Hassler och Krusell: Byt spår i klimatförhandlingarna!

Det här är ett gästinlägg av John Hassler och Per Krusell, båda professorer i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.

FN:s klimatpanel fastslår att det är belagt bortom rimligt tvivel att människans utsläpp av växthusgaser, särskilt genom användning av fossila bränslen, påverkar klimatet. Även om dessa förändringar har både positiva och negativa effekter kan vi vara rimligt säkra på att de negativa effekterna dominerar. I ett globalt perspektiv är förmodligen inte effekterna katastrofala, åtminstone inte under innevarande århundrade, men de är ändå alldeles för stora för att ignoreras. Världen har alltså mycket att vinna på att motverka klimatförändringarna genom att minska utsläppen av växthusgaser.

Att minska utsläppen fordrar dock internationell samordning. De direkta kostnaderna av utsläppsminskningar drabbar de enskilda länderna medan värdet av mindre klimatförändringar sprids över världen. Om bara Sverige, eller bara EU, minskar sina utsläpp har det bara en helt marginell effekt för såväl världen som oss själva. En framgångsrik klimatstrategi måste därför bygga på att världens länder kommer överens om en gemensam, bindande strategi.

Hittills har de internationella klimatförhandlingarna byggt på att varje land ska göra åtaganden om utsläppsreduktioner på lång sikt. Denna strategi har ännu inte burit frukt, och vi ser inga tecken på att den kommer att lyckas inom överskådlig framtid heller. Det finns två huvudsakliga problem. För det första är det en stor utmaning för ett enskilt land att avgöra vad som är ett rimligt åtagande för just det landet. Behovet av energi och förutsättningarna för att hitta alternativa energikällor är svåra att prognosticera och ett alltför ambitiöst åtagande kan bli mycket kostsamt. Ta Kina som exempel. De genomgår en mycket kraftig strukturomvandling och deras tillväxt är av stor betydelse för invånarna. De politiska ledarna är därför särskilt ovilliga att binda sig vid kraftfulla begränsningar av koldioxidutsläppen. För det andra har förhandlingsupplägget också karaktären av ett nollsummespel: varje lands viktigaste ambition blir att inte köras över och att minimera sina egna åtaganden. Förhandlingsupplägget är alltså av förklarliga skäl dömt att misslyckas.

Det finns dock en alternativ strategi som vi tror skulle ha betydligt större förutsättningar att lyckas. Tanken är att få så många länder som möjligt att enas om införandet av en harmoniserad koldioxidskatt, en enhetlig skatt som alltså skulle tas ut i alla, eller i alla fall de flesta länder. Detta skulle kraftfullt skapa incitament att spara energi och att utveckla rena energialternativ och skulle därmed bromsa uppvärmningen på ett lämpligt sätt. Men skulle inte förhandlingar om en koldioxidskatt leda till samma starka oenighet som den om utsläppskvoterna? Vi har skäl att inte tro det.

Vi har i vår forskning visat att tre faktorer är fundamentala för hur stor skatten på ett ton koldioxid bör vara (se artikel i Econometrica eller sammanfattning på VoxEU eller i SNS Analys). De är 1) hur stora globala skador ett extra ton i atmosfären skapar per år, 2) hur många år ett utsläppt ton koldioxid blir kvar i atmosfären, och 3) hur stor vikt vi lägger på framtida generationers välfärd. Vår huvudsakliga poäng är att det bör finnas hyfsad samstämmighet bland världens länder vad gäller alla dessa tre faktorer. De första två faktorerna har varit föremål för betydande samhälls- och naturvetenskaplig forskning och vi har nu stor (men förstås inte helt fullständig) kunskap. Den tredje faktorn är i grunden en moralfilosofisk fråga där det kan finnas olika uppfattningar. Men liksom för de andra frågorna har vi inte anledning att tro att dessa skillnader är stora och systematiska mellan olika länder.

