Nationalekonomist är elitist och sexist

I höstas dök det upp en uppmärksammad uppsats (under utgivning i Journal of Economic Perspectives) skriven av bland andra sociologen Marion Fourcade med titeln ”The Superiority of Economics”. Nationalekonomi kallas ju ibland för samhällsvetenskapernas drottning och i uppsatsen analyseras skarpsinnigt hur detta manifesteras på olika plan. Till exempel visas att nationalekonomer citerar andra samhällsvetenskapliga discipliner mycket mindre än de själva citeras av andra, att nationalekonomer har högst löner bland samhällsvetare och att nationalekonomer samverkar nära med politiska beslutsfattare. De visar också att  nationalekonomin är väldigt hierarkisk där ett fåtal topptidskrifter och toppinstitutioner har mycket stort inflytande över disciplinens utveckling.

Paul Krugman skriver gillande om uppsatsen i ett läsvärt blogginlägg, men han påpekar att hierarkin inom nationalekonomi inte är formaliserad, utan huvudsakligen bygger på ryktesmekanismen: ”The profession runs on reputation — basically the shared perception that you’re a smart guy.” Enligt Krugman räcker det inte alla gånger med goda formella meriter för att bli en ansedd nationalekonom, utan det handlar alltså också om att göra smarta grejer och framstå som en smart person. För den som vill förstå sig på ”nationalekonomins sociologi” eller som tänker satsa på en karriär som forskare i nationalekonomi rekommenderar jag varmt uppsatsen och Krugmans blogginlägg.

Det ligger nära till hands att misstänka att fokuseringen på ryktet om huruvida man är en klipsk kis eller ej kan ge större spelrum för stereotyper och därmed missgynna kvinnor. I linje med detta visas i en färsk artikel i Science att det är färre kvinnor i akademiska discipliner där inneboende briljanta förmågor tros vara viktiga för framgång. Kvinnor är rejält underrepresenterade inom nationalekonomi och det finns en del tecken på att kvinnor möter särskilt motstånd inom nationalekonomi.

Nationalekonomen och bloggaren Noah Smith skrev nyligen en rosenrasande artikel om den utbredda sexismen inom nationalekonomi. Han pekar på studier som visar att könsgapet i termer av hur mycket mer meriterad en kvinna behöver vara för att få en viss befattning är större i nationalekonomi än i andra discipliner. Han pekar också på att sexistiska attityder är vanliga inom nationalekonomi och att till exempel förlegade, evolutionsbiologiska idéer om könsskillnader tycks frodas bland just nationalekonomer.  I ett annat läsvärt inlägg — skrivet av nationalekonomen Miles Kimball och en kvinnlig nationalekonom som valt att vara anonym — ges ytterligare en rad exempel på hur kvinnor missgynnas inom nationalekonomi.

Jag har länge haft intrycket att nationalekonomin genomsyras av en slags grabbig elitism, men jag vet förstås inte om det annorlunda i andra discipliner. Det är också svårt att veta vad som är hönan och ägget — sexism frodas ofta i manligt dominerade miljöer — men jag tycker vi självkritiskt bör reflektera över detta för att minska risken att kvinnor avskräcks från att studera och forska i nationalekonomi.

Comments

  1. Du menar väl ”minska risken för att kvinnor avskräcks från att studera och forska i nationalekonomi”?
    Det är lite lustigt att om ”minska risken” byts mot ”öka chansen”, som väl i sak är det samma, blir det rätt med ett ”inte”.

  2. Mikael says:

    ”Grabbig elitism” är ett bra uttryck! Det drabbar oss alla. Det drabbar kvinnor för att de hoppar av nationalekonomi när de inte får toppbetyg http://www.washingtonpost.com/opinions/catherine-rampell-women-should-embrace-the-bs-in-college-to-make-more-later/2014/03/10/1e15113a-a871-11e3-8d62-419db477a0e6_story.html men det drabbar också samhället i stort när (matematisk) brillians premieras över samhällsnytta i forskningen.

    • Andreas SO says:

      Har män inget intresse av samhällsnytta i forskningen? Är kvinnor inte matematiskt briljanta?

