Detta är ett gästinlägg av Micael Kallin, nationalekonom, journalist och fotograf.
Drygt 300.000 personer får sjukersättning, antingen som en inkomstrelaterad ersättning eller i form av en garantiersättning, motsvarande maximalt 2,4 prisbasbelopp för dem som har haft låga inkomster. Den inkomstrelaterade ersättningen ska enligt lagen ersätta upp till 64,7 procent av förlorad arbetsinkomst men ersätter betydligt mindre. I december 2003 var hel inkomstrelaterad sjukersättning i genomsnitt 49 procent av arbetsmarknadens genomsnittslön. I december 2016 hade ersättningen sjunkit till knappt 39 procent. Förklaringen är att de med sjukersättning endast har kompenserats för inflationen genom att ersättningen räknats upp med prisbasbeloppet istället för att följa löneutvecklingen, trots att ersättningen ska vara inkomstrelaterad (prop. 2000:01/96).
Så länge arbetsmarknadens löneökningar överstiger inflationen kommer värdet av sjukersättningen fortsätta att urholkas. En ersättning som inte indexeras med löneutvecklingen fungerar inte som en inkomstbortfallsersättning, utan är i praktiken endast en grundtrygghetsersättning.
En annan viktigt orsak till att den inkomstrelaterade sjukersättningen hamnar långt under aktuella lönenivåer är försäkringskassans egna beräkningar av en så kallad antagandeinkomst. Försäkringskassan beräknar antagandeinkomsten för den som ska beviljas sjukersättning utifrån dennes historiska inkomster. De inkomster som ligger till grund för beräkningen består ofta av andra inkomster än de senaste helårslönerna, till exempel sjukpenning. Dessutom beräknas antagandeinkomsten som ett genomsnitt av tre tidigare inkomstår.
Givet att lönerna ökar årligen, är det näst intill omöjligt för en individ att få 64,7 procent i ersättning för utebliven lön. Ersättningen hamnar redan från början ofta långt under 64,7 procent av aktuell lön för den som beviljas sjukersättning och därefter minskar värdet år för år till följd av utebliven kompensation för arbetsmarknadens löneökningar.
Skillnaderna mellan lön respektive sjukersättning förstärks ytterligare med ”jobbskatteavdragen”. De med inkomstrelaterad hel sjukersättning betalade i december 2016 i genomsnitt 1 000 kronor mer i skatt i månaden än arbetstagare på samma inkomstnivå. Det innebär att de med hel sjukersättning betalade 50 procent mer i skatt än arbetstagare. På lägre inkomstnivåer är skillnaderna ännu större, uppemot 70 procent. De med inkomstrelaterad hel sjukersättning fick i december 2016 i genomsnitt ut 9 715 kronor efter skatt och de med endast garantiersättning 6 985 kronor!
År 2003 fick löntagare i genomsnitt ut 91 procent mer efter skatt än de med inkomstrelaterad hel sjukersättning, år 2016 hade gapet ökat till 161 procent. Källa: Skatteverket, Försäkringskassan samt egna beräkningar.
År 2003 var skillnaden mellan genomsnittslön och inkomstrelaterad hel sjukersättning i genomsnitt 106 procent före skatt och 91 procent efter skatt. Skatten minskade då alltså skillnaderna, så som ett skattesystem normalt fungerar. År 2016 hade gapet före skatt ökat markant till 158 procent, men efter skatt hade gapet ökat ännu mer, till 161 procent. Skillnaderna blev alltså ännu större efter skatt. Istället för att som tidigare ha en utjämnande effekt ökar skatten idag inkomstskillnaderna mellan inkomster på de nivåerna. Skatterna gör nu alltså fattiga med sjukersättning relativt sett ännu fattigare.
Att de som tjänar minst betalar mest i skatt strider mot tanken på skatt efter bärkraft och innebär att Sverige delvis har ett regressivt skattesystem, som i de här fallen ökar istället för att minska klyftorna. Sverige är sannolikt det enda land i världen som i praktiken har en ”straffskatt” för sjuka och arbetslösa, vilket är effekten av ”jobbskatteavdragen”. Sverige har uppenbarligen fått nya Pomperipossaskatter.
