Dags för icke-svenskar i riksbanksdirektionen?

En politiskt oberoende centralbank kräver direktionsledamöter med såväl integritet som kompetens. Få personer i Sverige uppfyller dessa betydande krav på integritet och kompetens (även om den nuvarande direktionen och de två senaste rekryteringarna, Per Jansson och Kerstin af Jochnick, gör det). Kanske kommer det i framtiden bli nödvändigt för Riksbanken att överväga rekrytering av direktionsledamöter utanför landets gränser?

Tanken på utländska riksbankschefer är faktiskt inte ny. Svensk-tysken Stefan Gerlach (född i Sverige, uppvuxen i Tyskland) blev nyligen, efter en lång karriär som forskare och BIS-anknuten, vice centralbankschef — på Irland. Rekryteringen motiverades med Gerlachs långa erfarenhet och stora kunskap, och hans nationalitetet föreföll inte vara något hinder.

Nationalitet är egentligen inte särskilt viktigt för en direktionsledamot, utan allra viktigast är kompetensen. För att kunna fatta rediga beslut krävs att man kan se igenom den mediala svadan av slentrianmässiga snabbanalyser baserade på höftningar och gissningar. Det är därför många verbala bankekonomer inte passar i en riksbanksdirektion där man framför allt måste kunna tänka klart och ofta utanför boxen. Flockbeteende har vi nog av på marknaderna.

Riksbanksledamöterna bör även komplettera varandra: Vissa måste kunna penningpolitik oerhört väl, medan andra veta hur finansmarknader och arbetsmarknader fungerar.  Även erfarenhet från internationella organisationer borde finnas i direktionen, inte minst i en tid som denna då olika länders centralbanker koordinerar sina penningpolitiska beslut. Teorier och forskning om penningpolitik är i huvudsak internationell, och de modeller som används av Riksbanken är ofta skapade av icke-svenskar. Att ha en icke-svensk ledamot torde därför inte vara orimligt.

Ytterligare ett skäl till att utländska riksbankschefer berör riksbankens oberoende och integritet. Alla band — såväl tidigare om förväntade framtida — till inhemska särintressen skapar trovärdighetsproblem (vilket Ekonomistas tidigare skrivit om).

Men ett problem är svårt för utlänningar att komma runt: språkbarriären. Även om ett språkkrav inte borde vara nödvändigt, känns det rimligt att direktionen kan ta till sig all relevant lokal information. Men det finns faktiskt personer utanför Sverige som klarar även detta krav: Folk från våra nordiska grannländer! Exakt vilka dessa är givetvis en öppen fråga, men efter en mycket snabb letning har jag hittat tre namn som borde vara av intresse: Torben Andersen, dansk ekonomiprofessor vid Northwestern University, Steinar Holden, norsk ekonomiprofessor vid universitetet i Oslo, och Bengt Holmström, finsk professor vid MIT. Alla besitter otvetydig kompetens i ämnet, och alla har dessutom erfarenhet av analysarbete i Sverige från olika sammanhang, bl a Finanspolitiska Rådet och SNS Konjunkturråd.

Comments

  1. Man kanske kan kosta på en ledamot en simultantolk och/eller en tolk som helt enkelt läser nyheter och annat för ”sin” ledamot. När jag pluggade gick jag flera gånger samma kurser som någon som var döv. Hon hade tre teckentolkar som löste av varandra på föreläsningar. Har man råd med det för en vanlig student borde en riksbanksledamot också kunna föräras en dedicerad tolk.

  2. Thomas Jansson says:

    Daniel:
    Att Per Jansson och Kerstin af Jochnick har integritet och kompetens, kan vi vara överens om, men kan Du utveckla vad du menar med bristen på integritet och kompentens vad gäller övriga ledamöter i direktionen?

    • Thomas, jag har inte skrivit att de övriga ledamöterna i direktionen saknar kompetens eller integritet. Tvärtom är de alla högst lämpade till att sitta i direktionen.

      Innan riksbanken blev formellt oberoende från var situationen en annan. Då var det starka och tydliga band mellan penningpolitiken och såväl regering, riksdagspartier, och särintressen.

      Men även i en oberoende centralbank finns teoretiskt sett givetvis en situation där direktionsledamöter har långsiktiga karriäraspirationer som skulle kunna potentiellt problematiska med avseende på penningpolitikens oberoende. Peter Wolodarski uppmärksammade detta när Lars Heikensten efter sin tid på riksbanken utsågs till svensk represenant vid EU-revisionen. Den typen av karriärsteg befrämjar inte bilden av en oberoende riksbank ansåg Wolodarski, och jag instämmer.

  3. Jonas Vlachos says:

    Själv är jag nyfiken på hur af Jochnicks syn på exempelvis bankernas kapitaltäckningskrav ändras när hon nu går från att vara lobbyist till ansvarig för den finansiella stabiliteten.

    • e.lind says:

      Man kan lyssna på presskonferensen då hon får frågan om hon finner det svårt att förena bankföreningens och riksbankens syn på finansiell stabilitet:

      Hon svarar att hon nu sätter på sig ”riksbankshatten” och Johan Gernandt svarar att den frågeställningen var uppe när de intervjuade af Jochnick vid rekryteringen.