  3. David Westlund says:

    När det gäller den sneda könsfördelningen följer ekonomistas mönstret, både vad gäller skribenter och kommentatorer.

    En undrar ju _varför_ nationalekonomi blivit så dominerande bland samhällsvetenskaperna. Jag tror det beror dels på att ämnet är intressant politiskt, men också på att det så uppenbart går att kvantifiera (och att nationalekonomer väldigt gärna kvantifierar). Då blir det lättare att bygga modeller och metodik, vilket gör det lättare att bygga vidare på andras arbete. Det blir mer normalvetenskap och mindre paradigmskifte över verksamheten.

  4. I engelskspråkig litteratur beskrivs vanligtvis den förhärskande samhällsformen som kapitalistisk. Detta är inte är lika självklart att skriva i svensk debatt, där det oftare är andra egenskaper som framhålls, som till exempel demokratiskt eller pluralistiskt eller mångkulturellt.
    Åtminstone när debatten gäller det svenska samhället.
    I fall vi ändå – för diskussionens skull – antar att Sverige som en del av den globaliserade kapitalismen också i sig självt är kapitalistiskt finns det vissa säregenheter vi kan vänta oss. Det kapitalistiska samhället är ett klassamhälle och den härskande klassen härskar i fredstid med ekonomiska medel. Visserligen ligger äldre sedvänjor som äganderätten i botten och juridiken har en stor plats, men förutsättningen för den härskande klassens försörjning är att ägandet skapar inkomster.
    Att den härskande klassen använder ekonomiska metoder för sin reproduktion innebär att ämnet ekonomi får en särställning. En nyttig jämförelse kan vara hur statskonsten var central för 1500-talets italienska kungavälden och hur denna konst skildras av Machiavelli i ”Fursten”.

    Att förhållandena för dem som verkar inom ämnet ekonomi präglas av kapitalistklassen är tämligen självklart. Dels i almänhet då den härskande klassen i ett klassamhälle sätter sin prägel på hela samhällslivet, dels i synnerhet, då ekonomi är det viktigaste redskapet för dagens härskarklass, även om juridik, statsvetenskap, krigsvetenskap och en del andra hjälpvetenskaper också har hög status.
    Därmed finns det skäl att anta att en ekonoms placering i hackordningen inom ämnet dels präglas av hans (eller hennes) framgång privatekonomiskt, dels framgång för uppdragsgivarna dels resultatet för klassen som helhet; hur mycket ekonomen i fråga har bidragit till förbättrat företags- och förmögenhetsklimat.
    Då kapitalistklassen har uppkommit ur borgarklassen och fortfarande i hög grad präglas av denna tradition är det inte förvånande om även ämnet ekonomi, med sin nära knytning till klassen präglas av elitistiska och patriarkala ideal. Det elitistiska framgår av den graderade demokrati som råder inom den för kapitalismen typiska företagsformen, aktiebolaget, där röstvikten (utom i mycket speciella fal) avgörs av insatt kapital. Det patriarkalakan däremot framstå som paradoxalt, då det för förmögenheterna avgörande vid arvet från föräldrar till barn, att ha säkra bevis för barnets härkomst fram till tämligen nyligen bara kunnat göras på mödernet. Övertagandet av de patriarkala idealen får snarare hämtas längre tillbaka. Åtminstone till antiken. Borgarklassens typiska dubbelmoral i tillämpningen av allt utom det centrala – profitmaximeringen – framgår av det Alexanderhugg som görs i den borgerliga revolutionens lagbok, Code Napoleon.

    • Tack för tipset. Min privata tumregel är egentligen att inte lita på något inom samhällsvetenskap som publiceras i Science eller Nature utan att granska det själv.

