Den konstiga debatten om ISK

Regeringens meddelade om att den beskattningsbara schablonavkastningen på sk investeringssparkonton, ISK, ska höjas (med 0,25%-enheter) har väckt kritik. Men oavsett kritikens bärkraft så är det besynnerligt att så få uppmärksammar det faktum att ISK är en sparform som skapar oreda i svensk kapitalbeskattning och därför borde avskaffas helt.

För fem år sedan infördes den nya sparformen, ISK, vilket regeringens budgetproposition motiverade så här: “Dagens regler för beskattning av kapitalvinster är komplicerade. För att förenkla för privatpersoner att spara i aktier och andra värdepapper bör därför en ny schablonbeskattad sparform för vissa slags värdepapper, benämnd investeringssparkonto, införas.” Men det är tveksamt om man lyckades i sin enkelhetsambition. Visserligen slipper personer deklarera aktieförsäljningar separat (även om alla uppgifter numera är färdigifyllda av Skatteverket), men själva skatteuträkningen är enklare i den vanliga kapitalvinstskatten som helt enkelt är 30 procent av skillnaden mellan försäljningsvärde och köpeskilling. I fallet ISK är skatten lika med en schabloninkomst, vilken beräknas som produkten av ett kapitalunderlag, som är en fjärdedel av dels värdet av sparandet vid ingången av varje kvartal, dels inbetalningar och överföringar av finansiella instrument som har gjorts till investeringssparkontot under respektive kvartal, och statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret ökad med 1 procentenhet, dock lägst 1,25 procent. (På detta vis är ISK som en stor boxmodell, likt den som Sven-Olof Lodin nyligen föreslog i en ESO-rapport.)

När man tänker på vad ISK innebär i den svenska spar- och skattemiljön framkommer en ganska rörig bild av en sparform med flera oönskade effekter.

En första oänskad effekt är att ISK blivit en omotivierat skattegynnad sparform. Schabloninkomsten har hittills varit väldigt låg på grund av den låga statslåneräntan. Men även med en högre ränta kommer den effektiva skatten på ISK-inkomsten att vara låg. SvD skriver: “Enligt experterna är detta fortsatt en överlägsen sparform jämfört med fondkontot. Enskilda år när börsen går ned kan du som sparare behöva skatta mer än om du hade ditt sparande på ett fondkonto, men i längden är det fortsatt ekonomiskt fördelaktigt om börsen utvecklas i samma takt som historiskt.” Med andra ord har politikerna skapat ett sätt för individer att kringgå den vanliga kapitalinkomstbeskattningen.

För det andra kännetecknas aktierna och fonderna som får finnas i ISK av en form av passivt ägande. Aktivt ägande missgynnas därmed i praktiken med tanke på den mycket låga skattesats som ISK har haft. Som påpekades i debattartikel i DN betalar en person idag en betydligt lägre skattesats, kanske endast en tredjedel, på sina passiva ägarinnehav i en ISK än på sina aktiva ägarengagemang i små eller stora företag.

För det tredje är att ISK är även ett ineffektivt sätt att beskatta kapital, eftersom den bara beskattar den normala avkastningen på kapital och inte överavkastningen (som till stor del ligger utanför individers kontroll och som av just den anledningen borde beskattas).

En fjärde oönskad effekt är att kapitalinkomster högre än schabloninkomsten är skattefria, vilket gör ISK till ett regressivt inslag i skattesystemet.

Trots dessa fundamentala problem har vi hittills inte sett någon stor debatt om ISK. Dock har den blossat upp nu och handlat om regeringens beslut om att höja schablonräntan (påslaget över statslåneräntan) med 0,25 procentenheter till den nya nivån 1 procent. Kritiken mot höjningen har varit häftig, och regeringen har beskyllts för att rycka undan mattan på spararna, se t ex ExpressenDN, SvD, SvD. Detta trots att experterna är eniga om att ISK oavsett höjningen är en fortsatt ”överlägsen sparform” (i skattehänseende).

Hur kan vi då förstå kritiken om den varken riktats mot problemen i ISKs konstruktion, vilket hade varit motiverat, eller ens för att den upphäver ISKs position som skattegynnad sparform? Kanske har detta med pengar och egenintresse att göra. Flera av kritikerna kommer från finansbranschen, som ju tjänar pengar på att folk sätter in sitt sparande i deras banker. Vi har visserligen vant oss vid att de finansiella särintressena ges fullt spelrum i medias ekonomibevakning, men att nu se dessa aktörer så oförblommerat hävda sina egenintressen inför öppen ridå är ändå häpnadsväckande. Såklart är det även en smula nedslående att dessa så kallade experter inte verkar förstå de problematiska konsekvenser som ISK har för både ägarbeskattnings och kapitalinkomstbeskattning.

