Att jaga tunnelbanor

Min tunnelbanestation är öppen och om jag ser tåget komma är det redan försent att hinna med. Nästan varje morgon märker jag hur jag ökar takten ju närmre stationen jag kommer. Ibland har jag undrat om det är rationellt att gå på detta sätt och ibland springer jag lite slumpmässigt eftersom tiden man sparar är ju densamma oavsett när man ökar farten. Dock tenderar jag att snabbt återgå till den gamla vanan att höja tempot den sista sträckan. Häromdagen mötte jag Lex Borghans som skrivit ihop en liten modell som kan förklara varför människor beter sig på detta sätt. Enligt modellen ligger förklaringen i att ju längre tid man gått mot tunnelbanan utan att tåget dykt upp, desto högre är sannolikheten att den kommer att komma under den tid som återstår innan man kommit fram. Alltså ökar värdet av att öka takten ju längre tid man varit på väg.

Implikationerna av modellen är även att den som gått länge mot tunnelbanan kommer att gå snabbare än den som bara gått en kortare bit, även om båda har lika långt kvar. Vidare kommer resenärer i att gå snabbare ju tätare tågen kommer, vilket dock kan bero på att kostnaden av att missa tunnelbanan i modellen är densamma oavsett hur ofta tågen kommer. Denna enkla modell kan alltså inte bara kan förklara mitt eget beteende utan även ge upphov till empiriska tester (kanske en uppsatsidé) och teoretiska vidareutvecklingar.

Comments

  1. Att jaga tunnelbanor.
    ”You are accustomed to authority, or to the atmosphere of authority, which you think will lead you. You think and hope that another can, by his extraordinary powers — a miracle — transport you to… Your whole outlook on life is based on that authority.”
    ~K.

  2. Mårten says:

    Kul observation! Läser er ofta med behålnning. Din fundering här får mig att tänka på min handledare som med glimten i ögat en gång rådde en kollega att undvika uppsatsämnen som ”alla” kan relatera till, risken är att seminarierna blir väl livliga och debattglada och därmed onödigt betungande för en doktorand. Rådet då gällde en uppsats med någon typ av modell för grundskolan. Då väldigt många seminariedeltagare har barn och dessutom i regel har starka åsikter om skolan så såg han framför sig en diskussion om varje kommatacken i uppsatsen. Tunnelbaneobservationen här har väl fördelen att den är lite mindre känslomässigt laddad, så igenkänningsfaktorn (åtminstone i Stockholmsområdet) kanske bara är en fördel för en eventuell uppsats?

  3. Mats Pettersson says:

    Jag har själv funderat på varför Stockholmare beteer sig som om varje tunnelbanetåg var det sista på jorden. Jag brukar besöka Berlin, och det är två saker som slagit mig. Dels så går sällan folk i rulltrappor i Berlin, utan de står still och låter sig transporteras. De går aldrig mot röd gubbe, utan de står och väntar på grönt, men inte minst, folk springer sällan till ett tunnelbanetåg. Det innebär att efter en dag i Berlin är jag inte lika trött som efter en dag i Stockholm, vilket kan bero på att en dag i Berlin är full av mikropauser. Det kanske finns anledning att undersöka detta ur ett folkhälsoperspektiv.

    Lex Borghans modell kanske också kan förklara varför vissa går tidigare till tåget när de ska resa längre, än när resan som ska företas är kortare.

    • Per S says:

      Det första kan eventuellt förklaras med att en större andel stockholmare än berlinare lönearbetar, med därtill hörande tidspassning och jäkt.

      Det sista kan definitivt förklaras med den ökade kostnaden för att missa tåget när resan är lång. Nästa tunnelbanetåg kostar fem minuter, nästa X2000 minst en timme och förmodligen några tusenlappar.

      • Mats Pettersson says:

        Per S, den senare förklaringen skulle även delvis kunna användas för Lex Borghans modell. Ju längre en person har till bussen, desto mer skyndar hon sig. På en lång sträcka är sannolikheten för att bli försenad större än på en kortare sträcka, vilket också kan orsaka kostnad även om den är mindre än vid en längre tågresa.