  5. Johan Lönnroth says:

    Läs gärna Kirsti Niskanens ”Karriär i Männens Värld – Nationalekonomen och feministen Karin Kock” SNS Förlag 2007 om hur Myrdal och andra behandlade Kock

  6. Mejlledes har jag blivit tipsat om två intressanta artiklar på temat av Christina Jonung och Ann-Charlotte Strålberg varav den första även studerar svenska förhållanden:

    http://econjwatch.org/articles/reaching-the-top-on-gender-balance-in-the-economics-profession

    http://econjwatch.org/articles/does-economics-have-a-gender

  7. Olof Johansson-Stenman says:

    Intressant. Noah Smith, som du hänvisar till Robert, skriver bl a om en studie av Donna Ginther och Shulamit Kahn : ”The authors investigate many kinds of gender bias. One thing they do is compare academic productivity (publications) to outcomes (promotion and tenure), and examine whether gender makes a difference. They find that once you control for productivity, men and women have the same outcomes in most academic fields — other than economics.” Han menar vidare att det finns flera studier som säger ungefär samma sak.

    Om detta gäller allmänt, och även i Sverige, är det ju mycket allvarligt! Min magkänsla är att det nog inte gäller i Sverige (även om jag är övertygad om att det finns ojämlikhet i andra avseenden), men min magkänsla kan ju vara tvivelaktig, det har hänt förr… Någon som har granskat denna litteratur noggrannare?

    • Mig veterligen finns inget gjort, däremot visade ju Agnes Wold på 1990-talet att kvinnliga sökande hade svårare att få forskningsanslag för givna meriter och hon har visat att samma sak gäller de excellenssatsningar som gjiorts på senare år (se http://www.hsv.se/download/18.328ff76512e968468bc80003456/DJ-satsningar-starka-forskningsmiljoer.pdf). Dessa studier handlar dock inte om nationalekonomi vs andra discipliner.

      • Oantastlig says:

        Två Svenska forskare vid namn Wennerås och Wold gjorde sig kända runt 1997 genom att göra en av historiens sämsta studie där de försökte leda i bevis att kvinnor diskrimineras i peer-review processen. Studien fick väldigt medialt genomslag (givetvis) men när de riktiga forskarna började granska den vetenskapliga metoden noterade de märkligheter. För den som kan statistik blir detta stycke väldigt roligt:

        ”When John Segier, a statistician at Vanderbilt University, criticized the failure of Wennerås and Wold to employ multiple regression analyses, Wold, in an interview with reporter John Tierney of the New York Times said ”This is a very puzzling remark. As anyone using multiple regression knows, the X variables entered into the equation are supposed to be independent of one another (hence, the name ”independent variables”)”.

        Här visar hon att hon inte har ens en grundläggande kunskap i statistik.

        ”Steiger, in repeated letters of request during 2007, sought access to the data so he could analyzie it appropriately, but never heard from Wennerås and was finally informed by Wold that the data vre lost. Wold told Tierney in 2008, however, that ”Ulf Sandström recently did a reanalysis of our data using more ”novel” measures of productivity”.

        Så först ljuger hon och säger att datan är borta sedan finns den plötsligt och någon annan har gjort en ny analys på datan men meddelar inte resultaten.

        Eftersom de vägrade ge ut datan så någon annan kunde kontrollera vad de ”upptäckt” så: ”The NSF did do a review of its own grant-review process in 1997, and found no evidence of bias against women. In 1996, for example, it approved grants from approximately 30 percent of female applicants and 29 percent of male applicants. A formal outside study, done in 2005 by the RAND Corporation—titled “Is there Gender Bias in Federal Grants Programs?”—reached the same conclusion: “Overall, we did not find gender differ¬ences in federal grant funding outcomes in this study.”

  8. Oantastlig says:

    Jag tyckte blogginlägget var intressant. Jag skrev bl.a. ut och läste artikeln från Science för att se hur det gått tillväga eftersom deras resultat gick på tvärs emot emot det mesta jag läst på området tidigare. Döm av min förvåning när de för det första använder någon slags luddigt begrepp som ”belive in raw innate talent is important for success” utan att kontrollera för om det faktiskt gör det. Vilket det givetvis gör och snittintelligensen i dessa ämnen är närmare 130, en nivå där det finns mer än dubbelt så många män som kvinnor. Ett nästan skrattretande tillkortakommande värdig Aftonbladet och knappast en ”toppjournal” som Science. Sedan hänvisar de bl.a. till ”Stereotype Threat” trots att det varit känt sedan länge att detta inte påverkar resultat på test som spelar roll (ex. SAT, GMAT etc. som används som baseline) utan bara meningslösa test som påverkas. Jag tänkte skriva ett längre och mer detaljerat inlägg men såg att det redan var länkat till ett inlägg som detaljerat går igenom artikeln och tar upp exakt samma punkter som jag tänkte på när jag läste artikeln: http://slatestarcodex.com/2015/01/24/perceptions-of-required-ability-act-as-a-proxy-for-actual-required-ability-in-explaining-the-gender-gap/

