Det är säkerligen många med mig som kan skriva under på att man som konsument ofta begår misstag (jag har till exempel skrivit om taxi och barnförsäkringar förut). Men i vilken utsträckning kommer konkurrens mellan företag att hjälpa oss och vad kan åstadkommas på politisk väg? Det finns en hel del teoretisk och empirisk forskning inom “behavioral industrial organization” som försöker svara på dessa frågor.
Teoretiskt har till exempel Ran Spiegler i en artikel i Theoretical Economics visat att om konsumenter inte tar till sig all information om priserna på ett företags produkt (till exempel i vilken utsträckning olika sjukdomar täcks av en barnförsäkring), så kommer företag svara med att göra prissättningen mer svårförståelig. Ju mer konkurrens, desto mer pressas företagen att göra prissättningen än mer komplicerad. Om politikerna försöker lösa problemet genom att tvinga företagen att erbjuda en enkel standardprodukt, kommer konkurrensen pressa företagen att kontra med än mer komplicerade produkter (vilket drabbar konsumenterna negativt).
Det här kan man förstås tro vad man vill om, men två färska empiriska uppsatser visar att det verkar gå att tjäna pengar på “förvirring” även på starkt konkurrensutsatta marknader. I en artikel i Econometrica i fjol visades att prisjämförelsesidor på nätet verkar skärpa priskonkurrensen rejält, men samtidigt gör att företagen på olika sätt försöker försvåra kundernas prisjämförelser, till exempel genom att dölja fraktkostnader, erbjuda flera varianter av samma produkt och genom att locka kunder med en billig standardprodukt, men sedan försöka sälja en dyrare produkt när man väl har kunden på kroken. I en annan artikel som är under utgivning i Quarterly Journal of Economics redovisas ett fältexperiment där författarna sålde iPods på internetauktioner och de visar att det finns pengar att tjäna på att höja fraktavgifter så länge de inte redovisas tydligt.
I en Keynes-föreläsning för några år sedan påminde John Vickers om att ekonomer ibland tenderar att att glömma bort konkurrensens mörka sida. Konkurrens kan vara både destruktiv (såsom konkurrensen mellan MC-gäng eller på en del marknader där konsumenter är begränsat rationella) och konstruktiv. I många fall måste vi ju till och med begränsa konkurrensen genom till exempel intellektuella äganderätter för att kunna skörda konkurrensens frukter. Frågan vi inte får glömma att ställa oss då och då är enligt John Vickers: “Competition to do what?”
Ekonomistas 
Jag håller helt med Robert (och John Vickers). Det är förvånansvärt hur ofta jag stöter på uppfattningen att konkurrens skulle vara något som spontant uppstår för att företag strävar efter ett sådant utfall. I själva verket är det ju så att företag inget hellre vill än att ha så mycket s k marknadsmakt som möjligt för att på så sätt kunna röra sig så mycket som möjligt mot att ha en monopolliknande ställning (vilket förstås rätt utnyttjat kan användas t ex som morot för att företag ska satsa på utveckling av nya produkter om de vet att de kommer kunna ta ordentligt betalt då dessa kommer skyddas av patent).
På detta tema kan jag inte heller låta bli att citera en passage ur Diego Gambettas bok som jag skrev om i fredags: “The more lucrative the business, the more potential entry it will attract, resulting in (literally) cutthroat competition and short expected life for an incumbent”.
Fantastiskt citat!
English version at The Swedish Wire.
http://www.swedishwire.com/economy/3373-why-companies-make-pricing-so-confusing