Arbetsrättens är en av de stora ideologiska vattendelarna i svensk politik. Högern anser att Lagen om anställningsskydd (LAS) bl a försvårar nyanställningar, särskilt av unga, fördyrar effektiviseringar, vilket särskilt drabbar små företag, och ökar sjuksrivningstalen. Vänstern försvarar dock arbetsrätten som ett skydd mot exploatering med få bieffekter. Två nya svenska nationalekonomiska forskningsrapporter ger båda sidor rätt.
Doktoranden Martin Olsson har (i en Ekonomisk Debatt-artikel från 2007) undersökt hur ett undantag från 2001 i turodningsreglerna (“sist in, först ut”) för företag med färre än tio anställda påverkade de anställdas korttidssjukskrivningar. Genom att jämföra sjukskrivningstal i de företag som påverkades av reformen med något större företag (med 12-50 anställda) som inte gjorde, finner Olsson att sjukskrivningarna minskade med 15 procent. Effekten visas i Bild 1 nedan. (Snarlika resultat på längre sjukskrivningsperioder av reformen har även Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson funnit).
Bild 1: Turordningsreglerna ökar sjukfrånvaron
En annan studie av samma undantag i turordningsreglerna presenterades i senaste numret av IFAU-forskaren Peter Skogman Thoursie. Fokus ligger dock på vilken effekt reformen haft på småföretagens vilja att nyanställa (och avskeda). Bild 2 nedan visar nyanställningsgraden för olika företagsstorlekar (mätta längsmed x-axeln utifrån antalet anställda). Linjerna före och efter reformen är i stort sett parallella, vilket antyder att reformen inte hade någon effekt. Särskilt kan detta avläsas i (den undre) post-reformlinjen där det inte finns något brott i serien mellan företag med 10 och 11 anställda, dvs just den brytpunkt där undantaget upphörde att gälla.
Bild 2: Turordningsreglerna har ingen effekt på nyanställningar
Man kan givetis diskutera huruvida dessa effekter av en partiell förändring i LAS (undantaget i turordningsregler för mycket små företag) säger någonting om hur LAS påverkar medelstora eller stora företag. Dessutom utgör turordningsreglerna, och även LAS, endast en del i ett större arbetsrättsligt sammanhang vars inverkan på arbetsmarknadens funktionssätt kan göra LAS mer eller mindre bindande (vilket Ratios Nils Karlson och Henrik Lindberg nyligen skrivit om på DN Debatt).
Kommer LAS bli en fråga i nästa års valrörelse? Ingen vet med säkerhet. Men om svenska politiker läser Ekonomisk Debatt kanske vi får se LAS-debatter där högerpolitiker pekar på hur turordningsregler leder till höga sjukskrivningstal medan vänsterpolitiker hänvisar till forskning som visar att turordningsregler inte påverkar småföretagens vilja att nyanställa. Den debatten ser jag fram emot.
Ekonomistas 
“Den debatten ser jag fram emot.”
På mig låter det mest som skyttegravskrig, där båda sidor skriker åt varandra och vägrar lyssna på den andra sidans relevanta argument. LAS är en sådan ideologiskt infekterad fråga att mitt cyniska jag har svårt att se hur det skulle bli en konstruktiv debatt. Tyvärr.
Som “personalare” så tycker jag att du i detta blogginlägg gör en stort generalfel där LAS likställs med turordningsreglerna.
Turordningsreglerna är enbart en mycket liten del av LAS. LAS behandlar också många andra delar som t.ex. att alla skall ha ett skriftligt anställnigsavtal, vilka anställningsformer vi har i Sverige osv. Dvs frågor som inte det minsta är en diskussionsfråga i debatten idag.
Turordningsreglerna borde du skrivtit istället för LAS kort och gott.
Joakim: jag delar tidvis din cynsim vad gäller politiska debatter, som oftast är parallella monologer. (Allra värst är TV-debatter med en publik som består av partiarbetare för respektive läger!).
