Behöver kapitalvinstbeskattningen reformeras?

Beskattningen av kapital och kapitalavkastning spelar en viktig roll i alla moderna samhällen. När det gäller realiserade kapitalvinster har Sverige ett system där alla kapitalvinster beskattas till sitt nominella belopp och utan att ta hänsyn till om de härrör från försäljning av en villa som ägts i 30 år eller en aktieoption som inköptes för tre timmar sedan. Det finns för- och nackdelar med denna utformning och kanske är tiden mogen för att diskutera en reform av kapitalvinstskatten.

Det kanske största problemet med dagens utformning av kapitalvinstbeskattningen är att vi beskattar nominella kapitalvinster, utan att hänsyn tas till om de uppstått till följd av inflation eller reala relativprisförändringar. Detta leder till att folk betalar skatt trots att ingen vinst uppstått efter inflationen, och detta ger upphov till skevheter och orättvisor inom vårt skattesystem. En lösning, som många har förordat (även Ekonomistas i ett tidigare inlägg) vore att införa inflationsindexerad kapitalbeskattning (precis som vi redan gör med förvärvsinkomsternas beskattning).

Ett annat problem är de inlåsningseffekter som kapitalvinstskatten skapar. Detta påverkar inte minst rörligheten på den svenska bostadsmarknaden. Som Ekonomistas  påpekat finns flera skatteincitament som pekar åt fel håll som bör ses över. En möjlighet, som vi dock inte nämnde men som bland annat framkastades av Kjell-Olof Feldt hans skatteutredning för Globaliseringsrådet, är att återgå till ett system där kapitalvinstskatten beror på innehavets längd. Långsiktiga innehav skulle beskattas lägre eller inte alls medan kortsiktiga innehav beskattas fullt ut. I andra länder praktiseras idag olika kapitalvinstskatter beroende på innehavets längd. Tabellen nedan (ovetenskapligt sammanställd utifrån Wikipedia, IFN-studie och Svenskt Näringsliv) ger vid handen att Sverige idag skiljer ut sig när man beskattar alla kapitalvinster på samma sätt oavsett innehavets längd.

image

Emellertid är en kapitalvinstskatt som beror på innehavets längd inte oproblematisk. Den skulle visserligen eliminera inlåsningseffekten för alla som bott längre än, säg, fem år (i genomsnitt bor vi i ca tio år i våra boenden) men för boendetider upp till fem år kvarstår, eller rentav förstärks, inlåsningseffekten.

Behovet av att se över beskattningen av realiserade kapitalvinster är stort. Inlåsningseffekterna på bostadsmarknaden hämmar fördelningen av bostäder och mycket talar för att kapitalvinstskatten ökar denna inlåsningseffekt. Men skattebasens nominella utformning är också problematisk. En inflationsindexerad kapitalbeskattning skulle kunna vara ett sätt att minska de skevheter i utfall och incitament som skatten skapar, särskilt för långa investeringshorisonter.

Comments

  1. Inflationen är något som det har tagits hänsyn till vid kapitalvinstbeskattningen. Det är därför kapitalvinster inte beskattas ”dubbelt” som t.ex. inkomst av tjänst (inkomstskatt+arbetsgivaravgifter/egenavgifter) eller inkomst av näringsverksamhet (bolagsskatt+skatt på utdelning). Så det är ingen miss att nominella kapitalvinster beskattas.

    Lagstiftaren har utgått från att inflationen normalt är X procent vilket innebär att kapitalvinster ur detta perspektivet snarare underbeskattas jämfört med vad som var tänk i en situation med låg inflation.

  2. Anders Persson says:

    ISK-modellen är en rimlig lösning, men den saknar attraktiva övergångsregler. ISK skulle även kunna användas på fastighetsinnehav utgående från taxeringsvärdet och på det viset återinföra fastighetsskatten. Därvid skulle skatten vid flyttning tas bort.

  3. John Böttiger says:

    Har bott i min villa sedan 1960. Ingångsvärdet vid en försäljning är 400 000 kr. Om jag i dag säljer huset för 4 500 000 kr skall jag betala 22% av 4500000-400 000 i reavinstskatt, Det blir 900 000 i reavinstskatt. Det är horribelt. Jag har inte gjort ett öre i vinst. De 400 000 kr motsvarar i dagens penningvärde 4 500 000 kr. Att betala skatt för en verklig vinst är OK, men skatt på inflation är inte rimligt.
    John Böttiger
    Småhusägare mot boendeskatt

    • Herr V says:

      Fast villapriserna har ju i snitt stigit betydligt mer än inflationen. Enligt scb så har villapriserna i snitt stigit med ca 2500 % sedan 1960 medan inflationen ”bara” varit ca 1100 %.