    • e.lind says:

      Kan tillägga att hon får frågan efter 20 min. och 10 sek.

      • Jonas Vlachos says:

        Tack! Jag vet inte riktigt hur man ska se på detta svar. I någon roll torde hon ju vara tvungen att kompromissa med sin integritet i denna fråga.

      • Du utgår från att hon har integritet och säkert har hon det, kanske motsvarande en genomsnittlig landshövding. Kanske går det att se direktionsmedlemmen som en slags landshövding de lux. Jag hoppas att forskare i nek behåller sin kritiska blick när de vänder den mot Riksbanken.

  4. Om man nu ska ha en centralbank så krävs det både kompetens och oberoende. Jag läser då och då Lena Sommestads blogg och lärde mig nyligen till min stora fasa att hon är en av elva ledamöter i riksbanksfullmäktige. Hon är numera ordförande för det socialdemokratiska kvinnorförbundet ifall någon missat det.

    Om sådana med hennes virriga och världsfrånvända idéer om ekonomi kan sitta på en sådan position så är problemet långt värre än de sex ledamöternas och riksbankschefens nationalitet.

    Ett litet steg kanske vore att de som sitter i fullmäktige varken ska ha politiska uppdrag eller få återgå till politiska uppdrag eller till statlig anställning de närmsta fem-tio åren efter avslutat uppdrag. På något sätt måste man undvika politiska jävssituationer. Huruvida man kan det är jag tveksam till, men banken är inte självständig annars.

    • Riksbanken är en myndighet under Riksdagen, det tycks mig vara ofrånkomligt att de som sitter i fullmäktige har partipolitiska kopplingar och att sammansättningen motsvarar, på ett ungefär, Riksdagens politiska sammansättning.

      • OK, men då vill du inte att riksbanken ska vara oberoende.

      • Det beror förstås hur man definierar oberoende. Tillräckligt hård definition och du kommer aldrig att kunna få en oberoende Riksbank. Med tanke på vad Riksbanksfullmäktige sysslar med så kan jag trots allt tänka mig att kalla den nuvarande ordningen en oberoende Riksbank, eftersom det finns en uppdelning mellan vilka som gör vad och inte sett några klara indikationer på någon otillbörlig påverkan.

      • Det är klart att det finns gränser, men om du tar t ex USAs högsta domstol så består övervakningen av ”hot om impeachment”, samma för presidenter där Nixon avgick innan det sattes i verket och Clinton klarade sig med en hårsmån (pga att han begick mened, inte för Lewinsky-affären i sig). Jag tycker att detta vore en mycket bättre ordning.

        Jag hittade nedanstående här:

        http://www.enotes.com/government-checks-balances/constitutional-role-judicial-branch#appointment-compensation-removal-justices-judges

        De har bara avsatt sju domare på ungefär 230 år.

        Appointment, compensation, and removal of justices and judges

        The Constitution gives the president the power to nominate, or appoint, people to serve as justices of the Supreme Court and judges of the lower federal courts. The Senate, however, must approve the president’s nominations by a simple majority. The Constitution contains no qualification requirements for people appointed to the judiciary.

        Article III, Section 1, says, ”The judges, both of the supreme and inferior courts, shall hold their offices during good behavior, and shall, at stated times, receive for their services, a compensation, which shall not be diminished during their continuance in office.” This provision is designed to make the federal judiciary independent from the executive and legislative branches. The compensation provision prevents Congress from controlling judges by threatening to lower their salaries.

        The provision on good behavior prevents the president from controlling judges by threatening to fire them. Instead, judges keep their jobs as long as they want during ”good behavior.” This means judges can only be removed from office by impeachment or conviction in Congress for treason, bribery, and other high crimes and misdemeanors. As of 2005, Congress has removed just seven judges from office through impeachment.

  5. Lasse Hörngren says:

    En liten rättelse: Stefan Gerlach är född i Sverige och skulle inte ha haft några som helst språkproblem om han rekryterats till Riksbanken. Han har nog heller aldrig jobbat på IMF. Däremot på BIS. Ett kort CV finns här: http://www.centralbank.ie/press-area/press-releases/Pages/CentralBankAnnouncesAppointmentofNewDeputyGovernor.aspx

    • Lasse, tack för rättelserna! Jag fick precis samma besked på e-posten och har nu korrigerat inlägget.

      Jag visste att Gerlach hade svenska känningar (han har ju bl a skrivit om den skandianviska myntunionen) men inte att han hade svenskt medborgarskap.

  6. Riksbanken har över 400 anställda, varav flera med hög kompetens. Ibland får jag intryck av att Riksbanken reduceras till den lilla direktionen. Givet att de tar del av tjänstemämmens produkter borde kraven på kompetens var nåbara för svenska kandidater.

    Ang bristande integritet vill jag se exempel på Riksbanksbeslut vilka har påverkats pga bristande integritet hos någon i Riksbanken.

    Även exempel på felaktiga beslut på grund av bristande kompetens vore intressant att få tillgång till.

