Ny antologi om Sveriges monetära och finansiella historia

riksbanken_framVisste du att du för en miljard tyska mark kunde köpa en tredjedel av Sveriges BNP i september 1914 medan samma belopp september 1924 endast räckte till en halv centiliter mjölk? Undrar du över hur stor den genomsnittliga inflationstakten i Sverige under de senaste 800 åren? Vad är egentligen skillnaden mellan riksdaler och krona?

Svar på frågor som dessa finns nu att finna i en nyutkommen antologi om Sveriges monetära och finansiella statistik genom historien. Boken, som är utgiven gemensamt av Ekerlids förlag och Sveriges Riksbank, är den första volymen i ett flerårigt forskningsprojekt med syfte att samla och presentera långa tidsserier över viktiga svenska finansiella variabler. Bland projektdeltagarna finns undertecknad.

I projektets först volym (se bilden) presenteras en detaljerad översikt av svenska betalningsmedel under tusen år, växelkurser både mellan olika inhemska myntslag och mellan Sverige och andra länder, en ny historisk KPI-serie från 1290 och dessutom reala löneserier för olika arbetare och kön från medeltiden till idag. Nästa volym, som planeras utkomma under 2012, innehåller nya serier över banksektorn, aktieavkastning, räntor, statsskuld, riksbankens räkenskaper och, sist men inte minst, ett nytt fastighetsprisindex med början i sena 1800-talet.

För den som inte vill köpa boken går det att helt gratis ladda ned samtliga kapitel och samtliga tidsserier från projektets hemsida. God läsning!

Högre lön till politiker ger fler universitetsutbildade ledamöter

Jag har tidigare här på Ekonomistas argumenterat för att kommunpolitiker bör avlönas. Jag tror nämligen att ekonomiska incitament spelar roll och att bättre betalda politiker kan innebära att mer kompetenta individer väljer att satsa på en politisk karriär. Nu får jag stöd i en ny finsk studie som visar att högre löner för politiker ökar andelen kandidater med universitetsutbildning.

Det är Kaisa Kotakorpi och Panu Poutvaara som har utvärderat effekterna av en kraftig ökning av lönerna för finska parlamentsledamöter. Mellan riksdagsvalet 1999 och 2003 höjdes geldledamöternas löner med 35 % i ett försök att få fler kompetenta individer att välja en politikerkarriär. Genom att jämföra hur utbildningsnivån förändrats mellan dessa val hos de valbara kandidaterna, med motsvarande förändringar i utbildningsnivå hos kandidater till kommunfullmäktigevalen (där ingen förändring av de ekonomiska incitamenten ägt rum) kan forskarna uttala sig om effekten av denna löneökning. De finner att utbildningsnivån hos de kvinnliga kandidaterna ökade som en följd av löneökningen. För männen är tyvärr inte de identifierande antagandena bakom den empiriska strategin uppfyllda, så de kan inte säga något om effekten för män.

Nu är det naturligtvis inte säkert att universitetsutbildade är mer kompetenta än icke-universitetsutbildade när det gäller att fatta riksdagsbeslut, men resultaten av studien visar tydligt att det spelar roll hur politiker betalas för vilka som väljer att bli politiker.

Minskar centrala löneförhandlingar klyftorna?

Var Saltsjöbadsavtalet verkningslöst?

Vilken effekt hade Saltsjöbadsavtalet?

Löneglidning mellan arbetsplatser och sektorer påstås ofta driva upp löneskillnader. Underförstått är att ju mer centralt förhandlade löner är desto jämlikare blir utfallet. Men ny forskning ifrågasätter denna bild. I ett internationellt och historiskt perspektiv verkar centrala löneförhandlingar inte ha någon tydlig effekt alls på länders löne- och inkomstskillnader.

Det är de amerikanska statsvetarna Ken Scheve och David Stasavage som i en nyligen publicerad studie kartlagt hur olika politiska och arbetsmarknadsrelaterade institutioner utvecklats under 1900-talet och hur de påverkat löne- och inkomstspridningen i flera västländer. Framför allt är det de långa tidsserierna som är nytt i denna studie och som sätter de undersökta institutionerna och deras effekter i perspektiv. Fallet Sverige uppmärksammas särskilt eftersom vårt Saltsjöbadsavtal och långa period av vänsterledda regeringar ger god möjlighet att undersöka vilka fördelningseffekter dessa inslag haft.

Forskarnas slutsats är att det saknas stöd för att länder med centrala löneförhandlingar har jämnare fördelning. Inte heller förefaller införande eller avskaffande av centrala löneförhandlingar minska respektive öka spridningen.

Resultaten är kontroversiella inom forskarvärlden, där den nordiska arbetsmarknadsmodellen ofta framställts som en viktig förutsättning för en exceptionellt jämn inkomstfördelning. Sista ordet är förstås inte sagt. I en ganska ny studie från Uppsala universitet diskuteras huruvida den ökade lönespridningen sedan 1985 kan hänföras till just löneförhandlingarnas minskade centralisering. Författarna utesluter inte detta även om det inte verkar ha haft någon större betydelse. För dem som vill uppnå minskad inkomstspridning med hjälp av en återgång till centrala löneavtal ger forskningen med andra ord begränsat stöd.

De lärare vi förtjänar

I dagens Studie Ett rapporterades (ljudlänk) om papperslösas situation på arbetsmarknaden. Enligt reportaget ligger den avtalsenliga minimilönen för en städare på 101 kronor i timmen, vilket många papperslösa inte når upp till. Inte för att förringa de papperslösas situation, men det gör inte vissa behöriga gymnasielärare heller.

Efter avslutad lärarutbildning erbjöds för ett slag sedan en till mig närstående person jobb som timvikare på en gymnasieskola. Hon som ringde lät lite besvärad när hon framförde att timlönen låg på 95 kronor.

Nu kan det naturligtvis vara så att det är bra att skrämma bort intelligenta och duktiga personer från läraryrket. Det finns trots allt ingen forskning som visar på ett samband mellan några särskilda läraregenskaper och elevernas studieprestationer. Det kan helt enkelt vara så att de duktigaste inte bör bli lärare då de gör större nytta på någon annan position i samhället.

Men att denna position skulle vara som städare, det var en nyhet.

Uppdatering: Trots de usla lönerna visar det sig att våra riksdagsledamöter gärna skulle bli lärare och yrket ligger i topp i en undersökning om vilket drömyrke våra folkvalda har (länktips av Erik). Även om man är lite skeptisk till svaren i en sådan undersökning vore det ju kul om det vore sant. Att få in lite gamla riksdagsledamöter i skolan skulle säkert vara ett lyft för samhällsundervisningen, om nu inte de behörighetsregler regeringen föreslagit sätter stopp för sådana planer.

Löner och utbildningsval

Man läser vilka lönenivåer män i delar av LO-kollektivet kommer upp i och jämför detta med de högskoleutbildade sjuksköterskornas löner. Plötsligt framstår inte de problem utbildningsväsendet verkar ha att hantera pojkarnas situation som fullt så allvarliga. Sina taskiga skolresultat till trots verkar ju grabbarna vara helt kapabla att göra rationella långsiktiga val. Som att välja bort högre utbildning.