        Förklaringen vad gäller skillnad i Berlin och Stockholm tror jag inte håller, eftersom även de som är lediga i Stockholm verkar ha samma beteende, och de som arbetar i Berlin verkar ha samma beteende. Notera att detta är allmänna reflektioner som jag har gjort och jag har således inget empriskt stöd för detta. 🙂

    • Mats Pettersson, inga Stockholmare springer efter tunnelbanan. Endast inflyttade till Stockholm gör detta, och det har ju förstås sin förklaring att i Avesta, Hälleforsnäs, eller vart de nu kommer ifrån, går det endast en buss i timmen, eller t om en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Det är således ett invant beteende från uppväxten.

      Angående rulltrappan så tappar den ju sin funktion om man inte går i den, då skulle det ju gått lika snabbt att gå i en vanlig trappa!

      • Mats Pettersson says:

        Magnus,

        jag håller inte helt med angående rulltrappan. Själv anser jag att rulltrappan är ett bra tillfälle för lite vila och eftertanke 🙂 Frågan är varför Stockholmare har en annan syn på rulltrappans funktion än andra. Men som sagt, vi har ännu inget empriskt stöd för våra tankar.

        Debatten om vem som springer till tunnebanetågen är ju än så länge på ”idéstadiet”, och endast något som vi tror oss uppfatta. Men det kan säkert finnas poänger i det du säger, även om jag själv är från ”landet”, och mycket sällan har sprungit efter ett tunnelbanetåg. Dessutom undrar jag hur man kan säga att tunnebanetågen går med 10 minuters försening när de rullar just var 10:e minut.

      • Krille says:

        Jag misstänker att din syn på stockholmare i tunnelbanan iallafall delvis kan förklaras av att du när du är här rör dig väldigt mycket i knutpunktsstationerna där folk försöker hinna med ett pendeltåg, buss etc.

        Jag ser nästintill aldrig någon gå eller springa i rulltrapporna i förortsstationerna förutom möjligtvis precis när tåget är på väg in.

  4. Olof Johansson-Stenman says:

    Skojigt Jonas!

    Spontant gilar jag idén, och jag tror att den fångar en del sanning, d v s att vi i detta fall kanske spontant agerar mer rationellt än vi direkt kan förklara, även om det så klart även till del kan handla om illussioner och/eller referensberoende.

    Däremot gillar jag inte riktigt modellen. Det förefaller rimligare att anta att individen bryr sig om förväntad total tid (och möjligen också variansen av denna) samt att hen får momentan onytta per meter som ökar konvext med hastigheten. Då lär ointuitiva märkligheter som att resenärer kommer ”att gå snabbare ju tätare tågen kommer” att försvinna.

  5. ”Alltså ökar värdet av att öka takten ju längre tid man varit på väg.”
    Det omedvetna är ens inre spegel av omvärlden, det omedvetna systemet reagerar med ohälsa vid stress.

    Tid är omvärldens värde, tid i sig har inget värde, en konflikt som inte är svår att se och förstå. Tid har präglats djupt in i det omedvetna som ett värde och orsakar stress. Tid härstammar ur tanken. en rörelse som tar en härifrån till dit, en förflyttning, att bli något, tro på evolution. Evolution existerar inte bara tankar om evolution.

  6. Andreas SO says:

    ”Vidare kommer resenärer i att gå snabbare ju tätare tågen kommer, vilket dock kan bero på att kostnaden av att missa tunnelbanan i modellen är densamma oavsett hur ofta tågen kommer. ”

    Hur kan det stämma? Kostnaden av att missa en tunnelbana som bara går var tioende minut är väl bra mycket högre än kostnaden av att missa en som går var annan minut? Av egen erfarenhet som tidsoptimist, och som före detta Skanstulls-bo och numera Råcksta-bo, kan jag säga att kostnaden av att missa ett tåg som bara går var tioende minut kan vara ganska höga medan att missa ett tåg som går varannan minut är nära noll för det mesta!

    • Andreas says:

      Andreas SO: Anta att du inte kollat exakt när vagnen går utan glatt går till stationen för att ta första bästa. Du kommer då till stationen klockan 13.00. Om det går ett tåg var 30 minut så har du nu en väntetid på i genomsnitt 15 min. Kommer du istället vid tiden 13.10 , ja då har du fortfarande samma genomsnittliga väntetid som är 15 min. Blir du 10 min sen så blir du i genom snitt bara 10 min sen, helt enkelt.

