Richard Thaler årets ekonomipristagare

Årets ekonomipris går till en pristagare som är känd långt utanför nationalekonomins gränser. Thaler kan sägas vara en av beteendeekonomins fadersfigurer och skriver med detta pris in sig i de beteendeekonomiska historieböckerna jämte tidigare pristagare som Herbert Simon (1978 års pris) och Daniel Kahneman (2002). Thalers forskning har skett i polemik mot nationalekonomins standardantaganden om rationella, själviska och tidskonsistenta aktörer. Att döma av den akademiska självbiografi han skrev häromåret (och som recenserades här på Ekonomistas) har detta tidvis vara en ganska bitter kamp (vilket bokens titel Misbehaving delvis anspelar på), men en kamp som nog måste sägas vara över. Beteendeekonomin är numera integrerad inom nationalekonomins huvudfåra och forskningen handlar nu främst om att precisera hur stor roll avstegen från standardmodellen spelar och i vilka sammanhang de har betydelse.

Det är svårt att peka på vad som är Thalers absolut viktigaste forskningsbidrag, och vid presentationen av priset nämndes flera olika. Bland annat nämndes hans forskning om mental bokföring, det vill säga att vi har olika mentala konton för olika utgifter och att detta påverkar vårt ekonomiska beslutsfattande. Thaler har även bidragit till forskning om hur rättvisehänsyn spelar roll vid löne- och prissättning. Till exempel kan försäljare av paraplyer avstå från att höja priset när det regnar eftersom detta väcker anstöt bland konsumenter. Han var även tidig med att betona betydelsen av att det ofta finns en konflikt mellan nuets lockelser och framtida planer och att begränsad självkontroll gör att vi inte alltid klarar av stå emot frestelser i nuet som det ligger i vårt långsiktiga intresse att stå emot. Han har utvecklat detta i en planerar-utförar-modell som modellerar en individs beslutsfattande som en kamp mellan två jag — en långsiktig planerare och en utförare som verkar i nuet.

Mer allmänt känd har dock Thaler framförallt blivit för idén om “nudge”. I boken Nudge (som även den recenserades här på Ekonomistas) målade han och Cass Sunstein upp bilden av två sorters människor — Econs och Humans. Econs motsvarar nationalekonomins standardantaganden, medan Humans representerar människor av kött och blod med alla de mänskliga tillkortakommanden som Thaler har fokuserat på i sin forskning. Humans kan påverkas på olika sätt, till exempel genom hur valsituationen är utformad. Ett exempel som ofta lyfts fram är att det kan spela roll vilket standardalternativet är eftersom Humans inte alltid kommer fatta ett aktivt beslut. Här har Thaler hämtat mycket inspiration från det svenska PPM-valet som diskuterades i ett eget kapitel i boken Nudge.

På senare år har nudge fått stort genomslag, kanske framförallt på miljöområdet. Många lockas av tanken att påverka beteende i en mer miljömässigt hållbar riktning genom billiga åtgärder som inte begränsar människors valmöjligheter. Thaler har dock varit noga med parollen “nudge for good”, där “good” mäts utifrån individens eget bästa enligt hennes egen måttstock, och inte vad beslutsfattare tycker är politiskt eftersträvansvärt. Här finns en intressant inneboende spänning att diskutera med pristagaren när han kommer till Stockholm för att ta emot sitt pris.