    Orsaken till att det är många fler män inom dessa områden går till stor del att förklara med medfödda skillnader i intresse, något som varit känt länge och visat i hundratals studier från mängder med länder under flera årtionden. Det finns inte intressant diskussion om detta mellan Harvardprofessorn Steven Pinker och Spelke http://edge.org/3rd_culture/debate05/debate05_index.html
    (Noter gärna i slutet när Pinker punkterar Spelkes argument till den milda grad att publiken börjar skratta och Spelke håller upp sina händer i en gest som visar att hon är medveten om att blev överbevisad)

    Skillnaden i intelligens i olika akademiska ämnen: https://nonicoclolasos.wordpress.com/2008/07/28/intelligensen-i-olika-akademiska-amnen/

    etc…

    • Annika Alexius says:

      Jo, naturligtvis är det för att män är mera intelligenta än kvinnor som det finns så få kvinnor inom akademia i allmänhet och nationalekonomi i synnerhet…

      • Oantastlig says:

        Jag kanske uttryckte mig en aning otydligt. I genomsnitt är kvinnor och män lika intelligenta (IQ = 100) men spridningen av mäns intelligens är större d.v.s. det finns mer manliga idioter (IQ mindre än 70) men det finns även mer begåvade män (IQ över 130). Det finns givetvis mängder med begåvade kvinnor som har en IQ över 130 men det är mer än dubbelt så många män efter 120 och ökar ju längre ut i svansen på normalfördelningen du kommer. Så allt annat lika så skulle fördelningen bli 33 vs. 67 % om begåvning var den enda skillnaden. Nu skrev jag inte att detta var orsaken till skillnaden utan jag skrev att skillnaden till stor del går att förklara med skillnader i intresse. Något som visat sig till stor del vara medfött och i linje med detta ökar skillnaderna i intresse (och personlighet) i mer jämställda länder. Ex. Richard Lippas studier på 200 000 personer i 53 olika länder. Detta är en av orsakerna till att Sverige har en av västvärldens mest segregerade arbetsmarknader. Något som ibland kallas ”Gender Equality Paradox”. Om du är intressera av ämnet så kan du gärna titta på Harvarddebatten med Steven Pinker som jag länkade till tidigare.

        Här visar ex. Professor Mark J Perry att könsskillnaden i SAT-Math har varit i det närmaste konstant de senaste 40 åren samt att: ”For scores of 790 points, boys outnumbered girls by a ratio of 2-to-1 (3,282 to 1,642) and when adjusted for the differences in sample size, the male-female ratio was 2.28-to-1 (0.42% vs. 0.19%).”. SAT korrelerar runt 0.8 med IQ men lider av ”Range restriction” dvs. det går inte att skriver över 800 poäng, vilket motsvarar lite dryg 130 IQ. Skulle skalan fortsätta skulle könsskillnaderna växa sig ännu större.

        http://www.aei.org/publication/2013-sat-test-results-show-that-a-huge-math-gender-gap-persists-with-a-32-point-advantage-for-high-school-boys/

        Här har du en annan studie där man följt extremt begåvade flickor och pojkar under deras livstid. Även här ser du stora skillnader i antalet pojkar och flickor och stora skillnader i intresse: https://my.vanderbilt.edu/smpy/files/2013/02/DoingPsychScience2006.pdf

        Lippas studie på 200 000 personer ”gender differences on the people–things dimension of interests are ‘very large’ (d = 1.18), with women more people-oriented and less thing-oriented than men. Gender differences in personality tend to be larger in gender-egalitarian societies than in gender-inegalitarian societies, a finding that contradicts social role theory but is consistent with evolutionary, attributional, and social comparison theories. In contrast, gender differences in interests appear to be consistent across cultures and over time, a finding that suggests possible biologic influences.”
        http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1751-9004.2010.00320.x/abstract

        etc.

