Sjuka får knappt 39 procent i sjukersättning

Detta är ett gästinlägg av Micael Kallin, nationalekonom, journalist och fotograf.

Drygt 300.000 personer får sjukersättning, antingen som en inkomstrelaterad ersättning eller i form av en garantiersättning, motsvarande maximalt 2,4 prisbasbelopp för dem som har haft låga inkomster. Den inkomstrelaterade ersättningen ska enligt lagen ersätta upp till 64,7 procent av förlorad arbetsinkomst men ersätter betydligt mindre.  I december 2003 var hel inkomstrelaterad sjukersättning i genomsnitt 49 procent av arbetsmarknadens genomsnittslön. I december 2016 hade ersättningen sjunkit till knappt 39 procent. Förklaringen är att de med sjukersättning endast har kompenserats för inflationen genom att ersättningen räknats upp med prisbasbeloppet istället för att följa löneutvecklingen, trots att ersättningen ska vara inkomstrelaterad (prop. 2000:01/96).

Så länge arbetsmarknadens löneökningar överstiger inflationen kommer värdet av sjukersättningen fortsätta att urholkas. En ersättning som inte indexeras med löneutvecklingen fungerar inte som en inkomstbortfallsersättning, utan är i praktiken endast en grundtrygghetsersättning.

En annan viktigt orsak till att den inkomstrelaterade sjukersättningen hamnar långt under aktuella lönenivåer är försäkringskassans egna beräkningar av en så kallad antagandeinkomst. Försäkringskassan beräknar antagandeinkomsten för den som ska beviljas sjukersättning utifrån dennes historiska inkomster. De inkomster som ligger till grund för beräkningen består ofta av andra inkomster än de senaste helårslönerna, till exempel sjukpenning. Dessutom beräknas antagandeinkomsten som ett genomsnitt av tre tidigare inkomstår.

Givet att lönerna ökar årligen, är det näst intill omöjligt för en individ att få 64,7 procent i ersättning för utebliven lön. Ersättningen hamnar redan från början ofta långt under 64,7 procent av aktuell lön för den som beviljas sjukersättning och därefter minskar värdet år för år till följd av utebliven kompensation för arbetsmarknadens löneökningar.

Skillnaderna mellan lön respektive sjukersättning förstärks ytterligare med ”jobbskatteavdragen”. De med inkomstrelaterad hel sjukersättning betalade i december 2016 i genomsnitt 1 000 kronor mer i skatt i månaden än arbetstagare på samma inkomstnivå. Det innebär att de med hel sjukersättning betalade 50 procent mer i skatt än arbetstagare. På lägre inkomstnivåer är skillnaderna ännu större, uppemot 70 procent. De med inkomstrelaterad hel sjukersättning fick i december 2016 i genomsnitt ut 9 715 kronor efter skatt och de med endast garantiersättning 6 985 kronor!

kallin

År 2003 fick löntagare i genomsnitt ut 91 procent mer efter skatt än de med inkomstrelaterad hel sjukersättning, år 2016 hade gapet ökat till 161 procent. Källa: Skatteverket, Försäkringskassan samt egna beräkningar.

 

År 2003 var skillnaden mellan genomsnittslön och inkomstrelaterad hel sjukersättning i genomsnitt 106 procent före skatt och 91 procent efter skatt. Skatten minskade då alltså skillnaderna, så som ett skattesystem normalt fungerar. År 2016 hade gapet före skatt ökat markant till 158 procent, men efter skatt hade gapet ökat ännu mer, till 161 procent. Skillnaderna blev alltså ännu större efter skatt. Istället för att som tidigare ha en utjämnande effekt ökar skatten idag inkomstskillnaderna mellan inkomster på de nivåerna. Skatterna gör nu alltså fattiga med sjukersättning relativt sett ännu fattigare.