Cristoffer: Du har förstås rätt i att LAS är mer än turordningsreglerna. Jag ska förtydliga, dock bara i slutet av inlägget eftersom turordningsreglerna är en viktig del av LAS och debatten baserat på dessa evidens mycket väl kan göra (hela) LAS till en valfråga. Samtidigt sätter du fingret på en öm punkt i många nationalekonomiska utvärderingar: kan man dra generella slutsatser om LAS utifrån en reform av en del av LAS? Jag lämnar frågan öppen.
Problemet som jag ser med hela LAS debatten är att det i grund och botten handlar om vad för perspektiv man har vilka antaganden man gör.
(När jag säger LAS så menar jag huvudsakligen turordningsreglerna).
Vänstern=Oppositionen
Högern=Alliansen
Vänsterns perspektiv är att LAS skyddar arbetarna från att arbetsgivarna godtyckligt skall kunna sparka eller utnyttja anställda om det inte finns regler som LAS som skyddar dem.
Högerns perspektiv är att dels att arbetsgivare inte KAN utnyttja anställda godtyckligt längre för att vi som samhälle har kommit förbi den punkten i vår utveckling och dels att LAS förhindrar en effektiv och rörlig arbetsmarknad.
Även om Vänstern självklart har rätt att det fortfarande i dagsläget uppkommer utnyttjande och diskriminering och mobbning från arbetsgivare/arbetsledare av arbetarna så handlar det då oftast om en väldigt liten minoritet och det handlar då också om parallell mobbning (arbetare mobbar arbetare) likt detta fall som togs upp på aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5797208.ab
Jag kommer ihåg att i NEK 1 i stockholms universitet så hade föreläsaren John Hassler en slide med statistik som visade på att arbetsmarknaden i USA generellt sett är mer rörlig(lättare att förlora jobbet men också lättare att få ett jobb).
Dock så har ju Sveriges arbetslöshetsnivå inte skjutit i höjden under dom decennier vi fört denna politik med LAS och den svenska modellen med överenskommelse mellan fack och arbetsgivare. Betyder detta att det nuvarande systemet är hållbar långsiktigt?
@Daniel;
Vad anser du om påverkan på ungdomsarbetslösheten? Kan det vara ett problem för Sverige att ungdomsarbetslösheten är på 25%? Kan det betyda att dom utbildade ungdomar som inte direkt efter studierna kan få jobb flyttar utomlands och betyder inte det isåfall att Sverige får ta alla kostnader av att utbilda individen och att att värdlandet sedan får alla intäkter?
Jag är personligen väldigt orolig för min framtid för att jag får min kandidat i företagsekonomi till sommaren och har svårt att få extra-jobb som ekonomiassistent som ju är längst ner inom ekonomijobb. Jag börjar redan nu fundera på om jag ska förbereda mig för att behöva åka utomlands för att få jobb inom mitt fält.
Jag tolkar Olssons resultat som ett argument för ett starkt anställningsskydd, snarare än motsatsen.
Om man vill få ner antalet sjukskrivningar, på andra sätt än genom ökad hälsa, är det då inte bättre att använda sänkta ersättningsnivåer eller fler karensdagar? Det borde vara mer effektivt (lägre sjuknärvaro i relation till sjukfrånvaro), tryggare (man känner till kostnaden för att vara hemma) och ge mindre snedvridningseffekter (effekten är inte beroende av företagets storlek). Jag ser i alla fall hellre att personer (oavsett om de är bakis eller har svininfluensan) går till jobbet för att det är dyrt att vara hemma, än att de är rädda för att få sparken.
Mattias, jag har inget bra råd till dig i egenskap av snart examinerad. Jag ser att en del studenter tar kontakt med oss på IFN och erbjuder sig arbeta som assistenter för att få erfarenhet och referenser. Att samla kontakter och erfarenheter på det sättet kan vara en bra strategi att särskilja sig från andra i sin kull.
