Har inkomströrligheten ökat under Alliansregeringen?

Acceptansen för inkomstskillnader kan vara större om inkomströrligheten är hög. Regeringens nyligen presenterade vårproposition innehöll en utförlig analys av den svenska inkomströrligheten sedan 1990-talets mitt. Förutom att den ger en viktig forskningsöversikt besvarar den även den intressanta frågan om inkomströrligheten har ökat under de senaste åren sedan sedan Alliansen tillträdde 2006.

Frågan om inkomströrlighetens betydelse för hur vi tolkar inkomstojämlikheten har diskuterats och studerats sedan länge. I sin bok Capitalism and Freedom från 1962 jämförde Milton Friedman två samhällen med samma ojämlikhet i årsinkomster men där det ena samhället hade en hög grad av rörlighet där familjer hela tiden bytte plats i inkomsthierarkin medan det andra samhället hade en låg inkomströrlighet och familjernas positioner var samma år efter år. Helt klart, menade Friedman, var det senare samhället det ojämlikaste av de två. En liknande poäng har gjorts av andra forskare, bl a Paul Krugman.

Finansdepartementets fördelningsbilaga (prop. 2013/14:100 Bilaga 2) presenterar i år en bred analys av inkomströrligheten i Sverige. Förutom en ambitiös översikt av den senaste internationella forskningen innehåller bilagan en rad empiriska analyser, vilka är särskilt välkomna eftersom det sedan tidigare finns väldigt få studier av den svenska inkomströrligheten över en generation (ett undantag är SNS Välfärdsrapport 2011, kapitel 3).

Vad visar då resultaten? Diagram 4.2 visar hur många inkomsttagare som byter decilgrupp under en åttaårsperiod efter 1995 och 2004. Av de som 1995 tillhörde gruppen med lägst inkomster (decilgrupp 1) hade ungefär två tredjedelar lämnat gruppen fram till och med 2003. Denna andel var något lägre bland de som tillhörde inkomstgruppen år 2004 och följdes fram till och med 2012. Diagrammet visar att rörligheten är ännu högre inom medelinkomstgrupperna (mellan decilgrupp 3 och 9) medan den är allra lägst i inkomsttoppen. När det gäller skillnader mellan perioderna är de överlag små, kanske med en antydan till högre rörlighet under perioden 1995—2003 än 2004—2012.

image

En annan jämförande analys av de två tidsperioderna visas i tabell 4.1, där olika inkomsttagarkategorier jämförs. Skillnaderna i inkomströrlighet mellan könen är mycket små, unga vuxna uppvisar högst rörlighet medan äldre rör sig minst. Återigen förefaller skillnaderna mellan tidsperioderna vara mycket små, men om något så verkar rörligheten ha ökat något på senare tid.

image

Ur partipolitisk synvinkel är det måhända svårt att dra skarpa slutsatser utifrån diagram 4.2 och tabell 4.1 ovan eftersom båda tidsperioderna innehåller år med socialdemokratisk regering. Diagram 4.8 visar dock hur rörligheten, eller egentligen orörligheten (andelen som inte lämnar inkomstgruppen), bland några inkomsttagarkategorier i den lägsta inkomstgruppen förändrats mellan sexårsperioderna 1995—2000 och 2007—2012. Resultatet är likartat det i diagram 4.2, nämligen att rörligheten bland låginkomsttagare verkar ha sjunkit under Alliansregeringens tid, men det går alltså möjligen emot resultaten i tabell 4.1 (som dock var för hela fördelningen, inte bara botten).

image

Som jag redan nämnt är finansdepartementets utredning mycket lovvärd eftersom den fyller en viktig kunskapslucka i analysen av den svenska inkomstfördelningen. Fast inget är så bra att det inte hade kunnat göras bättre. Jag kan tycka att startåret 1995 för den tidigare tidsperioden är lite olyckligt valt med tanke på att detta var 90-talskrisens sista år, precis före den stora återhämtningen och IT-bubblans tillväxtår. Jag hade hellre sett att perioderna genomgående varit 2001—2006 och 2007—2012 (och kanske föralldel 1995—2000), vilket hade renodlat jämförelsen av regeringsfärg (och dessutom är sex år förmodligen tillräckligt för en grov rörlighetsanalys). Det hade även varit intressant att se vart inkomsttagarna tog vägen givet att de förflyttat sig i fördelningen, exempelvis genom en så kallad transitionsmatris.