Att de som tjänar minst betalar mest i skatt strider mot tanken på skatt efter bärkraft och innebär att Sverige delvis har ett regressivt skattesystem, som i de här fallen ökar istället för att minska klyftorna. Sverige är sannolikt det enda land i världen som i praktiken har en ”straffskatt” för sjuka och arbetslösa, vilket är effekten av ”jobbskatteavdragen”. Sverige har uppenbarligen fått nya Pomperipossaskatter.

Comments

  1. ”Skatt efter bärkraft” är såvitt jag förstår saken utmönstrat ur den nusvenska politiska ekonomin. I den mån det förekommer alls i den politiska debatten är det som krav på så kallade återställare. Inom den vetenskapligare (?) nationalekonomin konstateras enbart – till exempel när det gäller arvs-skatten – att sådant numera avvecklas.

  2. Mari says:

    Jag fick sjukersättning 2014. Antageinkomsten beräknades inte på de tre senaste årens inkomster utan Försäkringskassan gick tillbaka till mina inkomster åren 2001-2003 i sina beräkningar. Min sjukersättning före skatt är 117000 kr/ år. Det är hemskt att inte kunna arbeta och det är hemskt att ha så här låg sjukersättning år ut och år in. Går i pension om fem år.
    Det gör ont att inte har råd att hämta ut de dyraste medicinerna och ännu mer ont gör det när politikerna kallar sjukförsäkringen bidrag. Det är en försäkring som jag betalat hela livet för och jag var vungen att söka ersättning från försäkringen fick jag kriga i flera år och till slut fick jag en ersättning som känns som ett hån och politikerna kallar mig för bidragstagare.

    Pratar för många andra i min sits. Finns grupper på Facebook där man kan läsa hjärtskärande historier hur människor blir behandlade av Försäkringskassans handläggare.

  3. Niklas Bengtsson says:

    När du skriver ”arbetsmarknadens genomsnittslön” i första stycket, menar du alla löntagares löner? Kan inte de låga ersättningsnivåerna i så fall till viss del förklaras av att sannolikheten att förtidspensioneras är högre i yrken med lägre löner? Och att reformerna som minskade andelen personer med sjukersättning sedan 2003 gjort så att denna selektionseffekt ökat?

    • Micael Kallin says:

      Det kan finnas skäl att tro att lågavlönade är överrepresenterade bland dem som får sjukersättning, med det förklarar inte att ersättningen minskar i relativt värde över tiden, det beror på att ersättningen inte räknas upp med ett inkomstindex. Det förklarar inte heller beräkningen av antagandeinkomsten, som ofta hamnar långt under det aktuella löneläget för respektive yrkesgrupp. Därtill betalar de med sjukersättning betydligt mer i skatt än vad de hade gjort som arbetstagare på samma inkomstnivå.

      • Niklas Bengtsson says:

        Eftersom överinskrivningen minskat under 2000-talet är det troligt personer som är delvis arbetsföra, och står närmare arbetsmarknaden, inte längre förtidspensioneras. Den gruppen möter rimligtvis en bättre arbetsmarknad, så den grupp som förtidspensioneras idag har förmodligen lägre antagandeinkomster.

        Vad gäller de automatiska effekterna av jobbskatteavdrag och inflationsjustering kan de såklart vara betydelsefulla. Hur dessa påverkar ersättningsgraden över tid går ju att räkna ut mekaniskt utan att använda medellöner som bloggförfattaren gör, utan enbart räkna på index. Då undviker man de kompositionseffekter jag nämner, såvitt jag kan se.

Trackbacks

  1. […] undersökningen om sjukersättningen här på PN och publicerad i en kortare version på siten Ekonomistas har följande fem frågor ställts till finansminister Magdalena […]

  2. […] artikeln i vår granskning av sjukersättningen [länk]. Artikeln, som även publicerades på Ekonomistas.se [länk], resulterade i att Vänsterpartiet krävde att regeringen höjer grundavdraget för dem med […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s