Ingen av Ekonomistas läsare har förmodligen missat att budgegten för 2010 presenterades igår. Själv var jag inbjuden till SNS för att diskutera densamma. Låt mig därför sammanfatta mina tankar kring budgeten.
Som jag ser det har regeringen tre stora utmaningar att förhålla sig till i
budgeten, nämligen:
- Hindra att varseln och uppsägningarna sprider sig till den offentliga sektorn
- Se till att de som förlorar jobbet idag, och de som är ny på arbetsmarkanden och inte får sina första jobb, stannar kvar i arbetskraften och är redo att ta ett jobb när konjunkturen vänder
- I möjligste mån stimulera efterfrågan
I vilken utsträckning lyckas Anders Borg och hans mannar tackla dessa utmaningar?
Under den första punkte är utan tvekan den viktigaste delen de ökade statsbidragen till kommunerna på hela 10 miljarder, varav 7 till primärkommunerna. Detta är ett rejält tillskott; de totala statsbidragen för 2008 låg på 47 miljarder. Vi är flera här på Ekonomistas som tidigare efterfrågat ökade bidrag till kommunerna så här är det bara att visa tummen upp. Att bidragen är generella och inte öronmärkta är även det positivt.
En svårare nöt att knäcka är förmodligen hur man på bästa sätt ska få de arbetslösa att stanna kvar i arbetskraften och förbli konkurrenskraftiga den dagen konjunkturen vänder. Här satsar regerigen framför allt på LYFT, dvs sysselsättning inom offentlig och ideell sektor där den arbetslöse utför sysslor som inte annars skulle ha gjorts. Tanken är förmodligen god, men man undrar var Arbetsförmedlingen ska hitta de 40000 platserna och vilka jobb som kan tänklas vara både meningsfulla och inte ha undanträngningseffekter. Här skulle jag kanske veltat se en än större satsning på utbildning, då framförallt kvalificerad yrkesutbildning.
Den tredje punkten är förmodligen den mest tacksamma för en regering som har ett år kvar till valet. Med argumentet att öka köpkraften för att därmed få fart på hjulen kan vilket valfläsk som helst döljas, och vi som väljare kommer att ha mycket svårt att skilja på de två motiven. Fjärde fasen i jobbskatteavdraget får räknas som den kanske viktigaste komponenten i denna del (för jag har mkt svårt att tro att ökade jobbavdrag idag skulle påverka arbetslösheten), men även pensionärer och studenter får en slant. Frågan är om det räcker för att övertyga de missnöjda pensionärerna.
Ekonomistas 
Det var ett tag sen man gick ut Handels…
Men så här resonerar jag:
Skattesänkningar är jag skeptisk emot som konjunkturstimuli, på KORT sikt.
Det finns väl inga bättre sparare än indiska eller kinesiska fattiglappar. Dessa behöver först en storfamilj/skatte/försäkringsfinansierad trygghet. Sen kan de börja spendera. Är skattesänkningar mer ideologi än ekonomi, på KORT sikt?
Vad säger ny forskning om effekterna av skattesänkningar till de fattigaste, finns där ett samband med ökad konsumtion och i förlängningen ökad sysselsättning, på kort sikt?
Eva, jag såg en person på Drottninggatan på TV4-nyheterna igår som resonerade ungefär som du. 🙂
@BB: Det finns ett samband mellan skattesänkningar till de fattigaste och konsumtion även på kort sikt. Hur sambanet ser ut kan förstås bero på detaljerna i hur skattesänkningen går till. Till exempel finner såväl Johnson et al. (AER 2006) som Agarwal et al. (JPE 2007) att skatterabatterna i USA 2001 fick tydliga och ganska stora effekter på konsumtionen inom några månader, och att särkilt låginkomsttagare påverkades.
Preliminära utvärderingar av skatterabatterna 2008 tyder på att konsumtionseffekten den gången blev mindre (Shapiro och Slemrod, 2009): i surveyundersökningar verkar många svara att de då använde skatteåterbäringen för att betala av skulder. Jag ser dock inget svar på vad som hade hänt med dessa skulder eller hushållens konsumtion om skulderna inte hade betalats av…
Steget från effekter på konsumtion till effekter på sysselsättning är svårare att fastställa och forskningen bygger på mer indirekta metoder med otydligare slutsatser.
Sedan kan man ju också undra hur relevant detta är för de svenska jobbskatteavdragen. Dessa är ju utformade på ett helt annat sätt än de amerikanska skatteåterbäringarna. Till exempel kommer de svenska jobbskatteavdragen inte de sämst ställda till del. De bör därför ha en mindre effekt på konsumtionen på kort sikt. Men jobbskatteavdragen bör i princip få en mer direkt koppling till arbetsutbudet och sysselsättningen än de amerikanska återbäringarna, även om denna mekansim rimligen är ganska svag i en djup lågkonjunktur.
Stort tack för en balanserad fördjupning, Martin.