    Om ovan är svårt att få fram så nöjer jag mig med felaktiga riksbanksbeslut under 2000-talet.

    En provokativ fråga: Existerar problemen som diskuteras här?

    • Klas A Hansson says:

      Angående frågan om Riksbankensdirektionen fattat felaktiga beslut på grund av inkompetens, så kommer man väl närmast att tänka på beslutet att höja reporäntan till 4,75% den 3 september 2008. Direktionen var oenig. De tre som ville höja var utöver Stefan Ingves Lars E. O. Svensson och Svante Öberg, medan Lars Nyberg, Irma Rosenberg och Barbro Wickman-Parak reserverade sig mot beslutet.

      Protokollet offentliggjordes den 17 september, två dagar efter Lehman Brothers konkursansökan, då redan alla antaganden som låg till grund för beslutet var kullkastade.

      Redan den 8 oktober hade Riksbanksdirektionen ett extramöte, då reporäntan sänktes till 4,25%, och fortsatta snabba sänkningar förutskickades.

      Frågan är förstås vilken kompetens som skulle ha krävts för att riksbanksdirektionen skulle fattat ett bättre beslut den 3 september.

      • Jag är inte säker på att det var fel att höja den 3:e september, men givet den tillgängliga informationen då, bl a från KI så var det nog fel. Men RB var alerta och sänkte vid extra mötet var bra.

        Orsaken till det enligt mig troligtvis felaktiga beslutet den 3:e september, berodde det på för låg kompetens hos direktionen eller för låg kompetens hos Riksbankens tjänstemän?

      • För att spetsa till det än mer. Är det felrekryteringar som kanske Svante Öberg som ska undivkas?

      • Att höja reporäntan i september 2008 var förvisso en rejäl felbedömning, men som jag ser det var den allvarligaste missen att man sen sänkte reporäntan alldeles för mycket och därmed blåste upp hushållens skuldbubbla till helt vansinnig storlek.

  7. Andreas J says:

    Dörren är öppen! Ingves, född i Finland, kom närmast från USA.

  8. Cosmoskitten says:

    Med tanke på hur försvarspolitiken har missköts (eg Wilhelm Agrells, ”Fredens illusioner”):

    Hur ser bloggdeltagarna på ett partipolitiskt oberoende krigsmaktsfullmäktige?

    Myndigheten inrättas av samma grunder som man gjorde riksbanken mer självständig: Politiskt kortsiktiga beslut får inte äventyra samhällets långsiktiga intressen.

    • För en riksbank kan man sätta upp ganska enkla mål, t ex prisutvecklingen ska vara 2 procent. Ännu enklare vore det om det inte fanns någon riksbank, då skulle målet endast vara ”tjäna så mycket pengar som möjligt” i konkurrens med andra banker (med risken att gå i konkurs om man lånar ut för mycket, till för låg ränta, till fel personer och företag).

      För försvarsmakten ser målet ut så här: ”Vinn krig ifall Sverige blir anfallet”.

      Hur mäter man det i ett land som inte varit i krig på 197 år? Delmål är ”skicka x tusen man till andra sidan jorden för att strida, men de får inte strida för mycket, de ska liksom vara snälla farbröder också”.

      Allt detta ska göra ”utan att det kostar några pengar”. Försvarsindustrin ska ta fram vapen i världsklass, ”men de får inte säljas till någon som kan tänkas använda dem”.

      Jag överdriver lite här och där, men inte mycket. Något Krigsmaktsfullmäktige tror jag inte på.

      Egentligen skulle ett kort svar vara: Förutom rättsväsende, polis, ambassader och brandkår, är krigsmakten en av de mycket få saker staten ska syssla med. Krigsmakten är statens själva ursprung, dess kärna, så att göra den till en opolitisk del i samhället är nästan som att avskaffa staten.

      • Hela staten är inte poltisk.

      • Det beror på vad du menar. Statstjänstemän är satta att följa de föreskrifter som riksdagen röstat igenom. Rättsväsendet ska inte döma enligt dagens politiska åsikter, men dock följa de lagar som politiker röstat igenom.

        Jag håller med om att krigsmakten används till saker den inte ska användas till. Skapa jobb på olika orter t ex. Så länge krigsmakten är så liten som den är nu så tycker jag inte det spelar någon roll egentligen. De sista tio åren har jag blivit förvånad över att det faktiskt funnits ännu mer pengar att spara in på försvaret.

        Vi får lita på att Finland försvarar oss. En finsk ÖB kanske vore något att prova på.

  9. Att säga rekrytering av av icke- svensk talant gör det omöjligt att rekrytera talanet. Det blir bättre att inte nämna backgrunden eftersom professionaliten är efterfrågade och inte backgrunden.

  10. Är inte norrmannen Svein Harald Öygard chef för Sedlabanki, Islands centralbank, sedan ett par år tillbaka?
    Nils Lundgren

  11. Erik J says:

    Hög tid att avskaffa riksbanken som hör hemma i en planekonomi. Ersätts med privata utgivare av sedlar som är uppbackade av guld. Marknaden ska bestämma räntan inte planekonomer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s