Någon bättring hos bankernas mediaaktörerna är nog inte att hoppas på, men kanske kan de politiker som fattar besluten ta sitt förnuft till fånga och avskaffa ISK innan skadan blir för stor.

Comments

  1. I den låga räntemiljö vi befinner oss i och i kombination med en längre tids uppgång på aktiemarknaden så kan jag förstå att man med facit i hand kan tycka att ISK är skattegynnad relativt reavinstbeskattade sparformer.

    Rimligen bör man då också underkänna beskattning av pensionsförsäkringar på samma grunder då motsvarande skatt är mindre än hälften (15% av genomsnittliga slr) jämfört med ISK. Förvisso finns här en ”inkomstskatterisk” vid utbetalning men tror inte detta är grunden till konstruktionen av den löpande beskattningen av pensionskapitalet.

    Vad är du grundtanken bakom schablonbeskattningen? Min tolkning är att du beskattas löpande motsvarande avkastning från riskfri ränta (statslåneräntan). Tar du högre risk än så och är lyckosam så får du behålla överavkastningen relativt den riskfria räntan. Misslyckas du så får du ingen kompensation i form av förlustavdrag. Jag kan tycka att det är en rimlig balans givet ett ”normalt” ränteläge. Vidare så kan du inte tillgodaräkna anskaffningskostnader i form av avgifter så din överavkastningen måste överträffa statslåneräntan, alla avgifter och nu en extraskatt på 1%-enhet.

    Att ha en extraskatt på ISK skulle kanske kunna motiveras av historiskt data från aktiemarknaden men jag kan tycka att det är en tveksam grund för skattelagstiftning.

  2. Niklas says:

    Delar många av dina synpunkter men några tillägg:

    1. Kapital är flyktigt. ISK upprättades även med avsikt att svenskt kapital utomlands skulle återvänta. Om det beskattas för hårt, finns alltid risken att kapital flyttas utomlands igen.

    2. Du som sparare tar en större risk i ett ISK jämfört med andra sparformer, eftersom du skattar på ditt innehav oavsett om du gör vinst eller förlust.

    3. Problematiken kring regeringens signalering, att man uppmuntrar skuldsättning och inte sparande. Det är rekordbilligt att låna med dagens ränteavdrag, men om du sparar skall det beskattas.

    4. 2015 gjordes redan en höjning av schablonräntan (effektiv från januari 2016). Även under 2016 ändrades även avdragsreglerna för privat pensionssparande, och regeringen hänvisade privata pensionssparare till sparformen ISK. Tillsammans skapar detta en osäkerhet för sparare, den är inte längre förutsägbart i samma mening som tidigare.

    • Rikard Norman says:

      Du har rätt i det mesta men under punkt 3 ”Det är rekordbilligt att låna med dagens ränteavdrag” ger intrycket av att det är nuvarande ränteavdrag som av någon anledning orsakar det rekordbilliga lånandet. Det är ju snarare så att ränteavdragets andel av lånekostnaden varit konstant sen -91 och dessförinnan var högre.

    • 1. Det är inget i ISKs konstruktion som gör att kapitalet investeras i Sverige. Kan lika gärna köpa en globalfond. Eftersom ISK styr mot passiva snarare än aktiva investeringar blir effekten av att ISK-skattegynnas istället att kapital snarast lämnar landet. Aktiva investeringar tenderar ju att vara mer lokala än passiva.

      2. Ja, du tar en större risk men det finns inget skäl att skattegynna denna typ av risktagande.

      3. En låg skatt på ISK med fulla ränteavdrag ger incitament till lånefinansierade portföljinvesteringar. Skatteincitament att spara i ISK istället för att amortera, tex.

      4. Osäkerhet skapas av politiskt ohållbara lösningar. ISKs konstruktion tillsammans med den initialt mycket låga skatten (statlåneränta!) är kanske en sådan.