En viktig slutsats i vår forskning är också att skatten inte måste vara särskilt hög om den omfattar alla bränslen och gäller i en stor del av världen. Våra kalkyler visar att också om vi lägger en stor vikt på framtida generationer många hundra år in i framtiden så behöver inte skatten bli mer än motsvarande runt 2 kronor per liter bensin. Detta är en skatt som visserligen är ett mer betydande procentuellt påslag i länder med låga mackpriser, som t ex USA, men samtidigt vet vi att länder som Sverige klarat att hålla sig kvar högt upp i tillväxtligan även med skatter av den storleken. Med andra ord: vi kan vara säkra på att en rimligt satt koldioxidskatt inte är ett egentligt hot mot den ekonomiska tillväxten någonstans. De ekonomiska riskerna av att införa en koldioxidskatt är mindre och betydligt enklare att beräkna än riskerna förenat med åtaganden om utsläppsreduktioner, särskilt för länder som förändras snabbt.
Förhandlingar om nivån på en global koldioxidskatt har dessutom inte karaktären av nollsummespel. En kompromisslösning som är bra för alla utan att vara helt perfekt för någon borde därför vara möjlig att nå.

Vi har diskuterat denna fråga med Kinas högsta politiska ledning. Vi har förhoppningar om att Kina, som också skulle tjäna mycket på att begränsa sin kraftiga lokala luftförorening, ser ett speciellt värde av att ställa sig bakom en global skatt på koldioxid. Mot bakgrund av detta uppmanar vi regeringen att driva frågan om ett nytt spår i klimatförhandlingarna. Det vore särskilt lämpligt att göra detta i direkta samtal med Kinas ledare.

Sverige har en speciellt viktig roll som föregångsland på klimatområdet och som ett litet land utan några dolda agendor eller geopolitiska intressen. Istället för att fortsätta stånga pannan blodig skulle då Sverige kunna spela en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna.

Comments

  1. Jan-Eric Nilsson says:

    Jag tycker att tanken på en universell co2-skatt är mycket god. En nödvändig (men trist) prediktion är dock att man i en process i riktning mot införandet av en sådan skatt skulle hamna i återkommande diskussioner om hur mycket man i utgångsläget beskattar drivmedel i olika länder. Exakt denna fråga återkommer gång efter annan i Sverige när man ska försöka relatera de samlade externa effekterna av bilkörning till existerande skatteuttag. Även om vi har en rimligt väl grundad uppfattning i sakfrågan från forskarhåll är det uppenbart att den offentliga debatten i huvudsak drivs av ideologiska uppfattningar. Ett kompletterande medskick till den fortsatta hanteringen av förslaget är därför att på ett tidigt stadium försöka hitta ett för alla acceptabelt förhållningssätt till hur man ska se en ny skatt i förhållande till de existerande..

    • Gaius Baltar says:

      Nja, den framförhandlade skatten får väl ses som ett golv för alla länder? Om enskilda länder sedan vill ta ut ytterligare skatt så får de givetvis det. I fallet Sverige har vi förmodligen redan skatter väl utöver det som skulle förhandlas fram.

  2. Olof Johansson-Stenman says:

    Mycket intressant! Jag håller med om allt väsentligt, även om jag iofs tror att det blir ganska svårt att komma överrens även om en harmoniserad koldioxidskatt.

    Det kan tilläggas att ett alternativ till att försöka uppskatta skadekostnaden av koldioxidutsläpp är att utgå ifrån vilken skattenivå som skulle krävas, om den implementeras globalt, för att komma ned i nivåer som naturvetenskapliga forskare anser behövs för att undvika alltför stora risker; 50% minskning av koldioxidutsläppen globalt till 2050 nämns ofta som en sådan siffra. Vilken skattenivå skulle då krävas för detta? Intressant nog visar flera studier att vi talar om samma storleksordning som vad som nämns ovan, d v s en skattenivå i paritet med vad vi redan har i Sverige för hushåll på trafik och energiområdet (eller en dryg krona per kg koldioxid)!