    • Andreas SO says:

      ”Sedan hänvisar de bl.a. till ”Stereotype Threat” trots att det varit känt sedan länge att detta inte påverkar resultat på test som spelar roll (ex. SAT, GMAT etc. som används som baseline) utan bara meningslösa test som påverkas.”

      Källa?

    • Gabriella says:

      Jag är också väldigt nyfiken på hur man har testat att stereotyper ”inte påverkar resultat på test som spelar roll”? Om man nu med stereotyper menar en bild man har av sig själv och sin förmåga baserad på det kön man fötts med. Jag tänker det måste vara en stor empirisk utmaning att få till trovärdig exogen variation i det…

      • Oantastlig says:

        Jag har försökt posta svar på detta men av någon anledning verkar det inte fungera.

        ”But this is based on a fundamental misunderstanding of stereotype threat found in the popular media, which actual researchers in the field keep trying to correct (to no avail). See for example Sackett, Hardison, and Cullen (2004), who point out that no research has ever claimed stereotype threat accounts for gender gaps on mathematics tests. What the research found was that, by adding an extra stereotype threat condition, you could widen those gaps further. The existing gaps on tests like the SAT and GRE correspond to the “no stereotype threat” control condition in stereotype threat experiments, and “absent stereotype threat, the two groups differ to the degree that would be expected based on differences in prior SAT scores”. Aronson and Steele, who did the original stereotype threat research and invented the field, have confirmed that this is accurate and endorsed the warning.”

    • Oantastlig: Visst skulle det kunna vara så att det finns en könsskillnad i hur IQ är fördelat även om snittet är detsamma — jag vet inte tillräckligt mycket om denna forskning och hur en sådan skillnad bäst tolkas (t.ex. borde det kunna finnas könsskillnader i motivation, se t.ex. https://ekonomistas.se/2011/05/23/mater-iq-intelligens/). Det kan även finnas medfödda skillnader i mäns och kvinnors intressen såsom du hävdar. Av många skäl är det dock svårt att säga om detta borde innnebära att det ska vara 10% eller 60% kvinnor bland nationalekonomer. T.ex. är det många andra egenskaper utöver intelligens som är viktiga för att lyckas som forskare, såsom förmåga att uttrycka sig, vara villig att jobba mycket, ha god intuition och mycket fantasti och hur fördelningen av dessa egenskaper eventuellt skiljer sig mellan könen har jag ingen aning om. Dessutom är det inte hugget i sten vilka egenskaper som är viktiga för en nationalekonom (vilket är lite av poängen med mitt inlägg) — t.ex. gissar jag att hög IQ var viktigare när ämnet dominerades av teori. Vilka frågor nationalekonomer studerar är också föränderligt och påverkas av vilka som är nationalekonomer — t.ex. tycker jag mig skönja en avsevärd breddning av ämnet på senare år (se t.ex. https://ekonomistas.se/2014/10/02/karleksforklaring-till-svensk-nationalekonomi/). Jag tycker också att dina argument rimmar illa med den stadiga ökning av andelen kvinnor som doktorerar inom nationalekonomi — se figur 1 i uppsatsen av Marion Fourcade som jag länkar till i första stycket i inlägget.

      Slutligen vill jag bara säga att den typ av förklaringar du kommer dragandes med historiskt har använts för att rättfärdiga allehanda köns- och rasförtryck, t.ex. att kvinnor inte ska få rösta. Det betyder ju inte med automatik att du har fel, men däremot att din förklaringsmodell lätt väcker ont blod.