  3. Rikard Norman says:

    En sakdetalj i texten. Får man verkligen alla uppgifter förifyllda från SKV? Vad jag minns får man respektive försäljningsdata förtryckt via kontrolluppgift men där GAVet ska fyllas i (och räknas ut) på egen hand. Är man en rimligt aktiv trader så är det ju helt hopplöst att räkna på det på egen hand.

    • David says:

      Stämmer. Den som lämnar ut dina kontrolluppgifter känner inte till GAV då du kan äga samma aktie i annan bank.

  4. Micke says:

    ISK införde en väldigt stor och viktig nyhet jämfört med en vanlig aktiedepå. Det var att omplaceringar inte hade skattekonsekvenser. Man kan alltså numera sälja sin dåliga fond och köpa en bättre utan att behöva betala skatt på eventuella vinster. De inlåsningseffekterna var enorma, och gav storbankerna miljardvinster varje år. Man kan fortfarande se hur sjukt många miljarder som ligger i de fonder som är kvarlevorna från allemansfonderna.

    ISK gjorde också deklarationen fantastiskt mycket enklare. Att skatteverket förifyller en del uppgifter är bara delvis sant. Vi har under de senaste tio åren sett flera konstiga corporate actions som finns för att de ansetts skattemässigt fördelaktiga. Exempel är inlösenaktier från Scania, Atlas Copco med flera. Dessa var INTE enkla att deklarera, och jag är säker på att de flesta gjorde fel.

    Men utformningen av ISK var ändå obegriplig, av precis de skäl som inlägget nämner. Ett betydligt enklare system hade varit ett konto som bara beskattar uttag, och då med 30% (eller vad skatten på kapitalinkomster är vid en given tidpunkt), och bara på beloppet som är högre än det som har satts in. Ett sådant konto skulle för skatteberäkningar bara behöva hålla koll på en enda siffra: hur mycket pengar har satts in netto? Insättningar ökar värdet, uttag minskar det och när det är under noll utgår 30% skatt.

    Det betyder t.ex. att man kan månadsspara under en tid, och sedan ta ut en liten del av det sparade beloppet utan skatteeffekter, oavsett om investeringen gått plus eller minus.

    Den här kontoformen är enkel att förstå, enkel att administrera, enkel att betala rätt skatt på och har inga inlåsningseffekter. (Det finns ”inlåsningseffekter” i form av att man inte kan ta ut pengarna från kontot om man gjort vinst, utan måste ha kvar dem på kontot, men det är ju att uppmuntra sparande och får ses på plussidan.)

    • Detta låter som ett utmärkt förslag!

      • Ja, intressant, Micke. Hoppas de som bestämmer följer vår diskussion! 😀

      • Micke says:

        Så två personer som följer frågan och är lite insatta tycker att det är en god idé? Då är den stendöd…

        Skämt åsido, finns det någon politiker som profilerar sig på att kunna detaljfrågor om finansmarknaden och som skulle vara intresserad av att lyssna? Jag kan på rak arm inte komma på en enda sådan politiker.

    • Ingrid Gustafsson says:

      Det låter som ett bra förslag på ett konto. Och enklare att förstå för en som inte är så insatt .
      Men det är viktigt att det isåfall blir ett konto som håller över tid! Inget fram och tillbaka !

  5. Ylva Yngveson says:

    En intressant analys! ISK är med sin konstruktion en skattegynnad sparform, men då för den aktive spararen som byter placeringar och kan parera för svängningar på marknaderna. Enkelheten är också ett plus för den som sparar i aktier.

    Problemet är för den (mer passive) sparare som vill använda sparformen som pensionssparande med månatliga insättningar och på mycket lång sikt. I beräkningar vi gjorde på Institutet för Privatekonomi på Swedbank inför lanseringen av ISK fann vi att om ISK då funnits i 10 alt. 20 års tid så hade sparformen ingen fördel jämfört med ett vanligt fondsparande eller K-försäkring. Med svängningar på aktiemarknaden och en annan räntesituation finns ingen självklar skattefördel – för den som ligger kvar med sitt sparande.

    Slutsatsen borde vara att för långsiktigt sparande (läs pensionssparande) borde en annan sparform öppnas igen, kapitalpension.

  6. Camilla says:

    Under 2016 ändrades avdragsreglerna för privat pensionssparande och regeringen hänvisade privata pensionssparare bl.a. till sparformen ISK. En osäkerhet, märklig och obegriplig sparform för många ”vanliga” sparare.
    Jag själv var aldrig intresserad av ISK som ersättning för de privata pensionssparformerna som fanns (som försvann då reglerna ändrades dvs inga fler insättningar kunde/kan göras) därför den formemen för mig bara framstår som gynnsam så länge statslåneräntan är rekordlåg (noll) och väldigt osäker.

    Min fråga är nu,
    Rikstagen/politikerna uppmuntrar privat pensionsspar samtidigt som man tar bort avdragsrätten på den tidigare formen, så vad vettigt, begripligt och gynnsamt finns egentligen för allt ”vanligt” folk?
    Det känns som man sparkat undan fötterna för det gemena svenska folket. Den allmänna pensionen är dålig, låg och det finns inget vettigt, enkelt och gynnsamt sätt för folk att se om sin framtid. Gemene man är långt ifrån ekonomi och aktieexperter.

  7. Kent Olofsson says:

    Ett av skälen i samband med införandet av ISK var väl, om jag förstår det rätt, enkelheten i att administrera sparandet såväl ur spararens som myndighetens perspektiv.

  8. Ni har fel när ni påstår att Investerinsgsparkonto är en speciellt skattegynnad sparform, eftersom man kan uppnå samma ekonomiska effekter utanför ISK-systemet (även om det såklarat kan vara opraktiskt).

    Man belånar helt enkelt sin aktieportfölj till 43% och köper fler aktier för pengarna. Den extra uppgången man får ta del av räcker då till att betala kapitalvinstskatten på 30% och räntan man får betala på lånet motsvarar efter avdrag precis den schablonbeskattning som finns i ISK idag. Man kan såklart diskutera vilken ränta man som privatperson får betala för att belåna olika typer av tillgångar, men det finns gott om instrument där belåningen är inbyggd i produkten och då är lägre än de nu föreslagna SLR + 100 bps (ETF:en XACT Bull är väl det mest kända exemplet).

    Man kan också vända på det här resonemanget om man tycker att staten får in för lite pengar i skatt när börsen stiger. Då är det bara att starta en sovereign wealth-fond (motsvarande den norska oljefonden) som får köpa aktier som ska kompensera för de skatteintäkter man går miste om. Detta måste såklart finansieras, men den ränta staten ev. får betala på de statspapper man måste ge ut kompenseras mer än väl av den skatt man tar in på ISK-sparandet.

    Det låter förstås som en riskfylld strategi att staten skulle låna pengar för att köpa aktier, men det är inte mer riskfyllt för statsbudgeten än det gamla systemet där en större del av skatteintäkterna svängde med börsens upp- och nedgångar.

  9. Bedrövligt inlägg av dig. ISK är för en gångs skull en plattform för människor med vanliga inkomster och begränsade möjligheter till sparande att lägga undan en slant.
    Då kommer en professor (betald med skattemedel) rusande och vill avskaffa ISK.
    Luktar extrem vänster. Människor inom offentlig verksamhet betalda med skattemedel saknar insikt om verkligheten.

  10. Går det att vara mer tydlig och pedagogisk än vad Waldenström är i sin kritik av ISK, ändå döljer egenintresset sikten för en del.

    ISK var en av flera av förre finansministerns misslyckade och kostsamma reformer, som gynnade kapital-, inte arbetsinkomster.

    Magdalena Anderssson har med sedvanlig opportunism behållit ISK-reformen – eftersom den är så populär – hos medelklassen!

    Nu kommer en liten modifiering, de ”drabbade” skriker högt!

  11. Citerar: ”Kritiken mot höjningen har varit häftig, och regeringen har beskyllts för att rycka undan mattan på spararna, se t ex Expressen, DN, SvD, SvD. Detta trots att experterna är eniga om att ISK oavsett höjningen är en fortsatt ”överlägsen sparform” (i skattehänseende).”
    Anledningen att ISK är en fortsatt ”överlägsen sparform” beror ju på att alternativen (banksparande eller aktieinnehav i vanlig depå) är så dåliga.
    Hur många länder konfiskerar 30% av bankräntan?
    Hur många länder konfiskerar aktieutdelningar med 30%?
    Hur många länder konfiskerar aktievinster på fleråriga innehav med 30%?

    • P-E, i Frankrike, Finland och Danmark kan kapitalvinster kan beskattas till en skattesats som ligger över 30 procent. Sedan finns länder där de beskattas tillsammans med hela inkomsten, liksom Sverige gjorde fram till 1991. Vissa länder gör åtskillnad mellan innehavets längd (som vi också gjorde fram till 1991) och även typen av tillgång (egen bostad, fastighet, etc). Poängen med ISK är att vi nu har återintroducerat en olikhet i skattesats på en och samma tillgång, aktier, vilket skapar oreda och obalans i kapitalbeskattningen, och det vill ju ingen ha.

