Smakar valfläsk bra?

Utbyte av gåvor är ett sätt för människor att knyta sociala band till varandra. Man glädjer andra samtidigt som man förväntar att gåvorna återgäldas, vilket fördjupar relationer. Är det några som verkligen förstått gåvors betydelse är det politikerna. Detta är sannolikt skälet till att vi varje valår översköljs med olika löften som politikerna förväntar att vi återgäldar i form av röster. Men funkar det verkligen så? Stämmer politikernas tro att väljare belönar löften? Svaret är ja, enligt en ny studie av svenska och finska ekonomer. 

Det är Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara som studerat socialdemokraternas vallöften om stöd till barnfamiljer i riskdagsvalen 1994 och 1998. Under krisåret 1994 föreslog socialdemokraterna kraftiga besparingar i barnomsorgen medan de 1998 vände om och lovade stora subventioner till barnfamiljer u form av den numera välkända maxtaxan på dagis.

Genom att jämföra röstbeteenden hos barnfamiljer med små skolbarn och barnfamiljer med dagisbarn under de två åren försöker forskarna urskilja effekten av vallöftena på hur folk röstade. Och resultaten visar att barnfamiljer med dagisbarn tydligt svarade på de ekonomiska löften — såväl negativa som positiva — som socialdemokraterna ställde ut.

gpersson Intressant nog verkar inte alla politiker ha insett dessa drivkrafter. I intervjuer om orsakerna till socialdemokratins valframgång 1998 trodde inte dåvarande statsminister Göran Persson att maxtaxan haft någon betydelse. Men där trodde han fel, visar forskarna. Löftet om maxtaxan förbättrade partiets valresultat med 1,5 procentenheter. Valfläsk smakar med andra ord bra!

Tips: Se även SR Ekot idag och Niclas Berggren om detta ämne.

Comments

  1. Martin N says:

    Men ska man se detta som ett bevis för att svensken de facto är en ”economic man”/plånboksröstare eller endast att det finns ett visst inslag av en ”economic man” i oss?

  2. Camilo von Greiff says:

    Ingetdera. För att ens ”bevisa” delvis plånboksrösteri behöver man ju veta att individerna reagerade positivt på maxtaxan för att de själva skulle tjäna på det. Det finns naturligtvis mängder av hypotetiska förklaringar (jag vill att man min granne ska få råd med förskola, jag tycker det är bra att arbetslösa förskolelärare får jobb när efterfrågan på dagisplatser ökar, etc etc.). Men självklart är det rimligt att tro att plånboksrösteri är en viktig faktor vid val.

  3. Camilo har förstås rätt i att det knappast går att ”bevisa” plånboksröstning, men difference-in-difference-ansatsen i denna studie gör den hypotesen sannolik i mina ögon. Om fler föräldrar som gynnades av maxtaxan började stödja vänsterblocket när maxtaxan annonserades gjorde det av altruistiska skäl borde det knappast föreligga någon skillnad i förhållande till hur föräldrar med äldre barn, och som därför inte gynnades, reagerade. Men en sådan skillnad kan konstateras. Varför skulle de förra vara mer altruistiska än de senare?

  4. Bruce says:

    Djupt tragiskt att man i Sverige kan köpa folks röster med deras egna pengar.

  5. Camilo von Greiff says:

    Riktigt Niclas. Jag menar inte på något sätt att studien inte tyder på plånboksrösteri. Jag värjde mig bara mot Martins användning av begreppet bevis.

  6. von Mises says:

    Detta ar demokratins absurda logik, att en majoritet kan besluta om att expropriera en minoritets tillgangar, varre system far man leta efter.

    Det fanns en gang i tiden, narmare bestamt 1776, ett land som styrdes enligt ett annat styrelseskick, namligen som en konstitutionell republik. I en konstitutionell republik valjer folket sina representanter i allmanna val, men deras makt ar kraftigt begransad inom konstitutionella ramar for att forhindra att majoriteten exprorierar minoriteten. Tyvarr visade sig den etatism som propageras pa denna blog over tiden vara for stark aven for detta land som numera huserar allsmaktiga politiker vars respekt for de hypotetiska konstitutionella ramarna ar intet och noll vard.

    Den socialism och obegransade statsmakt som Eva, Jonas och ovriga skatteforsorjda klafingriga ekonomer pa detta forum foresprakar ar enligt all mansklig logik moraliskt underlagsen det frihetsepos som predikas av oss andra. Eva och Jonas, jag vill inte bestamma over er och er egendom sa varfor envisas ni med att vilja bestamma over mig och min egendom?

  7. Bjørn Tyrefors Hinnerich says:

    Frihet anno 1776. Frihet før vem? Tack och lov att tiderna førandras, eller ær frihet før den ”frihetlige” Mises något som definieras av børd? Man tar sig før pannan eller ær det bara ironi det handlar om?

    Bjørn Tyrefors Hinnerich

  8. von Mises says:

    Tja, kanske frihet for de som tidigare styrdes av en allsmaktig feodalherre av Guds nade, ungefar pa samma satt som du vill styra over mig och mina gelikar genom valfardsstatens kvavande ok?

  9. @von Mises: du har svår hemlängtan, eller hur? 🙂

Trackbacks

  1. […] Se även vad Daniel Waldenström och Andreas Bergh har att […]

  2. […] effekter fick då reformen? Ekonomistas har redan tidigare berättat att Perssons vallöfte verkar ha ökat stödet bland småbarnsföräldrar (vilket den cyniske […]

  3. […] har tidigare rapporterat om forskning som visar att denna strategi var framgångsrik i valet 1998. Familjer […]

  4. […] Det är inte alls säkert. Elinder, Jordahl och Poutvaara visar  (se tidigare inlägg på Ekonomistas) att i alla fall svenska småbarnsföräldrar snarare låter sig påverkas av vallöften än […]

  5. […] program. Det är inte alls säkert. Elinder, Jordahl och Poutvaara visar  (se tidigare inlägg på Ekonomistas) att i alla fall svenska småbarnsföräldrar snarare låter sig påverkas av vallöften än […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s