålla och det kan bli pengar över till annat. Någon hjälp från facket att driva frågan om fast anställning lär en obehörig knappast få.
Av någon anledning tycks lärarfackens ledningar missat grundkursen i fackföreningskunskap: för att förbättra medlemmarnas villkor bör man begränsa efterfrågan på de grupper man inte företräder. I väntan på ett totalstopp för obehöriga lärare görs detta bäst genom att kräva samma villkor för alla. Finns det någon grupp man vill hålla borta från yrket, då är det smartast att kräva ännu mer för deras räkning. Andra delar av fackföreningsrörelsen har insett detta sedan länge och när importen av finländsk arbetskraft sköt i höjden under början av 1970-talet infördes regler om språkundervisning på betald arbetstid (Svenskundervisningslagen, 1972:650). De höjda kostnaderna för finska arbetare gjorde dem mindre attraktiva och invandringen från Finland minskade (en parallell finns i hur LO vill hantera illegal arbetskraft).
Lärarfacken borde naturligtvis agerat på motsvarande sätt och krävt betald vidareutbildning för obehöriga lärare. I övrigt borde facken insisterat på likvärdiga anställningsvillkor och välkomnat de obehöriga som fullvärdiga kollegor. På så sätt hade man vridit arbetsgivarnas kostnader till de behöriga lärarnas fördel och vi hade sett betydligt färre obehöriga lärare på de svenska skolorna.
Sedan är det en annan femma om det varit bra för eleverna (mer om det här och här).
Subventionerat kompetenssparande — fortfarande en dålig idé
2008-08-05 av 1 kommentar
Kristdemokraterna och TCO föreslår att sparande till vidareutbildning bör subventioneras. Det är en dålig idé.
De flesta är överens om vidareutbildningars positiva effekter för såväl individer som näringsliv och samhälle. Innan subventioner ges måste vi ändå fråga om marknaden inte ger korrekta incitament för individer och/eller företag att investera i utbildning. Här finns det en del som talar för att så inte alltid är fallet — det kan t ex uppstå kontraktsproblem mellan arbetsgivare och anställda, det kan finnas likviditetsproblem, samhällsnyttan kanske ignoreras, generellt sparande snedvrids genom beskattning på avkastningen, och det progressiva skattesystemet snedvrider avkastningen på högre utbildning.(*)
Men det finns ändå flera invändningar mot sparsubventioner. T ex:
- Många former av utbildning är avgiftsfria och därmed redan kraftigt subventionerade. Dessutom finns möjlighet till studiebidrag för högskoleutbildningar, men inte för dem över 54 år. Att studiebidrag inte utgår för äldre studenter beror rimligen på att samhällsavkastningen av deras studier bedöms vara liten. Om detta är en felbedömning (vilket jag betvivlar) verkar det mer naturligt att höja åldersgränsen för studiemedel.
- Det är tveksamt om sparsubventioner skulle ha någon betydande effekt på de grupper som är i störst behov av vidareutbildning. Rimligen behövs ett ganska betydande sparande — kanske 1000 kr/mån i fem år för att finansiera 20 veckors studier. Eventuella stöd bör vara mer riktade mot rätt grupper.
- Ett system som bygger på sparande kräver långsiktig planering och får bristande flexibilitet. Om ytterligare subventioner ska ges verkar det bättre med generösare möjligheter till studielån.
- Om orsaken till subventionsbehovet är att vi har för lite privat sparande eller att individens avkastningen på utbildning är för låg bör man i första hand angripa de underliggande snedvridningarna, dvs kapitalinkomstbeskattningen eller skattesystemets progressivitet.
Listan kan göras längre. Se t ex några av invändningarna mot det förslag på subventionerat kompetenssparande som lades 2000 och, i lite urvattnad utformning, infördes 2002 och avskaffades 2004.
—————
*) En genomgång av flera av dessa punkter finns i Ericsson, T. (2002).
De lärare vi förtjänar
2008-08-04 av 10 kommentarer
I dagens Studie Ett rapporterades (ljudlänk) om papperslösas situation på arbetsmarknaden. Enligt reportaget ligger den avtalsenliga minimilönen för en städare på 101 kronor i timmen, vilket många papperslösa inte når upp till. Inte för att förringa de papperslösas situation, men det gör inte vissa behöriga gymnasielärare heller.
Efter avslutad lärarutbildning erbjöds för ett slag sedan en till mig närstående person jobb som timvikare på en gymnasieskola. Hon som ringde lät lite besvärad när hon framförde att timlönen låg på 95 kronor.
Nu kan det naturligtvis vara så att det är bra att skrämma bort intelligenta och duktiga personer från läraryrket. Det finns trots allt ingen forskning som visar på ett samband mellan några särskilda läraregenskaper och elevernas studieprestationer. Det kan helt enkelt vara så att de duktigaste inte bör bli lärare då de gör större nytta på någon annan position i samhället.
Men att denna position skulle vara som städare, det var en nyhet.
Uppdatering: Trots de usla lönerna visar det sig att våra riksdagsledamöter gärna skulle bli lärare och yrket ligger i topp i en undersökning om vilket drömyrke våra folkvalda har (länktips av Erik). Även om man är lite skeptisk till svaren i en sådan undersökning vore det ju kul om det vore sant. Att få in lite gamla riksdagsledamöter i skolan skulle säkert vara ett lyft för samhällsundervisningen, om nu inte de behörighetsregler regeringen föreslagit sätter stopp för sådana planer.
Pojkarna halkar inte efter
2008-07-27 av 9 kommentarer
Det är många som i likhet med Jan Björklund oroar sig över att pojkarna halkar efter i skolan. Idag var det Expressens tur att upprepa detta påstående. Ekonomistas läsare vet emellertid att inget dramatiskt hänt på denna punkt (se detta inlägg). Visst, pojkar presterar sämre än flickor i skolan, men så har det alltid varit och inget tyder på att skillnaden mellan könen ökat i varje fall under de senaste 15 åren.
Även om Expressen beskriver saken med vett och sans (många män tycks klara sig ekonomiskt bra utan höga betyg och lång utbildning) är det värt att fråga sig varför myten omhuldas så ömt–det är ju trots allt rätt enkelt att kolla upp saken. Är det månne lättare att ta reformera skolan om pojkarna utmålas som de stora förlorarna i dagens system? Förutom den ohederlighet en sådan strategi innebär är problemet att en massa energi kan komma att läggas på att hantera fel fråga med fel åtgärder. Vilket knappast är vad den svenska skolan behöver.
Bör betygen devalveras?
2008-07-13 av 5 kommentarer
Hur ska kvalitet uppnås inom högskolan? Delvis handlar detta idag om att bekämpa betygsinflationen som idag förekommer över hela landet. Ett sätt att göra detta är att devalera gymnasiebetygen i samband med högskoleantagningen, vilket är tillåtet sedan regeringens högskolereform gav högskolorna frihet att själva sätta urvalskriterier till sina antagningar.
Mer specifikt menar jag att man kan minska andelen antagna på betyg till förmån för antagna på högskoleprov. Att detta kan fungera berättade för mig professorn i nationalekonomi vid Hebrew University, Nathan Sussman. Han beskrev om en vikande studentkvalitet som för 
några år sedan blev så akut att hans institution besöt sig för att ändra intagningskvoterna från 50% gymnasiebetyg–50% högskoleprov till 30%–70%. Resultatet blev att andelen underkända på grundkursen minskade med en fjärdedel. Nivån har hållit i sig och alla är idag nöjda, även om de överväger en ytterligare minskning av andelen betygsintagna som en följd av en fortsatt betygsinfltion.
Naturligtvis är en devalvering av gymnasiebetygen inget alexanderhugg som kan lösa alla konsekvenser av den bristande den svenska grundskoleutbildningen. Men kanske kan den vara ett steg på vägen mot mer kvalitet i högskolan.
Ekonomiskt ohållbart med gratis högskola för utlänningar
2008-06-23 av 7 kommentarer
I en globaliserad värld blir en nationellt skattefinansierad gratis högskola ohållbar. Om priset på en vara är noll blir efterfrågan oändlig, lär oss grundkursen i nationalekonomi. Och mycket riktigt ökar antalet utländska högskolestudenter med tio procent per enligt färsk statistik från Högskoleverket.
