Regnskogsavverkning – en fråga om lokalpolitikers incitament

Skogsavverkning i tropikerna är ett av våra största samtida miljöproblem. Det finns två huvudanledningar till detta: dels står skogsavverkningen för ungefär 20 procent av de årliga utsläppen av växthusgaser (vilket är mer än hela den globala transportsektorn), dels för att tropiska skogsområden är världens kanske viktigaste områden för biologisk mångfald (se t ex IPCC rapporten 2007, eller Stern-rapporten). De flesta av de tropiska skogsområdena ägs och sköts av stater som delegerar faktiskt beslutsfattande till lokala byråkrater och politiker. Att kontrollera dessa är svårt vilket gör att oavsett vad stater kommer överens om kommer implementeringen av policy kring detta bestämmas av lokalpolitikers agerande.

I en väldigt intressant artikel av Robin Burgess, Matthew Hansen, Ben Olken, Peter Potapov, och Stefanie Sieber studeras hur illegal skogsavverkning i Indonesien varierar över tid i relation till olika förändringar i det politiska systemet. Genom att studera satellitdata kan de se hur mycket skog som avverkas vid olika tidpunkter och sedan relatera detta till politiska händelser och officiella siffror. Deras tre huvudresultat är följande: 1) 2004 gjordes en reform som innebar att tidigare centralt utsedda lokal politiker istället valdes lokalt. Detta har resulterat i en politiskt driven “avverkningscykel” där skogsavverkningen ökat med 42 procent året innan lokalval (se tidigare inlägg om politiska cykler i autokratier). Okoordinerade lokala försök att i 316 distrikt skapa jobb, få intäkter, korruption etc. resulterar i en enorm aggregerad uppgång i avverkning. 2) Då antalet valdistrikt ökat (från 146 år 1998, till 316 år 2008) studeras också effekten av detta på kvantiteten som avverkas. Helt i linje med en enkel Cournot-modell så leder flera aktörer till att priset går ner och att kvantiteten som avverkas stiger. I det här fallet med cirka 8 procent som konsekvens av ökningen i antalet distrikt. 3) Slutligen studeras också effekten av alternativa intäktskällor. Kortsiktigt verkar olika intäktskällor (här avverkning eller inkomster från olja och gas) vara substitut. När ett distrikt får större inkomster från olja och gas p g a prisförändringar i dessa, så minskar mängden illegal avverkning. Över tid tycks dock denna effekt försvinna och den olagliga skogsavverkningen etablerar sig på en ny högre nivå.

Globala initiativ är naturligtvis nödvändiga men det är också oerhört viktigt att ta i beaktande vilka incitament som finns för de lokala politiker och byråkrater som i slutändan ska implementera besluten. Som ekonom är det förstås glädjande och inspirerande att se att det finns teori som kan öka vår förståelse för dessa.

Comments

  1. Två saker:

    1) är du säker på att 20 procent bidrag är nettobidraget från skogsavverkning till att CO2 frigörs? Jag gissar att det är vad som släpps ut. Sedan absorberas ungefär lika mycket av träd som växer. Det var länge sedan det fanns så mycket skog på jorden som nu. För utsläppens skull spelar det ingen roll om träden avverkas eller om de dör och förmultnar. Netto blir det 0 när väl alla hus och stolar brunnit upp.

    2) Varför diskuterar du detta endast i termer av politiker? I Sverige och resten av den industrialiserade världen ägs skogen av privatpersoner och bolag, eller av offentliga enheter som måste spela efter samma spelregler.

    Denna äganderätt skyddar mot politikers påhitt och gör att ägarna kan tänka långsiktigt. Äganderätten behöver inte vara enskild, den kan också vara kollektiv, något som Ellinor Ostrom fick Nobelpris för. “The tragedy of the commons” är ett mycket missvisande namn eftersom “the commons” var kollektivt ägd mark där varje delägare hade mycket bestämda rättigheter och skyldigheter. Begreppet som sådant innebär ju annars att där man inte kan hävda någon äganderätt så skövlas resurser. Detta är precis vad man ser i Amazonas.

    Hernando de Soto diskuterar i “The Mystery of Capital” att vad som är så tragiskt i den tredje världen är att de inte finns fastighetsregister, jordaböcker och all annan kapitalistisk infrastruktur som skyddar de svaga mot de starka. Med “de starka” menar jag godsägare, korrupta politiker och dylikt. En bonde i Tanzania kan inte köpa marken han brukar. Förbättrar han sitt jordbruk genom att bygga en lagård kan lokalpolitikern nästa år tilldela den jordplätten till sin son, sin kusin eller sin svåger.

    • Micke says:

      Håller med undertallen om nr 1. För att CO2 ska bindas av träd långsiktigt krävs att det “fastnar” i marken, och inte bara sitter i trädet själv. I en svensk barrskog sker just det. Jorden blir en liten smula tjockare varje år i takt med att växtmaterial fastnar där och blir kvar även efter att ett träd avverkats. Detta sker dock inte i regnskogen, som inte får tjockare jordmån över tid.

      För tydlighets skull: det betyder inte att det är oproblematiskt att avverka regnskog. Lite hårddraget och mycket förenklat kan man säga att det enda vi vet om ekosystem är att de är komplicerade och svårersättliga. Förstör man ett ekosystem på en plats får det konsekvenser för de omedelbart omgivande systemen och effekten sprids sedan vidare. Ett rimligt defaultantagande är att alla dessa förändringar är till det sämre, och därför bör vi, med nuvarande kunskapsnivå, helt enkelt låta bli att peta i naturen så mycket som möjligt. Det är korkat att hugga ner regnskog, på samma sätt som att det är korkat att en pappersskyfflare bestämmer hur många vargar det ska finnas i Sverige (detta senare sagt oavsett om denna person bestämmer sig för “många”, “få” eller “inga”).

      Det är f.ö. intressant att notera hur många felaktiga argument det finns för att bevara regnskogen. När jag var liten var huvudargumenten “cancer kanske kan botas med hjälp av okända örter som växer där” (möjligt, men mycket osannolikt) eller “hälften av jordens syre produceras i regnskogen” (sant men helt irrelevant, då hälften av världens syre också konsumeras där. Nettot är noll.)

      • Jesper Roine says:

        Det är mycket möjligt att ni båda har rätt. Uppgiften är hämtad direkt ur artikelförfattarnas intro (liksom källhänvisningarna).

  2. sigge says:

    Är detta flashback? Eller håller det på att bli? Här påstås det att avverkning inte bidrar till ökade mängder co2, helt höftskottat med lite tyckande…
    Och snälla, ingen länk på youtube nu?

    • När ett träd växer lagrar det CO2. Sedan förmultnar det, eller brinner upp, eller blir ett hus, och brinner upp lite senare. Så fort trädet brinner upp så frigörs all den lagrade koldioxiden.

      Det jag och Micke misstänker är att de som säger att avverkningen av träd bara räknar “brinna upp”-delen. I större delen av världen växer skogen så det knakar, den har inte funnits så mycken skog i världen på något sekel om jag inte missminner mig.

      Det enda sättet skogen kan ge en nettoökning av CO2 är om det avverkas mer än det växer. Det enda sättet på vilket skog kan minska CO2-halten i atmosfären är om avverkad skog grävs ner, mycket djupt ner.

  3. sigge says:

    Så antingen har du fel eller så har professorerna som skrivit artikeln fel, är det vad du säger?

  4. sigge says:

    Kan du räkna?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: