Martin blir vice riksbankschef!

Idag kom beskedet vi övriga på Ekonomistas fruktat: Martin Flodén (hemsida) blir ny vice riksbankschef tillsammans med Cecilia Skingsley. Även om det innebär ett stort avbräck för bloggen så gratulerar vi och önskar Martin (och Cecilia) lycka till med detta viktiga jobb. Den som vill skaffa sig en uppfattning om hur Martin resonerar kring olika frågor kan med fördel klicka på denna länk och läsa hans inlägg.

Comments

  1. Andreas SO says:

    Grattis! Skribenterna försvinner en efter en. Men det kanske finns planer på att ta in någon ny?

  2. Grattis Martin till utnämningen!

    Jag kan nog inte tänka mig någon som jag hellre skulle se i direktionen. Dina inlägg om penningpolitik är alltid genomtänkta, kunniga och balanserade.

    Jag hoppas att du fortsätter att sätta vikt vid att kommunicera om penningpolitik med omvärlden.

  3. rttck says:

    Man får säga grattis till Martin. Jag ser framför mig en person som drivs av behovet att göra Riksbanken till en myndighet som också skaffar sig verktygen att fullt ut och trovärdigt ta huvudansvaret för landets finansiella systemstabilitet. D.v.s inte bara bedriva gårdagens penningpolitik. Upp på bordet måste reformer och en ny öppenhet kring andra länders penningpolitik, dvs en transparens kring centralbankspolitiken generellt men med tonvikt på hur världens reserv-valuta hanteras. Pro-aktiv öppenhet bör gälla eftersom Riksbanken trots allt är självständig.

  4. Martin känns som en bra rekrytering. Han har samma bakgrund som Svensson men verkar mindre dogmatisk. Till skillnad från företrädaren får man intrycket att Martin kan ompröva lärosatser när de visar sig stämma dåligt med verkligheten. Bra också att man behåller den rådande mixen. Två ”elfenbenstorningar” och fyra ”verklighetens folk” känns som en bra blandning.

    • rttck says:

      Vill bara säga att jag hoppas Martin har en mera helhetstänkande än herr Svensson haft. Penningpolitik är aldrig ensamt förmögen att klara finansiell systemstabilitet. Det krävs större perspektiv och därmed ansvaret för att använda andra verktyg. Svensson har visat att han förstått det men samtidigt visat att han ej vill ta ansvar för helheten. Riksbanken är enligt min mening den enda institution som har kunskapen eftersom man är i marknaden. Det är varken finansdepartementet eller Finansinspektionen. Sverige valde att inte reformera sin övervakning, eller makrotillsyn som det heter idag, efter 80-talsäventyret. Vi nöjde oss med att förstärka FI och anamma Basel II. Det kommer att kosta oss mycket när t.ex bostadsmarknaden vänder ner på allvar inom ett eller ett par år.

      • Erik Mohlin says:

        Jag tycker du blandar ihop två saker. Naturligtvis bör Riksbanken arbeta för finansiell stabiltet. Frågan är om direktionen skall bry sig om det i sina räntebeslut. Enligt riksbankslagen skall de inte bry sig. Lars E O Svensson och Karolina Ekholm verkar vara de enda i direktionen som bryr sig om detta avgörande faktum. Jag hoppas att Martin fortsätter i samma anda. (Dessutom menar ju Svensson och Ekholm att effekten av högre ränta på stabilitet är försumbar, men det är en annan fråga, som jag inte är kompentent att bedöma.)

      • rttck says:

        @Erik M; Klart de skall bry sig om kreditgivningen i landet! Frågan är bara hur. Och det är det jag kritiserat Rb för i åratal. Först på senare tid har ordet makrotillsyn florerat i media-debatten. Var fanns denna tillsyn inför t.ex Baltikum-äventyret? Rb har en skyldighet att ta upp frågan så snart de ser risker. Har de inte verktygen är det nog dags att de skaffar dem och/eller få makten att påverka/styra andra organ. Stabilitetsansvaret kan bara ligga på en part. Inte som FED skylla på andra övervaknings-organ medan de ändå skaffat sig mer och mer makt. Räntebesluten har f.ö varit en funktion av FED/ECB/BoE. Men sedan 2007 har alla centralbanker valt att följa marknadsräntorna nedåt då varje paus i kreditgivningen(t.ex från 2000) orsakat stora räntenedgångar pga stora likviditetsöverskott(gränslösa kapitalflöden). Det är kreditgivningen(M) per se som givit oss för låga räntor då inflationen inte varit något större hot mer än på tillgångssidan.

        Svensson har för övrigt kallat bolåne-expansionen för ett hjärnspöke. Ur den synvinkeln tycks han verkligen inte bry sig. Om Riksbankslagen explicit anger att Rb bara skall använda räntan till beslut om inflationen så ger det mig vatten på kvarn att Rb verkligen bekämpar gamla krig. Före 1974 fanns inte ens inflation med i den ekonomiska politikens vokabulär. Och det beror på de ekonomiska cyklerna.