Ekonomistas 
“Skatt efter bärkraft” är såvitt jag förstår saken utmönstrat ur den nusvenska politiska ekonomin. I den mån det förekommer alls i den politiska debatten är det som krav på så kallade återställare. Inom den vetenskapligare (?) nationalekonomin konstateras enbart – till exempel när det gäller arvs-skatten – att sådant numera avvecklas.
Jag fick sjukersättning 2014. Antageinkomsten beräknades inte på de tre senaste årens inkomster utan Försäkringskassan gick tillbaka till mina inkomster åren 2001-2003 i sina beräkningar. Min sjukersättning före skatt är 117000 kr/ år. Det är hemskt att inte kunna arbeta och det är hemskt att ha så här låg sjukersättning år ut och år in. Går i pension om fem år.
Det gör ont att inte har råd att hämta ut de dyraste medicinerna och ännu mer ont gör det när politikerna kallar sjukförsäkringen bidrag. Det är en försäkring som jag betalat hela livet för och jag var vungen att söka ersättning från försäkringen fick jag kriga i flera år och till slut fick jag en ersättning som känns som ett hån och politikerna kallar mig för bidragstagare.
Pratar för många andra i min sits. Finns grupper på Facebook där man kan läsa hjärtskärande historier hur människor blir behandlade av Försäkringskassans handläggare.
När du skriver “arbetsmarknadens genomsnittslön” i första stycket, menar du alla löntagares löner? Kan inte de låga ersättningsnivåerna i så fall till viss del förklaras av att sannolikheten att förtidspensioneras är högre i yrken med lägre löner? Och att reformerna som minskade andelen personer med sjukersättning sedan 2003 gjort så att denna selektionseffekt ökat?
Det kan finnas skäl att tro att lågavlönade är överrepresenterade bland dem som får sjukersättning, med det förklarar inte att ersättningen minskar i relativt värde över tiden, det beror på att ersättningen inte räknas upp med ett inkomstindex. Det förklarar inte heller beräkningen av antagandeinkomsten, som ofta hamnar långt under det aktuella löneläget för respektive yrkesgrupp. Därtill betalar de med sjukersättning betydligt mer i skatt än vad de hade gjort som arbetstagare på samma inkomstnivå.
Eftersom överinskrivningen minskat under 2000-talet är det troligt personer som är delvis arbetsföra, och står närmare arbetsmarknaden, inte längre förtidspensioneras. Den gruppen möter rimligtvis en bättre arbetsmarknad, så den grupp som förtidspensioneras idag har förmodligen lägre antagandeinkomster.
Vad gäller de automatiska effekterna av jobbskatteavdrag och inflationsjustering kan de såklart vara betydelsefulla. Hur dessa påverkar ersättningsgraden över tid går ju att räkna ut mekaniskt utan att använda medellöner som bloggförfattaren gör, utan enbart räkna på index. Då undviker man de kompositionseffekter jag nämner, såvitt jag kan se.
Jag ett levande bevis!
på vad Micael Kallin framför i sitt inlägg ovan. Jag har hel inkomstrelaterad sjukersättning sedan 2016 och den utgör bara 37 procent (brutto) av vad min heltidslön skulle ha varit om jag hade kunnat arbeta. Netto, dvs efter skatt är min ersättning bara 34,8 procent av min tidigare lön. Detta visar att allt tal om en inkomstrelaterad ersättning inte har med verkligheten att göra.
Hur kunde det bli bara 35 procent kvar att leva på? Micael förklara de huvudsakliga orsakerna ovan, men det avgörande ”systemfelet” är att om man (som absolut inte är ovanligt) börjar på en låg ersättningsgrad och sedan med åren blir sjukare och sjukare, för att som i mitt fall drygt tio år senare inte kunna arbeta alls, så straffas man för att man försökt arbeta på deltid så länge som möjlig. I mitt fall hade jag från början 25 procent sjukersättning (år 2006) som tio år senare var uppe i 100 procent. När Försäkringskassan beräknade nivån på min ersättning vid 100 procents ersättning år 2016, använde man sig av mina historiska inkomster från 2006 och bakåt. Dvs över tio år gamla inkomstuppgifter. Detta är ett föga känt men av förvaltningsdomstolen prövat och godkänt förfarande. En annan avgörande faktor är att inkomsttaket vid beräkningen ligger så lågt att personer med en medellön eller däröver får en betydligt lägre ersättning i förhållande till den tidigare lönen.
