Behöver man oroa sig för korruption i Sverige?

Ett grundläggande mekanism i många teoretiska modeller i politisk ekonomi är att politiker, eller i alla fall en del politiker, försöker roffa åt sig resurser (så kallade rents) för egen vinning på skattebetalarnas bekostnad. Forskningsfrågan är sedan ofta att analysera i vilken utsträckning väljarna förmår lösa detta problem antingen genom att förhindra sådant beteende eller genom att rösta bort korrupta politiker från makten. När man undervisar om denna typ av modeller möts man ofta av frågan om vad dessa så kallade rents består av och om detta är en rimlig beskrivning av den svenska verkligheten.

I senaste numret av Ekonomisk Debatt hävdar Gissur Erlingsson och Jonas Linde att det faktiskt finns ett svenskt korruptionsproblem och att detta i förlängningen hotar legitimiteten hos den svenska demokratin. De bygger sin slutsats på två faktorer. För det första visar enkätundersökningar att svenskar i större utsträckning än de nordiska grannarna  tror att det är vanligt att kommunpolitiker och kommuntjänstemän missbrukar sin makt och tillskansar sig resurser på kommunens bekostnad. Det kanske mest uppseendeväckande är att nästan 90 procent av svenskarna (eller av dem som har besvarat enkäten) tror att folk får behandling från offentliga tjänstemän beroende av vem/vilka de känner. För det andra har det som författarna benämner frestelsestrukturerna blivit mer gynnsamma, till exempel på grund av att allt mer av offentlig verksamhet upphandlas eller läggs ut på entreprenad. Detta har dels inneburit att de ekonomiska vinsterna som är möjliga att göra har ökat, dels att det offentligas insyn försämrats.

Oroas jag över slutsatserna i artikeln? Visst finns det anledning till självrannsakan i det svenska samhället och inte bara utgå från att det faktum att vi kommer väl ut vid internationella korruptionsjämförelser är en garanti för att Sverige är fritt från korruption. Det jag saknar i artikeln är dock en diskussion om storleken på den svenska korruptionen.  Det är inte uppenbart att problemet oxh därmed lösningen är desamma om många fuskar lite än om ett fåtal roffar åt sig stora belopp. Min slutsats efter att ha läst artikeln är att det vi framför allt bör oroa oss för är huruvida det svenska myndighetsutövandet är rättssäkert och garanterar att alla människor behandlas lika oavsett finansiella och sociala resurser. Dessutom skulle ett förstärkt meddelarskydd vara på sin plats kanske framförallt för att uppmärksamma brister i verksamheten men även för att flagga för korruption.

Comments

  1. Gissur says:

    Hej Eva. Tack för synpunkterna på vår text.

    En liten reflektion såhär i pappaledighetshast med en kinkig bebis hängande i byxorna. Texten kan lite grand läsas mot bakgrund av en DN-debatt, där en juridikprofessor menar att intresset för den svenska korruptionsfrågan är överdrivet, bl.a. just för att storleken på den svenska korruptionen är rätt liten givet hans strikta juridiska definition av korruption, se hans debattinlägg här:

    http://www.dn.se/debatt/inget-tyder-pa-att-sverige-blivit-ett-mer-korrupt-land

    Och häri ligger just ett problem för korruptionsforskningen (och som du sätter fingret på när du skriver att du saknar en diskussion om storleken på den svenska korruptionen): Det är rätt svårt att mäta den egentliga omfattningen av den svenska korruptionen, om man nu accepterar standarddefinitionen av korruption (som alltså skiljer sig från den juridiska). Vi är, i den här artikeln, hänvisade till indirekta mått (perceptionsmått på medborgarnivå) samt teoretiska modeller. (Idéer på alternativa mått mottages tacksamt.)