    Det avgörande för svensk klimatpolitik är därför, som påpekas ovan, just hur möjligheten att åstadkomma globala eller i alla fall internationelle överrenskommelser påverkas. Med detta som utgångspunkt har jag f ö i en kommande artikel i Ekonomisk Debatt (specialnummer där olika ekonomiforskare ombetts diskutera ekonomisk politik inom olika områden inför valet) argumenterat för att Sverige bör:
    1. Vara berett att ”gå före”
    2. Fokusera på kostnadeseffektiva åtgärder
    3. Mer ambitiöst bedriva internationell opinion, särskilt baserat på explicit moraliska argument

    • Andreas SO says:

      Finns det någon som helst vetenskaplig forskning som visar på att det spelar någon roll om andra länder ”går före”? Expertrådet för Miljöstudier kom 2012 fram till att det inte alls har det.
      http://www.ems.expertgrupp.se/Default.aspx?pageID=3

      • Hannes says:

        Deras avsnitt om möjligheten till att vara moralisk förebild verkar bara använda beteendeekonomiska experiment. Tycker inte det är sista ordet sagt om huruvida det hjälper eller inte.

        Just som Per skriver nedan har västvärlden en stor klimatskuld och vad jag har förstått är anses stora åtaganden viktiga för att kunna ha tyngd när man kräver att fattiga länder ska bromsa sin tillväxt för klimatets skull. Det behöver inte vara så, men jag kommer inte övertygas av ett försök som består av försök att generalisera resultat från ultimatumspelet.

      • Gaius Baltar says:

        Huruvida västvärlden har en stor ”klimatskuld” eller ej är ju inte på något sätt en självklar fråga. Det finns goda argument mot ett sådant påstående.

        Därutöver finns det en väldig massa länder som släppt ut ohyggligt mycket CO2 per capita genom historien men lyckats förbli fattiga ändå. Ska befolkningen i dessa länder få dubbel sten till börda till sin fattigdom?

      • Micke says:

        Du verkar argumentera utifrån synsättet att poängen med att ”gå före” är att förändra andra länders beteenden. Om syftet istället är att förändra utvalda politikers självbild och i vissa fall karriärsmöjligheter torde du finna att effekten av att ”gå före” är nog så stor.

      • Olof Johansson-Stenman says:

        Det finns lite empiri över huvud taget om detta, utan potentiella effekter åt båda häll handlar om teoretisk analys samt att extrapolera empiriska/experimentella resultat från andra områden. De främsta argumenten när det gäller effekter av att gå föra bygger på en stor mängd experimentella resultat som tyder på att männsikor ofta karaktäriseras av betingat samarbete samt strävan efter reciprocitet. Även Michael Hoel, mycket kompetent ekonom som skrivit rapporten du nämner, diskuterar detta men drar slutsatsen att dessa effekter är ganska osäkra.

      • Andreas SO says:

        Källa?

      • Olof Johansson-Stenman says:

        Andreas, se t ex ”Brekke, K A och O Johansson-Stenman (2008), “The Behavioural Economics of Climate Change”, Oxford Review of Economic Policy, vol 24, s 280 – 297” (finns nedladdningsbar på min hemsida) och referenser däri.

        Håller så klart med Hannes om att det inte är enkelt att bara generalisera experimentella resultat, utan man måste självklart se bredare på frågan.

      • Andreas SO says:

        Med andra ord så verkar det mest troligt att det inte finns någon effekt av att gå före.

  3. Joakim Skoog says:

    Bra inlägg! Min fundering kring hur utfallet skulle bli berör hur läget ser ut idag. Vilka länder har redan en CO2-skatt? Skulle de alltså behöva ha en lägre skattehöjning? Om man ligger över skattenivån redan, får man sänka skatten då, eller ska det handla om ett generellt påslag på befintliga nivåer? Om så är fallet skulle vissa länder ha mycket lättare än andra att acceptera avtalet, eftersom att deras relativ- och absolutposition förbättras (givet att länder gärna ser att övriga minskar sina utsläpp, men ogärna sina egna), medan t.ex. Kina och USA ogärna tar den smällen.

