Lärarfackens misslyckade strategi

Läraryrkets status har fallit rejält vilket inte minst avspeglar sig i de låga löner som diskuterats tidigare. En förklaring till denna utveckling står paradoxalt nog att finna i lärarfackens hårdnackade motstånd mot obehöriga lärare. Genom att de obehöriga lärarna förvägrats samma villkor som behöriga har de nämligen även gjorts förhållandevis attraktiva för arbetsgivarna.

Sedan länge är det exempelvis oförenligt med skollagen att ge obehöriga lärare fast anställning, däremot är det ok att ha dem anställda utan trygghet. Detta skapar ett guldläge för rektorerna som kan ha obehöriga lärarare anställda under terminerna och sedan låta dem gå på a-kassa under loven. Naturligtvis kan detta öka personalomsättningen men budgeten blir lättare att hålla och det kan bli pengar över till annat. Någon hjälp från facket att driva frågan om fast anställning lär en obehörig knappast få.

Av någon anledning tycks lärarfackens ledningar missat grundkursen i fackföreningskunskap: för att förbättra medlemmarnas villkor bör man begränsa efterfrågan på de grupper man inte företräder. I väntan på ett totalstopp för obehöriga lärare görs detta bäst genom att kräva samma villkor för alla. Finns det någon grupp man vill hålla borta från yrket, då är det smartast att kräva ännu mer för deras räkning. Andra delar av fackföreningsrörelsen har insett detta sedan länge och när importen av finländsk arbetskraft sköt i höjden under början av 1970-talet infördes regler om språkundervisning på betald arbetstid (Svenskundervisningslagen, 1972:650). De höjda kostnaderna för finska arbetare gjorde dem mindre attraktiva och invandringen från Finland minskade (en parallell finns i hur LO vill hantera illegal arbetskraft).

Lärarfacken borde naturligtvis agerat på motsvarande sätt och krävt betald vidareutbildning för obehöriga lärare. I övrigt borde facken insisterat på likvärdiga anställningsvillkor och välkomnat de obehöriga som fullvärdiga kollegor. På så sätt hade man vridit arbetsgivarnas kostnader till de behöriga lärarnas fördel och vi hade sett betydligt färre obehöriga lärare på de svenska skolorna.

Sedan är det en annan femma om det varit bra för eleverna (mer om det här och här).

Comments

  1. Martin Evald says:

    Skolorna är redan sedan många år enligt lag bundna att anställa behöriga lärare om sådana finns att tillgå; det är endast i de fall behöriga sökande till en tjänst saknas som obehöriga lärare kan anställas. I övrigt var analysen vettig.

  2. Som exempelvis denna rapport visar finns det gott om obehöriga lärare i skolan. Reglerna för behörighet gäller främst tillsvidareanställningar. Däremot går det förhållandevis bra att ha obehöriga lärare harvande på vikariat, även om det strider mot lagens anda.

  3. Erik Grönqvist says:

    Är läraryrkets låga status ett efterfrågeproblem – skolor som hellre väljer att hålla sig med obehöriga lärare – eller beror det på att talangfulla individer inte väljer att utbilda sig till lärare?

    En alternativ förklaring till läraryrkets låga status är att det många gånger kan vara svårt för lönesättande rektor att särskilja en bra lärare från en dålig; dels för att lärare har olika typer av arbetsuppgifter och där det bara för vissa av dem finns ett output som är mätbart, dels för att det finns heterogenitet i elevernas bakgrund som gör det ännu svårare att avgöra vad som är lärarens bidrag. Om det inte går att separera mellan lärare av hög respektive låg kvalitet, kommer lönen sannolikt att baseras på den genomsnittliga produktiviteten, varvid personer med potentiellt hög lärarkvalitet inte kommer att bjuda ut sina tjänster. Kärnan i problemet är att bra lärare inte kan signalera att de är bra, och få betalt därefter. Om lärare däremot ges möjligheter att signalera, och få betalt för, sin kvalitet skulle även lärare av hög kvalitet bjuda ut sina tjänster. Att differentiera löner efter produktiv förmåga – exempelvis signalerat genom behörighet – kan därför vara ett sätt att göra det lönsamt för talangfulla individer att bli lärare, något man sett på andra marknader där producenter av hög kvalitet givits möjligheter att signalera (se exempelvis Leslie och Jin QJE 2003).