    Frågan som ligger och dallrar mellan dina rader är viktig. Från en policymakares håll är det förstås helt avgörande att veta något mer exakt om problemets verkliga utbredning innan man börjar formulera en moteld i form av strategier. Det finns exempel från USA där man tagit i alldeles för mycket från policymakares håll vad gäller korruptionsbekämpning, där resultatet har blivit en handlingsförlamad förvaltning. (Problemet finns utmärkt analyserat i The pursuit of absolute integrity: How corruption control makes government ineffective, av Frank Anechiarico och James B. Jacobs).

    (Förresten replikerar jag utförligt på juridikprofessorns debattinlägg i min privata blogg, här:

    http://remissinstansen.wordpress.com/2011/10/13/topp-5-problem-med-claes-sandgrens-dn-debatt/?preview=true&preview_id=577&preview_nonce=bf7a07aa98)

    • Gunnar Brandén says:

      Intressant läsning!
      Jag erkänner direkt att jag är novis på det här området. Men jag undrar om du har någon bättre motivering för ”standarddefinitionens” företräde framför den ”strikt juridiska”?

      Enligt min högst personliga uppfattning ligger den juridiska definitionen närmre vad jag associerar till när jag tänker på korruption (detta är alltså inte ett argument för att den juridiska definition är bättre, utan endast en förklaring till att jag ställer frågan).

      Brott såsom stölder och bedrägerier, som begås av anställda inom den myndighetsutövande sfären, är förvisso allvarliga. Men jag kan inte se att de har samma bäring på förutsättningen för gemene medborgare att bemötas av ett rättssäkert myndighetsutövande som exempelvis en korrupt bygglovsnämndsledamot som tar betalt för sina beslut har. Annorlunda uttryckt: det är mycket allvarligt om korruptionen i landet ökar (eller är hög) oavsett definition, men det förefaller ”allvarligare” om den ökar enligt den juridiska definitionen än om den ökar enligt den statsvetenskapliga definitionen. Om då den juridiska definitionen är en delmängd av den statsvetenskapliga, så är det fullt möjligt att korruptionen backar enligt den juridiska och samtidigt ökar enligt den statsvetenskapliga. Ställd inför det dilemmat så förefaller det missvisande att hävda att korruptionen ökar.

      Vidare förefaller det ovetenskapligt att med den ena handen samla in enkäter kring människors uppfattningar om korruptionen i landet och använda dessa som indikation på sakernas faktiska tillstånd, för att med den andra handen vispa upp en självuppfyllande spiral genom att basunera ut att det är illa ställt med rättssäkerheten i landet eftersom folk anser att korruptionen är utbredd. Detta leder givetvis till ännu större misstroende gentemot myndighetsutövare vid nästa mätning givet en konstant nivå på den faktiska korruptionen. Hur tänkte ni kring det? Har jag kanske missförstått upplägget?

  2. ”Dessutom skulle ett förstärkt meddelarskydd vara på sin plats kanske framförallt för att uppmärksamma brister i verksamheten men även för att flagga för korruption.” Vilka är nackdelarna med detta förslag och hur står de sig mot fördelarna?

  3. Aran.arehav says:

    Korruption finns överallt men korruption visar sig på olika sätt. Istället att neka korruption är det bättre att allmänheten ska vara beredda för hur korruption kan minskas.

  4. Anomie says:

    Det underligaste är ju att det är helt okej för politiker att ena dagen besluta om privatisering av offentlig verksamhet till att nästa dag hoppa in i styrelser för välfärdsföretag. Det blir ju väldigt svårt att inte misstänka att politiker då drivs av egenvinning än av en önskan om att företräda medborgarnas intresse. Finns ju dessutom en hel del fall där kommunal verksamhet har ”köpts” av kommunpolitiker.

  5. I internationella undersökningar brukar ju arbetsmarknaden ses
    som den sektor som är mest (vänskaps)korruptionsdrabbad i
    Sverige. Meriter anses betyda litet vid nyanställning. Det är
    bättre att vara ”en bra person”, som det heter. På univiersiteten
    anställer institutionerna helst sina egna doktorer, osv.

Trackbacks

  1. […] är ett inlägg från Ekonomistas: Ett grundläggande mekanism i många teoretiska modeller i politisk ekonomi är att politiker, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s