      • Varför inte också avskaffa 30 procents skatt på negativa realräntor ? Varför inte också avskaffa avkastningsskatt på P försäkring investerade i räntebärande papper som numera ger negativ avkastning? Varför inte beskatta risktagande, såsom investeringar i tex aktier med 100 procent så att börsen därefter kan avvecklas?

  12. David says:

    Alla måste hålla med om att höjd skattesats innebär att minska incitamenten till sparande.

    Det jag reagerar på är att skatteregler fortfarande måste vara stela p g a en uppfattning att det sitter en stackars handläggare på skatteverket och räknar ut rätt belopp med sin kalkylator. Så är det givetvis inte längre. Var lite kreativa nu ni som tycker systemet är orättvist eller fel på andra sätt. Här är lite idéer:
    * Trappa: Det samlade värdet är dina ISK beskattas enligt en trappa, kanske skattefritt upp till 50 000?
    * Fler transaktioner ger högre skatt enligt någon smart modell.
    * Avkastningsbaserad skatt: är du duktig får du högre skatt (ungefär som Coop tillämpar).
    * Lägre skatt om du deltagit i bolagsstämma (förstod kanske inte tanken med att ISK uppmuntrar till passivt ägande).

    • Micke says:

      Det där låter som komplikationer för komplikationernas egen skull. Vad är vitsen med det?

      I USA finns en stark rörelse för att skatt ska vara superkomplicerat, så att folk ”lär sig att tycka illa om skatter”, med det långsiktiga målet att skatterna på så sätt ska hållas lägre. Det finns inget särskilt som tyder på att det lyckas. Planet Money, http://www.npr.org/sections/money/2017/03/22/521132960/episode-760-tax-hero har mer detaljer. Rekommenderas.

  13. Marcus Karlsson says:

    Avkastningsskatten är väsentligen prissatt som ett derivat (dvs riskneutralt/arbitragefritt) givet att riskfri ränta är detsamma som statslåneränta. Man inkluderar då faktiskt en del riskpremien i räntekurvans pga att statslåneränta är en lång ränta. Spararen kan alltså byta mellan två olika flöden som i en variant av en swap. Från ett strikt finansiellt perspektiv så är det mao inte bättre att välja den ena över det andra. Skillnaden är att för spararen blir skatterisken högre om man använder en ISK men samtidigt blir risken i skatteintäkt för staten mindre. Kan mycket väl vara så att tidigare regering hellre ser ett mer förutsägbart skatteuttag framför ett osäkert. Dessutom förstärker väl bara vanlig kapitalinkomstbeskattning konjunkturen? Att experter säger att ISK fortfarande är överlägsen investering relativ en vanlig värdepappersdepå verkar missa att det även påverkar risken för kunden, man kan inte bara anta en hög avkastning utan att fundera på vad som händer om den faktiskt inte infrias.

    Ytterligare en anledning till att man introducerade ISK var gissningsvis att försäkringsbolagen redan har schablonskattade produkter, och K-skattat sparande i försäkring ger samma skatt som ISK. Om man bara tar bort ISK kommer detta sparande bara att flytta till försäkringar istället. Depå-försäkring hade även då ofta en extra avgift som numera är klart mindre och ibland även noll.
    Om en kund sparande i en försäkring, t.ex. en Depå-försäkring så är det formellt försäkringsbolaget som äger det kunden investerat i, t.ex. en aktie. Kunden har sedan en fordran på försäkringsbolaget motsvarande investeringen. Ett problem här då är att det är svårt med bl.a. insyn om vem den slutliga ägaren verkligen är, i synnerhet om man har fler olika Depå-försäkringar.
    Att ändra regler runt försäkring kommer vara svårt. Försäkring används bl.a. för att skydda sig ekonomiskt mot olika händelser, men om skatteuttaget blir oförutsägbart blir även försäkringsförmånen det vid ett försäkringsfall.