Lägger man sedan till ett skattesystem som straffbeskattar sjuka och arbetslösa och en indexering som inte speglar den verkliga inkomstutvecklingen, så kan vi definitivt inte tala om något inkomstrelaterat eller baserat skyddsnät för de som blir kroniskt eller livstidssjuka. Detta i ett land som en gång i tiden var ett föredöme för resten av världen. Vi tala om den svagaste gruppen i vårt samhälle som vanligtvis inte orkar föra sin tala, så tack Micael för ditt upplysande inlägg.
De som beviljas sjukersättning har ofta varit sjukskrivna länge, jag själv så länge som 10 år, och då räknar de ut sjukersättningens belopp utifrån de tre senaste årens inkomst och därmed blir ersättningen extremt låg trots att man haft hög SGI och relativt bra sjukpenning! Detta är helt galet! När man väl konstateras varaktigt sjuk bör man väl kunna klara sig på ersättningen. Det minska man kunde begära är att få behålla sin SGI och och få samma peng som i sjukpenningen….
Micael!
Bra att du tar upp försämringen med sjukersättningen.
Skriv gärna om det faktum att många sjuka inte ens blir beviljade sjukpenning eller sjukersättning, utan får leva på sina släktingar.
Hur inbetalningarna till sjukförsäkringen minskat med 100 miljarder och att alla regeringar vill göra de sjuka helt inkomstlösa.
Har själv sjukersättning, den högsta man kan få tror jag, får dock bara ut strax under 13000 i månaden,
och under de sista åren med Reinfeldt och det första med S-regeringen som följde, fick jag bara en sammanlagd höjning per månad på ca 9 kr efter skatt – eftersom “pensionsbromsen” slog till i lågkonjunkturen så fick jag 100 kr ena året, men den togs tillbaka nästa år, sedan kom S-regeringen, och jag fick 27 kr / månad – utslaget på 3 år ger detta alltså blott 9 kr i månaden under hela 3 år efter skatt, om jag räknat rätt.
Jag har lite uppdrag för att dryga ut det hela, vilket man har rätt till numera, man får tjäna upp till ett basbelopp innan ersättningen börjar naggas i kanten, tror jag, men så högt når jag inte på när, på att
vara “kontaktperson” inom LSS, och “Ägarombud” åt Coop. Ersättningen för LSS – uppdraget står helt still, har inte fått en krona mer sedan jag började,för flera år sedan – trots att såväl bränslekostnader, kostnader för bilförsäkring, service, slitdelar och fika ute (som man oftast gör med sin klient) ökat desto mer. Så det är inte bara grundersättningen som inte följer med, försöker man göra något för att dryga ut den skrala ersättningen, blir man spottad på även för det. “Vi vill minska klyftorna i samhället” skanderar politikerna åt oss i “röstboskapen” – pyttsan säger jag !
Hittar detta av en slump och blir nästan lyrisk.
Äntligen någon som tar upp denna för allmänheten tämligen okända ersättning.
När jag efter långvarig 50% sjukersättning fick sjukersättning på 100% började mitt ekonomiska utförslöp på riktigt.
Ligger idag på ca 35% av min dåvarande inkomst och inte på dom utlovade 64 % .
Handläggaren på FK som meddelade mej beslut om sjukersättningen 2016 bad näst intill om ursäkt över den bedrövliga ersättningen och det högst orättvisa sätt den räknats fram på. Hon sa att FK framför sin och våra åsikter till riksdag/regering men oftast för döva öron.
Fö är jag sjuksköterska och räknas kanske till den lågavlönade gruppen som nämns i inläggen, men det spelar ju i sak mindre roll.
Mycket läsvärt och bra förklarat!Har aldrig sett någon förklaring under alla år innan .Men nu har jag pension, men tänker på alla som sitter i den sitsen att aldrig komma längre och prata för döva öron!
Överklaga är knappast löntJag vet !Men överlevde tack vare min familj!