  4. Erik: Visst, så kan det vara. En annan efterfrågeförklaring är att rektorernas värdering av bra lärare är väsentligt lägre än deras värdering av annat (som att hålla budget). Hursom, en signal måste korrelera med den egenskap man vill åt (vilket i sin tur gör att det måste vara mindre kostsamt för en bra lärare att förvärva signalen än en dålig). Ett annat sätt är att ha återkommande nationella prov som gör att man kan följa en elevs utveckling över tiden. Lärare som systematiskt får eleverna att prestera bättre kan då belönas. Tyvärr lider skolan av ett generellt utvärderingsproblem (vilket jag har skrivit om här).

  5. Erik Grönqvist says:

    Hmm…kanske ligger problemet i att det är svårt att särskilja en bra rektor från en dålig.

  6. Erik: Det är säkert ett problem, ett annat är att det inte är klart vad som menas med ”bra”. Ur lokalpolitikernas synvinkel (och därmed i förlängningen väljarnas) är kanske inte bästa tänkbara skolresultat målet. Att hålla budgeten i en tillvaro där elever kommer och går, elevkullar varierar i storlek och där lärare byter skola och yrke är ingen trivial uppgift.

  7. Johan says:

    Det finns en rejäl informationsbrist i resonemanget när det handlar om kostnaden för icke-fastanställda lärare under icke-terminstid:

    ”Detta skapar ett guldläge för rektorerna som kan ha obehöriga lärarare anställda under terminerna och sedan låta dem gå på a-kassa under loven. Naturligtvis kan detta öka personalomsättningen men budgeten blir lättare att hålla och det kan bli pengar över till annat.”

    Det generellla läraravtalet (som även obehöriga anställs på) är ferielöneavtalet. I praktiken innebär det att lärare arbetar 45 timmar i veckan under terminstid och i utbyte har rätt till lön under hela sommarledigheten. En tillfälligt anställd lärare som har arbetat ett helt läsår får med andra ord lön till och med augusti. Den som har arbetat under endast vårtermin får lön i en bit in i juli eller så. Och har naturligtvis ingen möjlighet att få a-kassa under motsvarande tid (men kan förstås arbeta med något annat om lusten finns).

    Så det är nog inga stora pengar att spara genom att agera på det sätt som Jonas föreslår.

  8. Ajdå, det var slarvigt av mig. Detta motverkar naturligtvis den effekt jag beskriver. Samtidigt skapar dock systemet en värdefull flexibilitet för skolledarna och värdet av denna gör de obehöriga attraktiva. Genom att ta bort denna lockelse att anställa obehöriga och även kräva vidareutbildning hade de obehöriga varit betydligt mindre attraktiva.

Trackbacks

  1. […] 16, 2008 Lärarfackens misslyckade strategi Posted by onasut under Uncategorized   *Lärarfackens misslyckade strategi Läraryrkets status har fallit rejält vilket inte minst avspeglar sig i de låga löner som […]

  2. […] har länge arbetat efter den misslyckade strategin att försöka begränsa utbudet av konkurrerande obehöriga lärare genom att inte ge dem samma […]

  3. […] Vidare skriver Johannes Åman att jag bortser från osund konkurrens från mindre utbildade lärare. Nå, denna osunda konkurrens skulle man komma åt om lärarfacken i stället för att försöka straffa ut obehöriga lärare, insisterade på att dessa lärare behandlades precis som alla andra, dock med krav på att arbetsgivaren skulle finansiera vidareutbildning. Det skulle ta bort den konkurrensfördel som lärarfackens agerande givit dem (se även här). […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s