    Om man skall vara extra petig så tror jag även att staten och Finansinspektionen föredrar ISAK framför depå-försäkring även utifrån ett kundskyddsperspektiv. Om en ”rådgivare” ger ett råd till en kund som spara i en försäkring faller det under lagen om försäkringsförmedling till skillnad om kunden har en ISK eller värdepappersdepå. Lagen om försäkringsförmedling är mycket snällare mot ”rådgivare” relativt vanlig investeringsrådgivning. Detta kommer dock troligen ändras i och med MiFID 2/IDD 2.

    /Marcus

    • Precis rätt analys och sätter fingret på de två komponenter av ISK som de flesta kommentatorer verkar missa: 1) jämnare skatteintäkter för staten (skatterisken för kunden högre), 2) de vanligaste tillgångsslagen på ISK har generellt avkastat HÖGRE än schablonintäkten, och därmed ”ser” sparandet fördelaktigt ut jämfört med vanlig depå – annat vore utfallet om tillgångar fallit i värde.

      Nu till min fråga. Vad menar Daniel med att:
      ”kapitalinkomster högre än schabloninkomsten är skattefria, vilket gör ISK till ett regressivt inslag i skattesystemet.”

      Hur blir ISK-beskattningen regressiv? Ser proportionerlig ut såvitt jag ser det.

      /J

      • Joakim, regressiviteten uppstår när avkastningen på kapitalet är större än den schablonmässiga inkomsten. Schablonen är ju lika med statslåneräntan + 0,75% (eller snart 1%), minst 1,25%, men under ett år kan du ju göra betydligt större kapitalvinster. Om du gör t ex 8% vinst beskattas alltså inte merparten av denna. Om du däremot gör en mindre vinst än 1,25% kommer du ändå att få betala skatt som om du gjort 1,25% vinst, alltså går du med förlust. Sammantaget medför detta att stora aktievinster beskattas lägre än små vinster, vilket är regressivitet.

      • Daniel,

        Ok, då förstår jag varför vi pratar förbi varandra och ber om ursäkt. Det skapar däremot nästa fråga: vad är problemet?

        Vanligtvis ogillar vi regressivitet i beskattning av fördelningspolitiska och/eller makroekonomiska skäl, men om KOMPONENTEN kapitalbeskattning i sig själv är regressiv, säger det a) ingenting om relationen till övriga inkomster/tillgångar (som jag trodde du syftade på med regressivitets-kritik) b) ingenting om varför det skulle vara ett problem.

      • Joakim, du har rätt i att den totala regressiviteten i beskattningen kan se annorlunda ut om vi summerar personers inkomster från alla källor än om vi bara ser till deras kapitalvinster. Min poäng var som sagt enbart att se till regressiviteten i enbart kapitalvinstbeskattningen.

        Och varför ett problem med regressivitet generellt sett? Också en bra fråga. En vanlig, och rimlig, utgångspunkt när vi bedömer personers välfärd spelar en extra krona i inkomst större roll för låginkomsttagares välbefinnande än för höginkomsttagare. Detta gör att om politikerna vill utforma en politik som ger så stort välbefinnande som möjligt för hela landet så borde omfördelningen vara progressiv, alltså att de med större inkomst betalar mer i skatt (i kronor och eventuellt i procent) än de med lägre inkomst. Det omvända, alltså regressivitet, skulle kunna förvärra det totala välbefinnandet och blir därför problematiskt. Notera att denna diskussion är väldans stor och innehåller en massa intressanta aspekter gällande hur vi tänker kring välbefinnande och inkomst, hur vi ska summera alla individer eller hushåll i ett samhälle och hur allt detta ska beaktas när politiken utformas.

      • Daniel,

        Din första paragraf säger emot den andra. Även om vi accepterar det vanliga ‘fallande marginalnytta’-argumentet för inkomst och använder det som generell rättfärdigande till progressiv inkomstbeskattning stöter det på följande problem i det här fallet:
        1) som du säger, vi har ingen information om distributionen av avkastning i ISK ser ut i förhållande till ANDRA inkomster, och kan därmed varken säga bu eller bä för hur ISK beskattningen bidrar plus eller minus till den totala progressiviteten i skattesystemet. (Jag antar att SKV skulle kunna matcha individers avkastning mot deras övriga inkomster i ett gigantiskt excel-ark – något jag gärna skulle undersöka!)
        2) vi har därmed heller ingen anledning att tro att +0.25%-enheter på minimibeskattningen på något vis skulle bidra till mer ett mer progressivt skattesystem (alltså var själva argumentet kommer ifrån från första början – din fjärde anledning till varför ISK ger en oönskad effekt i skattesystemet).