Detta är en samhällsekonomiskt ohållbar utveckling. Dels riskerar skattekostnaderna vida överstiga avkastningen på det humankapital som byggts upp om huvuddelen av studenterna lämnar studielandet efter utbildningen (s k brain drain). Dessutom upphäver de internationella studenterna kvalitetssignalerna i det svenska systemet. Högskoleverkets statistik visar nämligen att små högskolor ”dopar” sig genom att fylla ut kurser som ingen svensk vill läsa med utländska studenter. På Blekinge tekniska högskola är nästan 20% av studenterna utlänningar.
Kanske kommer nu vändningen. Idag föreslår högskoleminister Lars Lejonborg att internationella studenter ska betala en avgift på mellan 30 000 och 80 000 kronor för ett läsår på svensk högskola. Beloppen är rimliga, men fortfarande återstår Detta är högst rimliga belopp, väl i linje med andra länders avgifter.
Hur står det till med SFI?
2008-06-19 av Kommentera
Idag uppmärksammar Risksrevisionen det faktum att vi har ytterst dålig kunskap om vilka effekter SFI faktiskt har på deltagarna. Detta är naturligtvis allvarligt. SFI är ett av de verktyg som Sverige använder sig av för att ge nyanlända möjligheter att anpassa sig i Sverige och etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. De borde vara av yttersta vikt att detta verktyg fungerar, då verksamheten också tar mycket tid i anspråk från deltagaren.
Allra mest välkommet i Riksrevisionnens rapport för en evidensbaserad forskare som undertecknad är kanske att ansvarig Riksvreviso Karin Lindell efterlyser mer och bättre statsitiskinsamling, samt ett utökat användande av kontrollerade experiment. Vi hoppas att regeringen följer hennes rekommendationer och att därigenom framöver kanske kan komma till rätta med bristen på kunskap om SFIs effekter.
Björklunds lösa boliner
2008-06-17 av 15 kommentarer
I samband med att Björklund och Sabuni presenterade sitt program för ökad jämställdhet i skolan sa Björklund att ”Pojkars studieresultat har i och för sig alltid legat under flickornas, men skillnaden har förstärkts på senare år – pojkar presterar sämre och sämre och det kan vi inte leva med”. Björklund tror att det beror på skolans ändrade arbetssätt och delar ut medel till forskare för att analysera orsakerna.
Att det går sämre får pojkar än flickor i skolan konstaterade redan 1600-talsfilosofen John Locke, men stämmer det verkligen att skillnaden mellan pojkar och flickor ökat på senare tid i Sverige? Svaret är nej. I figurerna nedan visas utvecklingen i genomsnittsbetyg/meritvärde och nationella provresultat (sammanvägt för svenska, engelska och matematik) för pojkar respektive flickor i årskurs 9. Uppgifterna gäller de år då statistik finns på skolverkets hemsida och värdena är normaliserade till medelvärdet ett (1) för att möjliggöra jämförelser över tiden. Som synes finns ingen skönjbar trend.
Om man undersöker saken än närmre visar det sig att betygsskillnaden ökat något medan skillnaden i resultat på nationella prov faktiskt minskat något under perioden. Förändringar är ytterst små och tyder inte på att något dramatiskt hänt vad gäller hur pojkar preseterar relativt flickor i högstadiet.
Antingen har inte utbildningsminster Björklund koll på de allra mest basala måtten över skolans utveckling eller så talar han medvetet mot bättre vetande. Han har då kallt räknat med att ingen skulle kolla uppgifterna, vilket ger ett lågt betyg åt Björklunds intellektuella heder men även åt oppositionens och medias granskning.
På ett område går det dock sämre för pojkarna. När det nya betygssystemet infördes i slutet av 90-talet ökade andelen pojkar som fick icke-godkänt mer än andelen flickor. Detta beror på att dessa pojkar tidigare slank igenom skolan med låga betyg och utan åtgärder. Nu syns de däremot i statistiken, vilket är bra men det betyder inte att grundskolan fungerar förhållandevis sämre för pojkarna idag.
Den svenska skolan har många problem, resultaten sjunker i internationella och nationella jämförelser, ordningsproblemen förefaller stora och det är svårt att rekrytera duktiga studenter till lärarutbildingen. Dessutom har man inte lyckats göra något åt det könsgap Locke uppmärksammade. Om man ens ska kunna börja ta itu med dessa problem förefaller det dock lämpligt att utgå från fakta och inte från fördomar.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer