Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
Läser i Dagens Samhälle att var fjärde kommun har varslat eller kommer att varsla personal under 2009. Förutom att detta innebär att kommunanställda förlorar jobbet så kommer även den kommunala servicen därigenom förmodligen försämras.
Det är alltså hög tid att Anders Borg lättar på plånboken, så som vi och många andra med oss redan har förespråkat
[…] de totala statsbidragen för 2008 låg på 47 miljarder. Vi är flera här på Ekonomistas som tidigare efterfrågat ökade bidrag till kommunerna så här är det bara att visa tummen upp. Att bidragen är generella […]
[…] var jag, liksom Ekonomistas-Martin och även Finanspolitiska rådet, stor anhängare av att ge mer pengar […]
I flera anföranden och debattartiklar har socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Thomas Östros anklagat regeringens politik för att ha … [Läs vidare]
[English translation] Ett av Riksbankens argument för en högre styrränta är att detta skulle minska risken för ett framtida fall i priset på … [Läs vidare]
Dagens förslag om återförstatligande av skolan motiveras bland annat av att kommunaliseringen sägs ha sänk lärarkårens status. En studie av Erik … [Läs vidare]
I måndagens Brännpunkt efterlyser Jan Sandberg, NTF, nytänkande inom trafikpolitiken och som exempel på lyckade åtgärder nämner han ett märkligt … [Läs vidare]
Den första grundskoleklassen som fått betyg enligt ny betygsskala och nya betygskriterier gick i början av sommaren ut nian. Betygen har nu ställts … [Läs vidare]
Ekonomistas
Alla som någonsin har haft med kommunala verksamheter att göra vet att nivån på den kommunala servicen på intet vis är proportionerlig mot antalet anställda i kommunala verksamheter. Tvärtom håller kommunerna på med en massa saker de inte borde göra istället för det de borde hålla på med. Det är därför bara sunt om de blir tvungna att effektivisera lite, det är bara att hoppas på att de sparar på rätt ställen
När jag började mitt första arbete, på ett av de större svenska försäkringsbolagen, efter avslutade studier blev jag chockerad över hur ineffektiv verksamheten var. Min slutsats blev att de (borgerliga) politiker som menade att privata verksamheter är effektivare än offentliga aldrig haft ett riktigt arbete.
Ett par år efter detta arbete började jag arbeta på ett kommunalt bolag (inom IT) och blev återigen chockerad, denna gång över hur _effektivt_ ovanstående försäkringsbolag var i jämförelse med detta kommunala bolag.
Vill därför passa på att be alla de politiker som förespråkar privatiseringar om ursäkt för mina fördomar kring era arbetslivserfarenheter.
@emil: det finns säkerligen effektiviseringspotential i den kommunala sektorn likväl som i den privata, men jag håller envist fast vid min tro att fyra vårdare på ett servicehus ger bättre service än två och att fem förskolelärare på 100 barn är bättre än 2
@Ig: intressant att höra dina observationer
Jag tror nog även att 10 förskolelärare på 100 barn är bättre än 5 😉
Men allra bäst tror jag det är om föräldrar arbetade betydligt mindre än idag. Föräldrar behövs oftare och längre för sina barn. Och om inte annat vara pigga efter jobbet för att kunna vara kreativa med sina barn. Men istället för att umgås med barnen som de flesta inte skulle ångra att de gjort mer när de blir äldre springer vi på i ekorrhjulet så att vi kan köpa en BMW så småningom eller renovera köket (för tionde gången?). Alt. springer vi på i ekorrhjulet för att vi älskar jobbet och inte vill publicera färre artiklar än kollegorna men det går likt förbannat ut över barnen.
Mammut är ett civilisationskritiskt filmtips. Tempo, framgång och succe gör människan blind – livet är större än materialla ting! (och karriär)
martin,
Du har så rätt. Varje dag stiger jag upp för att ge mig in i ekorrhjulet, men inte fan har jag råd att köpa mig någon jävla BMV. (jag vill inte ha någon heller) Däremot hoppar jag så gärna in i ekorrhjulet för jobba med något som är roligt och stimulerande (tro det eller ej men det är nationalekonomiska problem varje dag). Hade jag inte haft ett meningsfullt arbete hade jag inte varit en bra föräldrar heller. Barn är inte dummare än att dem ser och förstår att du som individ är nöjd/lycklig person med dig själv eller det du ägnar dig åt. Underskatta inte barns förmåga att bedöma dig och se dig som förälder och individ. Dem begriper mycket mer än vad du någonsin anar.
Gother:
Ja, jag brukar ofta anlägga ett klassperspektiv i mina analyser. Jag har arbetat med en hel del arbetaryrken och ser att många av dessa arbetare skulle må bra av förkortad arbetstid för mer ork och kärlek till barnen. Skulle kunna få ner kriminalitet mm.
Svaret är långt ifrån lika lätt när det gäller er högutbildade. Må bra är som du säger den bästa tjänst man kan ge sina barn men förmodligen även i kombination med tid? En 6 timmarsdag hade nog även många akademiker mått bra av om normen legat där. Men självklart har jag förståelse för att man vill gräva ner sig i något man brinner för.
Meningsfulla arbeten för alla i kombination med tid för vänner och familj vore väl en dröm! Så att det så fåniga fundamentat – ekonomiska incitament – inom neken så sakta kan minska i betydelse. Så slipper vi t.ex. dessutom att oroa oss för aggregerad skadlig arbetsskattekonkurrens inom EU i framtiden 🙂
Vill också passa på att tipsa om filmen jag såg ikväll; “Revolution Road” så har jag fått med två bra civilisationskritiska bioaktuella filmtips i samma tråd.
Där blir det du beskriver tydligt! Hur förbannat viktigt det är med meningsfulla arbeten, dessutom är Leonardo DiCaprio en fruktansvärt bra skådis.
Och det är helt klart relevant för tråden Eva! Eftersom statsbidrag skulle kunna ge fler kommunanställda möjlighet att gå på bio. Då måste de ju också få lite bra tips! 😉
Eva:
“jag håller envist fast vid min tro att fyra vårdare på ett servicehus ger bättre service än två och att fem förskolelärare på 100 barn är bättre än 2”
Korrekt, men nu är det ju inte bara detta som kommunerna gör av med sina (våra) pengar på.
@ Martin: det är klart att kommunanställda ska gå på bio! Även jag tackar för biotips trots att jag är statsanställd!
Martin – problemet med att folk (“arbetare”) vantrivs på arbetet och att denna vantrivsel går ut över barnen (och gör dem till kriminella!?!?) är knappast arbetetsmarknadens fel utan att folk är helt okritiska till sina förmågor som föräldrar. Fler (inkl mina föräldrar) borde inse att de är olämpliga föräldrar och avstå, åtminstone från biologiska barn (adopterar man ett barn som annars skulle levt sitt liv på en sopptipp i tredje världen är nog lite dåligt humör efter arbetsdagen ett ganska stort lyft jämfört med alternativet).
lg:
Naturligtvis inte till kriminella per automatik men det finns en sådan ingrediens. Små ekonomiska marginaler är en annan delförklaring (eller iaf relativt sett eftersom vi jämför inkomster och konsumtion).
Att vissa är okritiska till sina förmågor som föräldrar kan jag hålla med om, så visst finns det även en poäng med att institutionalisera deras barn i kommunala projekt. I mitt yrke på Liseberg har jag stött på otroligt många föräldrar som inte borde fått skaffa barn men det som format dessa föräldrar är väl 90 % miljö så då kan vi förändra den? (detta inlägg blev väl cyniskt och jag står inte fullt ut för de presenterade åsikterna)
Ang adoption är det helt klart ett trevligt alternativ i en redan överbefolkad värld.
Själv är jag ju evigt tacksam över att ha växt upp i ett akademikerhem men de akademiker/ekonomer som inte testat arbetaryrken har ofta svårt att ta dessa gruppers perspektiv.
Glöm inte att även sk “arbetare” kan gilla sina jobb! Min man var rörmokare innan han fick sluta pga dålig rygg och han älskade detta jobb och saknar det oerhört.
Ja men självklart Eva! Visst är det så att många finner mening i arbetaryrken! Jag generaliserar. Men vill man ha data på “arbetares” generellt sämre hälsa, att deras ungar oftare förekommer i brottsregister är det inga bekymmer att vaska fram.
@ Martin: jag tror att du är ute på lite osäkra generaliseringsisar för tillfället. Kom tillbaka till torra land!
Ja, generellt sett är generaliseringar praktiska men generellt sett felaktiga.
Jag har dock plöjt folkhälsoutredningar och liknande i det oändliga så vad gäller hälsobiten är jag bomb. Ang brott så har jag nog mest snappat upp det i sociologiböcker. Kan fela något där.
Eva: Ungdomsbrott då:
“Kriminologisk forskning visar att de uppväxtvillkor och levnadsförhållanden som människor lever under har betydelse för brottslighetens omfattning och struktur. En större andel av de ungdomar vars föräldrar är arbetare och som bor i lägenhet, än de vars föräldrar är högre tjänstemän och som bor i villa, rapporterar sålunda att de begått brott i självdeklarationsundersökningar (Brå 2006, Ring och Svensson 2007). Dessa undersökningar belyser i första hand mindre allvarliga brott som stora delar av en ungdomskull begår. När man fokuserar på allvarligare brottslighet som fortsätter under ungdomsåren och som senare riskerar att påverka levnadsförhållandena i vuxen ålder är skillnaderna mellan olika sociala grupper än mer påtaglig (Hagan och McCarthy 1997, Nilsson 2002, Sampson och Laub 2003, Ring och Svensson 2007).
Från tidigare forskning vet vi att risken för lagföring för något brottsbalksbrott (t.ex. stöld, skadegörelse och misshandel) är tre gånger så stor för de ungdomar som växer upp i ett arbetarklasshem jämfört med i ett överklasshem och drygt fyra gånger större när det gäller lagföring för våldsbrott (Wikström 1987).”
Lite taget ur sitt sammanhang och det betonas hur många olika faktorer som interagerar.
Ur: Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 från BRÅ:s hemsida.
För hälsa kan man t.ex. se http://www.fhi.se/templates/Page____391.aspx
Fölkhälsoenkäter efter socioekonomisk bakgrund.
Lite mer torrt på mitt land nu iaf?
Sedan om det är mer fritid för umgänge med barnen och mångsidig aktivering av rörelseorganen (mot onda ryggar)(som också minskar psykisk ohälsa) som är det viktigaste eller större ekonomiska marginaler som kan minska psykisk stress osv är naturligtvis svårt att avgöra om man noggrant går igenom olika hälsoaspekter ovan.
Men för ett på totalen bättre samhälle tycker jag mycket talar för ökad inkomstutjämning och mer resurser till utbildning. Så att vi fortsatt får se en god produktivitetsutveckling, mer kvalificerade jobb med medinflytande och mer hälsomedvetenhet.
Sedan finns det helt säkert en mängd fantastiska exempel på fantastiska kärleksfulla arbetaruppväxter så mer riktade och specifika åtgärder vore väl bra. Men jämlikhet verkar liksom intuitivt bra att premiera. Sedan är det ju en fin avvägning att aldrig utmåla grupper/individer som offer men samtidigt försöka känna sympati.
OK Martin, du vinner 😉
det viktiga är väl dock, som du också själv påpekar, att skilja på korrelation och orsakssamband.