  9. Annika Alexius says:

    Lasrry Summers avskedas från Harvatd (som rektor) efter att ha påstått just att det finns flera män än kvinnor i de högre IQ procenten…

    • Oantastlig says:

      Ja, men det var inte för han hade fel som du såg i länkarna jag gav dig. I övrigt, var det ditt svar på mitt ganska utförliga inlägg? Varför ifrågasätter du saker om du ändå inte är intresserad av att ens titta på forskningen på området i så fall? Om det är så att du sitter på riktigt bra källor som tyder på att jag har fel så får du gärna dela med dig av dem alt. gärna komma med sakliga invändningar emot mina källor. Det är så här man bl.a. utvidgar sin kunskap om något. Diskuterar, tittar på källor och väger argument mot varandra. Målet är väl ändå att få en så korrekt uppfattning om verkligheten som möjligt?

      Steven Pinker, som är professor på Harvard tar upp exakt samma saker som jag gör så litar du inte på mig eller mina källor så kanske du i alla fall kan lyssna på det Pinker säger – och titta på hans källor – för att se om det verkar rimligt?

      • Annika Alexius says:

        Så vem är du som helt modigt vågar framföra dyliga kränkande och ovetenskapliga påståenden under en pseudonym som ”oantastlig”?

  10. Senast jag kollade min moraliska kompass så betyder gruppdistributioner ingenting för hur man väljer att behandla andra individer. Trots teorier inom nationalekonomi där statistisk diskriminering kan rationaliseras har i själva verket alla ett individuellt ansvar att ifrågasätta sina fördomar. Dessutom är det en svår vetenskaplig uppgift att exakt kvantifiera de delarna av könsbaserade utfall som beror på nurture och de som beror på nature (även då dessa verkar interagera med varandra på ett mera dynamisk sätt än tidigare trott). Istället gör vi nog bäst i att försöka möta varje individ som väljer att studera nationalekonomi som om hen skulle kunna bli en briljant forskare. Detta inkluderar att fundera över huruvida slentrianmässiga könsbaserade beskrivningar och klichéer förekommer på en arbetsplats, i enlighet med Roberts uppmaning. Jag tror dessutom att Steven Pinker skulle hålla med om detta.

    Och då har vi knappt ens kommit in på vad som gör en bra forskare i nationalekonomi.

    • Andreas SO says:

      Självklart skulle Pinker (och nästan alla andra) hålla med om detta. Det är ju bara att läsa länken som har försetts ovan.

    • Oantastlig says:

      Precis som Andreas säger är det självklart att i princip alla håller med om det du skriver. Vad vi försöker argumentera för är att orsaken till att det kan vara skillnader i könsfördelning på olika områden inte behöver vara ett uttryck för könsdiskriminering, även om det kan vara det, utan något som är helt väntat givet att män och kvinnor på gruppnivå skiljer sig lite åt när det gäller intressen, personlighet, prioriteringar, kognitiva förmågor etc. Detta är inga vilda spekuleringar från tveksamma studier utan bygger på resultaten från hundratals studier, på miljontals människor från mängder med länder under flera årtionden. Så innan man går in och ändrar något, som inte alls behöver ha något med diskriminering att göra utan kan vara ett resultat när människor får välja fritt, så bör man ha ordentligt på fötterna. Annars riskerar man att inför diskriminering på ett område som i nuläget verkar vara förskonad från det.

      • Lovisa says:

        Är det inte lite lustigt att det var jag som kom med den oantastliga kommentaren? Skämt åsido.

        Jag förstår mycket väl vad det är du försöker argumentera för. Låt mig vara tydlig med att vi inte på något sätt är överens om problembeskrivningen, men att Roberts uppmaning samtidigt är relevant för alla som är beredda att hålla med mig i det jag skrev. Att det skulle vara något trivialt i att praktisera introspektion och ifrågasätta fördomar? Läs gärna länken som har försetts ovan, där exempelvis Harvard ekonomen Sendhil Mullainathan förklarar hur fördomar fungerar.

  11. Kalle says:

    Min högst subjektiva observation är att för att bli en stjärna inom ett akademiskt område behöver man gå vertikalt på djupet inom ett ämne. Min egna högst personliga reflektion är att många kvinnor som talar om ”sexism” ofta har valt att gå tvärvetenskapligt. Antingen för att deras egna kompetens inom området inte räckte till eller för att deras intresse mer ligger på det tvärvetenskapliga. Efter 15 år i den akademiska ankdammen så är det förbluffande få kvinnor som själva valt att gå på djupet som jag stött på som för en enda sekund uttalat sig om sexism. De som däremot valt att gå den tvärvetenskapliga vägen verkar ofta ha väldigt nära att själva ta upp sexism.