  4. Tore Ellingsen says:

    Strålande! Har ni även gjort beräkningar på hur man måste fördela vinsterna från skatterna för att ha ett rimligt hopp om stöd från (politiska majoriteter i) de olika länderna? Räcker det att varje land behåller inkomsterna från sina källor?

  5. Per Krusell says:

    korta kommentarer till alla som svarat:
    1. (Jan-Erik, Joakim) Ni tar upp befintliga skatter på CO2, och generellt har vi inte tagit hänsyn till ANDRA snedvridningar som finns. Olika länder vill ha olika skattetryck (och har olika moms), olika länder kan ha olika lokala föroreningar eller andra skäl att beskatta, … Om ett land redan har en hög skatt kan de ju välja att höja ytterligare eller ligga kvar; ligger de kvar kanske de behöver göra andra justeringar, och man kan väl säga att vi förutsätter att de gör detta rationellt. Men helt klart är frågan om ”second best”, dvs närvaron av andra skatter, inte helt utredd och den är intressant (en av våra snart disputerade doktorander skriver sin avhandling om detta, Alex Schmitt).
    2. (Olof) Det är värdefullt att notera att andra angreppssätt ger liknande slutsatser, tack. Vad som kan vara problematiskt är den stora heterogenitet som finns i kostnaderna för reduktioner mellan länder och därför är det svårt att komma överens om den. Vi menar ju att skatten har en stor fördel där. OK, ser fram emot ED-artikeln och kommentatorsfältet där! Värdet av att ”gå före” kan vi väl läsa om just där då.
    3. (Tore) Nja vi har inte tittat på politiska konstellationer i olika länder/regioner, och det vore intressant att göra en sån beräkning som du tänker på. Vad vi har gjort är en mer ”moralisk” beräkning som handlar om en ”utsläppsskuld” som de nu rika länderna historiskt skaffat sig gentemot världen (alla länder, fattiga som rika, nu som i framtiden) på grund av den uppvärmning de orsakat i samband med att de blev rika. Det är ganska stora belopp och dessa belopp skulle kunna användas till kompensation för fattiga länder/de som har mycket att förlora på skatter. Skuldeloppet är i storleksordningen summan av USAs och EUs årliga BNP (alltså jämförbart med summan av dessas statsskulder, vilka ju är föremål för mycket politiska diskussioner!). Om vårt moraliska resonemang accepteras är en annan fråga…

    • Gaius Baltar says:

      Å andra sidan kan man hävda att de rika länderna har släppt ut mycket under lång tid när de blev rika just för att de samtidigt utvecklade en himla massa användbar teknologi. Det finns ingen anledning för länder som blir rika senare när all denna teknologi redan utvecklats ska ges lika lång tid och samma utsläppsrätt per capita genom historien som de länder som industrialiserades först har haft?

      Det är inte rimligt att dagens britter ska stå till svars för att de första hundra åren av industrialisering var ohyggligt ineffektiv med dagens mått mätt och således använde väldigt mycket kol för att bli rika emedan ett land som Sverige som passade på att bli rikt efter att britter och andra utvecklat vattenkraft mm. skulle ha en mindre klimatskuld.

      Ännu sämre ursäkt har ju de länder som blir rika idag. Det finns verkligen anledning för dessa länder att ges samma utsläppsrätt som UK haft genom historien.

  6. Arvid Fredenberg says:

    Lysande! För att övertyga de som litar mer till åtaganden om utsläppsminskningar är det nog viktigt att på ett pedagogiskt sätt visa hur skatten leder till utsläppsminskningar och hur stora dessa blir i förväntan.

  7. Martin says:

    Jag håller helt med. Dock verkar ett första steg rimligtvis vara att ta bort alla subventioner av bränsle som man kan hitta överallt i världen från Storbritannien, Ukrainia, Indonesien, etc.