Erfarenheter utomlands är förstås bra, men för att inte kostnaden ska bli alltför hög kan den gärna förläggas till studietiden (utbytesår i andra länder ser både bra ut på CV:t och är en ovärderlig livserfarenhet).
När det gäller ungdomsarbetslösheten i stort, är den väl snarare 6 % av alla ungdomar. Däremot är den uppemot 25 % av alla arbetssökande ungdomar som inte studerar (se Martins Ekonomistas-inlägg om detta här).
Pär,
När det gäller LAS och svenska arbetsrättsregler så kom de till i en tid när Sverige var än mer korporatistiskt än idag. (Sverige är fortfarande det mest korporatiskta landet i världen.) Då fanns bara tre parter. LO-TCO på ena sidan och storföretagen, SAF, samt de socialdemokratiskt ledde regeringarna.
Alla tre såg småföretagare som ett ont. LO-TCO ville inte förlora medlemmar och inflytande. SAF och storföretagen ville inte förlora högutbildade tekniker och innovatörer. De ville inte ha konkurrens av nykomlingar. Alla tre ville hålla de högre lönerna nere.
Vidare måste det kommas ihåg att LAS, MBL mm när de tillkom var en anomali i svensk arbetsrätt. Ett avsteg från principen om att parterna kommer överens och sedan kodifieras detta i lag och avtal. LAS, MBL mm. tillkom under “det galna kvartskelet. Det mest har återställts till en neutral nivå utom just arbetsrätten.
Att reformera LAS borde egentligen inte vara svårt eftersom det är en anomali en avart i svensk arbetsrätt.
Den tillkom vidare som jag skrev ovan helt utan hänsyn till mindre och medelstora företag. Idag är det så att LAS gäller på små företag strikt, inga undantag annat än de som stadgas i lagen tillåts. På storföretag gäller LAS bara vad aser de icke dispositiva delarna. Allt annat förhandlas bort. Jag var själv facklig förtroendeman på ett större företag när jag var ung.Vi förhandlade att de 25 % sämst presterande fick gå. Det var inte tal om att följa LAS.
För storföretag har LAS mycket liten betydelse. För företag med mindre än 100 anställda har det extremt stor betydelse.
Själv ser jag gärna att storföretag får behålla de mycket dyra och krångliga LAS och MBL reglerna och att undantaget utvidgas till företag med mindre än 100 anställda, dvs anammar det danska och amerikansk systemet för småföretag.
Lika lite som det kommer att bli en verklig reform av amerikansk sjukvård så kommer det att bli en verklig reform av svensk arbetsrätt- Det är extremt svårt att reformera heliga kor.
(När det gäller studien om sjukfrånvaro och LAS undantaget är det ju uppenbart för vem som helst att när incitamenten förändras, både positiva och negativa så för man ett förändrat resultat. Om du kan stanna hemma beroende på hur du själv känner så väljer du att stanna hemma, om du vet att ditt beslut kommer att få konsekvenser stannar du hemma endast när verkligen är behov av det. slutsatsen av denna forskning är ju att det behövs bättre följsamhet i kriterierna för när du kan stanna hemma, dvs att det inte är ett subjektivt val utan objektivt.)
Det är väl klart att sjukskrivningarna i småföretagen måste minska pga. undantaget.
Har svårt att tänka mej att en som ofta är sjuk hamnar i undantag från sparkordningen.
Och då roteras ju ett byte från sjuk till friskare, som är anställd.
Eller gäller undersökningen samma personer?