  5. pontus says:

    Verkligen roligt! Stort grattis Martin!

  6. Grattis till utnämningen!

    Det har ju diskuterats här förut och en del har fört fram ditt namn 🙂 Vi får hoppas att det leder till ökad transparens men samtidigt att du håller på din integritet gentemot bankerna. Som systemet är uppbyggt idag med de riskvikter som finns innebär det att till exempel att Handelsbankens totala tillgångar är på 2 388 MDR (förra året). Men de risk-vägda tillgångarna enligt de så kallade Basel-reglerna är bara drygt 1 000 MDR enligt den senaste rapporten.

    Krockkudden för denna utlåning, eller kapitalandelen med de riskvikter som idag finns (totalt sett) är i genomsnitt 5 %. Skattebetalarna står alltså för 95 % av risken men bankernas aktieägare tar 100 % av vinsten. Om de svenska bankerna skulle ha motsvarande 25 procent av sin utlåning i eget kapital, som professorerna Anat Admati och Martin Hellwig föreslår, skulle det betyda att det skulle behövas 2 500 MDR kronor i nya pengar.

    Vilket sätter fjolårets stora utdelningar i ett helt annat perspektiv!

    Så här tycker förstås bankerna inte att man skall resonera. För vanliga företag är det däremot svårt att prata sig ur en svag balansräkning medans banker får räkna på sitt egna speciella sätt. Så frågan blir naturligtvis för vem sätter då riksbanken räntan? Hur stort mått av procyklikalitet behövs och för vem sätter man räntan? Hur stora riskvikter behövs för bankerna? Hur ser morgondagens penningpolitik ut?

    Vilka regler skall gälla för riksviktningen av bostadskrediter och vem skall ha ansvaret för att de kommer på plats och hur långtid implementeringen får ta. Skall bolånetagaren åläggas ett explicit amorteringskrav då lånen idag vida överstiger låntagarens livslängd samt husets tekniska livslängd?

    Resonemanget ang den extra valutareserven som är tänkt att användas för likviditetsstöd till affärsbankerna i ett läge när såväl bankerna som Riksgälden och Riksbanken under flera månader saknar tillgång till upplåning på internationella kapitalmarknader är onekligen intressant. Eftersom det aldrig mig veterligen har förekommit!?

    Byggde den nuvarande majoriteten sitt beslut på den centralbankspolitik som förs av FED och på det sätt som världens reservvaluta hanteras? USA har som bekant valt att inte ta itu med sitt budgetunderskott utan att istället valt att monetarisera underskottet vilket har lett till att FED idag har tillgångar värderade till ca $ 3.300 MDR, ”leveraged” 60:1. Nog utgör de svenska storbankerna enligt mitt förmenade en stor systemrisk eftersom de inte kunnat finansierat sig inom landets gränser för bostadskrediterna utan vi är det land i världen som gjort oss mest beroende av utländska krediter.

    Sen har ju Martin naturligtvis rätt när han frågar sig ”bör verkligen valutareserven användas för att ge likviditetsstöd till just bankerna om en sådan djup kris uppstår”. Frågan är bara med de kolosser till storbanker vi har…finns det något val?

    • rttck says:

      Ett mycket bra inlägg P-O-L. Flera av dessa frågor(risker) diskuteras knappt öppet i media. Affärsbankerna duckar/bromsar och förhandlar direkt(inte minst via Bankföreningen) utan att vi vet vad som sägs och hur tankarna går hos departement, FI och Riksbank.

      Betr den extra valutareserven pratas det mest om kostnader men inte så mycket om orsak och verkan. Krisreserver i all ära men finns det någon tydlig politik i botten. Jag tycker hela utvecklingen påminner om Baltikum-äventyret med skillnaden att man här ser ett problem men saknar plan för att värdera/reglera risken. Det antyder en slags ”business as usual”-mentalitet där man låter Basel III återigen bli universal-lösningen(även om Sverige gått längre). Kanske är det dags att vi börjar diskutera om bankväsendet bör bli en ”utility”-vara?

      Rätta mig om jag har fel beträffande valutareserven men jag tror att FED tidigare sagt att Europa inte skall ”räkna med” att en ny dollar-lina upprättas vid en ny liknande kris och att det är detta uttalande som fått Rb att agera!

  7. Olof Johansson-Stenman says:

    Grattis Martin, ett utomordentligt klokt val!

  8. Coolt! Lycka till! 🙂

  9. Alexander Kristofersson says:

    Jag tar för givet att bägge går in med stor integritet men beklagar i princip att de tycks vara snabba att referera egna nyligen uttryckta ståndpunkter med frasen ”det var då”. Nu, när Svensson gått, råder stort behov av att upprätthålla självständig analys framför mysig stämning. Penningpolitiken i sak är jag okvalificerad att väga in i.
    http://www.gp.se/ekonomi/1.1684956-nya-riksbankschefer-vill-ha-nytt-inflationsmal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s