    Men klart, detta är ju selection bias från min sida, även om jag träffat på fler (inom spridda akademiska områden och olika delar i Sverige och världen) som säger sig känna igen fenomenet.

    Man skulle kunna se det som en form av makt. De som kan hävda sig via kunskap har därmed makt, medan de som inte riktigt når upp till samma maktnivå (status) gärna utvidgar mängden via ytterligare några etiketter. Vidare innehåller observationer också att tvärvetenskapligt inriktade forskare också gärna i mycket stor utsträckning nätverkar med andra tvärvetenskapliga och inte med de som går på djuptet inom ett ämne. För egen del brukar jag fråga de som tar upp sexism varför de inte istället lägger samma energi och arbetstid på att presentera mer och bättre forskning eftersom det är just vad de pratar om, istället för att gång på gång och i varje sammanhang med extremt stor passion och entusiasm lägga 100-tals timmar om året på att prata om sexism. Redan där slösar de bort stora delar av sin potentiella forskningstid på sådant som inte är direkt produktivt.

    Som en sista observation. Forskning ska i sitt absolut bästa läge vara en meritokrati. Läser man hur de stora Universiteten i USA anställer i 2 perioder om varderas 3 år innan man får en fast anställning och att endast 50% i slutändan får en fast anställning. Då kommer det per definition att vara extremt många som uppfattar att de har mindre makt, och de kommer att försöka kompensera detta med något annat. Att tillföra nya etiketter så som, kön, etnicitet, religion och i vissa sammanhang ålder.

    Varför är de så färgade och muslimer som t.ex. fått Nobelpris inom de riktiga vetenskapliga områdena?

    • Jag har observerat ett alldeles för litet urval för att bedöma om din generalisering är korrekt eller ej, men oavsett hur det är med den saken säger det ingenting om huruvida sexism är ett problem eller ej.

  12. Oantastlig says:

    Jag har tittat lite närmare på detta med diskriminering inom akademin och noterade följande:

    1. Högskoleverket (2011) har gjort en omfattande statistiska analys bestående av samtliga kvinnor (15 710) och män (29 005) som doktorerat mellan 1980-2007 för att utröna om det är några könsskillnader i avancemang. Deras slutsats: ”…totalt sett små eller inga könsskillnader”. De konstaterar också att män är mer produktiva än kvinnor.

    2. Ett sätt att kontrollera om någon könsdiskriminering förekommer är att anonymisera ansökningarna vilket bl.a. gjorts här i Sverige. Resultatet: ”…no significant evidence of gender discrimination”

    3. Science publicerade 2012 en stor studie på nära 3 000 personer från 14 universitet som följts under 19 år. Deras slutsats: ”Totalt sett bibehålls och befordras män och kvinnor i samma utsträckning”

    4. En stor metastudie bestående av 353 725 ansökningar från 8 länder visar att kvinnor får även sina vetenskapliga artiklar publicerade exakt lika mycket som männen.
    ”…they found no effect of the applicant’s gender on the peer review of their grant proposals. This lack of effect held across country, year of publication of the studies included in the meta-analysis, and disciplines ranging from physical sciences to the humanities.”

    5. En anonymisering av stipendiatansökningar till den prestigefyllda europeiska forskningsorganisationen EMBO gav vid handen att könsskillnaderna i antagningarna ÖKADE. Den exakta orsaken till varför det blev så är oklar men den förklaring som selektionskommitténs medlemmar själva förde fram var att det ”troligen handlade om omedveten positiv särbehandling av kvinnor”

    En anonymisering av artiklar skickade till en Svensk forskningskonferens visar att ingen diskriminering förekommer.

    Forskningen visar klart och tydligt att det inte förekommer någon systematiskt diskriminering av kvinnor utan de avancerar lika snabbt och får sina verk publicerade i samma utsträckning som män. 6. Det framstår nästan som barockt att det ändå, på många ställen, satsas extra resurser som bara kan erhållas av kvinnor d.v.s. en faktiskt diskriminering av män.