      Detta under förutsättning att du inte visste när tåget gick och precis missade detta. Då blir såklart kostnaden större när man missar ett tåg som går sällan än ett som går ofta.

      • Krille says:

        Jo, det är ju det han säger.

        I de mer centrala delarna av staden går tågen så ofta att det i praktiken inte är någon förlust att missa och därför springer inte särskilt många.

        Dock ska man ju ha i åtanke att även om tunnelbanetågen i centrala Stockholm kommer väldigt ofta så ska givetvis en del av resenärerna med enskilda tågset som ska till bestämda förorter och som kanske går var tionde minut och därför kan det vara en signifikant tidsvinst för vissa att springa även om nästa tåg kommer om två minuter.

  7. Vidar says:

    Ser du tåget hela vägen? Om du inte ser/hör/känner vibrationerna av tåget under en del av vägen (säg de första 5 minuterna av 10) så borde ju de inte påverka hastighetsökningen (eftersom du då inte vet att det har gått x minuter sedan senaste tåg).
    Om man har bott vid samma station ett tag vet man ju oftast hur lång tid olika sträckor tar i förhållande till varandra. Därför borde det vara rationellt att så snabbt som möjligt ta sig till den punkten där man vet att ”om jag ser tåget så hinner jag om jag springer”. I Jonas exempel var väl iofs den punkten ganska nära tåget (spärrarna?), men när jag bodde i Stockholm såg jag tåget ganska långt i förväg och hade ganska bra koll på ”springpunkten”, ”rask promenadpunkten”, ”normaltempopunkten” o.s.v.
    Sen har man ju också ofta en viss koll på när tågen ska gå enligt tidtabell (även om Stockholms tunnelbana kanske inte är den bästa).

    • Andreas SO says:

      Det kanske inte var ett svar på min kommentar men jag ser tåget de sista 250 meterna. Personligen är jag sällan villig att springa mer än 50 meter 🙂 Speciellt eftersom sista biten är en uppförstrappa. Vad gäller tidtabellen så är min uppfattning att den stämmer ganska precis faktiskt (till skillnad från bussarna..)

      • Vidar says:

        Svaret/frågan var mest till Jonas (och i förlängningen till modellskaparen). Du får ju under sträckan 250-50 m spana efter tåget, och kanske då gå lite fortare när det bara är 100 m kvar?
        Tågen var nog sämre i tid när jag senast bodde i Stockholm (2005)

    • Mats Pettersson says:

      Transaktionskostnaderna blir alltså lägre med ökat resande med samma buss. Eller är det kanske så att de eventuellt minskade transaktionskostnaderna används för att lämna utgångspunkten senare, och därmed uppstår ändå situationen enligt modellen?

  8. Erik says:

    Går också att vända på och applicera på fortkörning. I början kör man fort och i slutet kör man långsamt. Tidsvinsten är densamma oavsett var/när man kör för fort men den relativa kostnaden givet möjlig tidsvinst av att bli stoppad (tid & pengar) är högre när man börjar närma sig målet.

  9. radamiro says:

    Jag går alltid i rulltrappor för att kombinera en snabbare uppkomst än vanlig trappa med den gymnasitik som gående i trappor innebär. Det är således för motionens skull. Jag springer ibland för at inte missa ett tåg, därför att det är tråkigt att stå och vänta på nästa tåg. Så allting kan ha olika förklaringar. Om hur vi skapar vanor kan man läsa i Aristoteles Nikomakiska etiken.

  10. Pär Forslund says:

    Ja e inte ekonom, men väl t-banetågsförare. En alternativ metod att lösa problemet, skulle kunna vara att inse att tågen går efter tidtabell, som inte alls är hemlig. Vill man åka med ett tåg kl 13.17, så kan man ganska enkelt passa den tiden, utan att behöva springa. Inte alls svårare än att passa någon annan tid. Jag har ibland undrat varför folk står still och stirrar framför sig på perronger istället föra att kliva på, men nu vet jag att det är ni ekonomer, som står och klurar.

Trackbacks

  1. […] sig i (alltför?) stor utsträckning åt att rationalisera människors beteende. Till exempel meddelade Jonas häromveckan att det är rationellt att öka takten ju närmare man kommer tågstationen. Ibland är vi helt […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s