Dessutom hade utredningen tjänat på att redovisa standardfel, dvs osäkerhetsintervallen som omgärdar tabellernas och diagrammens olika nivåestimat. Standardfel behövs generellt sett när man studerar urvalsundersökningar (som t ex databaserna HEK och LINDA) och hade varit särskilt intressanta då de möjliggjort säkrare slutsatser om eventuella skillnader mellan tidsperioder. (Jag har tidigare framför denna synpunkt i min underlagsrapport till Finanspolitiska rådet från 2012).

Sammanfattningsvis verkar trots allt inte särskilt mycket ha skett i den svenska ekonomin på senare år vad gäller inkomströrligheten i inkomstfördelningen. Troligtvis hade regeringen hoppats att rörligheten stigit och oppositionen att den sjunkit sedan 2006, men så verkar alltså inte ha varit fallet.

Comments

  1. Herr V says:

    En fråga. Om jag förstår rätt så spelar det ingen roll hur många deciler man rör sig. Dvs en rörlighet från decil 1 till decil 2 ger lika mycket ”rörlighet” som en rörlighet från decil 1 till decil 10 (vilket ju vore grymt snabbt jobbat på 5 år men kanske inte helt ovanligt om man är t.ex. student under ”start-året”). Har jag förstått rätt? I så fall vore det ju intressant med en analys som visar hur mycket man rör sig.

    Decil 1 känns väl också som den ”konstigaste” decilen. Borde inte t.ex. de flesta universitetsstudenter ligga här? Och eftersom universitetsstudier dels (för de flesta) är en övergående period i livet och dels (i snitt) är medelklass/överklass dvs har konstlat låga inkomster under en relativt kort tidsperiod så kanske rörligheten från den gruppen är överskattad. För att ta mig själv som exempel så kommer jag från ett typiskt akademikermedelklasshem, var nere och dippade på mycket låga inkomster under studietiden och fick sedan jobb med hygglig lön. Jag upplever dock inte att jag gjort någon dramatisk ”inkomströrlighet” utan bara kommit tillbaka till ”min” plats i fördelningen…

    Å andra sidan kanske mängden studenter är ungefär samma mellan borgerliga och s-styrda perioder så att jämförelsen mellan perioderna blir rättvis ändå, men i absoluta tal blir det tveksamt tycker jag.

  2. Benny says:

    Hej, tack för intressant artikel (som vanligt). Jag har en fråga som inte direkt relaterar till artikeln, men angränsar. Finns det forskning som visar på hur effekterna av inkomstskillnader och inkomströrlighet varierar i och med den absoluta nivån för de som har det sämst ställt (givet att hänsyn också tas till transfereringar)?

    Att stora skillnader i disponibel inkomst har vissa nackdelar för samhället i stort är väl knappast kontroversiellt, men är det skillnaden mellan de med minst vs mest som är viktigast, eller är det hur illa ställt det är för dem som har de minsta inkomsterna?

    Säg att de som ligger i inkomstbotten får trefaldigt ökad inkomst (hypotetiskt att de får motsvarande medelinkomsten i Sverige i dag). Samtidigt tiofaldigas inkomsten för de 2% som redan har högst inkomst. Skillnaderna ökar, men gissningsvis borde väl de negativa effekterna av skillnaderna minska? Kan inte påminna mig att jag sett något om detta. Finns det forskning att dyka ner i för den intresserade?

Trackbacks

  1. […] och om Sverige I Sverige är det inte bara valår utan supervalår. Här reder Daniel Waldenström ut huruvida inkomströrligheten har ökat under alliansregeringen samtidigt som […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s