    7. Faktum är att den enda platsen, förutom det som nämndes ovan, där jag faktiskt har kunnat hitta något som tyder på diskriminering inom skolvärlden är det den omfattande betygsdiskrimineringen av pojkar i relation till nationella proven som ges i svenska, engelska, matematik, fysik, biologi och kemi. I genomsnitt får 67 procent fler flickor MVG i slutbetyg än som får det på de nationella proven. Motsvarande siffra för pojkarna är 42 procent. I fysik får 71 procent av flickorna MVG trots lägre betyg på provet. Motsvarande siffra för pojkarna är 27 procent. Värt att notera att enligt läroplanen så skall närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete, uppförande och liknande inte vara grund för betygsättningen. Enligt högskoleverket så är syftet med nationella prov bl.a. att: ”Stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygsättning”

    Om någon vill ha länkarna till dessa studier kan jag bistå med det (fråga bara om ni har för avsikt att faktiskt läsa dem)

    • Blogginlägget handlade specifikt om nationalekonomi. Båda de blogginlägg om sexism inom nationalekonomi jag länkar till ovan refererar till en färsk studie som pekar på att det finns problem i nationalekonomi, men inte generellt inom akademin. Här är en länk till studien där du även hittar referenser till en stor mängd studier på området: http://www.psychologicalscience.org/pdf/Women-Academic-Science.pdf.

      Förresten, jag skulle uppskatta en länk till Högskoleverkets studie.

      • Oantastlig says:

        Yes, jag ville bara lyfta fram att detta inte var något övergripande. Skall läsa den ordentligt när jag får tid. Det skulle dock vara intressant att gräva lite djupare i varför pojkar verkar diskrimineras i grundskolan med tanke på att det oftast är flickornas situation som lyfts fram. Är det för att grundskolelärarna generellt är sexistiska eller finns det någon annan förklaring?

        I studien ”Non-cognitive Skills and the Gender Disparities in Test Scores and Teacher Assessments : Evidence from Primary School” från 2012 konstaterar författarna att: ”boys in all racial categories across all subject areas are not represented in grade distributions where their test scores would predict. Boys who perform equally as well as girls on reading, math and science tests are graded less favorably by their teachers, but this less favorable treatment essentially vanishes when non-cognitive skills are taken into account.”. Detta verkar ju ligga i linje med de Svenska resultaten.
        http://people.terry.uga.edu/cornwl/research/cmvp.genderdiffs.pdf

        Absolut: http://www.hsv.se/publikationer/rapporter/2011/forskarkarriarforbadekvinnorochmanstatistiskuppfoljningochkunskapsoversikt/forskarkarriarforbadekvinnorochmanstatistiskuppfoljningochkunskapsoversikt.5.1c1147dd12f43e606a58000510.html

        Här är även studien en Svensk studie från nationalekonomi: ”Using papers submitted to an international conference on economics held in Sweden in 2008, we analyze how gender, as well as other characteristics of the authors and reviewers, affects the grading of these papers by the reviewers. Correcting for other variables, including the country and research field, as well as the academic level of the author, we focus on the difference in grades between blind and non‐blind review treatments. We find that non‐blind reviewing has little effect, and there is no significant evidence of gender discrimination. Furthermore, we do not find any significant difference between the average grading by female and male reviewers.”

        http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=2060773

      • Tack för länken. Jag håller helt med om att det är viktigt att ta reda på varför pojkar får sämre betyg än flickor i skolan, men jag tror också att det pågår en hel del forskning om den saken.

  13. Andreas SO says:

    The myth about women in science:
    http://edition.cnn.com/2015/04/13/opinions/williams-ceci-women-in-science/index.html

    National Hiring Experiments Reveal 2:1 Faculty Preference for Women on STEM Tenure Track:

Trackbacks

  1. […] dimensioner samt hur dessa utvecklats under de senaste decennierna (vilken Robert skrivit om på Ekonomistas). Ekonomhistorikerna Lars Pålsson Syll och Erik Bengtsson ger också intressanta inblickar i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s