      • John Böttiger says:

        Ja, det är rätt att villapriserna stigit mer än inflationen, men då är det detta mervärde som skall beskattas inte inflationen. I mitt exempel skulle ett försäljningspris på 5 000 000 medföra att skatten skule tas ut på 500 000 alltså mervärdet justerat för inflationen. Skatten skulle då vara
        22%(5 000 000 – 4 500 000)= 110 000 istället för dagens skatt på
        22%(5 000 000 – 400 000)= 1 012 000 kr. Det är staten som gör vinst på ett sådant skattesystem inte säljaren.

  4. Martin says:

    Om man kopplar kapitalskatt till innehavets längd måste det väll rimligtvis leda till en innefektivitet i kapitalallokering, mycket kapital kommer att vara onödvändigt lågavkastande enbart av skatteskäl.

  5. Andreas says:

    Hur passar fastighetsskatt ii ni detta resonemang?

    • Martin says:

      Det skulle ju bli liknande inlåsningseffekter, och att folk bor längre i ett boende än vad som egentligen passar dem. Daniel syftar väll på detta i slutet av inlägget.

    • John Böttiger says:

      Kapitalvinstskatt är en skatt på vinsten. Fastighetskatten tas ut på fastighetens värde alternativt på fastighetens avkastning. Två olika skatter.
      • Om det är värdet som beskattas är skatten udda eftersom förmögenhetsskatten är avskaffad. Dessutom beskattas ju fastigheten för det gällande värdet utan avdrag för skulderna.
      • Om det är en skatt på avkastningen borde ju finnas ett värde på hur stor avkastningen är för att kunna bestämma skatten. Men fastigheten ger ingen årlig avkastning utan kostar istället pengar. Att påstå att det är boendenyttan som beskattas är inte heller rätt. Hur stor är nyttan? Den är ju olika för t ex änkan och barnfamiljen. Dessutom är en beskattning av nyttan en helt udda företeelse. Du betalar skatt för förmånen av att nyttja företagets bil, men du betalar inte någon skatt för att nyttja den egna bilen.

  6. Avdragsrätten baseras på nominella ränteutgifter, vilket av symmetriskäl är högst rimligt eftersom skatten baseras på nominell avkastning. Om avkastningsskatten blir real måste avdragsrätten rimligen också enbart gälla reala räntor.

    • Avdragsrätten ska inte finnas ingen ska få göra avdrag för konsumtion med lånade pengar.
      Sänk skatten och avskaffa avdragsrätten.
      Företag ska kunna dra av räntekostnader men inte privatpersoner.

      Den som köper en segelbåt med pengar som ser ut att vara ett huslån ska dom få pengar av staten i subvention?

      Sänk skatten och ta samtidigt bort alla möjligheter till skatteflykt.
      Låg skatt kan alla betala eller så kan dom sitta i fängelse för skattebrott.
      Skatteflykt i skatteparadis hur kunde politikerna tillåta det ?

      • Då kommer rika att bolagisera sig själva. De bildar ett bolag som lånar till ett segelbåtsköp och sedan hyr det ut segelbåten till sig själv.

      • Ekvis Nationalekonomi says:

        Avdragsrätten ska bort, du för inte fram ett sakligt argument emot det jag sa.
        Dom allra fattigaste ska betala in skatt till dom rikas lyxkonsumtion, Hur kunde detta införas?
        Avdragsrätten ska bort och vi kan samtidigt sänka skatterna så dom rika inte förlorar ett öre.

  7. Vi kan inte sänka skatten för då får staten in mindre pengar, rika ska betala skatt.
    Vi kan ta bort ränteavdraget och samtidigt göra en skattereform.

    Sen borde vi slopa rätten att äga lägenheten det skapar bara problem.
    Hyresrätter skapar rörlighet, man kan fritt flytta dit jobben finns, ägda bostadsrätter förhindrar en flytt, det är inte bara reavinstskatten som förhindrar en flytt det är även mäklararvodet vid försäljningen av bostadsrätten.

  8. Flavian Bergström says:

    Om den nominella vinsten deflaterades med guldprisets stegring skulle många vinster visa sig vara förluster.

  9. Flavian Bergström says:

    Att mäta upp inflationen är ingen exakt vetenskap. 1967 kostade ett lösnummer av The Economist 2 kronor och 75 öre. Idag är motsvarande pris 66 kronor. Så sett har inflationen uppgått till 2300% sedan 1967. Påståendet att inflationen sedan 1960 uppgått till ”endast” 1100% låter sig alltså ifrågasättas. 1973 kostade en Big Mac 4,75 kronor och idag kostar den 45 kronor. 1971 kostade en liter bensin cirka 1 krona. Idag är priset runt 12 kronor. Under Bretton-Woodsåren kostade ett gram guld 5 kronor och 65 öre. Idag kostar ett gram guld cirka 332 kronor.

    Jag är därför böjd att anse att påståendet att inflationen sedan 1960 skulle ha uppgått till 1100% är i underkant.

Trackbacks

  1. […] landar på. Förslagsvis blir detta en del av den översyn av kapitalbeskattningen som vi verkar återkomma till här på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s