En synpunkt som sällan beaktas är den att(i motsatts till vad som hävdas att den missgynnar unga eller invandrare, när blev det en nackdel att vara ung?) turordningsreglerna ger ett skydd för de grupper på arbetsmarknaden som är svaga av olika orsaker och som ses som risker av arbetsgivaren.Satt i en turordningsförhandling på nittotalet där produktionschefen föreslog att en person med diabetes typ 1 skulle sägas upp tilläggas kan han jobbar fortfarande kvar och fungerar hur bra som helst. Las-regler ger för övrigt goda inticament (tvingar) för arbetsgivaren att en bra personalpolitik som långsiktigt ger en förbättrad lönsamhet.
Riskgrupper enl. arbetsgivaren kan vara, äldre, överviktiga, ifrågasättande,rökare,ej släkt med ledande befattningshavare,etc etc listan kan göras hur lång som helst vilket gör att godtycket inte kommer ha några gränser.
Är det egentligen för mycket begärt att år 2009 någon jävla ordning skall råda på arbetsplatsen.
@Alex;
Det du säger är väldigt klokt men jag har märkt att politiker (såväl höger som vänster) inte är objektiva längre. De har olika uppfattningar om hur verkligheten är och därför går det inte att resonera logiskt med dem på detta sättet.
“(När det gäller studien om sjukfrånvaro och LAS undantaget är det ju uppenbart för vem som helst att när incitamenten förändras, både positiva och negativa så för man ett förändrat resultat. Om du kan stanna hemma beroende på hur du själv känner så väljer du att stanna hemma, om du vet att ditt beslut kommer att få konsekvenser stannar du hemma endast när verkligen är behov av det. slutsatsen av denna forskning är ju att det behövs bättre följsamhet i kriterierna för när du kan stanna hemma, dvs att det inte är ett subjektivt val utan objektivt.)”
Det här kan du liksom aldrig säga till en vänsteranhängare för att i deras värld finns det inte en enda arbetare som “väljer” att stanna hemma för att det inte finns en kostnad för personen med att stanna hemma. Samtidigt så kommer en högeranhängare hålla med dig av ideologiska skäl istället för logiska skäl och det är lika illa för att om du för ett resonemang som inte gynnar en högeranhängares ideologiska preferenser så har dom en tendens att ignorera fakta och logik på samma sätt som en vänsteranhängare kan. Detta är det fundamentala problemet med det demokratiska systemet som vi har i västvärlden. Det och att stor reform som en klar majoritet håller med om ändå kan ta väldigt lång tid på grund av den politiska processen. Exempelvis så har en väldigt stor majoritet varit för att låta homosexuella gifta sig(borgerligt) i flera år innan Alliansen tog makten och det tog dom ändå nästan 3 år att få fram ett förslag.
När det gäller smidighet så är den västerländska demokratin rörlig som Titanic men sen är ju bara en demokratisk politisk apparat rättvis.
Angående min tidigare kommentar om fakta rörande ungdomsarbetslösheten hade jag tydligen lite fel. Detta framgår av följande kommentar jag precis fick på mejlen av en expert på området:
“Under kvartal 2 år 2009 fanns det 1 228 900 ungdomar (15-24 år) i Sverige enligt den officiella statistiken (AKU). Av dessa var 696 100 i arbetskraften varav 202 100 var arbetslösa, vilket innebär att ungdomsarbetslösheten var enligt den officiella definitionen 29%.
Att ungdomsarbetslösheten under kvartal 1 år 2009 var 29% innebär att 29% av alla ungdomar som tillhörde arbetskraften sökte och kunde ta jobb. Detta innebär inte, så som det ibland tolkas, att 29% av Sveriges ungdomar är arbetslösa och inte heller att 29% av ungdomarna är sysslolösa. För att ta reda på hur många av Sveriges ungdomar som är arbetslösa ska man relatera antalet arbetslösa ungdomar till hela ungdomsbefolkningen (16,4 % av alla ungdomar i Sverige är arbetslösa (söker och kan ta ett arbete)). Drygt 45% av de ungdomar som definieras som arbetslösa bedriver heltidsstudier parallellt med att de letar arbete.
