En Roland till, tack!

I fredags besökte Harvardprofessorn Roland Fryer Handelshögskolan och jag hade förmånen att träffa honom under ett par timmar. Det var längesen jag träffade en så inspirerande person. Roland Fryer är en amerikansk ekonom som växt upp under väldigt fattiga förhållanden (läs mer om Rolands bakgrund i Freakonomics eller New York Times artikel). Tack vare hårt arbete och begåvning lyckades han disputera i nationalekonomi i Chicago och få ett jobb på Harvard vid 25 års ålder. Nu ska han snart fylla 31, men fick redan förra året en professur på Harvard. Hans forskning drivs i första hand av en vilja att komma till rätta med fattigdom och diskriminering i USA. Men han ger sig an dessa problem förutsättningslöst och har inte några förutbestämda svar. Det är sådana forskare vi skulle behöva ha fler av i Sverige.

En av hans kanske mest intressanta uppsatser handlar om social kategorisering. Tillsammans med Matthew O. Jackson argumenterar han för att det finns en övre gräns för hur många kategorier vi kan hantera och att vi därför måste hushålla med de kategoriseringar vi gör. Ju mer vi har att göra med en viss företeelse, desto mer finfördelade kategorier har vi för den företeelsen — en smålänning kanske skiljer på skåningar och västgötar men drar perser och araber över samma kam, medan uppretade demonstranter i Syrien inte skiljer på danskar och svenskar.

Han har också studerat fenomenet ”acting white” både teoretiskt och empiriskt. ”Acting white” brukar användas som benämning för nedlåtande attityder bland vissa minoritetsgrupper mot dem i gruppen som är framgångsrika. Till exempel har han visat att vita högstadieelever blir mer populära ju högre betyg de får, medan svarta elever blir mindre populära om de får alltför bra betyg. Tillsammans med Stephen Levitt har han försökt visa att intelligensskillnader mellan afroamerikaner och vita inte har genetiska orsaker, men tyvärr har de inte riktigt lyckas leda saken helt i bevis (vilket sista meningen i abstract antyder). I fredags presenterade han en annan uppsats med Stephen Levitt som handlar om Ku Klux Klan och försöker visa att den andra vågen av Ku Klux Klan snarare ska betraktas som ett relativt harmlöst pyramidspel än en terrororganisation. Just nu håller han på att genomföra ett experiment i fattiga områden i New York där skolbarn får en liten summa pengar om de presterar bra i skolan.

Sverige skull må bra av att ha någon som Roland Fryer som förutsättningslöst skulle kunna analysera våra problem med diskriminering och integration. Masoud Kamalis integrationsutredning härom året var ett lågvattenmärke för hur dålig svensk integrationsforskning kan vara (se min kommentar till mitt inlägg om diskriminering för en av dess brister). Det är exempelvis oerhört svårt att få tillstånd för att forska om förhållanden bland olika minoritetsgrupper i Sverige. Till exempel skulle det förmodligen inte gå att få tillstånd att göra en studie om sambandet mellan konflikter i ursprungslandet och våldsbrottslighet i Sverige (liksom den om fotbollsvåld som jag tidigare tagit upp här på Ekonomistas). Ett undantag är BRÅ:s rapport om svenskars och invandrargruppers brottslighet, men det vara bara en kortfattad rapport — något seriös forskning om detta pågår så vitt jag vet inte. 

Tendentiös forskning och beslutsfattande utan ordentligt faktaunderlag kan ofta vara farligt. Däremot är seriös forskning väldigt sällan det. Såsom David Hume en gång påpekade går det inte att härleda ett bör från ett är.

Comments

  1. pontus says:

    Word! Fryer är onekligen intressant.

  2. Johan Richter says:

    ”Till exempel skulle det förmodligen inte gå att få tillstånd att göra en studie om sambandet mellan konflikter i ursprungslandet och våldsbrottslighet i Sverige”

    Vem skulle man behöva få tillstånd ifrån? Eller menar du forskningsanslag?

  3. Johan, ledsen om jag var lite otydlig. Man behöver först och främst tillstånd från forskningsetisk nämnd, men jag tror det stora problemet är att få tillgång till data. Jag bygger detta på att forskarkollegor som försökt få ut data på ursprungslandsnivå (bland annat när det gäller betyg och brottslighet) inte har lyckats. Jag antar att det anses för politiskt känsligt.

  4. Shubila says:

    Om seriös fosrskning är din ledstjärna. Varför så konventionell? Läs Keynes,. Tack!

  5. Shubila, jag förstår inte riktigt vad du syftar på. När det gäller teori så tycker jag det finns ett värde i att vara icke-konventionell och det var därför jag gillade Fryers artikel om kategorisering. När det gäller empirisk forskning, vilket är det jag saknar när det gäller integration och diskriminering i Sverige, så tycker jag det viktigaste kriteriet är att vi lär oss något nytt. Den empiriska forskning jag nämner ovan kan lära oss nya saker och är allt annat än konventionell. Fryer har ju t.ex. använt extremt detaljerad data på sociala nätverk på skolor för att kunna studera ”acting white” och hur kan det vara konventionellt att betala skolbarn för prestation? Mig veterligen har ingen prövat det förut, så vi vet helt enkelt inte än om det är en bra idé eller inte.

    För övrigt så läser jag gärna Keynes, vilket jag redan demonstrerat här på Ekonomistas att jag gör. 😉

  6. Ola Aurell says:

    Fast David Hume har väl fel?

    Åtminstone säger Kant att v inte kan böra det vi inte kan, vilket även jag fått lära mig. Men om vår kunskap om ÄR förändras, så att vi inte längre kan det vi, enligt det vederlada ÄRET, kunde, så måste böret därför revideras.

    Antag t.ex.: Vi anser att vi bör fråga Gud om lov innan vi äter. Vi upptäcker sedan att det inte går att fråga Gud om lov (han finns inte, lyssnar inte, talar ett annat språk). Om Kant har rätt implicerar detta nya är en förändring av bör.

    Det går att applicera motsvarande på rasbiologi, men jag avhåller mig.

  7. David Hume har inte fel. Ett normativt påstående som exempelvis ”Du bör borsta tänderna på kvällen” förändras inte oavsett vilken fakta någon kan komma dragandes med. Många moraliska påståenden är ju dock villkorade, t.ex. ”Du bör borsta tänderna eftersom det leder till en god tandhälsa” och då påverkas ju förstås den normativa rekommendationen av empiriska upptäcker om i vilken utsträckning tandborstning leder till bättre tandhälsa. Samma sak gäller med exempelvis rasbiologi — jag rekommenderar Steven Pinkers mycket utförliga diskussion kring dessa frågor i hans bok ”Ett oskrivet blad”.

Trackbacks

  1. […] om Roland Tidskriften Fokus skriver idag om nationalekonomen Roland Fryer (som tidigare porträtterats här på Ekonomistas). Bland annat beskrivs hans pågående forskning om att betala utsatta […]

  2. […] *Den kanske främste talesmannen för denna syn på skolan är professor Olle Häggström: se hans viktiga texter om skolan. **Se även Robert Östlings blogginlägg “En Roland till, tack!”  […]

  3. […] Ekonomistas har varit sparsmakade med idolporträtt. Det närmaste vi kommit är nog Roberts inlägg om Roland Fryer för snart två år sedan. Men i en tid då alltför många betraktar ”Idol-Jocke”, […]

  4. […] inlägg om Fryer och hans forskning finns här och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s