        Progressiviteten bestäms, som du mycket väl vet, heller inte enbart av hur staten får IN pengar, men oftare på hur staten SPENDERAR dem; min förståelse av den literaturen är att ganska progressiv inkomstbeskattning motverkas av än mer ojämlikt distribuerad ANVÄNDNING av statliga tjänster.

        Oavsett – det är ganska tydligt för mig att din poäng om att ISK är oöndskvärt pga regressivitet inte håller varken i sig själv (vi kan fn inte veta) eller som rättfärdigande för ökad ISK-beskattning.

      • 1. Min kvalificerade gissning är att korrelationen mellan övriga inkomster och över/underavkastning på ISK-kontot är nära noll. Det innebär i så fall att ISK-konstruktionen är regressiv; den som har tur betalar lägre andel på ISK-inkomsterna än den som har otur. Om korrelationen med övriga inkomster och ISK-delen är noll, så blir nettoeffekten regressiv.
        2. Om ISK-placerarna i genomsnitt tjänar mer än dem som inte placerar i ISK så torde höjningen öka den totala progressiviteten.
        3. Det måste väl vara bättre att staten bär skatterisken än att individen gör det? Staten är ju betydligt bättre diversifierad och har längre tidshorisont än enskilda placerare.

  14. Erik Eriksson says:

    Hej, kan du utveckla på vilket sätt en ISK gynnar ”passivt ägande” och missgynnar ”aktivt ägande”, samt vad dessa begrepp innebär konkret i inläggets kontext? Tack!

    • Hej Erik, jag skrev alltför kortfattat här. Börsaktieägande innebär ju att man är delägare i de företag som han har aktier i. Men med ett ”normalt” sparkapital har man en så liten andel av röster och kapital att man inte är delaktig i företages verksamhet och styrsel, den sköts istället av storägarna. Detta innebär att småägaren är passiv ägare. En aktiv ägare däremot är de med betydande andel av kapital och rösterna i ett företag. På börsen är detta ett fåtal aktörer, och ibland rentav institutioner (t ex pensionfonder), men i fåmansbolag är den aktive ägaren ofta grundaren eller kanske en företagsängel.

      I ISK får endast börsnoterade aktier och aktiefonder ingå, vilket för de allra flesta innebär aktier förknippade med ett passivt ägande. Andra aktier, t ex i fåmansbolag, får inte ingå i ISK, vilket därmed utsluter aktier förknippade med aktivt ägande från denna skattemässigt gynnade sparform.

      Hoppas detta klargör. Kolla även den länkade debattartikeln i mitt inlägg som diskuterar just denna aspekt.

  15. Investormannen says:

    Jag tror det vilar ett missförstånd mellan å ena sidan väljarna, och å andra sidan ekonomer och politiker. Väljarna verkar tycka att det är självklart att sparande ska ges starka incitament. För ekonomer och politiker är det inte lika självklart. Överkonsumtion är i längden dåligt, men det finns ingen större poäng med att ha ett översparande heller. Att folk sparar som små ekorrar till sin egen pension och därmed inte behöver arbeta till de blir 65, 70 eller kanske t.o.m. 75 är möjligen tillfredsställande för individen, men knappast idealiskt för ekonomin i stort.

    Mvh Mattias

  16. madztrader says:

    Jag tycker det här är ett politiskt inlägg mer än något annat. Du utgår från att kapitalvinster ska beskattas progressivt, vilket är rätt befängt. Risktagande ska premieras, inte bestraffas, för att få en effektivare kapitalallokering. Snarare än att avskaffa ISK bör den breddas och öppnas för fler tillgångsslag. Debatten har helt saknat proportion, i det är vi helt eniga. Men i ärlighetens namn tycker jag ditt inlägg i debatten saknar proportioner på exakt samma sätt.

  17. Stefan says:

    Schablonbeskattningen fanns som nämnts tidigare redan före införandet av ISK via kapitalförsäkring och tjänste- respektive privat pensionssparande, med skillnaden att skattesatsen för kapitalförsäkring var dubbelt så hög. Genom att göra privat pensionssparande till icke avdragsgillt styrdes detta sparande indirekt till ISK istället, vilket innebar en fortsatt stabil skattebas men ett skatteuttag som mer än fördubblades. Bingo för statskassan.
    Ska dock sägas att den som avsatt till privat pension även tar en risk vad avser marginalskatteeffekt och särskilt för personer som ligger under brytpunkten för statlig skatt. Vem tror att den kommunala skatten ska bli lika med eller lägre i framtiden med beaktande av påtagliga resursluckor för att upprätthålla välfärden på dagens nivå?