Exec sum: Vi vet inte.
The only purpose of economics is to explain why what was not foreseen was inevitable.
Budgetens effekt på det svnska samhället tenderar att bli mest påtaglig utifrån hur den tas emot av befolkningen vilket i sin tur är avhängigt hur den förmedlas i media. Den som såg på TV och lyssnade på radio igår kunde tydligt se hur de delar av budgeten som ger någon grupp mer pengar genast klassades som valfläsk. Vidare lät Aktuellt Östros få dubbelt så mycket taltid som Borg vilket sannolikt gjorde att en stor del av tittarna fick reda på att Sverige idag hade haft exakt 110 000 fler arbetstillfällen om Sverige idag haft en socialdemokratisk finansminister.
@ Camilo: det måste ha varit en synnerligen begåvad person du såg 😉
@ Svenne Cortex: medias makt är onekligen stor! Själv blev jag intervjuad av TV4 och hade både positivia och mer negativa åsikter. Gissa vilka som kom med i programmet…
Ä va f-n: Låt staten låna upp betydligt mer stålars så att skatten kan sänkas FETT för de rikaste i samhället.
Varför bara små-hatta på det där ynkliga viset budgeten då alla ändå vet att det alltid är mest synd om de som tjänar mest stålars?
Ta även bort rösträtten för alla fattig-pensionärer som bara vill sträva bakåt till de tider som en gång för alla är förbi.
Martin – och avbetalning av skulderna sänker väl marknadsräntorna → C↑, I↑ och NX↑ (eftersom valutakursen – glömde vilket tecken man använder för det, påminn mig! – sjunker pga sänkta räntor). Sammataget:
Y⇈ = C↑ + I↑ + G (?) + NX↑
Eftersom konsumtionen i alla fall inte sjunker pga skattesänkningen och av avbetalningen av lån borde ju även en skattesänkning som leder till att en del av sänkningen tas i anspråk för ökat sparande öka Y, åtminstone på lite sikt, eller?
@lg: Kanske är det som du säger, men “på lite sikt” kanske detta inte är rätt modell att använda.
Hur som helst tycker jag att man inte ska bedöma de amerikanska stimulanserna våren/sommaren 2008 enbart utifrån den direkta effekten på hushållens konsumtion. En delkomponent i krisen är ju att amerikanska hushåll (särskilt låginkomsttagare) har varit hårt skuldsatta. Så skatteåtebäringarna kan ju ha varit framgångsrika om de medfört lägre skuldsättning. Sedan måste detta förstås vägas mot kostnaden i termer av högre offentlig skuldsättning (som ju också är en del av krisproblematiken) och även mot andra stimulanser som kanske/förmodligen hade varit mer effektiva. Shapiro och Slemrods papper är som sagt endast en preliminär utvärdering — bättre studier kommer förhoppningsvis i takt med att mer data blir tillgängliga.
Martin Floden,
Varifran far du uppgiften att amerikanska laginkomsttagare ar hart skuldsatta? All statistik jag sett och anvant i min egen forskning pekar pa att skuldkvoten hos amerikanska hushall stiger med inkomsten.
@SRL: Det var slarvigt uttryckt av mig. Vad jag ville säga var att en hög skuldsättning bland “låginkomsttagare” har bidragit till krisen, inte att låginkomsttagare nödvändigtvis har högre skuldsättning än andra. Och med “låginkomsttagare” menar jag då kanske inte de med allra lägst inkomster, utan marginalgrupper som tidigare hade svårt att få huslån och kreditkort.
Om vi ändå ska diskutera den fråga du tar upp tror jag att svaret i hög utsträckning beror på vad vi menar med “skuldkvot”: brutto- eller nettoskulder, i förhållande till inkomst eller förmögenhet, jämfört med andra i samma åldersgrupp?
Martin,
Tack for klargorandet. Jag haller med dig i fragan om laginkomsttagarnas skuldsattning och den finansiella krisen. En strikt tillampning av kreditrating-systemet har i USA hade forhindrat den excessiva utlaningen pa hypotekslanemarknaden. Men pa grund av den federala regeringens sponsring av hypotekslan urholkades den mekanismen tills den i princip inte betydde nagot alls. Nar det var som varst kunde man fa ett bostadslan pa kreditrating 480 (allt under 600 ar “bad credit”) och det utan kontantinsats om man hittade ratt lanemaklare. Tricket var det s.k. “seller hold second” som innebar att saljaren de facto lanade koparen till kontantinsatsen. Det ledde till en inflatering ar priserna sa att marknadspriset blev 100 procent av vad en kopare med bad credit kunde lana. Resten, “seller hold second”-delen, blev till en formell del av priset som bankerna tog med i sina bocker bara for att kunna skriva ut ett lan till nagon med dalig eller usel kreditrating. Eftersom de flesta med sa har daligt kredit jobbade langst ner i arbetsmarknaden akte de oftast ut forst nar konjunkturen vande.