Detta innebär att det är 15,8% av ungdomarna i arbetskraften som söker arbete utan att samtidigt studera. Tittar man på hela ungdomsbefolkningen är det 9% som söker arbete utan att samtidigt studera.”
Saken är, vad är mer oroande? Att 15,8% av ungdomarna som är med i arbetskraft(alltså heltid söker jobb) inte kan få ett arbete eller att den resterande 29%-15,8% = 13,2% av ungdomarna som studerar samtidigt som dom vill ha ett extrajobb inte kan få ett?
En annan sak jag undrar är om det är möjligt att det blir inflation på utbildning? Är det så att eftersom det är gratis att utbilda sig i Sverige samtidigt som man kan få studiemedel så kan det skapa ett överutbud som leder till att utbildning inte längre blir lika eftertraktat som det brukade vara utan mera av ett underförstått krav?
En fråga till er ekonomer. Vid förra årets högkonjuktur var 4.6 miljoner sysselsatta i åldersgruppen 16-64, lika många var sysselsatta 1990 års högkonjuktur. Men folkmängden i denna grupp har under dessa 18 år ökat till ca 6 miljoner,en ökning med ca 600 000 och det utan att antalet sysselsatta ökat i motsvarande grad
Antalet i arbetsför som inte är sysslelsatta är nu lika stor som antalet ålderpensionärer.
Uppgifterna hämtade från LO-tidningen har även kollat med scb.
Vad betyder det för kommande års utveckling för stat och arbetsmarknad?
Bara av 40 arbetslösa ungdomar har haft en teoretisk chans att påverkas av LAS.
Beräkning: http://tco.se/482c839c-afc3-4ebd-99d9-3a82a5954465.fodoc
Artikel: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5916719.ab
Bara för att förtydliga; 1 av 40, dvs 2,5 %, av arbetslösa ungdomar har varit det på grund av arbetsbrist – dvs har möjligen berörts av turordningsreglerna i LAS.
Per, betyder detta att LAS blir en valfråga eller inte?
Inte en aning. Som argument i debatten om den höga ungdomsarbetslösheten borde dock frågan vara död.
Påståendet om att LAS leder till ungdomsarbetslöshet som jag hört det bygger ju inte i på att det beror på att ungdomar skulle få sparken först. Det man oftast hör är ju att LAS skrämmer arbetsgivare från att anställa lågproduktiva grupper som ungdomar.
Det stämmer förmodligen att LAS har lite att göra med ungdomsarbetslösheten. Men det betyder dock inte att LAS inte påverkar ungdomars arbetsmarknadssituation i stort. Tvärtom, enligt min läsning av litteraturen.
Till exempel är den kraftiga ökningen av viss- och deltidsanställningar delvis en funktion av LAS (men även kollektivavtalen, bredare arbetsrättsliga aspekter och kanske även en långsiktig strukturell omvandling mot ett tjänstesamhälle). Poängen är att huvuddelen av dessa nya anställningar innehas av ungdomar. Vissa av dem är studerande och arbetet är ett extraknäck. Men för andra kan det vara deras huvudsakliga sysselsättning, och därmed en mindre trygg situation i förhållande till de andra (och äldre) med fasta anställningar.
Men givet att dessa resonemang kanske bli alltför invecklade för en valrörelse där pajkastning och smarta one-liners dominerar…
Det TCO skriver om är väl mer eller mindre samma sak som SSR påstod på DN Debatt för två veckor sedan. Då räknade författarna medvetet bort ungdomar som blivit av med tidsbegränsade arbeten (och jag påpekade att t.ex. Skedinger ser LAS som en anledning till ökat antal av tidsbegränsade anställningar).
Nåväl om nu besvären med las-reglerna en ideologisk faktoid.
Kan väl någon besvara min fråga som jag ställde längre upp.
Hot eller möjlighet och konsekvenser med min frågeställning?