    • John Hassler says:

      Intressant nog är den genomsnittliga subventionen på fossilbränsle drygt 50 dollar per ton, en siffra som inte är så långt ifrån tex Nordhaus optimala skatt, eller vår med en mer ”normal” subjektiv diskonteringsränta än den vi använt ovan. Ironiskt nog kan man alltså säga att absolutbeloppet på skatten redan är rätt, det är bara tecknet som är fel!

      • Micke says:

        Är det här den genomsnittliga subventionen för hela jordens förbrukning, eller för förbrukningen i de länder där det är subventionerat? Det låter högt i det förra fallet men klart rimligt i det senare. Men är det för hela världen får jag uppdatera mina priors…

      • John Hassler says:

        Enligt World Energy Outlook 2012 Factsheet var den globala subventionen till konsumtion av fossila bränslen 523 miljarder dollar år 2011. Givetvis finns en hel del beskattning också så siffran är mer att betrakta som kuriosa och inte som input i en ekonomisk model. Kul ändå att se på storleksordningen.

  8. Martin (en annan) says:

    Det låter likt James Hansens flitigt diskuterade förslag ”tax and dividend”; http://www.carbontax.org/introduction/#what . Hansens förslag har visse egenskaper (revenue-neutral, platt, …) vilka likheter/skillnader ser ni med Hansens förslag?

    När ni skriver CO2 menar ni koldioxid eller koldioxidekvivalenter?

    • John Hassler says:

      Jag har inte studerat detta förslag i detalj, men vad jag förstår innehåller det också delar som handlar om vad som ska göras med intäkterna. Jag antar att syftet här är att öka den politiska aptitligheten snarare än att vara ekonomiskt effektivt.
      Vad tänker du på vad gäller distinktionen mellan koldioxid och koldioxidekvivalenter?

      • Martin (en annan) says:

        Ja, Hansens förslag är att intäkterna delas ut som pengar till medborgarna En form av skatteväxling alltså. Av aptitlighetsskäl verkar det som, förmodligen präglat av Hansens amerikanska kontext. Han vill att även folk som är skeptiska till att ge staten större intäkter ska kunna acceptera förslaget. Att folk upplever att de även ”får” en slant kan också tänkas göra folk mer benägna att acceptera skatten.

        Med måttet koldioxidekvivalenter inkluderas alla växthusgaser, bland annat metan. Jfr diskussionen om köttskatt. Det begreppet täcker in mer av de utsläpp som har skadlig effekt vilket i princip är bra. En möjlig nackdel är eventuella praktiska problem från ökad komplexitet i policyn.
        http://epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/index.php/Glossary:CO2_equivalent

  9. Olof Johansson-Stenman says:

    Jo, fast Hansens förslag, om jag förstår det rätt, innebär bara ett argument för koldioxidskatt i USA, (vilket naturligtvis iofs är synnerligen rimligt givet det landets enorma utsläpp per capita), tillsammans med en idé om hur intäkterna skall gå tillbaka till medborgarna i USA, och säger inget om att vi globalt skall komma överrens om en koldioxidskatt.

    • Martin (en annan) says:

      Jag har läst Hansen argumentera för att förslaget ska användas internationellt (varje land kan skatteväxla koldioxidekvivalenter), men får erkänna att jag inte har referens till det på rak arm.

      Ett tillägg om Hansen är att han vad jag vet själv inte gjort någon ekonomisk forskning. Han har däremot åberopat forskning av bland andra Shi-Ling Hsu
      http://papers.ssrn.com/sol3/cf_dev/AbsByAuth.cfm?per_id=182577

  10. John Hassler says:

    Vår skatt avser fossilt kol, inte metan och andra växthusgaser. En central aspekt i vår formel för den optimala skatten är hur kolet försvinner (eller inte försvinner) från atmosfären. För tex metan ser denna dynamik helt annorlunda ut. Men vår formel skulle lätt kunna anpassas till denna.

Trackbacks

  1. […] är att införa en en enhetlig och global skatt på koldioxidskatt, vilket Mats Persson respektive John Hassler och Per Krusell argumenterat för i gästinlägg här på Ekonomistas. Sverige bör därför verka för att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s