    Micke skriver om sitt förslag att beskatta uttag över break-even när det ackumulerade uttaget överstiger insättningen, men då är fortfarande risken att du inte vill sälja pga att du till slut har en latent skatteskuld samtidigt som staten vill ha en jämnare skattebas som ger kontinuerligt tillskott utan hämsko på investerare att vilja omplacera sina tillgångar. ISK blir därmed att föredra.

    Vidare tycks det vara en allmän uppfattning att det är självklart att sparformen är ” skattesubventionerad” då investeraren förväntas få i princip riskpremien på aktiemarknaden skattefri.
    För det första finns det inget generell naturlag som styrker att så blir fallet den närmaste 5- eller 10-årsperioden, särskilt med beaktande av de obalanser som finns inbyggt i dagens ekonomi. För det andra finns det självfallet en hel del kapital som är investerad i t.ex blandfonder med en hälftenandel i räntebärande, som kan beskattas hårdare i en ISK vs traditionell vinstbeskattning, samt med risk för negativ avkastning i takt med höjd ränta. Effekten vid en kraftigare börsnedgång är rimligtvis att andelen korta ränteplaceringar ökar i takt med omplaceringar och då är skatteunderlaget på SLR+1%
    fortfarande attraktivt för statskassan.

    Avslutningsvis är det intressant om lagstiftaren även är beredd att sänka skatten på ISK den dagen vi inte har en aktiemarknad som växer till himlen. Det är viktigt med hållbara spelregler över tiden, annars är risken att finansmarknaden blir alltför kreativ – igen.

  18. Två generella reflektioner uppkommer när jag ser kommentarerna och hör debatten.

    En reflektion är att det finns en tvådelad debatt i frågan om ISK, dels den som handlar om behovet att hitta enkla och prisvärda (dvs inte monopolistiskt prissatta) tjänster för sparande i fonder och dels den som poängterar hur ISK är en avvikande skattebas som beskattas gynnsammare än jämförbara skattebaser och därmed skapar oreda och obalans i det svenska skattesystemet.

    En andra reflektion gäller det återkommande påståendet att realisationsvinster paralyserar folk till den grad att de upphör att göra transaktioner eftersom de inte vill betala skatt. Detta är ett vanligt argument för ISK och hörs även i talet om ”flyttskatt”. Men hur går detta påstående ihop med det faktum att svenskarnas inkomster från realiserade kapitalvinster år 2015 var de högsta som någonsin uppmätts? Statistik från OECD visar även att svenskarna är ett av det folk i Europa som byter bostat allra oftast. Här undrar jag om det inte är dags att ompröva synen på folks förmodade ovilja att realisera kapitalvinster, och då faller även ett av de oftast hörda argumenten i dessa diskussioner.

  19. grazie42 says:

    ISK-introduktionen fick mig att avsluta min försäkringsdepå.
    ISK(och försäkringsdepån tidigare) gjorde mig till en mer aktiv placerare(fler köp- och sälj) eftersom beskattningen var konstant, trots att jag har en ”medellång placeringshorisont”.

    Jag tror avanzas(och andra bankers) ”upprördhet” beror på att de tjänar på coutaget i varje affär och att antalet affärer minskar om mängden kapital i ISK skulle minska…utöver att de vill minimera sitt(och sina kunders) skattetryck…Självklart är incitamenten kring sparande/konsumtion viktiga men omsorgen om ”vanliga sparare” känns inte helt genuin…

    • Micke says:

      Jag ser inte att det finns någon motsättning mellan att Avanza vill att folk ska spara mer och att det är bra för dem att folk sparar mer. Skulle vi tycka att det var cyniskt av SATS att protestera mot en höjning av skatten på gymanläggningar?

  20. Jag ser inget bra svar på frågan varför en sparform ska ha en högre skattesats än en annan? Varför kan inte skattesatsen vara lika för alla sparformer? Ett sätt att åstadkomma detta är att alla fick ett konto liknande det som Micke ovan föreslår. Tanken att de sparare som är mindre insatta än andra ska betala en högre skatt förstår jag inte.

Trackbacks

  1. […] Källa: Den konstiga debatten om ISK – Ekonomistas […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s