Planera din valdag – och öka sannolikheten för att du faktiskt röstar

Politiska kampanjer i USA lägger ofta minst lika mycket fokus på att överhuvudtaget få folk att rösta, som att tala om för dem vem de ska rösta på. Det är måhända inte så konstigt med tanke på att USA har ett betydligt lägre valdeltagande än många andra länder i västvärlden. Fokuset på valdeltagande finns också i amerikansk beteendevetenskaplig forskning – och kanske finns det en del att lära också för svenska politiker?

En av de i mitt tycke mest fascinerande uppsatserna på temat ”hur kan vi få fler att rösta” är skriven av David Nickerson vid University of Notre Dame och Todd Rogers som forskar i public policy vid Harvard Kennedy School. Deras studie är centrerad kring den vanligt förekommande kampanjmetoden telemarketing. Vad ska en person som ringer väljare egentligen säga för att få dessa att gå och rösta?

Nickersons och Rogers fält-experiment genomfördes i Pennsylvanias demokratiska primärval inför det amerikanska presidentvalet 2008 med 287 228 deltagare. Där testades olika varianter på vad personen som ringer upp kan säga för att få någon att gå och rösta. Det mest effektiva alternativet var att be väljaren formulera en plan för hur han eller hon skulle rösta: När på dagen skulle detta ske? Hur skulle personen ta sig till vallokalen? Hur skulle detta koordineras med övriga familjemedlemmar?.

Att få ett sådant samtal ökade sannolikheten att en person röstar med 4,1 procent (för singelhushåll var effekten ännu större: där ökade valdeltagandet med 9,1 procent, något som författarna förklarar med att singelhushåll generellt sett planerar mindre än större hushåll). Att bara ringa och uppmuntra någon till att rösta eller att fråga dem om de hade för avsikt att rösta hade dock ingen effekt. Nickerson och Rogers diskuterar också bakomliggande mekanismer och argumenterar för att det är hjärnans reaktion på en implementeringsplan som gör att det blir enklare (och därför också mer sannolikt) att planen sätts i verket.

På vilket sätt är detta relevant för Sverige som ju har ett av världens högsta valdeltaganden (åtminstone jämfört med andra länder där det också är tillåtet att låta bli att rösta)? Svaret på den frågan finns delvis i fakta om vilka det är som väljer att inte rösta. Det är nämligen långt ifrån slumpmässigt. Statistiska Centralbyrån visade i sin rapport ”Svenskt valdeltagande under 100 år” att det framförallt är de med låg utbildning och låg inkomst som väljer att inte rösta. Det innebär att även om det svenska valdeltagandet generellt är högt så har vissa partier betydligt mer att tjäna på att det blir ännu högre än andra – något som dock sällan uppmärksammas i någon högre utsträckning.

Intressant är också att utrikes födda är betydligt mindre benägna att använda sin rösträtt än de som är födda i Sverige. Ofta har utrikes födda bara rösträtt i kommunal- och landstingsval – och kanske är det en av anledningarna till att de har ett lägre valdeltagande. Men med tanke på framgångarna för främlingsfientliga partier på lokal nivå i de senaste valen borde det vara en lovande strategi för oss som vill motverka detta (oavsett partitillhörighet) att använda evidensbaserade metoder för att öka valdeltagandet bland utrikes födda.

Amerikanska politiska kampanjer använder rent generellt mer forskning än de svenska. Det vet jag inte minst av egen erfarenhet som politiker – det vi instruerades att säga i telefon eller vid dörrknackning var definitivt inte resultatet av vetenskaplig forskning. Men kanske kommer detta att ändras under det svenska supervalåret 2014? Får du ett samtal där du uppmanas att berätta om dina planer för valdagen och huruvida du tänkte gå, cykla eller åka bil till vallokalen så vet du att så är fallet.